En instängd man

av Per Hellgren
1958 var det VM i fotboll i Sverige, det var också en av de varmaste
somrarna i mannaminne.
I ett skogsbryn i Arbogatrakten hittas en en äldre kvinna död, brutalt misshandlad. Stort polispådrag, till och med det nya Rikskrim inkallas. Outtröttligt finkammas området och man har till slut ett signalement, en mörk man på cykel har iakttagits. Sedan tar det stopp.

Sju år senare i Stockholm stinker det något alldeles förfärligt i en lägenhet på Kungsholmen. En man hittas skjuten, märk väl inifrån. Inte ett spår efter förövaren. Hede hette mannen som haft tjänst på expressbyrån i samma fastighet och hyrt den lilla lägenheten som personalbostad. Kommissarie Lampell tar sig tjurigt an fallet, men med en blodhunds förmåga att hitta

Det här är upptakten till en 500-sidig nagelbitare och för den som älskar Sjöwall&Wahlöö och detaljerade polisutredningar är En instängd man ett måste. Blinkningarna till dekalogens böcker finns snyggt insmugna eller uppenbara men Hellgren passar också på att utvidga samhällsperspektivet.

För drygt sextio år sedan var Sverige ett land i stark förändring, landsbygden tömdes på invånare, social trygghet som patrullerande poliser försvann. I storstäderna rivningsraseri och ”motorisering". Förändringar som påverkade samhället på djupet. Det här och mycket annat såg Sjöwall&Wahlöö i sina tio böcker; "Roman om ett brott”. Det var inte bara kriminaliteten som intresserade författarna utan vad som händer med samhället och dess själ i omvälvande tider.



Vi befinner oss helt och hållet i männens värld; polisen, militären och journalisternas. Rök, jargong och sena timmar, kvinnorna därute någonstans i periferin.

Per Hellgren fortsätter Sjöwall&Wahlöös sociologiska studie av människor i land och stad och framförallt polisen som skall skydda medborgarna, fast nu har de fått lägga sablarna på hyllan. Ett minutiöst detaljarbete ligger bakom denna välskrivna hyllning till vår första socialrealistiska kriminalserie, borta är för alltid ett mysigt Stockholm i Stieg Trenters anda.

Fascinerande, skrämmande, spännande och för en 50-talist en formidabel tidsresa.

Per Hellgren, 1974, är författare och kulturjournalist, har skrivit en bok om Per Wahlöö.
"En instängd man" är hans första kriminalroman som 2023 nominerades till Crimetime Awards pris för Årets deckardebut.

ISBN: 9789100804855

De ovärdiga

av Roy Jacobsen

När vi kommer in i handlingen har Norge varit i krig ett par år. Ett gäng ungdomar i Oslo sätter inte kriget i direkt samband med vardagen, det är kämpigt nog med allt som fattas där hemma, huvudsaken att de har varandra. 

Två gårdar vid en gatstump i Oslo. Barnen tar många gånger ansvaret föräldrarna abdikerat från eller rättare, de gör så gott de kan. Man hankar sig fram, kanske genom att bryta sej in i tomma villor med konst på väggarna och konserver i källan. Roar får rollen som hälare utan att riktigt inse allvaret.

De är ungefär jämnåriga, har olika talanger och ibland går de i skolan. Några skulle kanske kalla dem ligister men omständigheterna med hungriga småsyskon, föräldrar som man inte riktig vet var de är, ja då så blir det som det blir. Planer smids, nycklar byter ägare och kvarterets vinds- och källargångar ger kontrollkänsla -  rävgryt med säkra in- och utgångar. Tillslagen blir mer avancerade med utkik och leverans i flera led, De yngre lyder de äldsta Olav, Carl och Roar

Samhällets vikigaste byggsten familjen är inte längre någon garant för trygghet, liven i de små lägenheterna är i olika former av upplösning och vi får det berättat utifrån barnens upplevelser. Förklaring till varför en pappa eller mamma är borta lyser med sin frånvaro, storasyskon axlar mer än de fattar. Ibland är det knepigt att passa ihop de löst flygande reflektionerna men när det gäller inkännande excellerar Jacobsen. 

Tyskarna är bara ytterligare ett kort i leken, något att hantera, överblick saknas. Kunde man få jobb hos dem så varför inte. De saknar förebilder, skapar sina egna regler, lär sej den hårda vägen. Trots kaoset överlever de flesta, värre är det med några av föräldrarna. Några försvinner utan ett ord. 

