Fråga 7

av Richard Flanagan

Med djup kärlek och respekt beskriver Flanagan sin fars enkla men också osannolika öde. Flanagan själv skulle inte funnits om fadern hade fått stanna i det japanska fånglägret, men så fälldes atombomben.

Boken skiftar mellan tankar om tid, minnen och Flanagans familj och Tasmanien, den framsynte författaren H G Wells och hans påverkan på den ûberintelligente ungerske kärnforskaren Leo Szilard, tillika Einsteins student i Berlin, en visionär sanningssägare utan motstycke som på 40-talet försöker stoppa A-bomben.

Överraskande händelsekedjor som verkligen hänt kring atombombens tillblivelse och inte minst om de vetenskapsmän och författare och filmare som insåg vanvettet. Att jämföra med president Truman som ansåg att atombomben var som vilken artilleripjäs som helst ”bara större än den andre killens”.

Tanken svindlar och precis som i Dr Strangelove undrar man om dilettanter verkligen ska få ha tillgång till den röda knappen.

Hisnande texter som förutsätter ostörd läsning. Trots sina disparata ämnen hänger allt ihop och det är smått svindlande. Litteraturens roll är att ställa frågorna inte försöka besvara dem och här hänvisar författaren till Anton Tjechovs sätt att beskriva världen, som på sätt och vis är upphovet till titeln; Fråga 7.

Förvirrande? Bara läs, texten är magnetisk.
Utan motstycke en av de bättre böcker jag läst, det blir en femma. 

Richard Flanagan; född 1961 i Longford, Tasmanien är en prisbelönt författare han även skrivit och regisserat flera filmer.
 

Två citat från boken:
”...men det här är en redogörelse av minnen, inte fakta, och det är inte genom fakta vi känner oss själva, medan minnet - med sina spratt, luckor, tystnader, påhitt, oundvikliga frågor - gör oss till dem vi är när vi hasar runt…”

”….orden i en bok är aldrig boken, själen i den är allt"

ISBN: 978-91-0-080947-8

Middlemarch

av George Elliot. 

I dessa dagar när mycket i vår omvärld verkar upp och ner, är det vilsamt att vistas i Middlemarch där världen är fattbar och måttstocken rätt-eller-fel präglar samvaron mellan invånarna. Avsteg sker naturligtvis, annars hade det inte blivit någon bok, men om du tvekar inför tegelstenen ska du veta att den är charmig, har ett underbart språk och går absolut att läsa trots att den skrevs 1871. 

Författaren ligger, som sig bör, steget före, och hon flyttar sina dockor på spelplanen som är ett antal familjer av olika rang och deras inbördes relationer, allt i en underskön trakt dit moderniteten ännu inte nått men bankar på dörren. 

Stilen är snirklig men håll dej vaken för här finns briljanta iakttagelser, med en mild men pricksäker ironi.

Jag blir nyfiken på Mary Evans eller George Elliot som blev hennes pseudonym. Hon verkar ha haft en enorm livsglädje som givit sig på att skriva detta mastodontverk med ett myller av trådar att hålla reda på. Det var mycket en kvinna inte fick göra på den tiden men även här märks författarens lätt ironiska blick. ”.. de som tror sig veta vet förmodligen inte bättre”

Middlemarch har flera gånger utsetts till Englands bästa roman. Ordrik, javisst men tänk på att den började som följetong, man skulle längta efter nästa avsnitt. Det är en verkligt god bok som väl sällskapar med till exempel Buddenbrooks av Thomas Mann.
Hans Jacob Nilsons översättning är superb och har prisats som årets översättning 2025. Det blir en total femma för Middlemarch.

Mary Evans föddes i Warwickshire 1819, hon dog i London 1890.

Tips
Bokradions bokcirkel från 2024
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/bokcirkeln-vi-laser-dunderklassikern-middlemarch-av-george-eliot. 

ISBN: 9789100808396

Älskade

av Toni Morrison

Utspelar sig i Ohio, Cincinatti och Kentucky ca 1873.
Sethe har återvänt till sin svärmors hus efter avtjänat fängelsestraff. Hon och tonårsdottern Denver bor nu ensamma men märker att huset är oroligt ja rent av förhäxat. När Paul D, en av slavarna från den gård Sethe och de andra slavarna rymde ifrån, dyker upp blir spöket i huset helt oregerligt.            

