Fars rygg

av Niels Fredrik Dahl

”Jag får inte fatt i denna saknad, den har varken huvud den har inte svans, knappt ett ben att stå på. Men den lämnar mig inte ifred.”

Sonen vill veta mer om sin far. Frågorna är många, inga släktingar finns längre sedan farmor Ellen stilla tynade bort. Han hittar brev, teckningar och några foton i en resväska. Sonen söker bland fragmenten och tänker på fars rygg. Den starka ryggen han minns som barn men också den bortvända pappan. Han som var oförmögen till riktig närhet, i och för sig inte märkligt med tanke på att far bodde hos främlingar och på internatskolor från tolv års ålder. Hela tiden saknar han sin mor och far, familjen där man inte längre kunde tala med varandra. 

Så otroligt ensam han var som ung pojke, hur klarar en människa att hantera denna ocean av osäkerhet och ensamhet? Närheten som föräldrarna en gång gav förtunnades trots fars förtvivlade försök till kontakt. Det är inte förrän mot slutet vi får veta vad far heter, John. Berättaren skriver far.

Författaren skärskådar tre generationers män; Domaren, fadern och han själv. Mest far. Domaren finns inte kvar men påverkar än i tredje led, en karlakarl, en stöttepelare i samhället med självklar dominans över sin omgivning särskilt då far och hustrun Ellen.

Mest fascinerande är hur den ensamme pojken ändå tar sig igenom ständiga uppbrott, nya främmande miljöerr och människor som knappt ser honom. Sällan ett uns värme eller intresse för honom, han måtte ha utstrålat osynlighet. Kvar stannar ändå ett varmt stråk, berättaren gör allt för att få kontur på och förståelse för hur det var och vem han var - hans egen far. Om domaren hade den bortvända blicken försöker barnbarnet nu verkligen se sin far.

Fantastiskt språk, inkännande och skört - en riktigt bra bok.

Niels Fredrik Dahl, 1957, är en norsk prisbelönt författare. Fars rygg har självbiografisk bakgrund. 

Sula

av Toni Morrison

En nyligen frigiven slav i Ohio blir lovad ett stycke mark av sin husbonde men blir lurad på den bästa delen i stället får han en stenig bit uppe på kullen. Du kommer närmare himlen på det viset menar den listige vite mannen. Den inställningen sätter tonen, det är avstampet i Sula. Uppenbar förnedring och ingen märkbar förändring i sikte. De svarta får ta det som blir över.

Sula är en stundtals brutal, illusionslös berättelse om människorna i staden Medallion genom tre generationer. Här bor flickorna Nel och Sula, först skygga för varandra sedan oskiljaktiga, en vacker vänskap där de delar på allt. Så kommer vuxenåren och Nel gör som kvinnorna brukar, gifter sig tidigt och får barn. Sula reser iväg. När de sedan återses blir det annorlunda, Sula tar vad hon vill ha och får hela staden emot sig. 

En fängslade berättelse men inte helt lätt, inte svårläst men den är tät och utmanade. Jag
behövde tolkningshjälp, mina perspektiv räckte inte till. Hittade till min glädje en stimulerande kortkurs med John Green* på Youtube. Bland annat att Morrison intresserade sig för att komma bort från dualiteter som ond- god, hon menar att det får oss att aningslöst välja sida och skapar förenklingar som inte finns i livet. Förenklingar kan bli farliga eftersom de kan få läsaren att favorisera en sida och därmed omedvetet sätter något före en annan, i längden kan det leda till ett vi mot dem.

Ett land som är fött ur våld och som inte kommit tillrätta med vare sig det eller rasismen, det är den erfarenheten Toni Morrisson skriver om utifrån några kvinnors liv utan att göra dem till offer.

Stilen varierar mellan krass realism, stark närvaro och poetiska sekvenser. Människor drömmer, älskar, sviker och bedrar men alla hör de samman. En mäktig läsupplevelse, den klarar, nästan kräver, en omläsning för här finns mycket att hitta och fundera över. Därför får Sula får en tung fyra.