Så vilka är det som är de ovärdiga? De som levde ur hand i mun, de som ockuperade, eller medlöparna? Eller är det det otillförlitliga samhället som är ovärdigt? 

Trygghet för folket - inget som krig alstrar. Vad är trygghet i en omvärld som är oförutsägbar?
Roy Jacobson skriver med lätt hand, sympatiserar med en dos besk humor. De ovärdiga är stundtals krävande, landar spretigt men växer med tiden, den stannar.

Roy Jacobsen född 1954 i Oslo, har ett brokigt arbetsliv bakom sig, är en av Norges mest hyllade författare. Roy Jacobsen är medlem i Norska Akademien och bosatt i Oslo. 
Han är mycket omtyckt för sin serie; Ingrid Barröy om en familj ute i havsbandet. 
Här om den första delen i serien; De osynliga

ISBN: 978-91-1-3129877

En hemlig plats

 av Tana French

Stephen Moran jobbar på polisens avdelning för kalla fall, vantrivs inte men vill helst hamna bland de riktiga poliserna, på grova brott. Nu ser han sin chans, för för en stund sedan dök Holly upp med ett foto av den vackre Chis Harper som varit elev på ett pojkinternat i närheten. Ett olöst mordfall som nära nog orsakat gråa hår hos dublinpolisen. Just det här fotot skulle kunna bli Stephens chans att få jobba tillsammans med tuffingen Antoinette Conway och kanske kan det i sin tur leda vidare.

På fotot av den nu döde bildsköne Chris fanns en text; ”jag vet vem som gjorde det” och hittades av Holly på skolans anslagstavla och eftersom Stephen förhörde eleverna förra året har han nu fotot i sin hand.

Hungrig ung polis möter stationens hårdaste mordutredare. Det blir många möten med det slutna stränga St Kildas och deras trånande tonåriga elever kräver både lyhördhet och en viss slughet. Allt har ju tröskats en gång innan, så var finns sprickan i fasaden?

Atmosfären på flickinternatet med skvallersugna grupper av flickor som hela tiden mäter sin popularitet hos varandra är smågiftig och speciellt nu när det olösta mordet åter synar hierarkierna. Vem hänger med vem, vem vågar prata, klä sej udda ja grupptrycket är hårt, så även tystnaden. Hur knäcka grupperna, vem är den svagaste i länken? Och här blir det snurr o spänningen tajtas till, tempot nästan febrigt.

Tana French har en übersensibel känsla för hur snacket går och hur minsta lilla detalj ventileras av instängda understimulerade tonåringar. Jargongen är tuff och ibland blir det lite för mycket av just jargong. Men det French vaskar fram är hur viktiga relationerna är för unga och att vänskap upplevs som på liv och död. De vuxna finns nånstans i periferin, några man måste stå ut med. Det viktigast i deras liv det som upptar nästan varje tanke är vilken stämning som råder och hur man håller sej väl med sin grupp.

Här finns en fläkt av Donna Tartts Den hemliga historien fast i En hemlig plats är vi långt ifrån miljöerna och den snobbiga amerikanska collegemiljön. 

Lite intressant om French huvudpersoner, hon fokuserar på olika poliser vid Dublin Murder Squad i varje bok. Här i En hemlig plats dyker den erfarne kommissarien Frank MacKey, numera senior, och hans dotter Holly, upp

French, Tana (1973 - ) Född i USA numera boende på Irland sedan många år. Författare och dramatiker.

ISBN 9789100153663

 

Domstolen

av Hans-Gunnar Axberger

Författaren tar med oss in i den mest ärevördiga av alla domstolar; Högsta domstolen, för de initierade endast Domstolen. Vi som är tv-vana kan glömma all scenisk rättegångsdramatik, här avgörs segslitna mål vid skrivborden av landets skarpaste jurister. Här vässas våra lagar genom att vissa fall ges prejudikat och granskas inpå kommateringen. Resultatet, om man så vill; ett balanserat domslut.  
   

Snarkvarning? Nja, handlingen växlar mellan domstolsfall, några udda händelser och ett näst intill osynligt kärleksdrama och dess konsekvenser.