Bit tör bit rullas historien upp från olika håll; drömsekvenser, monologer och ibland en allseende berättarröst. Sethe rymde från en farm där hon tjänade som slav men blev upphunnen av ”männen utan skinn” det vill säga slavägarna. För att rädda sina barn försöker hon döda dem men lyckas bara med den lilla flickan, den Älskade. Hon fångas och döms.

Det här är tiden efter inbördeskriget, en orolig tid med mycket våld men ändå med en viss frihet för de färgade.

En ond och mörk saga med övernaturliga och folkloristiska drag om stark moderskärlek och rasism med alla grymheter man kan tänka sej. Det är en krävande läsning men när jag kommer in texten blir jag knäsvag. Morrison når ända längst in dit där det går inte att värja sej, det gör djävulskt ont. Otroligt skickligt skrivet men utmanande i en makalös översättning av Kerstin Hallén. Definitivt en bok för en läsecirkel.
Det blir en femma.



Toni Morrison 1931 - 2019, föddes i Lorain Ohio. Hon var författare, redaktör på Random House och undervisade i litteratur och skrivande vid Princeton University. Toni Morrison fick Nobelpriset i litteratur 1993. 

Mer att läsa: 
Dawit Isaak Database
Älskade är en av de böcker som förbjudits på bibliotek och skolor. Hittar du någon annan du känner till?

ISBN: 9789137161556

Intill vanvett intill döden

av Kirsten Thorup
I ett furiöst tempo beskrivs andra världskrigets Tyskland inifrån. Danska Harriet är deprimerad,  behöver vila upp sig och hämta styrka. Två dödsfall i familjen dessutom små barn, hon orkar inte mer. Eftersom hennes nyss avlidne man var bekant med den militära eliten i Tyskland och hon liksom väninnan Gudrun är fru till en flygofficer är vägen sopad och därmed hamnar Harriet i den innersta kretsen av nazister i München. Det är dock inte utan vånda, två små barn lämnas kvar i Danmark.

Harriet prövas hårt. Det som först verkar som ett liv i sus och dus krackelerar snart. Tjänstefickor behandlas som slavar, de är ju bara undermänniskor från öst. Samtal är hårt censurerade, öron finns överallt. Utanför det luxuösa hemmet råder kaos. Alla skall bidra till den slutliga segern även med sina liv. Harriet kastas mellan absurda och hårresande upplevelser i denna ”Totalteater”. Hon är inte bekännande nazist men har tidigare anfäktats av det storslagna tillsammans med sin man. Nu blickar sanningen henne i vitögat och hon undrar vad är det hon vill egentligen, vilka sida väljer hon när vidrigheterna står som spön i backen?

Det här är en sällsynt drabbande läsning. Stilen är som ett långlopp med ett tankeflöde utan slut, inga pauser för nya stycken, ingen andhämtning, vi är ju innanför helvetets portar. Låtsaslivet med middagar och galanta militärer, putslustiga filmer på bio och ständiga proklamationer om vikten av offervilja och snar seger, strax utanför finns arbetsläger för alla de som kallas dom - undermänniskorna. Trycket är stort på medborgarnas offervilja, samtidigt händer något inom Harriet, hon börjar få svårt att låtsas och dessutom ängslas hon över om hon ska få en plats på tåget som ska ta henne hem till jul?

Boken är en fenomenal prestation och ännu en skildring av krigets vanvett. Att vi precis i detta nu har ett pågående krig i Europa som vi inte vet hur det slutar - det är mer än hisnande. Så inlevelsen i vad Harriet hamnat i är total. Det gungar under fötterna och vi måste ställa oss samma frågor som drabbar Harriet. Vad är det att vara människa och när blir våra val fel? Kirsten Thorup är född 1942, Intill vanvett intill döden kom ut 2022, så gissningsvis har hon arbetat med boken till strax innan sin åttioårsdag. All respekt och beundran inför denna bedrift.

Det finns ytterligare en del i serien om Harriet, den heter Mörkret bakom dig.

Kirsten Thorup, 1942, är en prisbelönt dansk författare. Hon slog igenom med boken Himmel och helvete, 1982.