Citat från Sula.

Nel talar från Sulas dödsbädd: ”Man kan inte få allt, Sula.” Nel höll på att bli desperat inför hennes arrogans. Hon låg där på sin dödsbädd men fortsatte att tala på samma sätt. ”Varför det? Jag kan göra allt. Varför kan jag inte få allt då?”

Du kan inte göra allt, du är kvinna och färgad dessutom. Du kan inte handla som en man. Du kan inte gå omkring och vara fri och oberoende och göra bara det du har lust till och ta det du vill ha och lämna resten...”

Toni Morrison, 1931 - 2019, föddes i Ohio. Författare och litteraturkritiker, lärare vid Yale och Princeton. Hon fick nobelpriset i litteratur 1993 och en del av motiveringen löd: ”…som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet".

Mer om Sula; 

*John Green, 1977, amerikansk författare till bland annat; ”Förr eller senare exploderar jag”, och vloggare på Youtube. Hans ”Crash course” Sula är något i hästväg, kolla in:

https://www.youtube.com/watch?v=eAHYT5gIPZg

ISBN: 9781400033430

Göteborgs schamaner

Jag har lyssnat på Göteborgs schamaner av Johan Nilsson. Aldrig hört namnet tidigare men det var en titel som väckte min nyfikenhet. En insides eller hinsides blick på min hemstad? 

Felix beger sig från vischan, gissningsvis i slutet av 80-talet, till Göteborg. Han har fått låna ett studentrum, känner knappt någon men är öppen för möjligheterna som han anar finns runt hörnan. 

Strosande på en av Långgatorna hamnar han i en affär där en intensiv man omgiven av rökelse talar med Felix om att inget händer av en slump. Bak i butiken syns en kvinna halvligga som innesluten i en egen värld. Den synen lämnar honom inte.

Flickvännen hemifrån skall plugga i Göteborg och har fått del i ett kollektiv. Det är en brokig skara människor och vem dyker upp om inte mannen från butiken - Egil rökelsemannen, en slump?

I kollektivet på Engelbrektsgatan får Johan sin mest omtumlande sommar någonsin. Under några dagar råder en febril verksamhet kring en man som är illa däran. Egil trummar upp en suggestiv stämning när den svårt sjuke skall botas, det onda skall motas ut. Det trummas i dagar men slutar i katastrof. Mannen dör efter någon dag.

Nu tjugo år senare och nyskild ser Felix ingen större vits med att se framåt och hamnar i att älta minnen. Han vill ha reda på vad det var som egentligen hände den där natten och vem Egil var, och var han verkligen en schaman? 

En egensinnig historia, en vardaglig skröna utan flum. Felix letar trådar samtidigt som han filosoferar om högt och lågt. Lägg där till en hel del märkliga sammanträffanden och en viss förtjusning i franska översättningar.

Göteborgs schamaner från en trea för ett spänstigt språk och för att den lyckas behålla mitt intresse och då inte bara för att den utspelar sig i Göteborg. Ett ungefärligt citat jag minns: Vad du kan önska ditt barn, få tillgång till sina känslor och förmåga att kunna sätta ord på dem. Fint!

Ljudboken är en författaruppläsning därmed sitter pauser och tryck som de var tänkta.

Den första kvinnan

Av Lotta Lundberg

Sara vill bli den första kvinnan som utbildas till rysk tolk inom militären. Allt går efter planen men utbildningen är stentuff, mycket värre än hon väntat sig. Flera saker påverkar Saras avhopp men kanske var det något som brast den där gången då de övade fångenskap med inslag av tortyr?

