Ett spöke i strupen

av Doireeann Ni Ghriofa

Titeln ger avskräckande och fasaväckande associationer. Vad är det här för bok? Originalets A Goast in the Throat känns mindre grotesk och omslagets vackra målade blommor mildrar, tvekande börjar jag läsa.

Hamnar i en småbarnsmammas eviga kretslopp av amning och hushållssysslor i ett litet samhälle på södra Irland. Där i ammandet drabbas hon av en dikt hon läst i skolan. Men nu talar texten direkt kvinna till kvinna. Talar är för svagt den går direkt in i henne och finns där hela tiden, hon bestämmer sej för att översätta den iriska dikten .

Jag smittas trots avstånd i tid och rum av den lätt översinnliga upplevelsen av att översätta texten av en mytomspunnen poet. Trots sömnbrist drivs hon vidare för att vid slutet av dagen få sätta sej med den keltiska texten som hon vill göra till sin.

En vidöppen blick och kropp som kommunicerar utan hinder ger oss livsbejakande sinnliga bilder, en berusande vision av Eibhlín Dubh Ní Chonaills vedermödor med liv och kärlek sammanflätas med en fyrbarnsmamma här och nu. Färgstarkt poetiskt språk i allt hon iakttar; vardagens myller, bygdens tystnad, ja allt spiller över på hur hon uppfattar nuet.

Grävandet efter ett aldrig så litet minnesfragment av huvudpersonen Eiblin Dubh leder till besvikelse men dikten i översättning från iriska delar Doireann NiGhriofa med sig i slutet boken

Spöket i strupen förmodar jag är Eibhlíns kärlekssmärta som aldrig ger vika. Nu kan vi få en glimt av denna sorg tack vare mötet i en översättning

Doireeann Ni Ghriofa är ett namn att hålla i minnet och en eloge till Alan Crozier och Erik Andersson som översatt. Att jag började läsa Ett spöke i strupen är tack vare författaren Sebastian Berry som jag precis hade läst och senare såg i Babel där han tipsade om Ni Ghriofa. Härligt när rekommendationer hakar i varandra. 

Doireeann Ni Ghriofa, 1981, är poet och essäist, hon skriver på både iriska och engelska. 

Caoineadh Airt Uí Laoghaire, på svenska Klagosång för Art O’Leary, och dess upphovskvinna Eibhlín Dubh Ní Chonaill.

ISBN: 9789189105775

Kärlek och främlingsskap

av Theodor Kallifatides
Chisto lider av obesvarad och omöjlig kärlek i en kvinna han knappt känner. Känslostormen river och plågar. Hela hans väsen suktar efter Rania men eftersom hon är gift tar hans moral överhanden och han tar avstånd. Han är drabbad av åtrån - en grymt stark kraft som i begynnelsen kan misstas för kärlek.

Full av tankar som alstrar ännu fler, dagdrömmer han ibland ventilerar han sina ordmoln med den ende vännen har Thanasis. Han skriver in sej på universitet men är nästan urholkad av hemlängtan och kärlekstvivel. Detta ältas rejält i första tredjedelen.

Kallifatides är spränglärd inte bara när det gäller filosofi och politik. Christos tankar vandrar mellan vardagsproblem till fullödiga resonemang kring hur fångad människan blir av självtvivel och andra etiska spörsmål.

Jag känner med Christos hunger efter värme och kärlek men när den urholkar hela hans väsen börjar det tippa över. Hur är det med överlevnadsinstinkten?

Funkar det att en livsvis äldre man lägger lager på lager av visdom på en man på knappt trettio år. Här skevar det något trots att jag gärna följer hans resonemang. Berättaren duckar inte för våra sämre drag, vi är ju ändå alla människor.

Kallifatides tänker innan han talar och definitivt innan han skriver, i alla fall kring etiska och filosofiska spörsmål. Det blir mycket omtag kring själva lidandet trots att perspektivet vidgas något när han inser att hans vänner också har kärleksbekymmer. Det är förståeligt men spänsten i boken tappar här.

Att ta med sej: alltid bra att syna problem från olika håll. Tänk en vända till. Här kommer gamla ordstäv och uttryck till pass. Kallifatides har dessutom en fylligare skattkista i och med det grekiska språket & kulturen.

Theodor Kallifatides, 1938 är en prisbelönt och översatt grekisk-svensk författare. Kallifatides flyttade till Sverige 1964.

