Slugger

av Tor-Björn Flygt

Oj vad han samlat på sej synpunkter de senaste åren och här kommer de nu i den tredje delen om Johan Kraft. Jag inte läst tvåan Outsider som utspelar sig tio år efter Underdog men i Slugger* är Johan mer än medelålders och det är sommaren 2021. I alla fall tänker han på sin flint och kommande prostatabesvär. Han har lämnat Malmö för reservatet Höllviken i Vellinge kommun. En blå kommun som ser till att ingen tiggare får sitta utanför ICA och att invånarna får ha sin trygghet ograverad. Väl medveten om att han tänjer på sina värderingar ser han sej omkring med dubbla glasögon. Han har kommit upp sej, sitter säkert med ett halvtråkigt arbete som familjejurist - arv och skilsmässor - stor villa i Höllviken som inte ligger riktigt nere i den värsta mörkblå klicken i Skanör / Falsterbo, där de med ärvda pengar bor.

Vi får följa Johan och hans familj de tre midsommardagarna, familjesammankomsten som kan bli något friare i ramarna än julen. Men vem vet vad som stundar när den frånvarande sonen anmält sin ankomst.

Relationer och samhällsförändringar är det som avhandlas och frågan om och hur de berör varandra. Hur familjekonstellationer påverkar i flera led och frågan är om familjen som ram är något annat än en illusion. Till exempel så går det bra att köra det individualistiska loppet som hans son Hannes, som bytt både för- och efternamn och kallar sig Sebastian, inte kommer vidare i det verkliga livet men öser förakt och sarkasmer över sin pappa.

Johan kämpar i alla fall för att hålla ihop sin vittrande familj. Han för inre monologer kring varför hans närmaste beter sej som de gör och detta med utförliga bakgrundshistorier och slängiga åsikter som understundom lutar åt satir. Ytterligare ett snäpp skruvas det åt på själva midsommarafton. Självklart infaller varken samförstånd eller idyll, särskilt inte efter att flera oanmälda bekanta och släktingar dyker upp.

Jag vadar igenom sjok av prekära relationer mellan barn, frun, morsan, svåger, kusiner och vänner. I gryningen hittas den borttappade svärfadern, daggen har lagt sej över det stökiga en gång vackert dukade bordet och jag undrar om mötena bidragit till enande eller skiljande.

Flygts prosa nästan väller utanför bokens ramar, han har ett brett och pockande behov av att ringa in något svävar iväg och fem sidor senare kommer vi till poängen. 

Det är inte alltid jag som läsare har en så omfattande parabol att jag kan ta in ordmassorna. Ibland är det kul och lockar till igenkänning, de bitska samtidskommentarerna kan för en utsocknes kännas lokala men jag tror att fenomenen är desamma över riket. Han sveper över det han har närmast; de förnöjda villakvarteren, de förgrämda sossarna som numera röstar blåbrunt, den ej revolterande yngre generationen som mer nöjer sej med att muttra ner i bildskärmarna. Och så klart den förlängda fyrtioårskrisen som inte tål en bakfylla för då blir det ännu värre. Stilen leder till sneda leenden när han slår in sina smashar men stundtals blir jag matt, ja till och med övermätt.

Vad skaver mest och vad är hans konklusion? Kanske om pojken som lärt sig den hårda vägen, fastän han inte vill, genom att fajtas på gården och i skolan. Senare kommer medvetenheten om utanförskap som ett filter gentemot omvärlden och den känslan släpper aldrig inte ens fyrtio år senare. Rädslan för att inte platsa sitter som ett bomärke. Den frånvarande fadern har inneburit en brant uppförsbacke; faderskapet, dels det han inte fick uppleva som pojke och hur han själv är som pappa. Har han verkligen varit en förebild? Samtalen, hur har de varit, ja hur har man talat med varandra i familjen? Det hålet verkar inte gå att fylla. Har han sömlöst överfört osäkerheten till sina barn?

Den blytunga saknaden och sorgen efter systern Monica finns också med boken igenom.
Barnen, sorgen. Blir vi klokare?
Monica till Johan när de talar om hennes sjukdom och framtiden 
”Det är du som vill veta, Johan, du vill ha någon att ställa till svars. Är det inte så?”

Och kanske är det rallarsvingarna boken igenom mot samhället men också mot honom själv. Ideliga: om och om igen. Underlägets konstanta ilska, är det därför han inte kan lägga ner?

