Pestön

Pestön av Marie Hermansson

I Göteborgs havsband ligger en långsmal ö, här låg stadens karantän för sjöfarande under många år därför namnet Pestön i folkmun*. Men nu 1925 vet inte många vad som finns där längre. Jo, ett fåtal människor vet att ön huserar en livsfarlig brottsling. Han omgärdas av galler och vaktkonstaplar på den vindpinade ön. 

När en död kropp dyker upp i Säveåns utlopp till Göta Älv får Nils Gunnarsson det knepiga uppdraget att identifiera mannen. Det här händer för ganska exakt hundra år sedan i ett Göteborg som växer åt alla håll och kanter. Nymodigheter som bilar trängs med hästdroskor på gatorna och poliser står mitt i röran och vinkar och visar stopp vilket inte alltid efterlevs. Nils brukar cykla eller promenera men nu nödgas han beställa en polisbåt för sina efterforskningar. 

Namn och miljö känns välbekant och jag inser att Pestön är en fristående fortsättning på Den stora utställningen. Så när Nils springer på Ellen Grönblad på stan verkar det sannolikt att de båda kommer att bli inblandade i det som sker i stadens ogästvänligare delar.

Inskjutna tidstypiska ord och vändningar bidrar till en viss glidning bakåt i tiden samtidigt som vissa moderna tendenser introduceras. Ellen vill egentligen skriva, bli journalist men fortfarande kan det vara svårt att stå på sig och vara en modern kvinna. Nils har ett gott öga till Ellen och berättar mer än han borde om sitt fall vilket leder till att Pestön dyker upp på radarn. När kvinnlig personal söks till just samma ö är Ellen inte sen att söka. Men arbetet ute på ön är långt från det Ellen varit van vid tidigare. Omställningen blir svår med hårt slit från morgon till kväll, inte är de gästvänliga heller invånarna på ön, buttra och inbundna talar de knappt med henne. Men en kväll blir det fart på precis alla bofasta, ett stort skepp skall lossas vid kajen. 

Ellen har mycket att berätta i sina brev till Nils men undrar varför han inte reagerar. Ingen telefon finns det heller så när svar dröjer börjar Ellen ana oråd och vart skall hon skall ta vägen där ute på den ensliga ön?

Pestön får en stark trea för att den förflyttar mej till saltstänk och rekorderliga detektiver. Dessutom blir det rejält spännande med några välbehövliga oväntade vändningar innan alla knutar lösts. Nils och Ellen har inget kuttrasju men det abrupta slutet ger en vink om att det inte är sista gången vi hör av dem.

Marie Hermanson, 1956, är journalist och författare bosatt i Göteborg. Flera av hennes böcker har omarbetats till TV-serier.

* Pestön finns inte i verkligheten. Förebilden är Känsö i Göteborgs södra skärgård där det funnits en verklig karantän för sjöfarare.

Läs mer: 
Sjöfartsmuseet om Känsö karantänstation
Sjöfartstidningen: Känsö en riktigt sjuk historia

ISBN: 9789100181277

Mödrarnas söndag

Av Graham Swift

Kan någon förstå hur det känns att för första gången i sitt liv få sätta sig var man vill eller dricka direkt ur en ölflaska? Jane Fairchild vandrar naken igenom det stora huset. Hon strosar runt, öppnar dörrar och tar in allt vad hon kan för hon vet att hon aldrig kommer att vistas i det här huset igen. Idag är hennes dag. Hon är fri. Och för en stund sedan försvann hennes älskare och lämnade huset helt och hållet till henne för en timma eller kanske två. Att hon över huvud taget är ledig beror på att det är den dag på året då tjänsteflickor får en ledig eftermiddag för att besöka sina mödrar. Därav Mödrarnas
söndag, som senare har blivit till Mors dag (fast det finns fler betydelser av Mothering Sunday). 

Jane är 22 år och husa, inte i Upleigh huset hon befinner sig i för tillfället. Nej hon bor och arbetar i Beechwood några kilometer bort och ingen, ingen vet att hon är här.

Trots att hon nyss tagit farväl av sin älskare, som hon kanske aldrig mer skall möta, känner hon sig märkvärdigt frimodig och lycklig. Det är som att en dörr öppnats för henne och denna frihetskänsla dröjer hon vid genom att ta huset i besittning. Det förbjudna. Att en hushållerska naken kliver omkring som om allt vore hennes. 