Se även mina tankar kring; Ett nytt land utanför mitt fönster fr 2021

ISBN: 9789100194055

PS Om vi synar vårt eget språk har jag nyupptäckt ordet villrådig, vilket fint beskrivande ord, att vara vilse, att råden som finns är svåra att förhålla sej till, eller så är man helt vill och vet inte var man skall börja nysta.
Misstag, ett bra beskrivande ord. Att ta miste, man tar fel.

Himlabröd

 av Alice Lyttkens

Om jag hade läst Himlabröd som sjuttonåring hade jag antagligen identifierat mej med Hedda Skoot och sugits in förvecklingarna. Det hade förmodligen mest kretsat kring de män som svärmade runt henne. Allt för att få reda på vem som skulle få hennes hjärta att bulta snabbare.
Till läsaren hade jag bett henne fråga sej, varför. Varför får hon inte röra sej fritt, inte äga några pengar, inte bestämma vem hon vill träffa? Att problematisera samtidigt.

Hedda kastas från ett rosenskimrande liv till ett instängt strängt kallt med löss i sänghalmen. Därefter mer elände. Det enda som kan få henne att stå ut är tankar på sin käresta men även det hoppet släcks. Vad kan då en ung kvinna göra i en värld där män med makt lägger krokben och endast ser henne som en statussymbol och blivande barnaföderska?

För det råkar sej så att Hedda är väldigt vacker, så vacker att ryktet till och med har nått de adliga och därmed kungahuset. Ung, orörd och attraktiv det är en klenod som är lika åtråvärd som guld. Så där sitter Hedda med mamsell Anna i en iskall lägenhet och spinner ull. Hon vågar/får inte gå ut. Det enda hon kan lita till är sin list. Med den lilla vetskap hon har försöker hon att förhala männens nästa drag. Men tiden håller på att rinna ut och vad kan hon göra?

Himlabröd utspelar sej i 1700-talets senare del i framförallt Stockholms borgerskap. Heddas far har fostrat henne till en fin fröken för skydda hennes framtid. Hurdå? Jo genom gifte såklart. Kvinnorna var handelsvaror och det tror jag är Alice Lyttkens grundbult i Himlabröd, hon beskriver den extrema ojämlikheten i en tid då det ordet inte fanns. Man lydde far och kyrkan punkt. Det fanns inte plats för egna önskningar och drömmar.

Himlabröd är omfångsrik och språket är en tröskel. När man listat ut vad ett ord betyder går det lite lättare men allt är omständligt beskrivet. Tålamod alltså. Ändå är det något med Lyttkens enträgenhet. Hon har något att ”förtälja” oss. Visst det blir lite spännande mot slutet men vi som växt upp med drösar av tv-dramatik är inte så oroliga. Så du kan säkert gissa hur det slutar.

Bra: den uppenbara kvinnohistoriska aspekten.
Mindre bra är ordmassorna och språket. Om man nu ändå ger ut Himlabröd som en klassiker är en ordlista ett måste. På tal om det, Himlabröd är något paradisiskt, det bästa man kan få.

Himlabröd är den första i serien Hedda Skoot. De övriga är Dygdeövning, Herdinnelek, Kärleksbesvär och Slumplycka.

Alice Lyttkens, 1897-1991 en av Sveriges mest lästa författare på sin tid. Född i Malmö, bodde i Stockholm. Tidigt började hon intressera sig för kvinnasn roll i samhället och om de orättvisor som följde av ojämlikheten mellan man och kvinna. 

Ovanjorden

av Mikael Berglund

Oskar arbetar på en förskola nära samernas beten. Ett särskilt band har han fått till sexårige Jon-Erik. Så starkt att Fröken Oskar stannar hos hans familj under renskiljningen. Där och då förälskar sej Oskar i Eija som är Jon-Eriks storasyster. Hans reaktion avläses av alla särskilt Eija som säger: ”Sitter du och blir kär i mig?” "Handlöst" blir svaret.

En kärlekshistoria med förhinder. Eijas käraste Àilo, som hon väntar barn med, finns med i familjekretsen. Denna huvudlösa kärlek från Oskars sida får honom att släppa allt av barriärer och stolthet. Han vet att han inte hör hemma här men kan inte bara ge sej av. Han har gått och blivit vilse och funderar också över sitt samiska arv som glömts eller gömts undan.

Sex år senare återvänder han för att mäta surhetsgrader i myrarna. Han har såklart inte bara hamnat här och sakta återknyter han kontakten med samefamiljen som nu växt. Att det finns känslor kvar påverkar precis alla som vågorna på vattnet. 