Scenväxling. Sara är nu fyrtio år äldre. Handlingen i en nära framtid, kanske är det 2025. Nu är Sara ensam och isolerad ute på en ö i svenska skärgården. Hon sägs ha svikit sitt land som numera har uppgått i Scandland. Och där på ön tvingas Sara tänka tillbaka på sitt liv. 

Ännu en scenväxling. I tid är vi där vi är idag ca 2019, mellan tolkskolan och isoleringen på ön. Nu är Sara i Berlin och är framgångsrik journalist och arbetar för en svensk tidning. Europa slits sönder inifrån och påverkas samtidigt utifrån framför allt från Putins Ryssland. Från läktarbänk i Berlin tar sig Sara friheter och raljerar bland annat om svenskarnas rysskräck och perspektivlöshet. Nationalismen frodas och fredsprojektet EU finns knappt kvar. Orden är vapen i krigföringen. Vem behöver tungt artilleri när man kan nästla sig in i huvudet på folk. 

När Sara går över till rysk media och behåller sin kritiska röst gentemot trygga och dumma Sverige blir hon kallad förrädare trots att hon kunde ha gått längre. Till slut når hon trots allt en gräns och väljer att återvända till Sverige men som persona non grata hamnar hon i ett ingenmansland. 

Sara blev aldrig den första kvinnliga tolken inom det militära, hon snubblade på målsnöret. Men hon blev kvinnan som nästan sålde sin själ till djävulen. Och det är inom det moralfilosofiska som många av resonemangen i Den första kvinnan cirklar kring. Var går gränsen mellan; följsamhet och plikt, mellan kritik och svek, mellan tro och kunskap? (Här finns också en fin blinkning till dikteposet Aniara).

Det är de här resonemangen som är bokens styrka. Lotta Lundberg är boende i Berlin och har möjlighet att se på hemlandet med distans. Kanske är det så idén till boken kommit upp i kombination med omvälvningarna vi ser i Europa; växande populism, ökade ekonomiska klyftor, nonchalansen kring klimatfrågan mm. All denna spänning som aldrig får bli avspänning bidrar till en hög stressnivå. När förnuftet krymper finns utrymme för eldfängda anklagelser som inte alltid hinner kollas innan det är för sent. Och kanske har Sara bidragit till den hätska stämningen med sina spetsiga skriverier och tv-program. 

Norge, Danmark och Sverige bildar ett Scandland. Ryssland som oroar med sin smygindoktrinering. Taktiken är glasklar, ryssen härskar genom att söndra. 

Första kvinnan får en fyra för tankeväckande spår om framtiden, medias roll och våra moraliska gränser. 

Åtta månader - en roman om makt

Av Magnus Montelius

Vad skulle hända om Sverige fick en superkarismatisk utrikesminister med ett internationellt kontaktnät? Skulle Sverige då kunna återta rollen som postmodern fredsmäklare? Vara en förebild och visa att de skandinaviska länderna är kapabla att föra samtal och skapa stabilitet i världen?

I Åtta månader är Jacob Weiss den mannen och han fyller gapet med råge efter den tidigare utrikesministern som så snöpligt fick lämna sin post efter att ha fångats på bild med en älskarinna. Statsministern vill ha den olyckliga händelsen ur världen och hoppas att väljarna glömt fadäsen när det blir val till hösten. En stilig man som går igenom rutan och som kanske kan locka, inte bara skandaljournalister, till sig.

Nina Wedén är journalisten som avslöjat och fotograferat den tidigare utrikesministern i armarna på en yngre kvinna i Berlin. Det scoopet har gav henne ryktbarhet men tyvärr inte längre några jobb. Hon lever knapert och när hon blir headhuntad till ett jobb som pressekreterare tackar hon inte nej. Det visar sig att jobbet är på UD.

