Kärel och främlingsskap

av Theodor Kallifatides
Chisto bor i Stockholm och lider av obesvarad och omöjlig kärlek i en kvinna han knappt känner. Känslostormen river och plågar. Hela hans väsen suktar efter Rania men eftersom hon är gift tar hans moral överhanden och han tar avstånd. Han är drabbad av åtrån - en grymt stark kraft som i begynnelsen kan misstas för kärlek.

Full av tankar som alstrar ännu fler dagdrömmer han, ibland ventilerar han sina ordmoln med den ende vännen har Thanasis. Han skriver in sej på universitetet och ska börja på en uppsats men han är nästan urholkad av hemlängtan och kärlekstvivel. Detta ältas rejält i första tredjedelen.

Att Kallifatides är spränglärd inte bara när det gäller de grekiska filosoferna även i filosofi och politik. Christos tankar vandrar mellan vardagsproblem till fullödiga resonemang kring hur fångad människan blir av åtrå, självtvivel och andra etiska spörsmål.

Jag känner med Christos hunger efter värme och kärlek men när den urholkar hela hans väsen börjar det tippa över. Hur är det överlevnadsinstinkten?

Funkar det att en livsvis äldre man lägger lager på lager av visdom på en man knappt trettio år. Här skevar det något trots att jag gärna följer hans resonemang. Han duckar inte för våra sämre drag, vi är ju ändå alla människor.

Kallifatides tänker innan han talar och definitivt innan han skriver, i alla fall kring etiska och filosofiska spörsmål. Det blir mycket omtag kring själva lidandet trots att perspektivet vidgas något när han inser att hans vänner också har kärleksbekymmer. Det är förståeligt men spänsten i boken tappar här.

Att ta med sej: alltid bra att syna problem från olika håll. Tänk en vända till. Här kommer gamla ordstäv och uttryck till pass. Kallifatides har dessutom en fylligare skattkista i och med det grekiska språket & kulturen.

Theodor Kallifatides, 1938 är en prisbelönt och översatt grekisk-svensk författare. Kallifatides flyttade till Sverige 1964.

ISBN: 9789100194055

PS Om vi synar vårt eget språk har jag nyupptäckt ordet villrådig, vilket fint beskrivande ord, att vara vilse, att råden som finns är svåra att förhålla sej till, eller så är man helt vill och vet inte var man skall börja nysta.
Misstag är ett annat bra beskrivande ord. Att ta miste, man tar fel.

Varandra är ett annat vackert ord, att vi har varandra. Varandra är fornsvenskt fr 1300-talet. No/da: faelles är mer att vara tillsammans

Hildur

av Satu Rämö

Islands Västfjordar ligger stundtals isolerade på vinterhalvåret, avstängda vägar och ingen vill ta sej ut när vinterstormarna avlöser varandra.
Där i Isafjördur arbetar Hildur Karlsson som polis när hon inte löptränar eller surfar. Nu är de tre poliser på stationen för Jakob från Finland skall jobba där den här vintern, dessvärre talar han inte isländska än.
Ett stort snöskred har begravt ett antal hus och deras chef Bret skickar iväg dem för att leta efter överlevande. De hittar en död man de känner igen - Jon, de vet att han antastade skolpojkar. Jons bakgrund och ett annat märkligt dödsfall gör att de plötligt har händerna fulla när ett ytterligare dödsfall får det att rämna för Hildur.

Klaustrofobiskt och kallt plus oförklarliga tecken vid offren. Dessutom tampas både Jakob och Hildur med svåra trauman på var sitt håll där i mörkret.

Det som är bra : Stämningen är både varm och kuslig men inte på något spekulativt sätt. Islänningarna har också sina ”di sma under jordi” inget märkligt enligt Hildur, de bara finns. En del folklore vävs samman med intrigen.
Gillar också den samhällstillvända blicken. Hur människorna har påverkats av naturkatastrofer och ekonomisk bankrutt. Historian är inte oviktig och här finns en förståelse för varför det brister för människor när det blir för mycket.

Otippat dyker stickning upp som en uppiggande del. Jakobs problem är nästan mer än vad man klarar och han stickar för att behålla förståndet och förhoppningsvis komma i balans.

För att vara en debut är det bara att gratulera. Välskrivet och dialog&relationer känns trovärdiga. Jag vill gärna läsa fler i böcker i Hildurserien.

