av Solvej Balle
Tiden går sönder bit för bit men det vet inte Tara från början. Hon befinner sej inte på någon främmande plats, allt är invant och bekant och upprepar sig minut för minut. Hon minns dagarna strax innan hon uppmärksammade att hon fastnat i tiden. Just de dagarna är åtråvärda för de verkar att tunnas ut.
Hur ror en författare iland med att skildra en spricka i tiden? Logiken finns där men ändå inte. Är det detta vi skall bry våra huvuden med eller är det något annat?
Oundvikligt att jag tänker på vardagsglömska, var har jag nu lagt.., eller drömmars sätt att berätta, svårfångat och ologiskt. Berättandet blir emellanåt hypnotiskt med sina upprepningar. Är det inte så här vi lever mer eller mindre, dagarna som ibland är nästan identiskt lika varandra.
Hennes man Tomas är införstådd, i alla fall till en början, om läget. Han till och med skämtar om det första dagen. Men sedan när de uppfattar problemet från olika håll blir det ohjälpligt missförstånd. Så småningom är det inte ens lönt att förklara för Tomas. Tara upplever samma dag fast ändå inte. Tomas minns inte de gemensamma timmarna efter Taras hemkomst.
När referenspunkterna skiftar hur gör man då för att nå samstämmighet? För är inte samstämmighet, i alla fall viljan att hitta något man är överens om, nyckeln till all mänsklig kommunikation. Vad händer när det misslyckas i den vanligaste av våra enheter, den lilla familjen, som vi är så beroende av.
Ett trevande precist och sökande språk som utmanar läsarens tankevärld. Det gungar till i läsfåtöljen men jag blir inte helt tagen. Det blir ändå en fyra för språket och en undersökning som på något märkligt sätt bär.
Solvej Balle är en dansk författare, född 1962.
ISBN: 9789146240150
