Livets tunna väggar

av Nina Burton

Essän skall enligt formeln förmedla fakta på ett personligt sätt med ett gott språk - och där är Nina Burton en av våra finaste essäister. Hon har i sina böcker bildat oss i vitt skilda ämnen inom vetenskapsteori och humaniora. Denna gång går hon på djupet med djuren och naturen precis vid vår tröskel. 

Ett sommarhus skall rustas upp. På vårkanten känns det kallt och ogästvänligt, kanske beror det på att andra delvis har tagit det i besittning? Ja här startar utforskandet av varför myrorna kryper i karavan längs väggen, varför det brummar i dörrfodret och vem är det som lagt ganska närgångna visitkort på en tältstol?

Jag följer gärna med på undersökningarna som ofta blir vindlande och jag får ibland lägga boken ifrån mig för det är för mycket att ta in. Inte svårgenomtränglig på något sätt, men boken är kunskapstät. Och det är inget litet ämne; djurs släktskap långt tillbaka, dess överlevnadsförmåga och plats i naturen. 

När bina, fåglarna och de större räven och grävlingen studerats avrundar Nina Burton med vårdträdet vid husets knut och därmed växternas betydelse. En fin inramning och då har vi fått följa med på en expose från minsta beståndsdel till värden för huset. Inte minst allt det som naturligt omger oss; vattnet, växterna och rymden och den hisnande känslan infinner sig. Vi är en del av allt det här och allt samspelar. Nya rön påvisar att samverkan snarare än kamp för överlevnad är tricket.

Livets tunna väggar får en stark fyra för att den stimulerar till nyfikenhet och öppnar våra sinnen allt med en charmerande ton, samtidigt kunskapsdiger. Som alla bra böcker behöver den spridas, det här är dessutom en utmärkt bok att ge bort i present. 

Nina Burton, 1946 är poet och essäist. Hon är en belönad med bland annat Augustpriset 2016 för Gutenberggalaxens nova som jag skrivit om tidigare.

ISBN: 9789100194239

Trollkarlen från övärlden

Av Ursula Le Guin

A Wizard of Earthsea kom ut 1968, nio år senare översattes den till svenska av Sven Christer Swahn. Minns både 60- och 70-talet. Det var en tid av realism och upprördhet över krig, staten och kapitalet. Trollkarlar och mystik existerade i färre och små kretsar. Så småningom fick Sagan om Ringen fäste, trots att den hade funnits sedan 50-talet, och kanske bidrog den till att ljuset nu också föll på Le Guins trilogi om Trollkarlen från övärlden.

Jag läser den första boken i serien och tänker att behovet av andra världar med sina berättelser om ont och gott har tagit enorma kliv sedan 1968. Böckerna och filmerna för att inte tala om tv-serier och spel. Går det att hämta mer om hjältar som kämpar mot onda urkrafter? Hur funkar en föregångare som Trollkarlen från övärlden idag när bildmediet blivit förhärskande och så gränsöverskridande? Här är i alla fall handlingen i snabba drag.

Ged en ung pojke med död mor och argsint far drar från byn och får plats i en trollkarlskola. Hans otålighet sätts på stora prov, han vill så mycket. Alldeles för mycket, hävdelsen straffar sej och förlamad av skräck tvingas Sparvhöken, namnet Ged fått, på flykt till andra länder och andra stränder. Det som hänt går inte att göra ogjort, han har släppt loss den mörka skuggan.

Försöker läsa med friska ögon trots att även jag blivit bedövad och aningen blasé av upplägg och karaktärer. Det går inte att undvika att se dem radas upp; Harry Potter, Sam, Frodo och Gandalf, Mörk materia med själar i djurskepnad och krafterna i Game of Thrones. Men frånsett det uppenbara så förnimmer jag livsvisdomen tydligare än berättelsens trådar trots att de böljar fram och tillbaka över Övärlden. Sens moralen som nöts in är att lära sig stilla otåligheten och odla ödmjukheten annars blir fallet hårt. Krafterna som kan släppas lösa kan bli en fiende som inte går att tygla. Men som Sparvhöken lär erfara när ondskan nafsar honom i hasorna, du kan inte fly. Lär dej långsamhetens lov genom att lära känna dig själv. Det här budskapet lyser igenom allt, men kanske mest för en äldre läsare som jag. Förhoppningsvis kan en yngre fängslas av det svarta som utmanar och kanske intuitivt bära med sig visdomen till andra dagar. Kan inte undvika att tänka på Buddhismen som manar oss att släppa egot, det inre och yttre måste samsas och att inse att allt har ett slut. Jo visst funkar Trollkarlen fortfarande men misstänker att yngre läsare finner den något snårig. I alla fall så får Trollkarlen en fyra för skärpa och stark påverkan

Ursula Le Guin 1929-2018, är hyllad som en föregångare inom sci-fi och tidig feminism. Hon var också väldigt intresserad av urfolkens holistiska filosofi.

Här talar en av Ursula Le Guins stora beundrare Niel Gaiman vid National Book Award 2014

ISBN

9789129690835

Fallers stora kärlek

Av Thommie Bayer

En kortroman eller en novell, ja det beror väl på tiden du har eller koncentrationen du kan ge. Fallers stora kärlek är inte så tät som en novell men har den välbehövliga twisten på slutet.