Satu Rämö, född 7 januari 1980 i Forssa, i Finland, är en finländsk författare. Rämö flyttade till Island 2007 och började då skriva fackböcker om Island, främst resehandböcker, därefter började hon också skriva romaner, främst kriminallitteratur. Hon har också skrivit en stickbok tillsammans med Sif Gylfadottir; Outdoor - Islandpullover. Rämö bor med man och barn i Ísafjörður på nordvästra Island. 

ISBN: 978913716071

Vattnets förbannelse

av Abraham Verghese

Längtar du efter en rejäl men något udda familjekrönika så föreslår jag Vattnets förbannelse. Den var inte vad jag trodde. Ett par gånger under läsningen av denna tegelsten fick jag behövligt nog tänka om, för här finns oväntade vändningar, överraskande och uppfriskande.

Handlingen rycker igång i södra Indien, tar en sväng om i Skottland, tillbaka sedan till Kerala i Indien. Vi rör oss i tidsspannet 1900 - 1970 och följer en hårt strävande familj men även några medicinstuderande sedermera läkare. 

En av huvudpersonerna är starkt influerad av klassiker, bland annat av Dickens så även denna berättelse. Trådarna är sinnrikt flätade med överraskande möten, särskilt märkligt i ett folkmyllrande land som Indien.

Verghese har berättandets gåva. Han är aldrig fördömande, ser möjligheter och blir fascinerad, varpå det mesta blir lockande och intressant. Mångfaldens färger, lukter bejakas men perspektivet är inte uppifrån snarare nyfiket dröjande. 

Kasten i berättelsen för oss från tropiska nejder där vatten och människa är oskiljaktiga till teplantager, storstäder och inte minst sjukvård. Författaren som själv är medicine doktor är verkligen hängiven sitt kall. Som läkare beskriver han operationer, förlossningar och sjukdomar på ett oupphörligt fascinerande sätt.

Efter att ha läst denna maffiga berättelse och skall försöka beskriva kommer svulstiga ord ohjälpligt farande; överlastad, bitterljuv, trängtande kärleksbesvär, medmänsklighet, värme och humor. Och som någon sa, boken är vänlig, för mitt upp i allt finns en tilltro till människans godhet gentemot sin medmänniska, ja kärlek i alla dess former.

Det blev en långliggare i hängmattan, perfekt för dej som längtat efter en riktigt maffig historia. 

Abraham Verghese, 1955, är läkare och författare, född i Etiopien av indiska föräldrar

ISBN: 9789178093663

 

En instängd man

av Per Hellgren
1958 var det VM i fotboll i Sverige, det var också en av de varmaste
somrarna i mannaminne.
I ett skogsbryn i Arbogatrakten hittas en en äldre kvinna död, brutalt misshandlad. Stort polispådrag, till och med det nya Rikskrim inkallas. Outtröttligt finkammas området och man har till slut ett signalement, en mörk man på cykel har iakttagits. Sedan tar det stopp.

Sju år senare i Stockholm stinker det något alldeles förfärligt ifrån en lägenhet på Kungsholmen. En man hittas skjuten, märk väl från lägenheten som är låst inifrån. Inte ett spår efter förövaren. Hede hette mannen som haft tjänst på expressbyrån i samma fastighet och hyrt den lilla lägenheten som personalbostad. Kommissarie Lampell tar sig tjurigt an fallet, men med en blodhunds förmåga att spåra vidare.

Det här är upptakten på denna 500-sidiga nagelbitare och för den som älskar Sjöwall&Wahlöö och detaljerade polisutredningar är En instängd man mumma. Blinkningarna till dekalogens böcker finns snyggt insmugna eller uppenbara men Hellgren passar också på att utvidga samhällsperspektivet.

För drygt sextio år sedan var Sverige ett land i stark förändring, landsbygden tömdes på invånare, social trygghet som patrullerande poliser försvann. I storstäderna rivningsraseri och ”motorisering". Förändringar som påverkade samhället på djupet. Det här och mycket annat såg Sjöwall&Wahlöö i sina tio böcker; "Roman om ett brott”. Det var inte bara kriminaliteten som intresserade författarna utan vad som händer med samhället och dess själ i omvälvande tider.



