Dirt Town

av Hayley Scrivenor

Barnen har döpt om Durton till Dirt Town. De har fångat upp den atmosfär som tränger in i varje hem, där ingen är riktigt nöjd. Durton har tidigare varit ett fungerade nav i jordbruksbygden men så är det inte längre. Arbets- och håglöshet får det att koka över på puben och på skolgården. Dessutom är det vansinnigt hett denna november 2001 och rätt var det är försvinner deras skolkamrat Esther. Hon är som uppslukad av jorden. 

Sarah är polisen som blir inkallad att undersöka försvinnandet. I bilen ut mot bushen ältar hon de trista sista timmarna med sin numera före detta flickvän. Det slutade inte väl och inget går att göra något åt. 

Väl framme i Durton berättar barnen, föräldrar och andra inblandade var de var den där varma dagen. Bilden växer fram av en liten stad där alla rörelsemönster registreras och förmedlas ilsnabbt. Människor är intresserade av människor men ingen har hört eller sett något, utredningen står och stampar. Men när Esthers bästa vän blir attackerad av en hund börjar dominobrickorna falla en efter en. För visst finns det hemligheter fastän alla låtsas som ingenting. En del vågar inte tala av rädsla för en våldsam pappa en annan för att riskera utegångsförbud. 

En riktigt bra thriller som skickligt drar in mej i Dirt Towns olika relationer och klibbiga nät. Efter halva boken är jag helt fast. Hayley Scrivenor skriver drivet och smart om det outtalade. Imponerande, Dirt Town får en fyra.

Hayley Scrivenor kommer från Australien. Hennes debutroman Dirt Town tilldelades pris för 2023 års bästa debut

Ten Terrifying Questions with Harley Scrivenor

"Hayley has a PhD in Creative Writing from the University of Wollongong and lives on Dharawal country, on the east coast of Australia."

ISBN: 9789180940863

Kåda

av Ane Riel
Kuslig skruvad dansk socialrealism eller ett ruggigt svart familjedrama, en ond saga eller ett porträtt av en kärleksfull lojal dotter i svåra omständigheter? Kanske allt tillsammans.

När Liv berättar är det med en osviklig solidaritet med sin familj. Hon känner sig älskad och kan gå i döden för dem, särskilt pappan Jens som visat henne allt om naturen och hur man gör kåda och pil och båge och mamman som lärt henne att läsa och skriva. 

Ute på Halsen bor tre generationer i bästa välmåga men när farfar Silas dör går något sönder i Jens. Riktigt sönder. Ett stort behov av att ta hand om familjen tar över. Se till de sina. Bom upp till huset: Tillträde förbjudet. Pengarna sinar eftersom Jens inte vill att folk skall komma och beställa snickerier hos honom. I stället gör han och Liv räder på nätterna, tar det de behöver och lite annat också. Gården fylls, husen fylls mer och mer och mer. 

De har ingen aning om hur det ser ut. Någon utifrån har inte heller kunnat reagera; brevbäraren får inte komma nära, Liv får inte gå i skolan och farmor som dök upp har ingen sett på evigheter. Med tiden ramas gården in av fällor och taggtråd. Liv beskriver utifrån sina känslor och kunskaper, hon försöker förstå även de mest plågsamma erfarenheter. På nätterna smyger hon ljudlöst med sin kniv och pilbåge till byn och vittjar mat och annat i olika källarförråd. 

Det är en bisarr värld som vi kliver runt i tillsammans med Liv. Det mesta förfaller men hon litar intuitivt på att hennes far har en plan. När jag mot slutet grips av äckel och fasa anas till en ljusglimt när en i byn har fått nog av att hans mat försvinner spårlöst.

Ane Riel skriver om kaos men Liv upplever det inte så. Det är inkännande och skapar än mer förtvivlan hos mej som läsare. Hennes betraktelser rör vid hjärterötterna. 

Den dramatiska kurvan böjs till olidlig spänning samtidigt som det mesta skildras med Livs lakoniska försök till att förstå vilket gör att man vill skynda mot slutet. Men var kommer kådan in i bilden? Ett gott råd; läs absolut inte slutet förrän du ska.