Ann-Britt Jansson arbetar vägg i vägg med rättsrådet Johannes Bäfver, hans närmanden avvisar hon svalt men bestämt. Men Hannes längtan och önsketänkande skapar missförstånd och till slut sårade känslor. 

Och vad händer? Först ingenting, det tuffar på som vanligt i salar och arbetsrum. Men så börjar ett rykte, någon har sett något den där kvällen då Hannes Bäfver försvann, hovrättsrådet som lämnat sitt arbetsrum i kaos, dessutom brinnande! Hade inte elden upptäckts hade hela kulturbyggnaden kunnat legat i aska.

Ett brott eller en olycklig människas försvinnande? När en drönare uppfattar något märkligt på Hovrättens tak, blir det omärkliga men dock reaktioner i domarleden. 

Författaren lyckas skapa en bra dramatisk båge som knuffar fram handlingen i god fart, trots sitt ”torra” ämne.  Jag gillar att vi får en skymt av spelet bakom kulisserna, mycket styrs av hävd, ordning och reda, ändå sker förändringar med osynliga schackdrag.

Mycket levande språk, fina iakttagelser ibland med mild ironi. Axberger för in det mänskliga i det till synes stela oberörda. De kontrasterna är välgörande det är ju till syvende och sist rättsväsendet som skall bringa reda i när det går över styr mellan människor.

Den som får lässtopp av ord som prejudikat, appell, kärande missar något - oftast förklaras ord och begrepp. Domstolen är skriven med ett gott humör och en stark berättarglädje.

Några citat
”halsbrytande understatement juristernas sätt att förhålla sig till sådant som går över ramarna”

”sval liknöjdhet är ämbetsmannens adelsmärke”

Domstolen är första delen i en planerad serie. Hans-Gunnar Axberger är en kunnig jurist med glimten i ögat. Ibland briljeras det med just understatements.

Hans-Gunnar Axberger, 1952, författare och före detta professor i medierätt, Han har varit både PO och JO. I hans prisbelönta bok "Statsministermordet" försöker han reda ut varför Palmeutredningen havererade.

ISBN: 9789127189331 

Saguenay

av Lise Tremblay
Vintern är lång, kylan biter in i själen, allt saktar ner rentav avtar. Hur påverkas man av att bo i detta vinterlandskap? Staden Saguenay, ligger vid floden med samma namn. Fiskare bygger hyddor på den tjocka isen vintertid.



I trakten växer två pojkar upp. Den yngste Simon har en missbildad fot. Fadern kallar honom krympling och skyr honom. Under uppväxten finns den äldre brodern Robert som stöd. Inga varma känslor för den undflyende modern, hon anpassar sitt liv efter faderns humörsvängningar.

Som äldre brevväxlar Robert och Simon mellan Quebec och Kalifornien. Robert drar sej mer och mer undan både sin fru och sin lärartjänst. I tankarna drömmer han om en stuga med utsikt över de betagande vackra bergen med  mäktiga Saguenay nedanför.



Barn behöver kärlek och omvårdnad länge. Båda bröderna lider i sviterna av bristen, särskilt Simon som vänt trakten ryggen och flyttat långt bort. Kaminen som Robert ständigt längtar till, värmen i San Diego.

Trembley synar brödernas liv som genomsyras av vemod och bitterhet gentemot föräldrarna. Men de har ändå varandra trots allt, Robert skickar lådor med böcker till Simon. Ibland skriver han brottstycken av minnen. Nere i söderna möter Simon en man, den förste som lyssnar på hans historia och sakta mognar ett beslut.



Ett finkänligt närmande av oartikulerade tankar och känslor, invärtes sår. De försvinner inte trots tidens tand. Lise Tremblay dröjer i det vardagliga, undersöker, sakta frammanas konturer. Jag tycker mycket om den här boken, människokärleken och viljan att försöka förstå. Fint översatt från franskan Elin Svahn.

Lise Tremblay är född 1957 den närliggande staden Chicoutimi i de fransktalande delarna av Kanada. Det finns en myt via urinnevånarna som talade om blonda kungar norrut. Teorier finns om bosättningar vilket tolkats som vikingar efter arkeologiska fynd längs vattnet.