Vi befinner oss helt och hållet i männens värld; polisen, militären och journalisternas. Rök, jargong och sena timmar, kvinnorna är därute någonstans i periferin, ja och som offer.

Per Hellgren fortsätter Sjöwall&Wahlöös sociologiska studie av människor i land och stad och framförallt polisen som skall skydda medborgarna, fast nu har de fått lägga sablarna på hyllan. Ett minutiöst detaljarbete ligger bakom denna välskrivna hyllning till vår första socialrealistiska kriminalserie, borta är för alltid ett mysigt Stockholm i Stieg Trenters anda.

Fascinerande, skrämmande, spännande och för en 50-talist en formidabel tidsresa.

Per Hellgren, 1974, är författare och kulturjournalist, har skrivit en bok om Per Wahlöö.
"En instängd man" är hans första kriminalroman som 2023 nominerades till Crimetime Awards pris för Årets deckardebut.

ISBN: 9789100804855

De ovärdiga

av Roy Jacobsen

När vi kommer in i handlingen har Norge varit i krig ett par år. Ett gäng ungdomar i Oslo sätter inte kriget i direkt samband med vardagen, det är kämpigt nog med allt som fattas där hemma, huvudsaken att de har varandra. 

Två gårdar vid en gatstump i Oslo. Barnen tar många gånger ansvaret föräldrarna abdikerat från eller rättare, de gör så gott de kan. Man hankar sig fram, kanske genom att bryta sej in i tomma villor med konst på väggarna och konserver i källan. Roar får rollen som hälare utan att riktigt inse allvaret.

De är ungefär jämnåriga, har olika talanger och ibland går de i skolan. Några skulle kanske kalla dem ligister men omständigheterna med hungriga småsyskon, föräldrar som man inte riktig vet var de är, ja då så blir det som det blir. Planer smids, nycklar byter ägare och kvarterets vinds- och källargångar ger kontrollkänsla -  rävgryt med säkra in- och utgångar. Tillslagen blir mer avancerade med utkik och leverans i flera led, De yngre lyder de äldsta Olav, Carl och Roar

Samhällets vikigaste byggsten familjen är inte längre någon garant för trygghet, liven i de små lägenheterna är i olika former av upplösning och vi får det berättat utifrån barnens upplevelser. Förklaring till varför en pappa eller mamma är borta lyser med sin frånvaro, storasyskon axlar mer än de fattar. Ibland är det knepigt att passa ihop de löst flygande reflektionerna men när det gäller inkännande excellerar Jacobsen. 

Tyskarna är bara ytterligare ett kort i leken, något att hantera, överblick saknas. Kunde man få jobb hos dem så varför inte. De saknar förebilder, skapar sina egna regler, lär sej den hårda vägen. Trots kaoset överlever de flesta, värre är det med några av föräldrarna. Några försvinner utan ett ord. 

Så vilka är det som är de ovärdiga? De som levde ur hand i mun, de som ockuperade, eller medlöparna? Eller är det det otillförlitliga samhället som är ovärdigt? 

Trygghet för folket - inget som krig alstrar. Vad är trygghet i en omvärld som är oförutsägbar?
Roy Jacobson skriver med lätt hand, sympatiserar med en dos besk humor. De ovärdiga är stundtals krävande, landar spretigt men växer med tiden, den stannar.

Roy Jacobsen född 1954 i Oslo, har ett brokigt arbetsliv bakom sig, är en av Norges mest hyllade författare. Roy Jacobsen är medlem i Norska Akademien och bosatt i Oslo. 
Han är mycket omtyckt för sin serie; Ingrid Barröy om en familj ute i havsbandet. 
Här om den första delen i serien; De osynliga

ISBN: 978-91-1-3129877

En hemlig plats

 av Tana French

Stephen Moran jobbar på polisens avdelning för kalla fall, vantrivs inte men vill helst hamna bland de riktiga poliserna, på grova brott. Nu ser han sin chans, för för en stund sedan dök Holly upp med ett foto av den vackre Chis Harper som varit elev på ett pojkinternat i närheten. Ett olöst mordfall som nära nog orsakat gråa hår hos dublinpolisen. Just det här fotot skulle kunna bli Stephens chans att få jobba tillsammans med tuffingen Antoinette Conway och kanske kan det i sin tur leda vidare.