För ett smygande laddat språk, och ett väl genomfört klaustrofobiskt drama får Kåda en fyra. Det kommer att dröja innan jag läser den här typen av thriller igen, vilket säger något om Ane Riels förmåga att skapa Halloweenkänsla mitt i sommaren.

Ane Riel, född Brahm Lauritsen i Århus 1971, bor nu på Nordsjälland. Hon har praktiserat juridik och studerat konsthistoria, vilket resulterade i boken "In i måleriet", praktiserat på Storm P. museet vilket också resulterade i en bok: Storm P. för barn; "Storm P. - indenfor og udenfor". 

 

ISBN: 9789177016953

Det tredje ljuset ; Små ting som dessa

av Claire Keegan
Två täta noveller som för läsaren rakt in i 70- och 80-talets Irland. 

I Det tredje ljuset sitter flickan i baksätet på pappas bil och ser sommarens ängar fara förbi samtidigt som hon undrar hur det skall bli hos familjen Kinsella. Flickan är en skarp iakttagare men allt förstår hon inte. Kinsellas och bondgården är något helt nytt, hon vänjer sig sakta vid de nya dofterna, sättet att tala, förtroligheten. Men där finns något annat också, något som väcker hennes sårbarhet.

”Jag är på en plats där jag varken kan vara den jag är eller förvandlas till den jag kan bli… Men det är en annan sorts hem. Här finns det plats, och tid att tänka…"

Jag vaggas med i den till synes anspråkslösa texten. Eftersom det är flickan som berättar finns luckor i berättelsen så när jag minst anar det händer något som både skrämmer och förbryllar. Flickan är sensibel men vet inte riktigt vad hon skall göra med sina iakttagelser eller sina känslor. Det tredje ljuset är en luftig men samtidigt tät berättelse, förföriskt lätt att läsa, jag kunde inte sluta när jag väl börjat. 

I små ting som dessa placeras vi i New Ross en mindre hamnstad där det ryker ymnigt från skorstenarna. Den som förser invånarna med kol är Bill Furlong som dagarna i ända kör runt med sin slitna lastbil. Därhemma sköter hans hustru Eileen och de fem flickorna hushållet. De har så de klarar sig just precis. Julen är i antågande och alla behöver extra kol-leveranser inför helgen och kylan, så även klostret uppe på kullen. Bill undrar över hänglås och glasbitar på murkrönen. 

"Där det finns hemligheter finns det skam och skam kan vi klara oss utan"

Jag berättar inte mer om handlingarna då skulle jag förstöra både nöjet och tolkningar av det som sker, men båda novellerna får mej att fundera över; hur människorna talar med varandra, vad de inte säger, vad de antyder. Hur allt hänger samman på gott ont, hur beroende alla är av varandra och påfrestningarna det innebär. 

Det är svårt att ringa in vad det är som berör men inget blir sej likt därefter. Så skriver riktigt bra författare. Det går inte att undvika att tänka på ett visst släktskap med Alice Munro kanske också Elisabeth Strout.

Bästa läsningen på länge. Stillsamma berättelser med sprängkraft. Här finns hur mycket som helst att fundera över eller varför inte diskutera i en bokcirkel. För två utsökta noveller, som kommer att stanna i mej länge får Det tredje ljuset ; Små ting som dessa en klar femma.

Claire Keegan, född 1968 Wicklow, Irland, är en prisbelönt författare. Hon har också undervisat i kreativt skrivande. Hennes berättelser har översatts till ett 20-tal språk.

ISBN: 9789146237945

Stargate - en julberättelse

av Ingvild H Rishöi
Oslo i december, det är mörkt, blött och Ronja berättar det som är viktigt. Att pappan har berättat om hur de skall ha det sedan; en stuga på fjället med snö och öppen spis och där finns mat. Haspen ska vara på, de ska bara ha varandra. Fast verkligheten är störande annorlunda när pappa inte är hemma, ingen mat och ingen som stryker lucianattlinnet. Men storasyster Melissa finns, ”henne skulle jag velat haft med mig i kriget” säger vaktmästaren. När pappan tack vare Melissa får jobb som julgransförsäljare blir det några bra dagar, tills pappan drar till krogen. Ja han säger att han skall ut en sväng, köpa julklappar. 

