Djur

av Lise Tremblay

Djupt inne i skogen i norra Quebec har den tidigare tandläkaren Benoit hittat sin plats i livet. Här kan sitta på sin inglasade veranda och iaktta naturens skiftningar året om. Vid sin sida har han  hunden Dan. Det är tack vare Dan som han bytte liv men det visste inte Benoit när han kastade sig mellan flyguppdrag och läkarbesök veckan lång. Familjen i det vackra huset i Montreal träffade han knappt. Dan fick han som motvillig betalning när en patient saknade pengar. I ett obevakat ögonblick gled en liten hundvalp ner i rockfickan. Det var strax innan take-off och den jäktade Benoit tänkte en kort stund slänga ut valpen från fönstret. Så blev det inte. Nu är de ett ett med skogen och sjön, Dan och Benoit.

Omgivningen kan verka isolerad men Benoit har ändå några grannar och de ser till varandra och inte minst byter de nyheter om vad som händer i byn. Jaktsäsongen nalkas och oron pulserar. Grannen René vill inte ha med jägarna att göra den här tiden på året för "jägarna blir helt vilda, ja galna..". Rykten om att de jagar vargar ,det vill säga är rivaler om älgen, vilket är olagligt. 

Ett annat orosmoment är dottern Carol. Hon har levt ett destruktivt och ryckigt liv i staden. Carol vill operera bort sina bröst. Bandet mellan dem finns men Benoit vill inte lägga sig i, trots det tänker han hela tiden på Carol. 

Benoit har dragit sej undan men han kommer inte undan, här är konflikterna om liv och död runt knuten. Det här andra livet med Dan har fått honom att börja lyssna inåt.

Om vissa relationer som kan bli sköra medan andra sakta stärks. Om att nämna saker vid dess rätta namn, enkelt, osentimentalt med fördröjd insikt. Kärvt och varsamt berättat av en djur- och människokännare

En av de bästa böcker jag läst i år. Det får bli en femma.

Lise Tremblay, född 1957 är en kanadensisk författare. 

ISBN: 9789189105171

Hamnet

av Maggie O´Farrell 

William Shakespeares liv har tröskats ur alla möjliga synvinklar, äktenskapet med Anne Hathaway och de tre barnen nämns mest i förbifarten. I Hamnet få vi i stället följa hans familj framför allt den mångsidiga Agnes och sedermera deras barn. Under läsningens gång hamnar fadern till barnen Susanna, Judith och Hamnet mer och mer i skymundan eftersom han så sällan träffar sin familj.

Maggie O´Farrell har gestaltandets gåva både vad gäller människor och miljöer. Det är inga som helst problem att röra sig i småstaden i England vid 1500-talets slut. Bullriga och dammiga gator med springande barn och husdjur som bökar runt. Och dofterna, det är nästan så att de sipprar ut mellan raderna, man förflyttas verkligen i tid och rum.

Så kommer pesten till Avon och Judith insjuknar. Hennes tvillingbror Hamnet hittar sin febriga syster, letar förtvivlat efter hjälp, söker trösta med sin närhet vilket leder till ännu ett insjuknat barn. Det blir Judith som klarar krisen men Hamnet dör endast elva år gammal. 

Förlusten av den älskade Hamnet spränger sönder familjen, sorgen är oändlig och bortom det begripliga. Alla relationer sätts på hårda prov. Paret Agnes och William glider ohjälpligt ifrån varandra.

De tacklar sorgen på var sitt håll, återigen far William till London, korta hälsningar är allt familjen får. Men när Agnes på omvägar hör talas om en pjäs vid namn Hamlet blir hon bestört. Hur kan William begå ett sådant helgerån som att beröva den älskade sonen hans riktiga namn? Hur vågar han, vilket svek. Agnes måste konfrontera fadern och pjäsförfattaren, hon beger sig den fyra dagar långa ritten mot London.