ISBN 9789186703899

Jag dansar och bergen sjunger

av Irene Sola

Öppningsscenen sätter tonen, massiva sprickfärdiga åskmoln berättar att de dröjer över en bergsluttning för att till slut släppa mängder med vatten just där. Senare samma scen men från markperspektiv, en man böjer sej för att plocka några svampar. Precis då, ett öronbedövande brak, en blixt fräser till och bang mannen faller. Han dör på fläcken.

Vad inte allt sker där i bergen? Det är som att massiven samverkar med de människor som har andliga förmågor eller så alstras de som ligger latent. Enastående vackert är det i denna avfolkningsbygd i Pyrenéerna, uppkallade efter sagans prinsessan Pyrene.

Det kärva livet i de katalanska bergen upplevs och berättas polyfont av väsen, berg, snö, onämnbara varelser och av djur och vanliga människor som klamrar sig fast längs bergssidorna. Sinnena är vidöppna; växtligheten frodas, klara fiskrika bäckar, smala svåra stigar dit partisanerna sökte sej under kriget.

Och även där bland de förföriskt vackra bergen finns förstås födelse, död, hämnd, avund, kärlek men oförtäckt råare maffigare.

Vissa partier slukar jag, andra får jag inte kontakt med. Vissa texter får jag läsa om och fattar bättre då med risk för att förtrollningen bryts. Inser delvis storheten men halkar ur greppet och det blir pyspunka. Häftigt ändå att ha fått landa där ett tag, ta del av människornas öden, deras hem. Tänker på Fred Vargas kommissarie i Adamsberg i Paris som hade extraordinära förmågor. Visst kom han från en bergsby högt upp där Pyreneerna gränsar mot Frankrike? 

Irene Sola, 1990, har skrivit Jag dansar och bergen sjunger på katalanska, översättning till svenska av Ellinor Broman. 

ISBN: 9789189814141

Sanning, lögn och konsvekvens

av Maria Adolfsson
Astrid tvingas till en inre resa när hennes man utan förvarning, packar sina väskor och smäller igen dörren. Men innan han går har han fått Astrid att skriva på ett bodelningsavtal. Det dröjer länge innan hon förstår vidden av allt, men tack vare ett åsknedslag börjar Astrid agera, först i förtvivlan sedan något mer resolut och samtidigt kommer minnesfragmenten seglande, både uppväxt, vän- och äktenskap.

Jag har läst Doggerserien av Maria Adolfsson deckarserien från det fiktiva Doggerland med nöje men i Sanning, lögn och konsekvens saknas stinget. Läser ändå om föräldrarna, tonåren och vänskapen med vännen Klara. Ingen dans på rosor men äktenskapet blev den lugna hamnen efter en del strul. Och nu - två vuxna barn och ensam i ett stort hus. Jaha, visst en del visdomar får vi med oss samtidigt som hon rannsakar sitt liv men här slackar historien. Men om  jag försöker läsa välvilligt så är ju svek är ju ett brott mot den man lovat trohet. När insikterna fått mogna och Astrid återfunnit sin gamla vän Klara börjar hon agera och som läsare får vi en del välförtjänta överraskningar, det fanns ledtrådar som nu glimmar till i den ändå finurliga finalen.

Tänker på Fay Weldons Röksvamp, även tv-serien Gentlemen, den engelska; sidospår, påskägg och så pang - en behövlig förlösning på ruelse, förgrämdhet. Vulkanen vaknade och jag lägger ifrån mej boken med ett småförnöjt flin.

Maria Adolfsson är en svensk författare född i Stockholm 1958. Hon slog igenom vid 59 års ålder med böckerna om polisen Karen Eiken Hornby, krimserien som utspelar sig i det fiktiva Doggerland i Nordsjön.

isbn:  978-91-46-24275-8

Fars rygg

av Niels Fredrik Dahl

”Jag får inte fatt i denna saknad, den har varken huvud den har inte svans, knappt ett ben att stå på. Men den lämnar mig inte ifred.”

Sonen vill veta mer om sin far. Frågorna är många, inga släktingar finns längre sedan farmor Ellen stilla tynade bort. Han hittar brev, teckningar och några foton i en resväska. Sonen söker bland fragmenten och tänker på fars rygg. Den starka ryggen han minns som barn men också den bortvända pappan. Han som var oförmögen till riktig närhet, i och för sig inte märkligt med tanke på att far bodde hos främlingar och på internatskolor från tolv års ålder. Hela tiden saknar han sin mor och far, familjen där man inte längre kunde tala med varandra. 

