Fördolt är minnet av människan

av Mohamed Mbougar Sarr 
Diagé Latyr Faye är en självupptagen litteraturstudent i Paris. Hans drivkraft är att gå i spåren efter författaren till den mytomspunna boken ”Omänsklighetens labyrint” av vissa ansedd som ett mästerverk av andra en pinsam mix, det vill säga rent plagiat. 

I fokus står kolonialism och kulturen, men fram för allt litteraturen, som själasörjare.

Boken är inte svår men kräver ändå att du är alert. Delarna bildar en väv, kanske rent av en labyrint. Några områden att ha koll på: Frankrikes koloniala historia, koloniernas frihetssträvanden med tillhörande maktmissbruk. Om du är väl bevandrad i litteraturhistorien finns fler skikt. Läsningen vinner på att man själv älskar att läsa. 

Boken och författandet sätts på en piedestal. Att vi finns till i den här världen är tack vare ordet. Utan litteraturen har vi inget existensberättigande, ja det verkar vara grundtesen. Texten svävar i en högre rymd och jag försöker enträget att få en relation med den och syftet. 

Frankrike liksom många andra europeiska länder var kolonialmakter. Inte bara råvarorna var självklara byten även människornas sätt att tala och tänka. Man ville att den franska kulturen skulle genomsyra undersåtarnas tankevärld. Så på jakt efter författaren M blir det uppenbart att den mångskiftande texten är en grym satir, en fabel, ja en postkolonial betraktelse med magiska inslag som påvisar Frankrikes grymhet och totala arrogans vad gällde de mörkhyade i deras kolonier. 

Ramberättelsen handlar om den begåvade Elimane som över allt annat längtar till Frankrike, helst Paris och få tala och läsa språket. Några år efter studierna börjar spåren glesna men vännen Siga  har hittat vittnen som berättar om tidsandan. Att vara jude eller svart var mer eller mindre självmord. 

Har kolonisatörerna skapat en outsäglig längtan till Europa? I alla fall för den begåvade Elimane som växer upp i Senegal. Paris är hans dröm. Spåren efter honom kallnar efter ett par år. Rykten säger att han skrivit en fantastisk bok. Innehållet väcker fascination, vrede och avund.

Elimane får mytologisk status i vissa kretsar, inte bara för innehållet. Är det sant att alla som recenserat boken dör strax därefter. 

Åren har gått och Europa och Frankrike får nu skörda vad de sått. Hur europeiska senegaleserna än försöker även om de ger sin kropp (första världskriget som soldater) och själ blir kan de aldrig bli som den vite mannen. Drömmen om Europa dränerar länder på de starka som kunde byggt upp, de orealistiska förväntningarna gör att de drunknar i anonymitet.

”Elimane ville bli vit och man påminde honom inte bara om att han inte var det, utan också om att han trots sin stora talang aldrig skulle bli det. Han uppvisade alla kulturella bevis på sin vithet; han blev effektivt förvisad tillbaka till sin svarta ras. Hans kunskaper om Europa var kanske större än europeernas. 

”Du vet det; kolonisationen sår ödeläggelse, död och kaos hos de koloniserade. Men den sår också - det är  det mest djävulska resultatet - en önskan att bli det som har förstört dem..”

Boken får en trea. Jag försöker förtvivlat att finna tentakler i texten som skapar band. Sympatiserar med de kritiska anslagen, som verkligen har fog för sig, men det blir ingen riktig kontakt. Kanske skulle textmassan ha reducerats. Här finns fläktar av Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón; dunkel och romantiserade kring böcker och kvinnor. Jag kan även känna en antydan till Mörkrets Hjärta, vad händer med människor som hanterar det outsägliga? Fasa bara fasa. Trots det angelägna ärendet blir det ingen favorit. 

Mohamed Mbougar Sarr, född 1991 i Dakar, Senegal. Har studerat litteratur och filosofi i Frankrike.   Han har fått Goncourtpriset för Fördolt är minnet av människan.