Ja här börjar Ninas framgångssaga. Hon inser att hon måste ge järnet och utnyttja alla sina kontakter och tidigare erfarenheter för att behålla det eftertraktade jobbet. Samarbetet med Weiss går som på räls och hon lyckas både med avskärmning och strålkastarljus. Jacob Weiss stjärna stiger, så även väljarundersökningarna. Att hålla många bollar i luften är Nina Wedéns specialitet men när hon blir kontaktad av polisen börjar hon ana ugglor i mossen. Hennes tidigare kollega Nisser ger dessutom antydningar om personer som plötsligt försvinner. Det här kan väl inte vara sant?

Montelius för oss in i de guldglänsande salongerna på UD och avslöjar spelet bakom kulisserna. Det som når tidningar och TV är strikt koreograferat in i minsta detalj. Här handlar det inte bara om en dold agenda utan flera. Långt borta är direktkontakten med väljarna. Konsultfirmor som har som specialtet att gräva i folks förflutna och skissa på konsekvenser och möjligheter springer mycket i maktens korridorer, mänskliga tillkortakommanden är de svaga länkarna i kedjan. Här kan fienden sätta in sina stötar. Nästan osynligt kan en främmande makt nästla sig in i det allra innersta.

Trots att boken är runt 400 sidor håller den spänningen till nästan sista sidan. Men den eleganta touchen jag minns från Montelius förra bok Mannen från Albanien saknas, här blev jag lite besviken.

Åtta månader får ändå 4.0 för ett gott hantverk och för att vi får det tveksamma nöjet att kika in i maktens korridorer.

ISBN: 9789100176228

Blindtunnel

Tove Alsterdal intresserar sig för platser där politiska beslut vållat oreda och obotlig skada. Konsekvenserna blir att det invanda förvrids, saker ställs på ända och bidrar till att människor vänder sig mot varandra. Oerhört tragiskt och samtidigt intressant att utforska. Händelserna har som sagt att göra med avlägsna beslut. Det är här i beslutens svanstipp som Tove Alsterdal gärna befinner sig och borrar. I I tystnaden begravd beger sig unga svenskar till Sovjet med hopp om ett bättre liv. I Vänd dig inte om står diktaturens härjningar i Argentina och dess offer i centrum.

Blindtunnel är den tredje boken jag läser av Tove Alserdal och nu är vi i Centraleuropa med pittoreska småstäder vid slingrande floder inramade av bördiga vinodlingar. Här har ett medelålders svenskt par bestämt sig för att starta om, renovera en äldre gård och kanske lära sig om vinodling. Området ligger i nuvarande Tjeckien, men visar det sig, gömmer mycken tragik. Sudetenland var ett attraktivt område för Hitler, det var det första landet som annekterades med britterna och fransmännens goda minne i tron att Peace in our time skulle råda framöver. Efter 1945 vändes hatet mot sudettyskarna och de fick fly för sina liv. De som kom undan.

I källarvalven hittar Sonja och Daniel ett mumifierat skelett av en ung pojke. Det ena leder till det andra och snart är de indragna i ett förlopp med smutsiga historiska rötter. De som har minnen kvar från den turbulenta tiden efter kriget är antingen försvunna eller har svårt att minnas. Inte heller alla vill minnas, det märker Sonja som förtvivlat försöker rentvå sin man, vilken hamnat i skottgluggen. 

Väldigt lite verkar ha skrivits om sudettyskarnas öde menar författaren som i efterordet ger tips om vidare läsning. Området hamnade bakom järnridån under nästan femtio år men när muren fallit blev det känsligt att försöka leta efter byar eller släktingars hus. Där bodde andra nu som inte var ett dugg intresserade av historien. Området var tysktalande men tidigare hade man hade levt sida vid sida med tjeckerna under långa tider. Barnen som lekte med varandra bidrog till att området mer eller mindre var tvåspråkigt. Om kartan: Rosa områden = tysk befolkning i Österrike-Ungern 1911.