Det är inte utan att jag funderat på romansvitens titlar av engelska termer; Underdog, Outsider och *Slugger varav två är från sportvärlden. En outsider är en otippad lirare som som mot förmodan tar sig in i spelet och sist sluggern i boxningsringen där fajten pågår. Enligt ordlistan betyder slugga någon som slår våldsamt och underdog är en person i (socialt) utsatt läge. I Slugger finns ett underläge som inte syns men sitter som ett membran på insidan trots det yttre välmåendet. Det ständiga tittandet över axeln. Slugger får en god trea för det ilskna uppsåtet över sakernas tillstånd serverat i syrliga analyser.

Torbjörn Flygt född 1964, är en svensk författare, dramatiker, krönikör och litterär ståuppare. Han är uppvuxen i stadsdelen Borgmästargården i Malmö, se fotot. På sin hemsida reflekterar han om stadsdelen nu och då.

ISBN

9789177957171

Blindtunnel

Tove Alsterdal intresserar sig för platser där politiska beslut vållat oreda och obotlig skada. Konsekvenserna blir att det invanda förvrids, saker ställs på ända och bidrar till att människor vänder sig mot varandra. Oerhört tragiskt och samtidigt intressant att utforska. Händelserna har som sagt att göra med avlägsna beslut. Det är här i beslutens svanstipp som Tove Alsterdal gärna befinner sig och borrar. I I tystnaden begravd beger sig unga svenskar till Sovjet med hopp om ett bättre liv. I Vänd dig inte om står diktaturens härjningar i Argentina och dess offer i centrum.

Blindtunnel är den tredje boken jag läser av Tove Alserdal och nu är vi i Centraleuropa med pittoreska småstäder vid slingrande floder inramade av bördiga vinodlingar. Här har ett medelålders svenskt par bestämt sig för att starta om, renovera en äldre gård och kanske lära sig om vinodling. Området ligger i nuvarande Tjeckien, men visar det sig, gömmer mycken tragik. Sudetenland var ett attraktivt område för Hitler, det var det första landet som annekterades med britterna och fransmännens goda minne i tron att Peace in our time skulle råda framöver. Efter 1945 vändes hatet mot sudettyskarna och de fick fly för sina liv. De som kom undan.

I källarvalven hittar Sonja och Daniel ett mumifierat skelett av en ung pojke. Det ena leder till det andra och snart är de indragna i ett förlopp med smutsiga historiska rötter. De som har minnen kvar från den turbulenta tiden efter kriget är antingen försvunna eller har svårt att minnas. Inte heller alla vill minnas, det märker Sonja som förtvivlat försöker rentvå sin man, vilken hamnat i skottgluggen. 

Väldigt lite verkar ha skrivits om sudettyskarnas öde menar författaren som i efterordet ger tips om vidare läsning. Området hamnade bakom järnridån under nästan femtio år men när muren fallit blev det känsligt att försöka leta efter byar eller släktingars hus. Där bodde andra nu som inte var ett dugg intresserade av historien. Området var tysktalande men tidigare hade man hade levt sida vid sida med tjeckerna under långa tider. Barnen som lekte med varandra bidrog till att området mer eller mindre var tvåspråkigt. Om kartan: Rosa områden = tysk befolkning i Österrike-Ungern 1911.

Visst kan Blindtunnel läsas som en kriminalhistoria, någon är skyldig till ett mord men ju längre jag läser ju mindre betydelse får just det spåret. Däremot hur den smutsiga historien sitter kvar sjuttio år senare. Dåliga samveten har lett till en omskriven historia och skapat en viss sluten atmosfär där man lätt misstänker människor trots att åren gått. Just detta bränner till och stämmer till eftertanke. Hur gör vi för att något sådant här inte får hända igen.

Blindtunnel får 4.0 för en intressant historisk djupdykning, krimdelen bidrar att föra handlingen framåt inte mycket mer. Men Tove Alsterdal har ett snyggt och effektivt språk. 

ISBN: 9789177797371

På sannolika skäl

Av Gianrico Carofiglio

Guido Guerrieri är en luttrad och småcynisk advokat i Bari. Han släpar sig mellan kontoret och hemmet i ett töcken. Men så händer två saker som får honom att omvärdera sig själv och sin omvärld. Hans hustru har fått nog och lämnar honom efter tio år. Guido har varit otrogen och inte ägnat sin hustru någon större uppmärksamhet, det är inget han reflekterat över. Inte heller att hans psyke har fått en allvarlig smäll av skilsmässan. Panikattacker och sömnlöshet får honom att söka hjälp och att börja boxas igen, det var länge sedan men takterna sitter i och sakta börjar han må bättre. Tankar han aldrig tänkt tidigare tränger sig på om barndomen, relationer och om ansvar.