ISBN: 9789100197780

Kvinnor jag tänker på om natten

 av Mia Kankimäki

Titeln känns otymplig och lite sökt, dock förklaras den genast. Författaren lider av en långvarig fyrtioårskris och har sömnbrist. Hon behöver föredömen, hon behöver tänka på kvinnor som realiserade sina drömmar när det var snudd på otänkbart. Sömnlösa nätter tänker hon på kvinnor som haft långt värre bekymmer, dessutom tyckte om att resa och inte vilka resor som helst. Några av damerna reste i korsett och långa kjolar jorden runt och det för mer 150 år sedan. Farofyllda färder där skäl måste anges (som insamlande för museer, pilgrimsvandring) eftersom det då var otänkbart att kvinnor reste på egen hand. Den sömnlösa författaren kan trots allt skriva och det får vi onekligen prov på. En diger välskriven lunta blir det om kvinnliga upptäcktsresande och konstnärer, några som tidigare hamnat i skymundan. 

Mia Kankimäki skriver flyhänt och precis när det börjar bli lite långrandigt byts perspektivet.  Hon refererar och resonerar, blandar egna tillkortakommanden med nerslag i kvinnliga resenärers glädjeämnen och vedermödor.

När det gäller den första gruppen, upptäcktsresande, kan jag inte släppa att de reste när kolonialismen med kraft ritade gränser och satte sina sina klor i de världsdelar damerna besökte ; Afrika, Amerika och Asien. Här blir jag förstämd över det jag idag uppfattar som aningslöshet men som förmodligen inte alls var ifrågasatt för europeerna, man upptäckte ju världen.

Trots allt lär jag mej en hel del. Karen Blixen känner jag till och påminns om den fina Babettes gästabud, hon skrev böckerna först när hon återkom till Danmark. Men det är ändå berättelserna om renässanskonstnärerna jag kommer att minnas bäst. Kvinnor jag tänker på om natten verkar ligga rätt i tiden, efter århundraden är de äntligen framplockade ur magasinen. 

Stilen ligger nära kåseriet i tonen, lätt humoristisk aldrig spefull eller ironisk. Kankimäki står på damernas sida även när de gör uppenbara tossigheter. Ta till exempel österrikiska Ida Pfeiffers omåttliga snålhet. Viktigt med författardistansen, risk annars att hela bygget skulle krepera, de är ju ändå hennes drömska förebilder, då går det inte att idka överlägsen beskjutning. Kvinnor jag tänker på om natten är underfundig, lärorik och underhållande, kanske en aning för lång. Den får i alla fall en god trea.

Några av kvinnorna som skildras: Karen Blixen, Alexandra David-Neel, Artemisia Gentileschi, Mary Kingsley, Yayoi Kusama,

Mia Kanimäki, född 1971 i Helsingfors, är en finländsk författare. Hennes böcker blandar kvinnohistoria med reseberättelser och självbiografi. 

Översättning: Camilla Frostell

ISBN: 9789146236931

En engelsk gentleman

Av Jane Gardam

En riktigt god historia som rymmer det mesta, väl berättad med underbara porträtt, knappa och med lätt höjda ögonbryn. En engelsk gentleman är småputtrigt charmig men rymmer också våld, ensamhet och förluster. Grundtonen är dock trösterik medmänsklighet. 

En engelsk gentleman är första delen av tre om de föräldralösa Imperiebarnen och handlar om Edward Feathers som föds i nuvarande Malaysia i början av 1900-talet. Den engelske fadern är oförmögen att ta hand om barnet efter att mamman dött under förlossningen, de första åren bor Edward med en malaysisk familj. Lång lång båtresa mot England som femåring tillsammans med två jämnåriga flickor. Ingen absolut ingen tar ansvar, de hamnar på billigaste förvaring, för ett hem är det inte.

Var finns mitt hem är den outtalade längtan som rider den unge mannen Edward Feathers, som ständigt är på väg. Till England som femåring när hans far inte kunde ta hand om honom, en slags flykt från det grymma fosterhemmet i Wales och vid det laget är hans grundtrygghet rejält tilltufsad vilket bland annat har resulterat i en svår stamning. Men Feathers är en överlevare och lyckas ta sig till Oxford blir advokat, senare domare.

Nu på sin ålders höst sitter Feathers, även kallad Filth* och slumrar och minns, eller drömmer han? Växelberättandet kräver att man har de tidigare scenerna i färskt minne.

Stilen är oslagbar, den torra engelska humorn gör att man står ut med vidrigheterna och ler i mjugg åt dråpligheter och karaktärer. Uttryckssättet är ofta tvetydigt och kan låta ursäktande eller hånfullt. Här kan jag inte låta bli att tänka på romanerna om Patrick Melrose av Edward St Aubyn.

