En ond tid

av Deepti Kapoor

Vi befinner oss i norra Indien, tre personer dras in i ett drama. 

Ajay är en kastlös pojke som vallar en get. Geten äter upp grannes gröda. Straff utkrävs, Ajays familj krossas. Han förstår inte varför han blir bortkörd i en bur, såld som slav. 

Sunnys rike far älskar inte sin son. Som vuxen blir han oförmögen att ge av sig själv, att älska. Det blir destruktivt på alla plan, för den ende som Sunny vill få bekräftelse av förnekar honom. I en dödlig spiral sviker Sunny allt och alla. Ett antikt drama.

Neda har trygg bakgrund och kulturellt kapital. Hon är en lovande seriös journalist som vill gott. Avslöja det ruttna. När hon granskar vänskapskorruptionen inom de ledande skikten i den region hon bor i börjar marken gunga.

Grovt fysiskt våld för att förtrycka fattiga. Utpressning och påtryckningar högre upp i samhället. I detta strikt hierarkiska samhälle är underkastelsen en förutsättning. Fasaderna av glimrande lycka i medierna får massorna att hylla de rika som gudar.

Lurendrejeri kan till exempel gå till så här. Fattiga bönder äger en bit jord som köps upp av lokala potentater, bönderna kan inte investera sina pengar i utbildning eller bostäder så efter några år av onödig konsumtion är byn i spillror. En annan klass som kommer "i kläm" är tidigare kungligheter. Nu utan befogenheter är de lovligt byte för girigbukar som vill få tillgång till deras image med glitter och turbaner och få synas i media. Det är onekligen en mörk tid som detta postkoloniala epos skildrar. Våld på alla plan, hämnd, aningslöshet och en extrem girighet. Lyxvaror och glitter i överflöd, några kvarter bort gränslöst armod. 

Hur gör man en thriller av ett genomkorrumperat samhälle när alla segment innehåller orättvisor? Oundvikligt sönderfall om det inte stoppas.* Naturen utarmas, fattiga får det sämre och hopplösheten plåstras om med grundlösa löften och glitter. Det här är mer en resa ner i helvetet än en trhirller. Vackra Indien verkar inte ha någon framtid, likaså de länder vars regimer hyllar råkapitalism. Bevare oss. Skicklig thriller med klassisk dramaturgi. Rått, spännande och avslöjande i ett högt tempo. 

Citatet som inleder ”En ond tid” ut Mahabharata anger utgångsläget för mänskligheten:

”Och till följd av sina korta liv ska de inget lära. Och till följd av sin bristande lärdom ska de sakna vishet. Och därför ska girighet och begär förgöra dem alla”

Jag blir upprörd och arg. Kanske lamslås jag av hopplösheten och återkommer i mina tankar  på att författaren numera bor i Portugal. Det kanske är säkrast att försöka förändra utifrån, även grävande journalister blir offer för våldet. 

Deepti Kapoor är född i Indien 1980, är journalist och författare. Numera bosatt i Portugal.

* Ett undantag till korruptionen där några försöker röja i eländet, som har verklighetsbakgrund, är Netflixserien Delhi Crime, som baseras på verkliga brott i New Delhi. I säsong två tampas den tappra kvinnliga polischefen med Kachacha baniyan gang, ett gäng som nattetid stjäl smycken och slår ihjäl de som kommer i deras väg. En liknade grupp beskrivs mot slutet av En ond tid, en kriminell grupp som satt skräck i en hel region.
I Dehli Crime fångas till slut medlemmarna efter ett målmedvetet arbete av poliserna.

https://www.indiatimes.com/entertainment/binge/kachcha-baniyan-gang-delhi-crime-season-2-shefali-shah-578269.html 

ISBN: 9789100184971

New Delhi - Borås

Verkligheten överträffar sannerligen dikten i boken New Delhi - Borås. 

En kastlös ung man, som stundtals tvingas sova på gatan, möter kända personer och statsmän i 1970-talets Indien. När livet känns orättvist och svårt tänker han på att han vid sin födelse förutspåtts att möta en blond kvinna från ett annat land och då bli lycklig.