På fotot av den nu döde bildsköne Chris fanns en text; ”jag vet vem som gjorde det” och hittades av Holly på skolans anslagstavla och eftersom Stephen förhörde eleverna förra året har han nu fotot i sin hand.

Hungrig ung polis möter stationens hårdaste mordutredare. Det blir många möten med det slutna stränga St Kildas och deras trånande tonåriga elever kräver både lyhördhet och en viss slughet. Allt har ju tröskats en gång innan, så var finns sprickan i fasaden?

Atmosfären på flickinternatet med skvallersugna grupper av flickor som hela tiden mäter sin popularitet hos varandra är smågiftig och speciellt nu när det olösta mordet åter synar hierarkierna. Vem hänger med vem, vem vågar prata, klä sej udda ja grupptrycket är hårt, så även tystnaden. Hur knäcka grupperna, vem är den svagaste i länken? Och här blir det snurr o spänningen tajtas till, tempot nästan febrigt.

Tana French har en übersensibel känsla för hur snacket går och hur minsta lilla detalj ventileras av instängda understimulerade tonåringar. Jargongen är tuff och ibland blir det lite för mycket av just jargong. Men det French vaskar fram är hur viktiga relationerna är för unga och att vänskap upplevs som på liv och död. De vuxna finns nånstans i periferin, några man måste stå ut med. Det viktigast i deras liv det som upptar nästan varje tanke är vilken stämning som råder och hur man håller sej väl med sin grupp.

Här finns en fläkt av Donna Tartts Den hemliga historien fast i En hemlig plats är vi långt ifrån miljöerna och den snobbiga amerikanska collegemiljön. 

Lite intressant om French huvudpersoner, hon fokuserar på olika poliser vid Dublin Murder Squad i varje bok. Här i En hemlig plats dyker den erfarne kommissarien Frank MacKey, numera senior, och hans dotter Holly, upp

French, Tana (1973 - ) Född i USA numera boende på Irland sedan många år. Författare och dramatiker.

ISBN 9789100153663

 

Domstolen

av Hans-Gunnar Axberger

Författaren tar med oss in i den mest ärevördiga av alla domstolar; Högsta domstolen, för de initierade endast Domstolen. Vi som är tv-vana kan glömma all scenisk rättegångsdramatik, här avgörs segslitna mål vid skrivborden av landets skarpaste jurister. Här vässas våra lagar genom att vissa fall ges prejudikat och granskas inpå kommateringen. Resultatet, om man så vill; ett balanserat domslut.  
   

Snarkvarning? Nja, handlingen växlar mellan domstolsfall, några udda händelser och ett näst intill osynligt kärleksdrama och dess konsekvenser.

Ann-Britt Jansson arbetar vägg i vägg med rättsrådet Johannes Bäfver, hans närmanden avvisar hon svalt men bestämt. Men Hannes längtan och önsketänkande skapar missförstånd och till slut sårade känslor. 

Och vad händer? Först ingenting, det tuffar på som vanligt i salar och arbetsrum. Men så börjar ett rykte, någon har sett något den där kvällen då Hannes Bäfver försvann, hovrättsrådet som lämnat sitt arbetsrum i kaos, dessutom brinnande! Hade inte elden upptäckts hade hela kulturbyggnaden kunnat legat i aska.

Ett brott eller en olycklig människas försvinnande? När en drönare uppfattar något märkligt på Hovrättens tak, blir det omärkliga men dock reaktioner i domarleden. 

Författaren lyckas skapa en bra dramatisk båge som knuffar fram handlingen i god fart, trots sitt ”torra” ämne.  Jag gillar att vi får en skymt av spelet bakom kulisserna, mycket styrs av hävd, ordning och reda, ändå sker förändringar med osynliga schackdrag.

Mycket levande språk, fina iakttagelser ibland med mild ironi. Axberger för in det mänskliga i det till synes stela oberörda. De kontrasterna är välgörande det är ju till syvende och sist rättsväsendet som skall bringa reda i när det går över styr mellan människor.

Den som får lässtopp av ord som prejudikat, appell, kärande missar något - oftast förklaras ord och begrepp. Domstolen är skriven med ett gott humör och en stark berättarglädje.

Några citat
”halsbrytande understatement juristernas sätt att förhålla sig till sådant som går över ramarna”

”sval liknöjdhet är ämbetsmannens adelsmärke”

Domstolen är första delen i en planerad serie. Hans-Gunnar Axberger är en kunnig jurist med glimten i ögat. Ibland briljeras det med just understatements.