Här någonstans får han en dag ett oväntat besök av en egyptisk ung kvinna som vill anlita honom för en vän som hon säger är oskyldig till en fruktansvärd anklagelse. Ska han ta sig an det här fallet så måste han kliva ur sin apatiska bubbla. Det anar han efter att ha besökt den anklagade senegalesen Abdou Thiam. Beslutet sitter långt inne men till slut accepterar han uppdraget. 

Abdou Thiam säljer väskor på stranden sedan några år och talar gärna med människorna han möter. Nu är han anklagad för att ha fört bort en femårig pojke, dödat honom och slängt honom i en brunn. Abdou har suttit inne i över ett halvår eftersom bevisningen talar starkt för att han är skyldig.

Guido Guerrieri gör som han brukar inför ett uppdrag, läser på och strukturerar och upptäcker att anklagelserna är dåligt utredda och har rasistiska inslag. Han borrar vidare och förbereder rättegången.

I takt med att Guido kommer ur sin depression klarnar också hans sinnen. Det är sällan jag läst en så ödmjuk skildring av krisarbetet. Inte för att Guido skulle anse det vara ett arbete men när han börjar försöka sätta ord på sitt liv och vad som kan ha lett fram till skilsmässan så inser han sin roll i vad som hänt och det är varsamt och fint beskrivet. 

Sedan skadar det ju inte att författaren är jurist, ingen oäven sådan för övrigt, och flätar till ett mycket spännande rättegångsförlopp.

Gianrico Carofiglio delar även med sig av väl funna litterära citat och musiktips. På det hela taget blir det en njutningsfull och spännande läsning. Därför får På sannolika skäl 4,5 för det snyggt upplagda dramat och det eleganta berättandet.

Gianrico Carofiglio har varit åklagare och maffiadomare i Bari. På sannolika skäl har följts av fler böcker i en genre som italienarna kallar juridisk thriller. Testimone inconsapevole gavs ut 2002 i Italien, i Sverige 2008.

ISBN:  9789177388043

Kvinnan på övervåningen

Av Claire Messud

Nora närmar sig 42, hon har hållit ångesten stången en längre tid. Åren har runnit iväg och som lärare har det varit fullt upp. Konstnärsdrömmarna är slumrande men hon har ju sin ateljé det vill säga det andra rummet i sin lägenhet.

Den större delen av boken kretsar kring är Nora Eldriges möte med en familj som nu bor i Boston ett år. Mannen Skandar är en känd etikforskare, gästar universitetet och har tagit med sig sin fru och son Reza. 

Reza är åtta år och går i Noras klass. Familjen Shahid och Nora kommer nära varandra men det är i mötet med Sirena som det sprakar loss. Sirena är konstnär och frågar om Nora kan tänka sig dela ateljé med henne. Nora är helt betagen i att hon får frågan, att någon ens kan tänka sig. Reza har hon tagit till sitt hjärta och Skandar beundrar hon på avstånd. Hon helt enkelt avgudar den här familjen som dykt upp och ger hennes liv guldkant men framför allt mening.

Det är den den här hänförelsen, förtjusningen, attraktionen, levandegörandet som är allt kretsar kring. Nora iakttar sig själv och inser att hennes förtjusning inte får svämma över, hon måste tygla sig.

Oförlösta drömmar som börjar spira, moderskapet som hon inte ägnat så mycket tankar, hon har ju massor av elever. Det hon är oförberedd på är attraktionen till både Sirena och Skandar. Vänskapen får mer och mer drag av besatthet. Nora hamnar i klistret.

Nora är förälskad i allt som Sirena gör, hon åtrår Skandar och Reza känns nästan som hennes barn. Är detta en mild galenskap? Vårt sätt att ordna våra liv är som är mer eller mindre förutbestämt om du fortsätter din familjs bana med återhållna regler och när normen passeras hamnar man oundvikligen utanför och blir kvinnan ovanpå. 

Ja det resoneras massor kring vad som är rimligt och inte kring att vara ensam kontra en familj. Hur Noras mamma har förprogrammerat henne till att vara tålig och smälta ihop med tapeten. Och nu öppnas ögonen och när förhänget väl är undanrivet finns ingen väg tillbaka.

Konst och bildupplevelser återkommer, I otaliga sidor sidor beskrivs detaljerna i Sirenas installation Underlandet. Även Noras detaljrika små rum får vi träda in i, de som hon till slut vågar visa upp.

Att äntligen få bli sedd och sedan försmådd, kanske ännu värre utnyttjad det kan skapa en helig vrede eller knäcka en människa men just nu när Nora skriver är hon urförbannad där på våningen ovanpå. Tjechov nämns någonstans i texten och hans skugga finns här, människornas fåfänga jakt efter lycka, futtigheterna, att inte förmå att följa sin vilja, sina drömmar. Det är klart att Nora är arg.

3,8

Läst mars 2018