ISBN: 9789100190927

Smärtans imperium

 av Patrick Radden Keefe

USA saknar adel och kungligheter, däremot framträder rika kända familjer nästan lika upphöjt. Familjen Sackler var en sådan familj, mest känd under 1900-talet för sina generösa gåvor till universitet och konstmuseer. Deras namn som mecenater klingade väl under många år men i slutet av 1900-talet började det solkas. En drogepidemi drog fram över framför allt mellanstaterna och skördade tusentals offer, opioidepidemin. Det tog ett tag innan man kopplade ihop företaget Perdue, tillverkaren till smärttabletten OxyContin med familjen Sackler. En välkänd familj som absolut inte ville skylta som giriga och samvetslösa. Det är det dramat som Smärtans imperium skildrar. Det tog flera år innan familjemedlemmarna ville förknippas med opiaten men idag är namnet Sackler synonymt med hänsynslöshet.

Förnekelse, cynism och girighet i gigantiska proportioner är känslan som klibbar kvar efter att ha läst den oupphörligt fascinerande skildringen om familjen Sacklers uppgång och fall. De fick inga fängelsestraff men varit tvungna att böta miljoner i olika uppgörelser. Men det som tagit hårdast måste ha varit företagets konkurs och vanäran. Ett David mot Goliat-scenario där familjer till döda har kämpat mot en stenrik familj som gömt sig bakom hundratals högprofilerade advokater som agerat som familjens välbetalda soldater.
Keefe gör en gigantisk gärning som följt familjens historia, tre bröder som startade ett läkemedelsföretag, sedan hela vägen från berömmelse till rent av avsky.

Keefe har inte fått tillstånd att tala med familjemedlemmarna han har i stället forskat månadsvis i arkiv och intervjuat hundratals personer. Den digra  notföreckningen på åttio sidor skäms inte för sej (då inte inräknat de källor som velat vara anonyma). Minst sagt ett gediget arbete.

500.000 amerikaner beräknas ha dött i opioidöverdoser sedan 1999.

Dominic Esposito som förlorade sin bror i heroinmissbruk placerade skulpturen ”The Opiod Spoon” utanför Perdues huvudkontor 2018.
Dramaserien Dopesick tar också upp opiodkrisen från offrens perspektiv och hur läkararna kunde förskriva sådana mängder av OxyContin, dessutom gisslar Dopesick familjen Sackler rejält.

En ond saga som slutar med död och vanära. Men det finns fler arkiv att gräva i som Patrick Radden Keefe inte hunnit med, kampen om återupprättelse är inte över.

Patrick Radden Keene, 1976, är en amerikansk författare och journalist. Hans prisbelönta bok Säg inget om två familjer som drabbats i ”The troubles” i Nordirland har filmatiserats 2024.

ISBN

9789100190774

En månad på landet

av J. L. Carr

Två män har blivit anlitade av ett pastorat i Oxfordshire, Yorkshire. En är konservatorn Tim Birkin, kommer från London och är urfattig. Han har ryckningar i ansiktet och stammar när han blir ansatt, här anas fruktansvärda erfarenheter som tidigare soldat, året är 1919. Tim har fått i uppdrag att restaurera en medeltida kalkmålning av domedagen i kyrkvalvet.

Det är sommar och Tim Birkin räknar med att kunna bo i klocktornet eftersom han har knappt med pengar. Han ser fram emot en vilsam och läkande tid i ensamhet. Men många ögon har följt honom när han gick i ösregnet från tåget. En vänlig nyfikenhet och snart har han bekanta. De flesta hjärtegoda, en grinig, och så själsfränden arkeologen mr Moon som gräver på andra sidan kyrkomuren, ensam behöver han inte vara. 

Kyrkan ligger vackert omgärdad av ängar, fåglar och insekter bidrar till lugnet. Det är som dukat för kontemplation tillsammans med de medeltida figurerna som sakta uppenbarar sig. 

Som läsare är jag fullständigt trygg, litar totalt på denne beläste författare som obesvärat för pennan och förlitar sej på att vi fångar upp det osagda. Och puttrande under ytan finns en mild humor.