Det är ingen hunsad flicka, som så småningom låser huset och cyklar iväg på småvägar för att ingen skall se henne. Hon vet det inte än men hon är på väg. Bort från tvång, nigningar och slit. Och kanske var det här i vårljuset en känsla av något mer föddes.

Året är 1924 och i England lider familjer av sviterna efter första världskriget, många unga män förlorades och inget blev sig likt. Men nu är det en tidig vårdag och de burgna familjerna har tagit bilen ut på landet för lunch, tjänstefolket är ju lediga.

Kärleksmötet och allt kring det är en stor del av boken men hamnar ändå i bakgrunden av vad jag tror att bokens uppsåt är. Jag tror att det handlar om vikten att göra orden till sina och att växa, förstå och bli säker. Om vikten av ords betydelse och berättelser skriver Swift:

Det fanns också ett annat ord - ”fiktion” som kunde te sig som själva motsatsen till sanning ”Ren och skär fiktion!” Ändå kunde något som var helt och hållet fiktion också rymma - och det var själva kärnan och mysteriet i saken - sanning.

Mödrarnas söndag visar hur en kvinna sakta kliver ut i livet och det tack vare orden, mycket tack vare Mr Niven som lånade henne böcker och kanske också för att mannen hon mötte den där speciella söndagen alltid mötte henne med respekt.
Den första bok jag läste av Graham Swift var Våtmarker (Waterland).  En så stor upplevelse att jag inte kunde läsa något annat på ett par veckor.

Ett kort samtal i BBCs Open Book. Själva radioprogrammet är indelat i kapitel, mycket föredömligt, och det börjar med Graham Swift om Mothering Sunday

Läst januari 2018

Stoner

av John Williams.
Stoner skrevs 1965 men har först nu översatts till svenska. Den är är stillsamt vemodig till sitt väsen. Den handlar om ett liv och vad kan väl vara större, ändå är det nedtonat från första sidan.

Stoner föds i USA i mellanvästern. Ett hårt arbetande jordbrukarpar får en son som förväntas fortsätta med den kärvande torvan men en vändning sker. Stoner bör gå lantbruksuniversitet för att lära mer anser fadern. Det här är ett avsteg från traditionen och stort, en modernitet har smugit sig in, men jorden ska förvaltas och vad finns för alternativ? Beslutet är inget som diskuterats fram, hur skulle det ha gått till, det växlas inte många ord i familjen. 

I en utväxt och sliten kostym börjar Stoner sin vandring mot staden och läroanstalten. Han går i flera mil innan han får skjuts. Så börjar ett annat liv. Tanken var att efter inhämtad kunskap skulle färden gå hem igen men så sker inte. Stoner har fångats av ordet. En kurs i engelsk litteratur öppnar skikt i Stoner han inte hade en aning om att de ens existerade, han kan inte sätta ord på den starka upplevelsen han bara vet att han vill mer. Han blir kvar vid universitet, han börjar sin klassresa.

Människorna rår inte över sina liv det är helt klart. Varken Stoner, hans fru Edith eller senare hans dotter. Ändå uthärdar de. Under den osynliga press alla lever under försvinner en del drömmar, somt förhårdnar. Jag tänker att det kan vara en tanke till oss, vi väljer inte fastän vi gör val. Livet väljer åt oss och hur vi handskas med just det faktum visar vilka vi egentligen är, där innerst inne. 

Stoners liv präglas av hårt arbete och har inte många ljuspunkter men de finns, kraften i dem tar honom vidare. En av dem är kärleken till litteraturen. Ändå är det som om Stoner lever i en bubbla, han kämpar i sitt arbete men inte med livet utanför.

Boken Stoner har hyllats den här våren men jag ställer mig nog i utkanten av hyllningskören. Jag fattade stor sympati för det omsorgsfullt tecknade porträttet av personen Stoner men andra delar av boken undrar jag över, några av kvinnoporträtten tycker jag är delvis kantiga, kanske tidsandan? Ändå, jo Stoner är värd att läsa.

John Williams, 1922-1994 föddes i Texas. Han arbetade som universitetslärare och gav ut två diktsamlingar och fyra romaner.