Det som är både uppfriskande och udda är öppenheten. Alla ser och förstår men Oskar blir inte utstött. Han vet att han är vid sidan men är oförmögen att släppa taget. Eija och Oskar blir så småningom ett par, de får en son Nijlla. 

Oskars samerötter som han inte fått fatt i tidigare blir allt angelägnare hans far som kunde förmedlat mer är borta. Sökandet är på ett omedvetet plan men frågorna växer. Mot slutet berättas en grym historia om en familj som en gång blev överfallen borta i ödemarken. En vandrande samekvinna hittar människospillror och försöker rädda dem. Här får titeln plötsligt större lyskraft eftersom det förkommer gravar i berättelsen. För titeln kommer man inte undan. Ovanjorden står som ett ord sedan roman. Men när jag granskar det suggestiva omslaget finns ett mellanrum mellan Ovan och jord. Uttalen och betydelsen är olika. 

Förutom den rena och okuvliga kärlekshistorien, i alla fall från Oskars sida, är det språket som är särskilt anslående. Kärvt, eget och ålderdomligt för en sörlänning. Kanske låter det så, eller är det författaren som behärskar detta karga, vackra, osentimentala språk.

Mycket bilder, läs långsamt, läs uppmärksamt och dras in i Oskars längtan efter naturen och Eija.

"Vinden stryker hennes hår från kinden upp över örat, och björken på gården och ytan på vattnet"

En egenartad läsupplevelse som hade kunnat kantra, en förväntan spänns kring både språk och handling. Sinnena får sitt när ljus, myggor och torv suger tag, vilka makalösa bilder av naturen. Det vackra betagande samtidigt väcks en oro. Där långt upp i norr befinner de sig i kanten av vad man kan mäkta med som människa. Hisnande vackert som i ett knix kan slå om till naken livsfara. Mitt luttrade läsjag möter det kalla rena som ruskar av allt onödigt och för den upplevelsen får Ovanjorden en femma. 

ISBN: 9789100191771

Färskt vatten till blommorna

av Valérie Perrin

I Bourgogne bor Violette Toussaint vid en prunkande kyrkogård. Hon ansvarar för dess skötsel, säljer blommor och hjälper besökande. Till sin hjälp har hon en vaktmästare, en präst, en hund och vilda katter. Fram träder en mycket välskött och trivsam begravningsplats i trädens skugga. Violette är en utmärkt trädgårdsmästare och verkar leva i harmoni med sin omgivning. Men när en polisman ber om hennes hjälp leder det till att Violette inte längre kan dölja sin egen sorg och en trasslig och förfärlig historia nystas upp.                

Valérie Perrin lyckas förmedla starka och motsägelsefulla känslor. Penseln är färgad med med sensualism, dofter, färger, erotik, längtan och stark sorg. Längre fram i boken finns även inslag av moralitet, ska de elaka verkligen få klara sig hela livet utan att straffas?

Trovärdiga porträtt? Njae men jag läser på ändå. Det är något fängslande i Violettes kamp genom sorg och kärlek och mot slutet vill man att hon skall få lov att leva upp en gång till i sitt liv med värme, skratt och kärlek.

Det är mycket franskt; olycklig och smäktande kärlek, förtärande sorg med en välkommen twist mot slutet som ger en välbehövlig jämvikt mot det sentimentala. Färskt vatten får en trea för en smäktande historia med persikofärgad ram.

ISBN: 9789152702352

Mitt namn är Firekeeper

av Angeline Boulley 
En spännande nutida, typ uppdaterad, Kitty-deckare för ungdomar och uppåt.

Daunis är idrottstjej och familjeflicka, en begåvad student med intresse för naturvetenskap och medicin. Hon tillhör släkten Firekeeper. Daunis sörjer sin far, morbror, bästa vän och bär sår efter ett sprucket förhållande. Hon har gott om vänner och älskar sin familj, bor i norra Michigan vid de Stora sjöarna där det är omfattande drogroblem. Den senaste tiden har flera överdoser skett bland ungdomarna. Eftersom Daunis är medicinkunning, känner alla och är smart, anlitas hon som mullvad av narkotikapolisen. Som upplagt för trassel på alla håll och kanter.