Tim Birkin däruppe och James Moon därnere, båda putsar de fram det som någon en gång gömde. Nu har den rika fröken H skänkt pengar för att synliggöra fresken och ge syndaren på andra sidan kyrkogårdsmuren viss upprättelse. 

Sensommar och bitterljuvt vemod, allt har ett slut. Du kan inte mumsa på samma kaka hela sommaren säger Moon till Birkin när det är dags för uppbrott. Birkin har i alla händelser blivit mer samlad, ja ett tag var han rent av lycklig den sommaren. 

Skrivet med stor ömhet och en stark omfamnande kärlek till människor och djur, inte minst till hästarna. Kanske var det här den sista perioden då hästarna hade sin självklara plats i landskapet. Deras långsamma trygga hovslag som harmonierar med människornas arbete. Tillsammans har de en rytm som är varsam. Man lever av det jorden ger och tar hand om de sina, även djuren. 

En underbar läsning.

Joseph Lloyd Carr (1912-1994) var en engelsk författare, förläggare och excentriker. Efter att ha arbetat som lärare och rektor under många år drog sig Carr tillbaka och grundade ett litet förlag. Carr skrev åtta romaner under sitt liv varav två har filmatiserats: En månad på landet, med skådespelare som Colin Firth och Kenneth Branagh, och A Day in Summer.

Läs mer om J L Carr
https://rsliterature.org/anthologies/j-l-carr/


ISBN: 9789180230292

Din tid kommer - roman om ett brott

av Carl-Johan Vallgren

Kommissarie Björling blir en vårvinterdag kallad till ett vattendrag utanför Falkenberg. I ån ligger en ung kvinna. Hon är i hans dotters ålder och stressen slår till. Björling har nyligen mist sin fru och är inte helt på banan än men såpass erfaren att han lyckas skjuta de mörka tankarna åt sidan för ett tag. 

Jag fångas redan efter första kapitlet och det gör inget att huvudpersonen är ännu en deprimerad polis i deckarvärlden.

Det är ovanligt med ett mord i lilla Falkenberg och Johanna från Rikskrim kommer för att stötta i utredningen. Även hon bär på  en tung sorg som har sin bakgrund i just Falkenberg. Johanna fasar för att bli igenkänd av gamla skolkamrater.

När Björlings dotter och pojkvän försvinner några veckor senare blir det snudd på ohållbart för teamet. Ska Björling verkligen orka?

Berättelsen utspelar sej 1993-94 åren innan internets genomslag vilket gör att mycket av undersökningarna är beroende av om personer är hemma vid sladdtelefonen eller arkiv som kräver långa resor. Allt går alltså långsamt, världen är inte insvept i The-world-wide-web ännu. Det här ökar på spänningen som stundtals blir olidlig.

En mycket väl välkomponerad kriminalgåta som har flera lager, ett plus för den som inte vill ana vartåt det lutar. Allt är bra; dialogerna, miljön och personernas samspel - är särskilt förtjust i polisen Henrikson som trots Björlings trubbighet står vid hans sida.

Jag kommer att minnas det djupa vemodet, de precisa naturskildringarna, den något oförutsägbara intrigen som håller mej alert, senare på tårna för det är listigt och snyggt gjort. Hade glömt att Vallgren är en mästerlig berättare.

Carl-Johan Vallgren,1964, är författare och musiker. Han är rikligt belönad för sitt författarskap bland annat för Den vidunderliga kärlekens historia som fick Augustpriset 2002. 


ISBN: 9789100801045 

Djur

av Lise Tremblay

Djupt inne i skogen i norra Quebec har den tidigare tandläkaren Benoit hittat sin plats i livet. Här kan sitta på sin inglasade veranda och iaktta naturens skiftningar året om. Vid sin sida har han  hunden Dan. Det är tack vare Dan som han bytte liv men det visste inte Benoit när han kastade sig mellan flyguppdrag och läkarbesök veckan lång. Familjen i det vackra huset i Montreal träffade han knappt. Dan fick han som motvillig betalning när en patient saknade pengar. I ett obevakat ögonblick gled en liten hundvalp ner i rockfickan. Det var strax innan take-off och den jäktade Benoit tänkte en kort stund slänga ut valpen från fönstret. Så blev det inte. Nu är de ett ett med skogen och sjön, Dan och Benoit.