Ronja förstår men ändå inte, längtan och kärleken till pappan och Melissa, allt i en krackelerande kokong. Så fint Ingvild Rishöi fogar ihop det viktiga och det trasiga i Ronjas liv. Det är inget hon sätter ord på de bara är. Det finns vuxna som tornar upp sig och skapar ett trots och så finns det andra vuxna som ser och som Ronja vågar fråga saker. Aronson på svalen och så vaktmästaren som smygröker och delar sin börek. De drar fint ihop sprickan som vidgas. Men det håller inte över tid. Pappan syns inte till och systrarna blir julgransförsäljare i stället. Goda dagar ett tag. 

Stargate är namnet på krogen som pappan blir portad ifrån, dessvärre finns det fler krogar. Snön faller, stormen Gudrun närmar sig och än syns inte flickornas pappa till.

Ingvild H Rishöi är starkt influerad av H C Andersen ödesmättade sagor, särskilt en (du kanske kan gissa vilken). För att inte tala om Astrid Lindgrens obönhörliga känsla för utsatta barn som känns texten igenom. Ronjas och Melissas solidaritet och kärlek till sin pappa snuddar vid det omöjligas gräns.

Stargate får en stark fyra för en stilsäker, sorglig och oförglömlig julberättelse. 

ISBN: 9789198395273

En stund är vi vackra på jorden

Av Ocean Voung
En ung man försöker sammanfatta sitt liv i brev till sin mamma. Återberättade historier varvat med insiktsfulla minnen från Vietnam och Hartford, Connecticut. Allt i ett rikt flöde som både är jordnära och högtflygande. Det är långt ifrån en lågmäld uppväxtskildring. Under läsningens gång tänker jag, vad han hade gjort utan orden? Voung är född poet.

Mor, mormor med tvåårig son kommer från Vietnam utan att kunna mer än ett fåtal ord. Skadorna sitter inte i huden men väl inuti de båda kvinnorna som får återkommande ångestskov. Liten och hudlös tar pojken in sin omvärld. Ett tidigt minne är de starka ångorna av aceton blandat med lavendel i sköljmedlet från manikyrsalongen där mamman arbetar. Utanför väntar ett ogästvänligt land. Familjen befinner sig på USAs bakgård med nerlagda industrier, fattigdom och missbruk. 

Episoderna från tidig ålder är här och nu. Inga referenser till det vuxna jaget utan så som barn tar in och konstaterar. Förståelsen kommer sedan.

Berättelsen är uppbruten, vi får täta iakttagelser och bakåtblickar som emellanåt nitar läsaren. Ibland tar Voung fram sitt fasettöga och vill förmedla allt det tar in. Då gäller det att hitta gemensamma referenspunkter i bilderna som kommer, det är lätt att tappa det gemensamma. De här täta sjoken avlöses av kortare och det skall sägas även berättande inslag. Det är smärtsamt och krävande. Men jag måste erkänna att Voung skriver svidande bra. Enligt en Vi-intervju* lärde sig Voung inte läsa förrän han var elva år. Innan dess hade han varit tolk för sin mamma och mormor.

”När det kommer till ord äger du färre än mynten du sparade i mjölkdunken under köksskåpet, från dricksen du fick i nagelsalongen”

Vibrerande, naket och vackert. Trots mina svårigheter som antagligen är personliga får En stund är vi vackra på jorden en fyra. Att förmedla sina inre bilder och minnen såhär fullfjädrat är beundransvärt minst sagt. 

”Om, i jämförelse med vår planets historia, ett enda liv är så kort, en blinkning, som man säger, då är skönheten - från dagen du föddes tills dagen du dör - bara att vara vacker en kort stund - som just nu när solen lyser lågt mellan almarna och jag inte kan se skillnad på en solnedgång och en soluppgång”

* https://vilaser.se/sorg-ar-som-att-komma-till-ett-nytt-land/

Ocean Voung född 14 oktober 1988 i Ho Chi Minh-staden, Vietnam, är en asiatisk-amerikansk författare. 

ISBN: 9789127161023