Vid gränsen till Kanada på Sugar Island och amerikanska fastlandet utspelar ett drama mellan unga vuxna med rötterna i olika ursprungsstammar. Ungdomarna är hårt uppknutna till olika idrotter genom sina skolor. I St Sault är det ishockey som gäller för både killar och tjejer. Daunis Firekeeper är en klipsk elev tillika supervass på skridskor. Hon har ögonen på sej eftersom hennes mamma är vit och pappan (nu död) tillhörde en infödd stam med rötterna långt tillbaka; Firekeeper. 

Bra;

Daunis omtänksamhet och stolthet skapar trivsel. Danis Firekeeper är en kämpe, mer än det, hon avstår från sina efterlängtade studier för att hon behövs hemma. Positivt med synliggörandet av ursprungsfolkens stammar som är högst levande vilket inte verkar vara allmän kunskap. Boken genomsyras av respekt för förfädernas seder. Daunis och hennes kompisar är framåt och har framtidsdrömmar. Naturen och dess årstidsväxlingar är närvarande hela tiden, liksom tankar på att samla sig, hitta vägar till inre frid. Sammanhangen betonas, helheten är viktig.

Snyggt

Omslaget. Om man tittar noga så är det en nyansskillnad i hyn på profilerna. Om du sedan läser kommer du att förstå.

Angeläget 

Från efterordet ”…en sida av min berättelse som däremot är högst verklig är det hämningslösa våldet mot infödda kvinnor. Fler än fyra av fem (84%) infödda kvinnor har utsatts för våld under sitt liv, och mer än hälften (56%) har utsatts för sexuellt våld. Nästan samtliga (97%) av dessa kvinnor har haft minst en icke infödd förövare. Ett tungt och svårhanterligt ämne, men det var viktigt för mig att visa denna smärtsamma verklighet och särskilt hur förövare riktar in sig specifikt på infödda kvinnor och den rättsliga osäkerhet som drabbar stammarns landområden".

Knepigt 

Växlingen mellan tonårstugg och mycket självmedvetna kloka vuxentankar blir emellanåt snudd på orealistiska. Den vuxna mognadsnivån önskar jag att fler i min omgivning hade emellanåt. Men kanske speglar det bara kasten mellan humörsvängningarna.

Sämre

Att tonårstonen ibland blir något tillrättalagd. Mycket snack om hur man klär sig och tugget som är från både tjafsig tonåring och klok genomskådande ung kvinna.

Man anar tydligt vartåt thrillerinslagen lutar men med några oväntade vändningar blir det bitvis spännande.

Det sker en våldtäkt, obegripligt att offret inte blir mer traumatiserat, en svag del.

Känslan efteråt

Är glad att jag har läst Mitt namn är Firekeeper. Gillar glöden och att ha någon att "hålla på". Daunis är en bra förebild för unga tjejer, hon är inget helgon men de felsteg hon gör bearbetar hon väl. Här finns kärlek, erotik, vänskap, svek på olika plan och spänning. En bra present till alla som varit unga. Trots mina reservationer får Mitt namn är Firekeeper en rejäl trea.

Angeline Boulley, 1966, kommer från en Ojibwastam, Sugar Island, Michigan. I boken förekommer begreppet anishinaabe vilket är vad stammen kallar ursprungsfolken. Hon har varit chef för Office of Indian Education vid U.S. Department. Firekeeper´s Daughter, Angeline Boulleys debut, har legat etta på New York Times topplista.

ISBN

9789198617047

Systerklockorna

av Lars Mytting

I en av Norges alla dalar låg en gång en stavkyrka med ornamenteringar av drakar som lyfte sina huvuden mot himlen. Klockorna som ringde till dop, begravning och högmässa var det något alldeles särskilt med. När de skulle gjutas öste en sörjande bonde ner släktsilvret i smältan och så fick klockorna sin säregna klang och kallades Systerklockorna efter ett kärt sägenomspunnet tvillingpar.

Så börjar berättelsen om den slitstarka familjen Hekne (särskilt Astrid) prästen Kai Schweigaard och, den unge tyske arkitekten, Gerhard Schönauer som kommit till trakten för att montera ner kyrkan. I Tyskland råder det en stark vurm för det nordiska och man är helt betagen av Norges stavkyrkor. Nu vill man riva och frakta en sådan och förevisa det uppväxande släktet hur nordgermanerna byggde och dyrkade de starka gudarna. 

Tre färgstarka unga människor möts och snart råder kärlek med förhinder i den fagra Gudbrandsdalen. Men här kommer jag inte att avslöja mer av den spännande delen av handlingen.