Omgivningen kan verka isolerad men Benoit har ändå några grannar och de ser till varandra och inte minst byter de nyheter om vad som händer i byn. Jaktsäsongen nalkas och oron pulserar. Grannen René vill inte ha med jägarna att göra den här tiden på året för "jägarna blir helt vilda, ja galna..". Rykten om att de jagar vargar ,det vill säga är rivaler om älgen, vilket är olagligt. 

Ett annat orosmoment är dottern Carol. Hon har levt ett destruktivt och ryckigt liv i staden. Carol vill operera bort sina bröst. Bandet mellan dem finns men Benoit vill inte lägga sig i, trots det tänker han hela tiden på Carol. 

Benoit har dragit sej undan men han kommer inte undan, här är konflikterna om liv och död runt knuten. Det här andra livet med Dan har fått honom att börja lyssna inåt.

Om vissa relationer som kan bli sköra medan andra sakta stärks. Om att nämna saker vid dess rätta namn, enkelt, osentimentalt med fördröjd insikt. Kärvt och varsamt berättat av en djur- och människokännare

En av de bästa böcker jag läst i år. Det får bli en femma.

Lise Tremblay, född 1957 är en kanadensisk författare. 

ISBN: 9789189105171

Översten

av Ola Larsmo

Det är översten Knut Oscar Brundin själv som börjar berätta om sina första år i Uppsala senare Stockholm, en fattig och våldsam barndom. Senare militär bana där han så småningom hamnar på Nya Varvet i Göteborg och bildar familj. Vid den här tiden, 1850-talet, vårdar Sverige inte de sina vilket innebär en stor emigration. Paret Brundin bestämmer sej för att resa mot Amerika. 

Det här är bara början på ett mäktigt och märkligt människoöde. Knut Oscar har funnits och Larsmo har följt i hans spår. Det är minst sagt dramatiskt, boken börjar med att han som pojke räddas ur den iskalla och strömma Svartån och skriver att det var min första död. Så är anslaget och en undrar såklart när den nästa skall ske.

Tron spelar en övergripande roll i Översten. För Knut Oscars mamma handlade det om liv eller död, hon emigrerade först, detta leder dem till baptisterna vilket får en avgörande roll vid ankomsten till New York.

Senare delen av boken utspelar sig på slagfältet i det amerikanska inbördeskriget där Knut Oscar Broady så småningom blir överste. Den realistiska och fasansfulla detaljrikedomen tar aldrig kraft från huvudfåran; övertygelsen om att vi aldrig får bli så simpla att vi utnyttjar våra medmänniskor. Den insikten innebär en omvändelse för översten. 

Larsmo tycker att vi vet för lite om var vi kommer ifrån. Det vi tar för givet har kämpats för både i Sverige och USA. Alla sår är inte läkta men det är värt att fundera över vad det är för samhällen som vuxit fram ur krig och upplopp. Blev det bättre, vad kunde gjorts annorlunda?

Översten är en tegelsten med ett dovt sug. Knut Oscar skyggar inte för att redogöra för några detaljer men gör det på ett sätt som manar framåt trots grymheter. Kanske är det här suget uppstår, jag läser trots vedervärdigheterna. Stilen ger mej en känsla av att jag leds av en trygg hand trots helvetet. Det här är människan mäktig; stor förödelse samtidigt stor kärlek. Knut Oscar kämpar för Gud och samtidigt för ett ideal han inte kan dagtinga med. Att mejsla fram detta är en makalös prestation av Ola Larsmo. Översten får en femma.

Det suggestiva och vackra omslaget står Eva Wilsson för.

Ola Larsmo, 1957, är författare, kulturjournalist och samhällsdebattör. Han har fått många priser för sitt skrivande och utnämndes 2018 till hedersdoktor vid Uppsala Universitet. Ola Larsmö var fram till 2017 ordförande för Svenska Pen.