Visst kan Blindtunnel läsas som en kriminalhistoria, någon är skyldig till ett mord men ju längre jag läser ju mindre betydelse får just det spåret. Däremot hur den smutsiga historien sitter kvar sjuttio år senare. Dåliga samveten har lett till en omskriven historia och skapat en viss sluten atmosfär där man lätt misstänker människor trots att åren gått. Just detta bränner till och stämmer till eftertanke. Hur gör vi för att något sådant här inte får hända igen.

Blindtunnel får 4.0 för en intressant historisk djupdykning, krimdelen bidrar att föra handlingen framåt inte mycket mer. Men Tove Alsterdal har ett snyggt och effektivt språk. 

ISBN: 9789177797371

Manolitas tre bröllop

Av Almudena Grandes

Det här en historielektion från 1937 till tidigt 1950-tal sett från rebellsidan i Francos Spanien. Här virvlar det av känslor, känslor och ännu mer varma känslor till syskon, älskande, vänner och föräldrar. Den andra mörka sidan är ett strängt reglerat och fattigt samhälle här går det inte att undvika svek, avund och girighet. 

De fattiga kläms rejält, familjer slås sönder för att man inte har råd, för att någon tas till fånga. Allt detta ses genom Manolitas ögon som är arton år när historien tar sin början i Madrid. 

Ibland talar Manolita ibland är det en allvetande röst. Vi rör oss i fängelsehålor, barer, klosterskolor, vi får också ta del av hur en svekfull själ tänker. Insnärjd är ett ord som dyker upp i mitt huvud. Manolita är insnärjd i strukturer och omständigheter som hon har ringa chans att påverka. Snårigt är också sättet att berätta. Det kan börja med en replik som bara dyker upp. Tio sidor senare förstår vi mellan vilka och var samtalet ägde rum. Det här kan vara påfrestande för då får vi fiska i minnet efter personer och händelser. Men om man läser vidare brukar det klarna. Det mellanmänskliga hakar i eller glider ifrån och kanske är det så livet ter sig för oss, för Manolita eller så är det här Almudena Grandes berättarteknik.

På 700 sidor manglas historier av ofrivilliga människoöden, ibland är det förfärliga scener men hur hade den här boken kunnat tas på allvar om inte krigets gräsligheter hade fått finnas med?

Stundtals blir det för mycket, jag tänker mej en snabbpratande spansk kvinna som inte går att stoppa med allt hon vill berätta. I bakgrunden märks katolicismens och den störtade adelns grepp om hela samhället. En maktsfär som inte förmådde förnya sig men heller inte gav vika. Detta samtidigt som andra världskriget bryter ut och härjar i gränslandet Frankrike. Hit flyr många spanjorer och underjordiska grupperingar utsätts för infiltratörer på båda sidor. Samtidigt skall vardagen klaras av i hemmen i Madrid. Hunger, trångboddhet, trötthet och ängslan.

Gifter Manolita sig verkligen tre gånger? Både ja och nej och det hänger ihop med korruptionen som råder och att hennes nära vänner sitter i fängelse. Jag säger inte mer för dels är det komplicerat och dels förstör det för den som vill läsa.

Men en sak är i alla fall säkert jag har aldrig läst något liknande och hon är en makalös berättare Almunda Grandes.

4,2

ISBN:  9789113068855

Främlingens barn

Av Alan Hollinghurst

Handlingen har tre akter

Del ett utspelar sig strax innan första världskriget i ett ståtligt viktorianskt familjesäte. Den alla fokuserar på och vill vara i närheten av är Cecil. Ett underbarn, vacker, karismatisk, vältalig och som charmar alla i sin omkrets.

I del två har vi förflyttats ca fyrtio år framåt.