Det är en gudomligt vacker trakt men ack så hård att leva i. Alla vet att vintern är lång och därför planeras det för kyla, tillgång till mat och foder för minst fem månader varje år. Men bygden kan inte bära alla barn som föds, en del överlever inte vintrarna. De större städerna lockar, eller så packar småbönder och drar västerut. De nyheter som kommer förmedlas vid söndagens predikan med en veckas fördröjning. Järnbanor förespår det samhällsskifte som verkar stampa i farstun. Men i gårdarna råder husbondens röst, det är han som bestämmer, kvinnorna blir hemma med barnen som bara blir fler och fler. Och prästen med sin gudamakt når långt in i familjeangelägenheterna.

Just kvinnornas lott intresserar författaren. Det är inte bara den starke mannen som skildras. Barnbegränsning finns inte och inte heller tar männen det ansvar de borde när de unga kvinnorna blir med barn. Om inte familjerna stöttar väntar ofta tragedier. 

Men det finns mycket mer i Systerklockorna; hantverkets lov, kulturhistoria och mellan raderna en stolt beundran för släkterna som envetet mäktat med. Här anar jag ett släktskap med Selma Lagerlöfs skildringar av folket inne i skogarna. De idoga bönderna, hög som låg och prästernas makt. Lägg därtill en fläkt av det övernaturliga och vi har en bygderomantisk skröna. Mytting är en mycket god berättare och skriver inlevelsefullt. Systerklockorna får en rejäl trea. 

Lars Mytting född 1968 i Fåvang, Gudbrandsdalen, slog igenom med romanen Simma med de drunknade. Som i Systerklockorna finns där en stark kärlek och respekt till hantverkare särskilt de som kan hantera trä. Han har också skrivit boken Ved som sålts i stora upplagor. Häkneväven är Systerklockornas uppföljare

ISBN: 9789179130381

En kort berättelse om traktorer på ukrainska

av Marina Lewycka

Vad har traktorer från Ukraina med såriga familjerelationer att göra? Ja på något märkligt och underfundigt sätt hänger det ihop i Marina Lewyckas bok. Kanske för att hon själv har rötterna i Ukraina vågar hon ta ut svängarna på ett sätt som en västeuropé förmodligen skulle få på pälsen för.

Historien har minst tre skikt: familjen och pappa Koljas text om hur traktorn uppfanns är två. Ukrainas historia från sekelskiftet fram till resan till England 1946 är det tredje lagret, men det märker man först efter ett tag eftersom de trådarna varvas med en annan känsloladdad och fartfylld berättelse. 

Nadjas och Veras pappa, en änkeman på åttiofyra år, har blivit handlöst förälskad i den storbystade fyrtio år yngre Valentina med anspråk på att få in sin tonårige son Stanislav på ett engelskt elituniversitet. Pappan vet inte till sig av lycka och vips är de gifta. Systrarna allierar sig och försöker rädda det som räddas kan när de ser hur deras pappa Koljas utrymme krymper på alla håll, en effekt av Valentinas framfart. Egentligen är systrarna, Vera och Nadja som hund och katt men nu sluter de tillfällig fred. 

Boken är skriven för sexton år sedan alltså innan Brexit och invasionen av Ukraina, ungefär när oligarkerna tog livtag på östeuropa där många längtade till västvärldens lyx och frihet. Familjen, som själva är flyktingar, kom till England, efter andra världskrigets slut har levt ett snudd på osynligt liv eftersom de ville smälta in. Ju mer jag läser ju mer ser jag parallellerna i historien; systrarnas föräldrar ville såklart också sina barns bästa. 

Men vad i all världen har traktorer i den här historien att göra? Jo Kolja är en hängiven ingenjör och när det blir för kaotiskt i hemmet smyger han undan och plitar på en bok om traktorers historia. 

Stilen är känslodriven och man pendlar i sympatierna men landar aldrig i oresonlighet och hat, en varm ton råder boken igenom. Scener från familjetrassel korsklipps med fakta om behovet och framställningen av traktorer i moderna länder. Vi pendlar mellan människors svagheter och styrkor, uppgörelser varvat med omsorg, en tornado av av känslor som slutar som en tilltufsad feel-goodroman med rosa dun och utsmetat läppstift i en avdankad Rolls Royce. En både rörande och sorglustig historia där kärleken till barnen övervinner det mesta. Rappt o fartfyllt språk, stilen på gränsen till det burleska. Beroende på glasögon kan texten uppfattas som fördomsfull eller småputtrig. För en god berättelse med värme ger jag En kort berättelse om traktorer på ukrainska en fyra.