Läs mer om "Översten" Knut Oscar Broady

https://www.boktugg.se/2020/09/08/ola-larsmo-folk-har-glomt-lite-for-mycket/

Utmärkt artikel från SO-rummet för den som läsa på om det amerikanska inbördeskriget 1861-1865:

https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/amerikanska-inbordeskriget-1861-1865

Ännu mer om Knut Oscar Broady

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16974

ISBN

9789189015159

Vinternoveller

av Ingvild H. Rishöj

Vi föds skydds- och aningslösa, totalt beroende av andra. Vi växer upp och det verkar som om vi är vuxna på utsidan men där inne kan vilsenheten fortfarande vara stor. Vi kan ha så stor press på oss att vi glömmer att vi fortfarande behöver att någon ser oss. De tre novellerna ger en god känsla trots att det knyter sig. Det lite av Karl-Bertil Jonsson, vänligt, värdigt men absolut inte uddlöst.

Vi kan inte hjälpa alla

Mamman fick barn tidigt. Nu plågas hon av att pengarna inte räcker till och att ansvaret för sin femåriga lilla känsliga flicka ibland känns övermäktigt. Men en utsträckt hand gör att hon kommer över tröskeln och orkar se igen. Hon ser sin lilla flicka med virvel i nacken, små naglar och full av allt möjligt. 

Den här novellen; ”Vi kan ikke hjelpe alle” är obligatorisk läsning för en stor del av norska gymnasieelever. Heja Norge!

Rätt Thomas 

Thomas får inte ihop det. Han är halvt vuxen när det gäller relationer och hur man får livet att funka. De flesta runt om honom vet hur man lever vuxenlivet men inte han. De gånger Thomas bestämmer sig för att få det att fungera blir det bakvänt eller så händer inget alls. Lätt då att falla för flaskan som utlovar glömska trots att hans son Leon skall komma till hans lägenhet om tjugo minuter. 

Syskon

Rebecka vill ju bara ta om hand om sina syskon nu när hon vet att hon måste åka bort. Men planen sträcker sig inte längre än till just; att ta hand om. Det är hjärtskärande för Rebecka kan i vissa lägen inte ta hand om sig själv men när hon känner sig trygg och älskad är hon en supertjej; smart, omtänksam och får alla runt om henne att må bra. Så hur kunde det bli så här?

Det är tungt att läsa novellen Syskon. Förmodligen för att den träffar mitt i solarplexus, jag viker mig av smärta. Det gör Rebecka också i mörkret och kylan, hon hade ju räknat ut allt så bra. Men som i de andra novellerna anas ändå en ljusglimt, en räddning, vilket innebär
en annan människa. En riktig människa som ser att något är på tok och som sträcker ut en hand. Inte vänder blicken och tänker att det är någon annans ansvar. Just det synsättet genomsyrar Vinternoveller. Vi är inga öar, vi kan alla hamna i situationer där vi är totalt vilsna. När mattan rycks undan går det inte att säga ”Skärp dig”. Det är inte vad en olycklig människa behöver eller klarar av att höra just då. För i den stunden behövs inte så mycket, men en blick, någon som tar dig på allvar, som lyssnar, det kan räcka långt. 

Ingvild H. Rishöj river av all polityr, falsk yta och visar hur det kan se ut när hudlösheten är det enda som existerar. 

Hon saktar ner tempot och får oss att plocka fram det varsamma i oss. Får oss att se bortom förutfattade föreställningar och alltför snabba slutsatser. För vad vet vi om den andre, egentligen? Ingvild H Rishöi inte bara får oss att se, det stannar kvar något efter läsningen. Och jag tänker; ta det varligt, vi vet inte allt, vi kan aldrig vara säkra på att vi förstår.

Med ett vänligt allvar formulerar Ingvild H. Rishöi något av det viktigaste vi kan ta till oss idag: Vi klarar oss inte utan varandra. Rishöi manar fram vår empati, för det och för snyggt komponerade noveller plus en stark läsupplevelse kan det inte blir annat än en femma. 

Ingvild Hedemann Rishöi, född 1978 i Oslo, norsk författare känd för sina novellsamlingar.