Hans-Gunnar Axberger, 1952, författare och före detta professor i medierätt, Han har varit både PO och JO. I hans prisbelönta bok "Statsministermordet" försöker han reda ut varför Palmeutredningen havererade.

ISBN: 9789127189331 

Saguenay

av Lise Tremblay
Vintern är lång, kylan biter in i själen, allt saktar ner rentav avtar. Hur påverkas man av att bo i detta vinterlandskap? Staden Saguenay, ligger vid floden med samma namn. Fiskare bygger hyddor på den tjocka isen vintertid.



I trakten växer två pojkar upp. Den yngste Simon har en missbildad fot. Fadern kallar honom krympling och skyr honom. Under uppväxten finns den äldre brodern Robert som stöd. Inga varma känslor för den undflyende modern, hon anpassar sitt liv efter faderns humörsvängningar.

Som äldre brevväxlar Robert och Simon mellan Quebec och Kalifornien. Robert drar sej mer och mer undan både sin fru och sin lärartjänst. I tankarna drömmer han om en stuga med utsikt över de betagande vackra bergen med  mäktiga Saguenay nedanför.



Barn behöver kärlek och omvårdnad länge. Båda bröderna lider i sviterna av bristen, särskilt Simon som vänt trakten ryggen och flyttat långt bort. Kaminen som Robert ständigt längtar till, värmen i San Diego.

Trembley synar brödernas liv som genomsyras av vemod och bitterhet gentemot föräldrarna. Men de har ändå varandra trots allt, Robert skickar lådor med böcker till Simon. Ibland skriver han brottstycken av minnen. Nere i söderna möter Simon en man, den förste som lyssnar på hans historia och sakta mognar ett beslut.



Ett finkänligt närmande av oartikulerade tankar och känslor, invärtes sår. De försvinner inte trots tidens tand. Lise Tremblay dröjer i det vardagliga, undersöker, sakta frammanas konturer. Jag tycker mycket om den här boken, människokärleken och viljan att försöka förstå. Fint översatt från franskan Elin Svahn.

Lise Tremblay är född 1957 den närliggande staden Chicoutimi i de fransktalande delarna av Kanada. Det finns en myt via urinnevånarna som talade om blonda kungar norrut. Teorier finns om bosättningar vilket tolkats som vikingar efter arkeologiska fynd längs vattnet.


ISBN 9789186703899

Jag dansar och bergen sjunger

av Irene Sola

Öppningsscenen sätter tonen, massiva sprickfärdiga åskmoln berättar att de dröjer över en bergsluttning för att till slut släppa mängder med vatten just där. Senare samma scen men från markperspektiv, en man böjer sej för att plocka några svampar. Precis då, ett öronbedövande brak, en blixt fräser till och bang mannen faller. Han dör på fläcken.

Vad inte allt sker där i bergen? Det är som att massiven samverkar med de människor som har andliga förmågor eller så alstras de som ligger latent. Enastående vackert är det i denna avfolkningsbygd i Pyrenéerna, uppkallade efter sagans prinsessan Pyrene.

Det kärva livet i de katalanska bergen upplevs och berättas polyfont av väsen, berg, snö, onämnbara varelser och av djur och vanliga människor som klamrar sig fast längs bergssidorna. Sinnena är vidöppna; växtligheten frodas, klara fiskrika bäckar, smala svåra stigar dit partisanerna sökte sej under kriget.

Och även där bland de förföriskt vackra bergen finns förstås födelse, död, hämnd, avund, kärlek men oförtäckt råare maffigare.

Vissa partier slukar jag, andra får jag inte kontakt med. Vissa texter får jag läsa om och fattar bättre då med risk för att förtrollningen bryts. Inser delvis storheten men halkar ur greppet och det blir pyspunka. Häftigt ändå att ha fått landa där ett tag, ta del av människornas öden, deras hem. Tänker på Fred Vargas kommissarie i Adamsberg i Paris som hade extraordinära förmågor. Visst kom han från en bergsby högt upp där Pyreneerna gränsar mot Frankrike? 

Irene Sola, 1990, har skrivit Jag dansar och bergen sjunger på katalanska, översättning till svenska av Ellinor Broman. 

ISBN: 9789189814141