Det finns likheter i boken med Marina Lewyckas egen historia. Hon föddes 1946 i ett flyktingläger utanför Kiel och växte upp England. Hon har sagt att en inspirationskälla till boken är hennes mors uthållighet som krigsfånge och flykting. I skrivande stund är verkar Marina Lewycka ha drabbats av sjukdom men den här artikeln är från mars 2022, fem veckor efter Rysslands angrepp på Ukraina i 24 februari 2022.

Marina Lewycka on the ambiguities of being ukrainian

Läs gärna mer om Marinas uppväxt i England, här hittar man fler likheter med Nadja i boken

Sammanfattning: familjerelationer, avund, girighet, att slåss för sin ”överlevnad”, teknisk begåvning, distanslöshet från alla parter, förälskelse, hemlängtan, patriotism, skrupellöshet, barns väl. 

ISBN

9789113127637

Drömbokhandeln

Av Laurence Cossé

Tänk att få uppleva sitt livs dröm och som bokälskare få starta en bokhandel med underbara läsupplevelser. En så god tanke - att sprida kulturell välvilja. En god roman blir namnet och några vänner startar i liten skala. Allt är mycket noga genomtänkt, framför allt urvalet av böckerna. Reaktionerna blir först glad förvåning. Så sprids ryktet, vilket följs av välvilliga kommentarer och recensioner i media. Drömmen verkar bli sann. Men det finns alltid en orm i paradiset. En god roman börjar baktalas och ifrågasättas från alla håll och kanter på de mest infernaliska sätt. Involverade bokvänner blir till och med attackerade, hur är detta ens möjligt?

Drömbokhandeln har både en realistisk och drömsk ton. Någon skulle kanske säga fransk och visst vi befinner oss mitt i Paris där kärleken inte är långt borta, inte bara till böckerna. Här finns också en hel armé av tyckare. 

Om jag lämnar handlingen därhän en stund och funderar på själva kärnfrågan vad som är en god bok så dyker många tankar upp. Till att börja med måste den fastna i dej, klinga till och ge inte bara en god historia utan tillföra något. Upplevelsen är helt unik. Hur det är gjort är inte heller oväsentligt. 

Men de som drar sej för att läsa? Och de som lägger av för att de är ovana och ger upp för resonemang och knepiga ord? De som inte läser för att det verkar främmande, inte något man gör i bekantskapskretsen man ser hellre en serie eller film. Det hjälper inte att säga att många kända filmer bygger på böcker. Och de som säger att de vill ha något som är på riktigt, verkligt inte något hittepå. Vad gör man? Jag har mött alla dessa mer eller mindre uttalade tankar. 

Först kommer naturligtvis själva läsandet. Om det är knaggligt (och du inte är dyslektiker) finns ingen annan väg än att fortsätta läsa. Osäkerheten kan göra att du väljer bort för att du känner dej dum. Men läsa kan du göra i enskildhet, ingen behöver få veta. Läsarna i Drömbokhandeln är på en nivå som kanske inte ens hälften av artonåringarna är i Sverige idag. Så för dem är förmodligen Drömbokhandeln en snobbig dröm. Fastän tanken är god, att dela dina bästa lästips till någon annan. Vad är då en snobb?

Drömbokhandeln är en bok för de redan frälsta. Bokälskare i alla länder måste ändå bejaka själva iden. Den firar bokens lov. Allt som böcker kan tillföra läsandet tas upp, alla aspekter och alla tillfällen. Här finns människor som mer eller mindre offrar livet för en god bok. På det viset är den romantisk. Någon skrev att det är en fabel, alltså att historien har något att lära oss. 

Boken är ordrik och en aning omständlig den hade kunnat kortats ned rejält. Men också väldigt fransk; resonerande, argumenterande och vibrerar av alla slags känslor inte minst espri. Den är också lite sorglig. Det blir en trea.

Laurance Cossé, 1950, är en fransk författare som tidigare arbetat som journalist, litteraturkritiker och radioproducent.

ISBN: 9789186480295

En gentleman i Moskva

Den älskvärde greven Alexander Rostov blir på ett hår räddad från arkebusering 1922, straffet omvandlas dock till livstids husarrest på det ärorika hotell Metropol. Där blir han kvar i flera decennier, först som gäst, senare kypare. Till detta värv är han som klippt och skuren för vem kan mäta sig med de kunskaper som greven har kring bordskick, vin & mat och gott uppförande?