Faller besöker Alexanders lilla antikvariat och frågar om han kan köpa hans bibliotek. så börjar en trevande manlig vänskap och en inre resa för Alexander. Han är inåtvänd, vill helst bara läsa, det är då han finner han ro och han njuter verkligen av de olika författarskapen han plöjer. Den enda som för in lite liv i hans torftiga tillvaro är Kati, en flicka som är på väg in i tonåren men fortfarande älskar hästar och hästböcker. Det är en av tillvarons få njutningar när Alexander får leta upp och sedan sälja henne favoritböcker till vrakpris.

Marius Faller anställer alltså Alexander för en trip genom Tyskland. Han har många ärenden att ombesörja och behöver en chaufför. Sakta börjar de trivas ihop mycket tack vare samtalen de har i Fallers Jaguar. De diskuterar böcker, samhällsfrågor, etik och konst. 

Nu framkommer att Faller håller på att avyttra sin förmögenhet på ett säreget sätt. Hans hyresgäster får besök av honom och genomgår en test utan att veta om det. Om den utfaller till belåtenhet för Faller får de lägenheten av honom. 

Alexander kan inte låta bli att fundera över den hemlighetsfulle Faller. Trots gemenskapen i bilen och vid måltiderna finns en återhållsamhet som Alexander grubblar över. Det är tydligt att Faller är kvinnornas man. Han är karismatisk och behöver knappast uppvakta, Faller drar blickarna till sig. 

Alexander får också rejält med tid att fundera över sitt eget liv och kärleken till Agnes, kvinnan som övergav honom men som han aldrig kan glömma. Mer än så, han är besatt av henne, känner sig underlägsen och otillfredsställd.

När resan närmar sig sitt slut sker en rad överraskningar som jag inte skall avslöja men de är sannerligen behövliga. En behållning av boken är att vi serveras massor av boktips, framför allt tyska författare. Vissa tyska städer recenseras och även viss arkitektur och konst.

3.7

läst 2017

Harold Fry och han osannolika pilgrimsfärd

Harold har blivit nästan helt tyst sedan han pensionerades från bryggeriet för ett halvår sedan. Hans fru Maureen är glad om han förflyttar sig så mycket som från dörren till garaget och att han svarar på tilltal. Läget är stabilt men vardagen är monotont enahanda.

Så dyker det upp ett brev från Queenie som var arbetskamrat med Harold för länge sedan. Hon berättar att hon vårdas för cancer och att hon tänkt mycket på honom. Det som nu sker vid köksbordet är en metamorfos. Harold förvandlas. Han rörs, gråter och agerar. Ett brev skall skrivas och postas omedelbart. När Harold ändå är ute för att leta upp en brevlåda kan han ju lika gärna leta upp nästa så att brevet kommer fram snabbt. Och eftersom det var skönt att röra på sig, och en viss rastlöshet finns i kroppen, så går Harold vidare. I skjorta och slips, seglarskor och vindtygsjacka börjar Harold vandra iväg. Tanken formar sig knappt, han sätter bara den ena foten framför den andra och nästa dag, efter en natt på pensionat, vandrar han norrut mot hospicet där Queenie finns.

Harold är inte i form, fötterna och kroppen reagerar våldsamt och tur är att han möter vänliga människor som lyssnar och ger tips. Efter omplåstring börjar börjar Harold sakta njuta av sin färd. Tankarna kommer och går, en del så smärtsamma att han knappt kan nudda vid dem, andra förundrar honom. Vad hände med den glada Maureen, vilka svek fick hans son att undvika honom? Förtvivlan över att ha blivit utslängd av sin far och ännu tidigare övergiven av sin mor.

Åttio mil är det till Queenie. Avståndet och det långsamma vandrandet rimmar inte riktigt med att det är bråttom, men Harold ser sin vandring som en botgörning och att själva gåendet skall få Queenie att bli frisk. Så där är han nu vid dikesrenen med en plastpåse med lite tvättmedel och en flaska vatten. Så får en tidning fatt i historien om den ensamme pilgrimen och det blir uppståndelse och människor söker upp Harold. Den lugna ensamma färden är nu ett minne blott.

Det är svårt att släppa boken om Harold. Resan är ju också en inre strapats vilket gör att vi verkligen lär känna den försynte och sympatiske Harold. Att vandra iväg när livet tar en vändning är en egen genre bland romanerna. Nu har jag själv inte läst så många men drar mig till minnes Anders Paulruds Kärleken till Sofia Karlsson och författarna Constance Beresford-Howe och Anne Tyler som båda skrivit om kvinnor som reser sig upp och går. Sedan kan jag inte låta bli att tänka på David Lynch fina film The Straight Story om mannen som åker gräsklippare över hela den amerikanska kontinenten för att söka försoning med sin bror. Författare till Harold Fry och ... är Rachel Joyce. För den som vill kolla lite närmre finns en karta över pilgrimsfärden.

4.1

Läst mars 2013