Två män möts på ett bankkontor. Paul, ytterst oerfaren när det gäller det mesta, betjänar Peter, något äldre, annan samhällsklass mer världsvan. Och sexuellt skickar han ut tydliga signaler som trots allt hamnar rätt hos Paul. Bankdirektören mr W har ständigt behov av sällskap, krigsskadad sedan han blev instängd i ovisshet i en skyttegrav och därav hamnar Paul i familjen Ws trädgård och eftersom han citerar Cecil, blir han inbjuden till en högtid till åminnelse av poeten. Här återknyter vi kontakten med barnen i första delen, Corinna som är gift med bankdirektören hennes bror W åtnjuter inte samma respekt som systern. Han har hamnat vid sidan på något sätt. Tas inte emot med värme. Av ett samtal förstår vi att en lag gått igenom som innebär att det inte längre är olagligt att vara homosexuell. Inte oviktigt för 

handlingen.

I akt tre samlas vänner och bekanta till en minnesceremoni för Peter, Pauls tidigare bekant. Det är tal med en strulig mikrofon, det är mycket som är outtalat men som viskas mellan besökarna. Paul som varit lärare i huset som Cecil en gång levde i. Ron, ägare till ett antikvariat misstänker att det kan finnas texter, gömda i Corey Court. Han åker dit dagarna innan det skall rivas. All denna pompa och ståt, nu är förfallet totalt. En brasa med skräp brinner på bakgården, Ron gör inga fynd och här sluts cirkeln. Cecils minne och eftermäle som poet sträckte sig över fyra generationer. Vem minns honom och epoken imorgon?

Engelsk överklass och dess maner. Hur får man små spontana barn att bli dessa stenstoder utåt?

Kanske är det bland annat detta som författaren försöker ringa in. Allt som sägs har underförstådda konnotationer och ironi ligger ständigt på lut. Samtalen förs enligt ett särskilt protokoll som det förmodligen aldrig går att bli fullärd i. Ständigt lurar faror längs konversationens sliriga stigar. Ändå reser folk till varandra, har middagar och umgås dagarna i ända. Inte kan det handla om lust? Förmodligen hör rangordnande och plikt till de högre värdena och människans djupa drifter trycks undan från den dag du tar dina första stapplande steg längre bort än barnkammardörren.

Utmejslat och med en detaljkänsla som få är Hollinghurst en mästare på framför allt dialoger. Det är de som bildar trådarna i väven som har olika skikt. Hela tiden är folk vaksamma och säger aldrig det de tänker. Det är mer än meta det är metametastrukturer boken igenom.

Tätt, koncentrerat och målande. Miljöer och människor är tecknade med fin penna. Erotiken mellan män självklar, inte ursäktad.

4,2

maj 2017

Guldgossar

Av Sonya Hartnett 

Vilket drama! Vi är down under, det är vår och om några månader är det jul och sommarlov(!).

Dramat kretsar kring två familjer. En nyinflyttad med två pojkar Colt och Bastian, och den stökiga familjen Keley som har fem barn där det stundtals är väldigt oroligt mycket beroende på att familjen alltid har ont om pengar och för att Joe, fadern dricker för mycket. 

Här finns ytterligare två viktiga personer, båda i samhällets utkant. Två överlevare var och en på sitt sätt; Garrick och Avey. Dessa båda får händelserna att dra iväg och får mitt hjärta att knipas ihop och jag tänker, nej nej.

Det är som ett Noréndrama med ungdomar i centrum. De har inte bett att få komma till den här världen men den är det enda de känner. De människor de anknutit till; syskon och föräldrar, är självklarheten som allt utgår ifrån. Att börja korrigera den världsbilden gör ont. Den magiska barndomens mildrande skal vittrar sakta sönder ju äldre de blir och fram träder något oroväckande annat. Freya den äldsta av familjen Keley är tretton och det enda stället hon kan vara ifred på är mellan staketet och uthuset.  Inklämd där låter hon tankarna vandra, nu för tiden på ett annat sätt.

Än värre blir det när mamman en dag trött säger till henne att aldrig skaffa barn eller gifta sig. En kommentar som aldrig borde ha yttrats. För om mamman inte hade skaffat barn skulle ju Freya inte ha funnits, inte heller syskonen. Denna smygande skuld bidrar till att Freya nu ser på sin familj med helt andra ögon.