Utanför hotellets väggar sker våldsamma förvandlingar. Rostov vågar sig inte utanför dörrarna, hotet mot hans liv kvarstår. Han vänder istället blicken inåt huset och lär känna all personal, deras styrkor och svagheter, hittar i vartenda skrymsle träffar blivande vänner, blir kär och till och med adoptivpappa.

Alexander Rostov är en högst charmerande herre som lever som han lär, har humor, är en sällskapstalang och trots att han har begränsad frihet hjälper han sina vänner att lösa knepigheter mycket tack vare de kontakter han lyckats knyta genom åren.

För den som behöver lugn och ro eller besväras av våldsamheter och djävulskap som människor utsätter varandra för i böcker och tv-serier rekommenderas En gentleman i Moskva. Författaren verkar kunna sin etikett från första till sista sidan. Som Margareta Ribbing sa, det handlar om att skapa trivsel att få människor att må bra inte bara var knivar o gafflar skall placeras. 

Men till slut kryper omvärlden på och greve Alexander Rostov får använda all sin skicklighet för att överraska både hotellet och Moskvas polis.

Saga eller sanning? En fånig fråga kanske när man nu läst en sådan underhållande, välskriven  och hjärtevärmande bok. Om jag nu väljer både och kan jag ändå inte låta bli att undra om ståtliga hotell fick finnas kvar efter revolutionen? Ja allt blev inte utkastat men visst smög det sig in ommöbleringar och överadministration, så även i den här berättelsen om Hotell Metropol.

Ju längre jag läser ju mer undrar jag vad författaren vill ge oss förutom en högst charmerande berättelse. Eller finns det inte som i gamla amerikanska filmer från 50-talet en sens moral om var friheten på jorden står stadigt? Ja det är alla fall inte i Sovjetunionen.

En gentleman i Moskva får en fyra för en säker penna och för att man under resans gång inte vet vart det bär och därmed bjuder på både underhållning och en tro på människan.

Towles är amerikan. Här berättar han lite om sin idé till den populära boken

Upplösning

Titeln anspelar på vad juristen Matthew Shardlakes egentliga uppgift är, att bana väg för att klostret i Scarnsdale skall sluta existera. Vi är i England 1537 med Henrik Vlll på tronen men i kulissen är det Thomas Cromwell som drar i trådarna. Pengar behövs till statskassan, fejden med papisterna finns tätt under ytan och när ett mord sker på klostret i söder får Shardlake i uppgift att i första hand lösa illdådet och i andra hand syna och förbereda för en nedläggning av verksamheten.

Den döde är den tidigare utsände. Han hann inte så långt med att granska verksamheten innan han brutalt dödades. Matthew Shardlake får med sig Mark Poer, en vacker livvakt tillika juridikstudent. Shardlakes puckelrygg är en av alla bildkontraster i berättelsen. Hans lyte har påverkat både sinnet och hans syn på medmänniskorna.

Det är vinter och i de många klosterbyggnaderna är det fuktigt, mörkt o kallt. Men inte hos alla. Vissa munkar med högre rang har både gott om mat o vin och varmt på sina kammare. Detta sticker i ögonen på reformisten Matthew Shardlake. Skärseld, guldglitter, reliker och bikt - allt skall bort.

Sändebuden från Cromwell skapar rädsla och när fler mystiska brott sker på området blir alla på sin vakt och spänningen stiger. Snöstormarna och mörkret utanför bidrar till att strama åt handlingen.

Tudortiden har skildrats i mängder av tv-serier, filmer och böcker ofta då med fokus på hovet. Här är vi i utkanten av en politisk omvälvning. I tider av osäkerhet när människors liv och hem hotas är våldet inte långt borta. Och i ett minisamhälle som ett kloster blir det extra tydligt. Här en annan tacksam bild. Klostret med sina murar skyddar inte när tiderna förändras. Större saker timar och påverkar samhälle och människor. Kungens strider för landområden kostar pengar.

En kärlekshistoria skruvar till intrigen några snäpp. Hur skall det gå för vackra Alice som arbetar i köket och som både Mark och Matthew kastar lystna blickar på?

C J Sansom är jurist och historiker och har sagt att han beklagar tv-serien Tudors, 2007, vilken fokuserar för mycket på prål, ränksmiderier och dräkter. Upplösningen av klosterväsendet är en brytpunkt i Englands historia och värd ett större intresse. Jag tänker på att Hilary Mantel som skrev om Cromwell, Wolf Hall, 2009, några år senare har bidragit till att vidga synfältet men det visste inte C J Sansom om 2003.