Den drömmen tänker Pikej ofta på. Det Indien han växer upp i är fyllt av orättvisor och lidande och han vet allt om att inte räknas eftersom han tillhör de oberörbara. När han som liten pojk ska gå i skolan får han sitta utanför skolsalen och lyssna genom fönstret. Han får inte äta tillsammans med de andra och om han råkar nudda vid någon blir det ett ramaskri. 

Men han lever i en tid när politiker som Nehru och Indira Ghandi vill modernisera landet och utrota all vidskeplighet. Ute på landsbygden är det som förr men inne i storstäderna börjar saker förändras. Det märker Pikej när han som konststudent flyttar till New Delhi. Pikej överlever genom att teckna porträtt på gatan, det är så han en dag får syn på Lotta från Borås. 

Det här är på det glada 70-talet när Beatles och Maharishi Mahesh Yogi fick västvärlden att intressera sig för indisk musik, meditation och yoga. Hippierörelsen blommade och rosa bussar körde från Europa till Indien. 

Ja som ni förstår uppstår tycke mellan Pikej och Lotta. Men det räcker det med kärlek när man bor hundratals mil ifrån varandra? 

Pikej har visserligen gått i skola men han har inte riktigt koll på var Sverige egentligen ligger, eller var det Schweiz? Men viss om att Lotta är kvinnan i hans liv bestämmer han sig att, med de få medel han har, resa till henne. Han börjar cykla mot Pakistan, Afghanistan och Iran på The hippie trail. Osannolikt men sant. 

Berättelserna om Pikejs uppväxt i östra Indiens djungel och sedan hans liv på gatan är gripande. Det är som om tiden stått still, ingen ifrågasätter kastväsendet förrän Indira Gahndi sätter ner foten. Även den otroliga resan med bakslag och märkliga möten ger också spännande inblickar. Bland annat är det en kvinna i Österrike som varnar Pikej för europeerna. Du får sluta vara godtrogen nu, här tänker var och en på sig själv, säger hon. Det är journalisten och Indienkännaren Per J Andersson som skrivit ner Lotta och PKs otroliga öde. Orissa till Sandared, tänk vilken kraft kärleken kan vara.

3,7

Läst sommaren 2014

Fallet med den försvunna tjänsteflickan

Vish Puri är visserligen en diskret detektiv men är sannerligen inte en blygsam sådan. Han vill gärna berätta att han är Indiens i särklass skickligaste detektiv. Dessutom är han väldigt glad i mat vilket han tvingas dölja för sin fru som skickar honom matlådor med dietkost. Hon verkar inte förstå vilken menlig inverkan kalorifattig kost kan ha på det ansträngande arbetet. Till sin hjälp i spaningarna, i storstaden Delhi, har Vish Puri assistenter med egna specialiteter. Nattkrämen är flickan som kan byta skepnad från blyg landsortsflicka till nattklubbsdrottning i ett knix, Lysröret är en sömning man och kan behöva lite tid för att flimra igång på morgonen, Handbromsen en given chaufför. Ja så fortsätter de puttriga beskrivningarna av den trofasta staben.

Är då detta en enbart oförarglig mysdeckare om en självupptagen privatspanare? Nej till min glädje är handlingen varken tröttsam eller torftig. Vi får insides glimtar från Indiens gatuliv där folk till och med bor, har en hysterisk trafik och där det säljs de mest otroliga saker. I nästa stund hamnar jag i stora förmögna hus med mycket tjänstefolk.

Men spänningen då? Jo, Vish Puri får på sitt bord att leta efter tjänsteflickan Mary som är spårlöst försvunnen. Det här visar sig vara en intrikat svårlöst knut. Parallellt undersöker detektivbyrån blivande giftemålpartners vilket gör att Vish Puri nästan jobbar dygnet runt. Det riktigt osar och ryker av hetta när vi far runt tillsammans med indiens bäste detektiv. Författaren har också en skarp blick och ett kritiskt öga, all modernisering är inte bra. Det gamla Indien med fattiga bybor som tvingas flytta på grund av att storföretag annekterar deras jordar, vart ska de ta vägen och hur ska de överleva? Callcenter-anställda med blickarna mot väst som strävar efter lyxvaror, den allestädes närvarande korruptionen, kvinnor som lever farligt bara på grund av att de är kvinnor etc. Trots problemen lyckas Tarquin Hall med konststycket att skapa en gemytlig atmosfär. Det är både lärorikt och spännande att vistas tillsammans med Vish Puri och hans stab. Ni som gillar McCall-Smiths böcker, både de från Edinburgh och de om Mma Ramotswes detektivbyrå i Botswana, tror jag kommer att stortrivas i Herr Puris sällskap. Den försvunna tjänsteflickan är första delen i serien om Vish Puri.
3,8
Läst sommaren 2014