Barnens intryck för historien framåt. Det gör att vi får gissa oss till vad som fick familjen Jensen att flytta till ett område som är ett steg nedåt för en tandläkarfamilj.  Pusselbitarna vi får stämmer inte alltid ihop med bilden vi försöker lägga, frågetecknen hänger i ganska länge. Berättartekniken bidrar till att bygga upp spänningen. De inre känslorna fångar det nästan ständiga tumult barnen upplever att livet de hamnat i har blivit. Detta är skarpt och insiktsfullt beskrivet med ett vackert & kraftfullt språk.

En mörk och stark saga där de utsatta skipar sin egen skruvade rättvisa. Människan kan vara människans glädje men också väcka våld, vara sårande och ge upphov till oändlig sorg. Sonya Hartnett är en briljant berättare.

Läst april 2017

Miniatyrmakaren

Av Jessie Burton
Holland upplevde sin guldålder på 1600-talet. Handelshusen,
skråväsendet och borgerskapet växte så det knakade av att kommersen tagit rejäl fart i samband med kolonisationen i fjärran länder.

I ett av de rikaste husen i Amsterdam finns ett utsökt dockhus, minutiöst inrett och tillverkat av de finaste träslag. Huset har Petronella fått av sin nyblivne man Johannes Brandt, något att sysselsätta sig med medan han är på sina långa resor. Men den unga Nella kan inte uppskatta gåvan helt och hållet. Hon har fullt upp med att förstå var hon själv har hamnat. En man som inte är hemma ens på nätterna, hans syster som regerar hushållet och är iskall och så har det börjat komma små paket till Nella med figurer till dockhuset. Förbryllande.

Miljöerna, dialogerna och myllret av detaljer är det som Burton lyckats med allra bäst med i sin tidskapsel. Jag känner mig förflyttad till de glatta gatorna vid kanalerna och det luxuösa huset vid Herengracht. Även om handlingen tar fart så småningom, och innefattar svek av olika dimensioner, så är det nog miljöerna som kommer att stanna. Visst triggar delar, som otrohet, tabun av olika slag och bigotteri igång handlingen. Läsaren tittar igenom nyckelhålen och funderar över de olika hemligheterna inte minst varför miniatyrmakaren verkar besatt av Nellas hem och hur hon kan veta så mycket om hushållet.

Förlagan och kanske inspirationskällan till miniatyrhuset finns på Rijksmuseum i Amsterdam 

En gnistrande saga med svarta kanter som får 3, 8
Läst hösten 2017

Den röda adressboken

Doris har levt ett långt liv, snart är hon 97. Tanken är klar men kroppen är skral. Vid fönstret har hon
sina käraste ägodelar, en adressbok och en bärbar dator. Hennes enda släkting är systerdottern som bor i Kalifornien. Men trots avståndet ser båda till att prata ofta över nätet. Doris har lärt sig att skypa. Det händer inte så mycket i Doris liv nu för tiden, de flesta av hennes vänner är döda och det påminns hon om  allt för väl när hon kikar i sin röda adressbok. Den har hon burit med sig hela livet. När någon gått bort skriver hon Död efter namnet. Efter det att hemtjänsten lämnat henne är det bara ekorren utanför fönstret och väntan på att Jennys familj skall vakna på andra sidan jordklotet som är ljuspunkterna under dagen. Tankarna går till de kära som levt. För varje namn i adressboken finns så många minnen; goda och hemska, kärlek och smärta. Så många öden bakom namnen. Doris fick tidigt klara sig själv. Familjen hade inte råd att ha henne hemma. Det var inte lätt att utan utbildning ta sig fram i världen, ändå har hon fått uppleva både Paris, New York och England inte alls så glamoröst som det kan verka. Minnena skriver hon ner. Ocensurerat berättar hon om hemlängtan, svek, övergrepp, stor kärlek oc och här sitter hon nu och kan knappt gå. Hon gör ett försök att resa sig men yrseln tar över.I Los Angeles blir Jenny förtvivlad när hon förstår att något hänt Doris och bestämmer sig för att äntligen resa till Sverige. Mot slutet av boken blir det riktigt dramatiskt och romantiskt. "Under varje gravsten ryms mycket kärlek". Så står det så fint i slutet av boken och det är det lyckas Sofia Lundberg påminna oss om genom Doris berättelse om Den röda adressboken.