Kriminalgåtan vävs snyggt in i historien medan vi irrar runt i klostergångarna tillsammans med de frusna Matthew och Mark. Upplösning är välkomponerad och intresseväckande får och en rejäl 4 inte minst för att jag blivit mer nyfiken på den här omvälvande tiden.

Upplösning är den första i serien om Matthew Shardlake och utkom 2003, den sjunde kom 2019. Tyvärr verkar bara del 1 Dissolution vara översatt till svenska.

Relaterat:
Ellis Peters skrev om munken Cadfeal som löste mordfall i engelsk medeltid
Hilary Mantels två böcker om Cromell och Tudortiden Wolf Hall trilogy. Tredje delen kommer våren 2020
C J Sansoms hemsida
https://www.bokbloggar.se/isbn/9189380479/

Ett jävla solsken

Av Fatima Bremmer

Läs den! skrev bokslukarna och till slut tog jag mig an Augustvinnaren, Ett jävla solsken. Titeln hakar fast i minnet och i munnen, det är något som haltar och nyfikenheten triggas. Vad visste jag inte om Ester Blenda Nordström? Det mesta utom att jag köpte in boken En piga bland pigor till mitt lilla bibliotek när den kom i nyutgåva för drygt tio år sedan. Slarvigt nog läste jag den aldrig. Boken finns med i boken: Tio reportage som förändrade världen: från Strindberg till Hemingway.

Det är 1914 och Ester Blendas första undersökande reportage. Hon sover ihop med en annan piga i en loppig säng, arbetar sexton timmar per dag och sliter hund. Så småningom ändras legostadgan i Sverige och boken En piga bland pigor är en bidragande orsak. Den starkaste anledningen var dock att över en miljon svenskar lämnade Sverige för något bättre, de flesta for till Amerika. 

De kvinnliga journalisterna på Stockholms Dagblad hade ett eget rum där de mer eller mindre satt ovanpå varandra, det är Ester Blenda som talar i telefon.

Samtidigt hörs rösträttskvinnorna allt högre i Sverige. En röst är Esters vän Elin Wägner. Det här är hundra år sedan och moderniteten hade kommit för att kliva in på område efter område. 

Hundra år är ett svindlande perspektiv och ändå inte. Det Ester strävade efter vill alla unga, bli självständiga och kanske få leva sin dröm. Men konventionerna är starka vid den här tiden och jag kan bara ana allt Ester får stångas emot. Hon kör motorcykel, går i långbyxor, vägrar gifta sig och är en av de första kvinnliga journalisterna på en av de större dagstidningarna. 

Ester fortsatte med sitt undersökande och kanske var denna omättlighet på upplevelser och resor ett sätt att komma ifrån konventionerna och slå sig fri som författaren antyder. För rastlös är hon. Det som verkar snudd på självdestruktivt är när hon gifter sig bara för att komma med till Kamtjatka där hon sliter hårt med hundspann, hushåll och fryser som ett djur. Ester längtar efter sin kära och här tilltar drickandet. Skriver gör hon hela tiden, alltid. Motvilligt ibland men skriver gör hon.

I fyra år har Fatima Bremmer pusslat ihop Ester Blenda Nordströms liv. Ester hamnade ofta i utsatta lägen, var mer skyddslös än hon hade kunnat vara om hon böjt sig. Kanske var det det som påskyndade hennes död. Hon brände inte bara sitt ljus i två ändar som hennes bror skriver om Ester ”.. du brände det båd natt och dag och om det haft fler, du bränt dem också med lust och med glädje och skratt. Men anade du aldrig en tanke därpå, den sorg du gjorde din mor och din far och oss syskon som såg därpå och led mer än du tror”

Paradoxen stark livslust och sjävförbrännande är något som vi sett män genomlida till leda på film och i böcker, den lidande konstnären med ett skimmer av ouppnåelighet. Men när en kvinna gör samma resa vid den här tiden förfasas man. Konventionerna styr, samtidigt förändras normerna smygande men inte alltid dit vi önskar. Hur ser vi på kreativa konstnärer med missbruksproblem? Bedömer vi dem efter deras verk endast eller faller rastret kön ner framför vår bedömning?

Ett jävla solsken får en fyra för att jag fått ta del av en föregångskvinna som dog alldeles för tidigt.