Den vita tigern

Balram Halwai lever med sin stora familj nära Ganges i Mörkret. Familjen styr det mesta av vad man kan göra. Skolan är ett skämt. En trött och halvdrogad lärare är bara närvarande fysiskt, ibland spottar han rött. Det är paan, något som alla fattiga män verkar tugga och spotta. När Balram senare kommer upp sej så förstår han att det är ett märke på att man är fattig, att tugga paan. 

Det är mycket snusk och olika slags kroppsvätskor längs med berättelsen. Allt börjar med att en släkting ska brännas vid flodens strand. Sörjan i vattnet och vad alla djur och människor gör i det samma, sedan fortsätter snusket på kafeet som Balram senare arbetar på. De som passar upp har lägst status på kafeet och dem kallar Balram för de mänskliga spindlarna. De krälar omkring. Här lär han sej viktiga saker, han låtsas sopa och snappar upp livsviktiga detaljer. Han förstår att ska han komma från byn och släktens klor så måste han lära sej hur man klättrar. Farmodern har en enorm makt, pappan som är rikshadragare, ett mänskligt djur, dör i tbc. Hur det är på sjukhusen och varför det inte finns läkare är lika torrt och sakligt beskrivet som varför läraren sitter och sover eller slår barnen. Allt är genomkorrumperat och följer en strikt hierarki. Jordägarens makt är större än farmors och så småningom får Balram ett chaufförsjobb som tar honom vidare uppåt uppåt. Men det går snett uppåt och svek och tramp på andra är de livsbetingelser som gäller. Till exempel så finns det två chaufförer hos mr Ashok, en ansvarar för den fina bilen med lädersäten den andra får Balram köra. Men Balram kommer på att den andre chauffören är muslim och avslöjar detta och vips så blir tjänsten hans. 

Som chaufför kommer han tillsammans med paret Ashok till Dehli och lär sej återigen via den hårda vägen hur han skall överleva. För det är en djungelns lag i alla skikt. Även mr Ashok som ändå försöker vara en hygglig chef, sitter i klorna på någon annan och ger pengar till politiker för att kunna ha kvar sin kolgruva. Mutpengarna blir fler och allt blir allvarligare. En dag dyker en pojke från byn upp och Balram påminns om att han svikit. Han har inte skickat hem pengar till farmor o släkten. Bara det gör att han vill bort och iväg. 

Aravind Adiga är ekonomijournalist och förklarar hur både samhället och ekonomin är fast i ohjälpliga mönster. Korruptionen finns på alla nivåer och på den vägen bibehålls hierarkierna i samhället. Kastsystemet, nationalekonomin, det tekniska undret och familjens grepp förklaras på ett drastiskt men rimligt sätt. Man tror på lägesbeskrivningen. Adiga använder starka bilder för att befästa. En hönsbur med tätt packade livrädda djur beskriver varför indierna inte gör uppror. Man vill inte skada sin släkt och därför känns det som att befinna sej i en trång bur. En oxe drar en vagn med flådda och nyslaktade oxhuvuden. Det finns fler starka bilder...

Under sju dagar berättar Balram om sitt liv och det i brev till den kinesiske ministern som skall besöka Indien. Balram berättar att han blivit entreprenör och om sitt liv och om sitt brott. Kina har ju också en växande ekonomi och här är en som vet hur det går till att bli en driftig entreprenör.

Boken går snabbt att läsa, det är schwung och det är läbbigt och osminkat. Detta är långt från Bollywoodfilmerna (men man förstår varför folk längtar sej bort till den typen av filmer) eller softade bilder från vackra stränder längs Ganges. Nu vet man hur det stinker och vad som kan döljas under ytan. Floden flyter från mörkret till ljuset och det är där Balram till slut befinner sej, Det var dit han ville. Han har trots allt tagit sej ur buren men på bekostnad av att hans släkt förmodligen är straffad eller dödad. För att komma loss har han brutit alla tabun.
4,1

Av Aravind Adiga   

Läst 22 febr 2011