Currywursten

I Hamburgs ruiner april 1945 försöker fru Lena Brückner så gott det går. Tillgången på mat är lika skral som tillförlitlig information. Men det är ändå magfrågan som styr och ställer. Den raska och rådiga fru Brückner hamnar vid ett ösregn bredvid en ung man. Hon inser snabbt att han är på fel plats. Kriget slukar unga män som han och han borde vara vid fronten. Men vips är han i fru Brückners kök och får varm men ack så tunn soppa. Antingen kommer han att dö eller så blir han dödad tänker fru Brückner och säger att han kan stanna ett tag. Angivarna har stora öron så de måste vara mycket tysta. Bremer stannar. Dagarna går och de delar mer än maten. Nu faller det sig inte bättre än att fru Brückner undanhåller krigsslut och nederlag för sin unge älskare. Bara en dag till tänker hon och lagar ytterligare en kärleksmåltid på det hon lyckats byta sig till. Är det någon som kan fixa till mat i kristider är det fru Brückner.

Gömd kärlek håller inte och allt tar naturligtvis en ände med förskräckelse, men var är titelns currywurst? Allt börjar med att författaren minns en korvkiosk i Hamburg på 1960-talet, där det serverades ett alldeles extraordinärt tillbehör. Bakom smaksensationen Currywursten fanns en viss fru Brückner. På en nostalgitripp bestämmer sig författaren för att gå till botten och få reda på ursprunget till smakhemligheten.

Lena Brückner finns på ett ålderdomshem, är blind men stickar ändå på en tröja. Minnet är klart och får hon bara en tårtbit kan hon tänka sig berätta. Det blir många tårtbitar och den fascinerande historien om Upptäckten av currywursten rullas upp. En bitterljuv historia som vi kan avnjuta tillsammans med skriftställaren Uwe Timm.

Upptäckten av currywursten berättas vemodigt, osentimentalt och vackert. Det är lätt att tycka om denna levnadsstarka kvinna som sliter och gör så gott hon kan trots det eländes kriget.

4,1

Läst sommaren 2014

Förlåtelsen

Någon gör ett moraliskt felsteg och tiger, en hemlighet har blivit till. Det hemliga gör att familjemedlemmar som som inte alls medverkat eller känner till vad som hänt blir påverkade utan att inse denna märkliga skuldspiral. 

Kan det vara så att om man inte avslöjar och talar om hemligheter, att de ändå verkar inom familjen och förs vidare till nästa generation? 

Det är grundidén i Hanne Vibeke Holsts bok Förlåtelsen. Allt börjar i en prästfamilj i Nordjylland i slutet av 1930-talet och vävs så sakta ihop med Berlins Statsoperachef Helena Tholstrups något spända möte med sin dotter Sofie 2011.

Jag vill inte avslöja mer av handlingen för att inte förstöra läsupplevelsen. Förlåtelsen är bitvis ett rent nöje att läsa, särskilt familjekrönikan från ockupationens och kristidens Danmark. Boken har som sagt även ett annat tidsplan - nutiden. Den delen lever inte alls på samma vis som familjehistorien under kriget. Men om du inte vill fundera över moralfilosofiska frågor om lögner och individuella ställningstaganden går det ändå utmärkt att bara läsa en bitvis fängslande roman.

3,8

Läst juli 2012