Att avrunda den här sorgindränkta boken med den världsberömnda tragedin Hamlet är inte så dumt. Människor som inte lever fullt ut på grund av sorg, spänningen mellan familjemedlemmarna verkar aldrig vilja ebba ut men en sorg är personlig och denna gång har fadern inget annat sätt att möta den än genom att skriva, det är ju det han bemästrar även om det är ett sisyfosarbete. 

Maggie O’Farrell påminner oss ända in i cellkärnans minsta beståndsdel om hur värdefull och unik varje människa är. Det outsägliga att mista någon kär och vara den som är kvar, hur överlever man det? 

Hamnet söker på slingriga vägar sorgens väsen och hur den påverkar alla i sin omgivning. Närhet när man inte mäktar, hur lojaliteter kan skifta, Maggie O´Farrell är grymt bra på att detaljerat följa allas mödosamma väg, var och en har sitt sätt. 

Det blir en stark trea för Hamnet som trots sitt tunga ämne är flyhänt skriven, det blir konstigt nog inte svårt att läsa. Möjligtvis är vissa passager något uttänjda.

Om namnen. Men visst hette väl Shakespeares fru Anne, Anne Hathaway? O’Farrell har gått till källorna och där har hon hittat att Annes far kallar henne för Agnes i sitt testamente. Och så blev det Agnes.

Och Hamnet? De tre barnen hette Susanna, Hamnet och Judith. Varför blev då pjäsens namn Hamlet? I teaterstycket är det fadern som dör inte sonen. Hamlet lever men till hälften, så flätas död och liv samman. Boken slutar med spökets ord ”Kom ihåg mig”

Maggie O´Farrell född 1972, är en brittisk författare. Farrell föddes i Coleraine Nordirland och växte upp i Wales och Skottland. Hon har arbetat som journalist i Hongkong och för The Independent on Sunday. Hon har också undervisat i kreativt skrivande

ISBN: 9789188979223

Hur jag dog

Av Niklas Ekdal

Efter en häftig attack på en fotbollsmatch får Niklas Ekdal en hjärnskakning men inser inte hur allvarlig. Det mesta smalnar av och livslusten går ner på sparlåga. Från arbetsnarkomani till passivitet vilket till slut leder till apati. En stark bidragande orsak till denna helvetesvandring är sömnlösheten vilken sätter rationella beslut ur spel och en dag tryter allt. Ekdal räddas på marginalen efter en överdos tabletter. 

Här börjar När jag dog och vi får följa med bakåt och framåt. Uppväxt, flytt till storstaden, lyckad karriär inom tidningsvärlden senare kan författaren leva på det han behärskar, orden. Tills smällen alltså. 

De olika scenväxlingarna vävs samman med betraktelser över nutidshistoria, politik (mest svensk) och samhällsfenomen som kommit och gått. Och den självklara röda tråden nu när han är på andra sidan, självmordet och synen på döden och självmord genom tiderna. Kyrkan som en gång släpade de självdöda till torgs där de skändades fram till dagens psykiatri. Referenser till författare, musiker och andra kända, som alla dött för tidigt ger perspektiv på världen vi lever i idag. De som överlevt (trots allt) ett hopp från Golden Gate eller misslyckats på annat sätt vittnar om att ett samtal, ett igenkännande hade betytt allt. Det vill säga, sök hjälp. 

När jag dog är en text som forsar fram. Niklas Ekdal skriver förföriskt lätt och medan jag hummar medhåll kring hans reflektioner inser jag plötsligt att jag visst inte håller med om allt. Så kan det gå när en skicklig skribent får mig att glufsa i mig sidorna. Och jag tänker att det är väl bra att han tvingar mig att tänka till, vi måste inte vara ense om allt. 

En lärorik och läsvärd bok som tar upp ett tabu i vår samtid. Självmorden är långt fler än trafikoffren och vad är det som gör att de inte får lika stor uppmärksamhet är värt att fundera över. 

Flyhänt och tänkvärt. Hur jag dog får 3,5