Det fanns många föräldralösa imperiebarn från första halvan av 1900-talet. Tydligen fanns olika skäl, många svårförståeliga, krigen och kolonierna finns med i bilden. En av inspirationskällorna till den här boken är Rudyard Kipling som själv var ett imperiebarnen.

En engelsk gentleman får en klar fyra för en rakt igenom nöjsam läsning. Jane Gardam är  född 1928 debuterade när hon var 40 år, det var samma år som hennes tredje barn började skolan. Hon har vunnit flera priser och förutom romaner skrivit barnböcker och recensioner. 

FiLTH är en ironisk akronym från imperietiden; Failed i London Try Hongkong.

De två andra böckerna i serien är:

En trogen kvinna och De sista vännerna

ISBN

9789176811160

Där solen aldrig går ned: hur världens mest sorgsna land gjorde världen syndigare

Av Henrik Brandáo Jönsson

Portugisernas före detta kolonier bildar ett band från Brasilien i väst till Timor-Leste i öst. Det gemensamma för länderna Henrik Brandao Jönsson besöker är språket portugisiskan men han anar också en kultur, den lusufona. Historien bakom begreppet Luso har antika rötter, ordet emanerar från Lusitanien den romerska provins på Iberiska halvön som senare blev Portugal. Den lusofona världen sträckte sig över tio länder och regioner i Asien, Afrika, Latinamerika och Europa. Härav undertiteln, det är i den lusofona världen som solen aldrig går ned.

Koloniseringen handlade i första hand om att hitta nya och snabbare handelsvägar. Portugal blev en stormakt på mindre än hundra år och etablerade viktiga hamnar jorden runt. Idag är portugisiskan världens tredje mest talade språk. Fyra hundra år av kolonisation har skapat bestående sår men även annat. Ett talesätt är att den blyge portugisen blir mer utlevande och öppen när han far söderut, att i de forna kolonierna vet man hur man lever ett lustfullt liv, stämmer det? Författaren väljer de sju dödssynderna som tema för att försöka hitta varje regions grundackord. I spelparadisets Macao härskar girigheten, i det krigsmärkta Angola vreden osv.

När Portugals diktator Salazar gav upp kolonialväldet på 70-talet startade en ny era. Nu har fyrtio år gått, en del länder är fortfarande ärrade av inbördeskrig och andra uppgörelser men stapplar vidare. För att ta två exempel: i det yngsta landet Timor-Leste fick den fattiga befolkningen välja om de ville ha el eller bättre vägar, pengarna räckte inte till båda. Att rapporteringen från Angola, en av fem afrikanska tidigare portugisiska kolonier, varit under all kritik under många år har att göra med ”den holländska sjukan”. Nyhetsbyråer har inte råd att ha egna kontor i Luanda, som präglas av extrem ekonomisk ojämlikhet. 

Kolonialismens terror går naturligtvis inte att undvika. Men den våg av uppgörelse med slavhandel och terror som finns i till exempel Nederländerna, Belgien har suttit långt inne i Portugal. Man har hävdat att de haft en mjuk kolonisation, vilket bestrids i Brandáos texter.

Ja så här rullar undersökningen på med djupdykningar i ländernas historia, lägesbeskrivningar och intervjuer tryfferat med god mat och ett och annat äventyr. Kvar blir en känsla av att jag verkligen gjort en resa men framförallt har jag lärt mej massor. Visst den mesta informationen ligger ett knapptryck bort idag men det är inte alltid du får det i en lättläst grundlig kontext, dessutom av en som bor i en av de före detta kolonierna. Henrik Brandao Jönsson, född 1969 är journalist och författare, bevakar Latinamerika i DN och bor i Rio de Janeiro.

Där solen aldrig går ned är omväxlande, trevligt berättad och det är driv i skrivandet, Henrik Brandáo Jönsson får en färgsprakande fyra för sin bok. Fyra tidigare kolonier hanns inte med i Där solen aldrig går ned. Ser fram emot de rapporterna för Där solen aldrig går ned gav mersmak.

Bonus i boken; Mia Couto berättar om Henning Mankell i Moçambique-avsnittet. 
Norstalgibonus är att läsa om hur Henrik B J  pluggade in sin portugisiska. Jag minns de orangea lådorna med kassettband som stod i långa rader i Malmö Stadsbiblioteks magasin, kanske var jag en av dem som letade fram den portugisiska språkkursen Henrik B J använde. 

Utgivningsår 2020
ISBN: 9789127167643