Mirakelkammaren

 av Angie Kim

Utmattande, klaustrofobisk - lämpligt med tanke på att själva kammaren är en ubåt - och paranoid. Så sammanfattar jag min upplevelse. Ett brott har begåtts och nu skall den åtalade få stå till svars för något förfärligt, i en brand har ett barn och en vuxen omkommit.

Det blir ett rättegångsdrama från nutidens USA med minst sagt pressade människor. Mödrar som tar till alla metoder för att deras barn skall bli bättre eller ”friska”. Invandrare som lever på existensminimum och hoppas kunna förbättra sin position så så att de äntligen kan bli accepterade. En proteströrelse som tar till alla medel för att visa att mirakelkammaren är en bluff.

Mirakelkammaren är namnet på det trånga utrymme, en ubåt, där barn och vuxna får syrgasbehandling. Syret anses kunna läka olika skador även autism. 

Vi lär känna de inblandade i tillbakablickar och från rättegångsscener. Det som först verkade uppenbart, här har media har bidragit till att piska upp en mycket hätsk stämning, visar sig ha uppenbara luckor. Men hur komma åt sanningen när alla inne i rättegångssalen ljuger på ett eller annat sätt. 

Delvis obehaglig att läsa och när jag lägger Mirakelkammaren ifrån mej är jag helt slut. Angie Kim lyckas verkligen med thrillerdelen; vem kan man lita på och är den anklagade verkligen skyldig? Här kastas misstankarna runt som sockor i en torktumlare, man hinner inte tänka bara snurra vidare och blir nästan illamående. Jag ger Mirakelkammaren en trea för att den är välkomponerad och för att Angie Kim lyckas i sitt uppsåt att skapa olust, osäkerhet och spänning. Hade det inte varit för de den kritiska blicken på all konkurrens som normaliserats och en del snygga formuleringar hade det bara blivit en tvåa.

Angie Kim, 1969, är född i Seoul i Sydkorea, numera bosatt i USA där hon har studerat juridik. Miracle Creek är Angie Kims debut 

Citat:

Men det är inte så livet fungerar. Att drabbas av en tragedi gör en inte immun mot nästa tragedi och otur fördelas inte ut som strösslet på en tårta

Hennes egen mamma var likadan: hon använde sin artighet för att dölja hur ovänlig hon var på samma sätt som folk använde parfym för att dölja sin kroppslukt – ju värre den var, desto mer parfym använde de. 

….sådant var livet. Varenda människa var resultatet av miljontals olika faktorer – en av flera miljoner spermier som kom fram till ett ägg i exakt rätt tid, för om den missade tiden om så bara med en millisekund skulle en helt annan person uppstå. Bra saker såväl som dåliga – varenda vänskap, varenda kärlekshistoria, varenda olycka, varenda sjukdom – berodde på att hundratals småsaker konspirerade. Var och en för sig fick de inga konsekvenser alls.

För övrigt en översättning med schwung av Åsa Brolin

ISBN: 9789180234498

Ett nytt land utanför mitt fönster

Av Theodor Kallifatides
När Theodor Kallifatides skriver den här boken 2001 har han bott trettiosex år i Sverige. 

Livet och dess delar, några får vi inte syn på förrän viss visdom infunnit sig. Våra skäl och gärningar eller frånvaron av dem. Präglingen från barndomen som finns där vare sig vi vill eller ej, hur vaska fram de kornen som kanske färgats av annat? En rannsakan skriven med mild ironi, stort som smått synas med hjälp av kloka frågor vilket gör att det mesta blir intressant. 

Men framför allt annat, det ständiga främlingskapet. Språket och kärleken till språken, jag gillar när Kallifatides exemplifierar med mättade grekiska ordstäv. Allt läser jag med stor behållning för här finns så mycket värme och humor, noll förnumstighet eller mansplaining. Ämnet är inte litet, att stämma av och fundera över livets stora gåta och ställa det mot vår vardag. 

Det här är ingen bok man sträckläser. Tät utan att vara svårläst. Frågorna som väcks är livsfilosofi i största allmänhet. Att referera till de grekiska sagorna eller filosoferna är självfallet för en som vuxit upp med myterna och idéerna vilket ger näring för vidare tankar. En tankebok och jag kan inte låta bli att tänka på Alain Bottons böcker om filosofin som tröst i en sekulariserad värld. En tankebok skulle man kunna säga. 

I en skolaula har jag mött Kallifatides, han skrev sitt namn i en bok jag verkligen älskade då, Bönder och herrar. Mötet var förstrött, han ville därifrån jag märkte det och mina ord föll platt. Idag tänker jag att det finns en tid för allt och övermättnad på möten med människor är något det verkligen finns en gräns för. Tills nästa dag. 

I över femtio år har Theodor Kallifatides skrivit på svenska. Han är född 1938 och kom till Sverige som 26-åring. Han har numera en gata uppkallad efter sig i Grekland. Ett nytt land utanför mitt fönster får en fyra. En värdefull bok, en bok att ge till en god vän.