Så otroligt ensam han var som ung pojke, hur klarar en människa att hantera denna ocean av osäkerhet och ensamhet? Närheten som föräldrarna en gång gav förtunnades trots fars förtvivlade försök till kontakt. Det är inte förrän mot slutet vi får veta vad far heter, John. Berättaren skriver far.

Författaren skärskådar tre generationers män; Domaren, fadern och han själv. Mest far. Domaren finns inte kvar men påverkar än i tredje led, en karlakarl, en stöttepelare i samhället med självklar dominans över sin omgivning särskilt då far och hustrun Ellen.

Mest fascinerande är hur den ensamme pojken ändå tar sig igenom ständiga uppbrott, nya främmande miljöerr och människor som knappt ser honom. Sällan ett uns värme eller intresse för honom, han måtte ha utstrålat osynlighet. Kvar stannar ändå ett varmt stråk, berättaren gör allt för att få kontur på och förståelse för hur det var och vem han var - hans egen far. Om domaren hade den bortvända blicken försöker barnbarnet nu verkligen se sin far.

Fantastiskt språk, inkännande och skört - en riktigt bra bok.

Niels Fredrik Dahl, 1957, är en norsk prisbelönt författare. Fars rygg har självbiografisk bakgrund. 

Himlabröd

 av Alice Lyttkens

Om jag hade läst Himlabröd som sjuttonåring hade jag antagligen identifierat mej med Hedda Skoot och sugits in förvecklingarna. Det hade förmodligen mest kretsat kring de män som svärmade runt henne. Allt för att få reda på vem som skulle få hennes hjärta att bulta snabbare.
Till läsaren hade jag bett henne fråga sej, varför. Varför får hon inte röra sej fritt, inte äga några pengar, inte bestämma vem hon vill träffa? Att problematisera samtidigt.

Hedda kastas från ett rosenskimrande liv till ett instängt strängt kallt med löss i sänghalmen. Därefter mer elände. Det enda som kan få henne att stå ut är tankar på sin käresta men även det hoppet släcks. Vad kan då en ung kvinna göra i en värld där män med makt lägger krokben och endast ser henne som en statussymbol och blivande barnaföderska?

För det råkar sej så att Hedda är väldigt vacker, så vacker att ryktet till och med har nått de adliga och därmed kungahuset. Ung, orörd och attraktiv det är en klenod som är lika åtråvärd som guld. Så där sitter Hedda med mamsell Anna i en iskall lägenhet och spinner ull. Hon vågar/får inte gå ut. Det enda hon kan lita till är sin list. Med den lilla vetskap hon har försöker hon att förhala männens nästa drag. Men tiden håller på att rinna ut och vad kan hon göra?

Himlabröd utspelar sej i 1700-talets senare del i framförallt Stockholms borgerskap. Heddas far har fostrat henne till en fin fröken för skydda hennes framtid. Hurdå? Jo genom gifte såklart. Kvinnorna var handelsvaror och det tror jag är Alice Lyttkens grundbult i Himlabröd, hon beskriver den extrema ojämlikheten i en tid då det ordet inte fanns. Man lydde far och kyrkan punkt. Det fanns inte plats för egna önskningar och drömmar.

Himlabröd är omfångsrik och språket är en tröskel. När man listat ut vad ett ord betyder går det lite lättare men allt är omständligt beskrivet. Tålamod alltså. Ändå är det något med Lyttkens enträgenhet. Hon har något att ”förtälja” oss. Visst det blir lite spännande mot slutet men vi som växt upp med drösar av tv-dramatik är inte så oroliga. Så du kan säkert gissa hur det slutar.

Bra: den uppenbara kvinnohistoriska aspekten.
Mindre bra är ordmassorna och språket. Om man nu ändå ger ut Himlabröd som en klassiker är en ordlista ett måste. På tal om det, Himlabröd är något paradisiskt, det bästa man kan få.

Himlabröd är den första i serien Hedda Skoot. De övriga är Dygdeövning, Herdinnelek, Kärleksbesvär och Slumplycka.

Alice Lyttkens, 1897-1991 en av Sveriges mest lästa författare på sin tid. Född i Malmö, bodde i Stockholm. Tidigt började hon intressera sig för kvinnasn roll i samhället och om de orättvisor som följde av ojämlikheten mellan man och kvinna.