Lucy

Av Jamaica Kincaid

Lucy berättar från sin första tid i USA, ja till och med från första dagen. Sinnesintrycken är starka; kylan, färgerna, lukterna och staden i sig är ett alldeles eget väsen. Hon har aldrig tidigare varit ifrån ön, Lucy säger aldrig vilken, som är 1,5 mil lång och ligger i Karabien.

För att vara bara nitton är Lucy ganska kavat, hon är rädd och osäker men resonerar sakligt kring sina reaktioner och går vidare. Ibland är hon plump och elak men möts av stor förståelse av sin matmor Mariah, större än hon förtjänar? Det kan vara en reaktion på att Lucy är fullständig ensam nu för första gången i sitt liv. Fast hon har det tryggt, bor hos en fyrabarnsfamilj som aupair i ett välbeställt område, har eget rum och behandlas mycket väl. Men vad har hon att jämföra med?

Dock är det problematiskt med hennes egen familj. Mamman hon en gång avgudat vill hon bara ha ett gigantiskt avstånd till. Här är jag lite frågande. Kan det ha att göra med att hon blivit annorlunda behandlad än sina bröder sedan hon blev ung kvinna? Såret är djupt och som Lucy reagerar verkar det vara en olöslig konflikt. Avståndstagandet innebär att hon inte öppnar breven från hennes mor, hon lägger dem i en hög som ständigt växer. Men något har Lucy fått med sig hemifrån i alla fall, hon ordnar det för sig utan att falla igenom eller umgås med de som testar och är rastlösa. Hon är nöjd med ett eget rum, sin kamera och sin dagbok. Det är stort det.

Kincaid skriver avskalat så som det är. Vi gör dumma saker så även Lucy. Familjen hon bor hos är inte något dygdemönster fast vi kan tro det först. Lucy prövar pojkar, män och hur det är att ha en väninna som hon genomskådar efter ett tag, eller är det Lucy som mognar och förändrar sig?

Lucy får 4,5 för stilsäkerheten, det uppnosiga och inkännande och att jag som läsare inte vet varthän det bär.

Juni 2018

Vi kom över havet

På båtarna mellan Japan och USA hade de med sig brev och några få personliga saker. Breven berättade om välbärgade män vilka lovade fina hus och goda liv. När kvinnorna sedan stod vid relingen, när båten äntligen lagt till, insåg de att uppgifterna friserats friskt. Det handlar om japanska kvinnor som drömde om ett bättre liv, eller föräldrar som inte hade råd att ha sina flickor hemma. Alla åkte de samma båtar över Stilla havet, en del var vettskrämda, både för överfarten och framtiden, en del var förväntansfulla.

Tiden är innan andra världskriget och detta är viktigt för något sker efter Pearl Harbor. Julie Otsuka har grävt i arkiv och läst mängder av kvinnors berättelser. Utifrån detta skapas ett vi. Det är vi som berättar. Mycket speciellt, jag har nog inte stött på detta sätt att gestalta en grupp tidigare. Denna första del är en kollektivroman berättad i korta stycken, det är mycket effektfullt. Vi berättar om kvinnorna som sliter i jordbruken, tjänar sina män eller de vita. De ser storögt hur de andra ser ut och beter sig; långa, högröstade, svängande höfter och går utåt med fötterna i stora kliv. De har spetstrosor så vackra att man antagligen bär dem utanpå. Förundran är stor, så även isoleringen.

Kvinnorna är händerna på de andra. Om det så är mannen eller familjerna de tjänar. Ofta blir de utnyttjade. Så händer något, det börjar gå rykten, människor börjar ta avstånd. Informationen till issies, de japanska invandrarna, är snudd på obefintlig. När kriget förvärras dyker anslag upp på telegrafstolparna: Instruktioner till alla av japansk härkomst... De beordras att registrera sig och lämna in förbjudna föremål som kameror, knivar, kikare och dynamit. Nästa steg är evakuering. I långa rader traskar de iväg. Människor som knutit an till sitt nya land måste nu bege sig till okänd ort. Två år senare bor någon annan i deras hus, affärerna har fått nya namn. Frun i huset har glömt om trädgårdsmästaren hette mr Kato eller mr Sato. Ett mörkt kapitel i USAs historia som jag inte kände till innan jag läste Snö faller på cederträden för tio år sedan, nu fördjupades kunskapen. Julia Otsuka berättar från köken, bakgårdarna, från trångboddheten, vi kommer dem så nära. Alla slet och ville vara delaktiga i det nya landet. Att Japan tillhörde axelmakterna i senare delen av andra världskriget gjorde dem till paria.

Pearl Harbor bombades av japanskt flyg 7 december 1941. Issies - amerikansk slang för japanska invandrare
4,1
Läst september 2013