ISBN: 9789198395211

Gift

av Tove Ditlevsen

Allt ska ned genast, det finns inga hinder eller eftertanke. Till en början är skrivandet Toves drog det är då hon mår bra när hon äntligen får forma sina meningar eller diktrader. Hon längtar efter att få skriva men gömmer sina rader för sin förste man. Han får inte veta för då kan han bli besviken eller störd om just hon skriver, han skriver nämligen själv på en jättetråkig roman, Tove har tjuvkikat. Är det så här att vara gift undrar hon? Man skall vara gift och vara en förstående hustru särskilt om man inte kan försörja sig själv såhär i slutet av 1930-talet. Mannen är gammal, skulle ha kunnat vara hennes far. När två år har gått tror Tove att väggarna skall ramla över henne, hon förtvivlar. Ljusningen blir en litterär klubb, den leder till att Tove börjar publicera sig, hon träffar också en ny man och vill skiljas. 

Ja när stenen väl är i rullning går den inte att stoppa. Men det här är innan Tove blir drogberoende, nu vill hon inget hellre än att ha familj och barn, bara hon får skriva.

Mannen som ger henne den första sprutan, petidin, är läkaren som aborterar henne, för smärtan efteråt. Den upplevelsen går ovanpå precis allt, om hon gifter sig med doktorn kan hon få spruta varje dag tänker Tove. Hon vill alltid flyta omkring i den saliga dimman. Att mannen, nu nummer tre, är mentalsjuk, och utsätter henne för en variant av Münchausen by proxy, finns inte på kartan. 

Så börjar den självbiografiska romanen Gift och jag är helt tagen. Tove Ditlevsens liv har tröskats och det som nått mej är; känd dansk författare med drogmissbruk, men jag minns också från biblioteken att särskilt kvinnor ville läsa hennes böcker. Det är avskalat, mänskligt och utlämnande och det är klart att jag vill läsa vidare. Inte bara för att få veta hur det går, det vet jag ju någonstans utan för att jag dras motståndslöst in i texten. Det är det här som är Toves unika stil hon vet precis hur repliker, händelser, tankar hakar i varandra och utan att jag märker det blir jag smått berusad.

Gift skrevs som den tredje och sista delen i en biografisk svit 1971. Tanken går osökt till den laddade titeln. Tove vill bli gift men har som tjugotvååring ingen aning om då att hon skall dela sitt liv med något mer djävulskt som också stavas Gift.

Jag sugs med in i berättelsen om Toves vuxna liv med andan i halsen. Gift serverar träffsäkra skissartade beskrivningar i en brådstörtad, febril ton. Gift får en (darrig) femma. 

Vigdis Hjort har skrivit ett hängivet och mycket läsvärt förord i pocketupplagan från 2022.

Gift har översatts av Ninni Holmqvist

Tove Ditlevsen var en dansk författare, född 1917 i Köpenhamn och levde där hela sitt liv. Hon dog 1976. Tove Ditlevsen fick tre barn.  

ISBN: 97891271549971

Ovanjorden

av Mikael Berglund

Oskar arbetar på en förskola nära samernas beten. Ett särskilt band har han fått till sexårige Jon-Erik. Så starkt att Fröken Oskar stannar hos hans familj under renskiljningen. Där och då förälskar sej Oskar i Eija som är Jon-Eriks storasyster. Hans reaktion avläses av alla särskilt Eija som säger: ”Sitter du och blir kär i mig?” "Handlöst" blir svaret.

En kärlekshistoria med förhinder. Eijas käraste Àilo, som hon väntar barn med, finns med i familjekretsen. Denna huvudlösa kärlek från Oskars sida får honom att släppa allt av barriärer och stolthet. Han vet att han inte hör hemma här men kan inte bara ge sej av. Han har gått och blivit vilse och funderar också över sitt samiska arv som glömts eller gömts undan.

Sex år senare återvänder han för att mäta surhetsgrader i myrarna. Han har såklart inte bara hamnat här och sakta återknyter han kontakten med samefamiljen som nu växt. Att det finns känslor kvar påverkar precis alla som vågorna på vattnet. 

Det som är både uppfriskande och udda är öppenheten. Alla ser och förstår men Oskar blir inte utstött. Han vet att han är vid sidan men är oförmögen att släppa taget. Eija och Oskar blir så småningom ett par, de får en son Nijlla. 

Oskars samerötter som han inte fått fatt i tidigare blir allt angelägnare hans far som kunde förmedlat mer är borta. Sökandet är på ett omedvetet plan men frågorna växer. Mot slutet berättas en grym historia om en familj som en gång blev överfallen borta i ödemarken. En vandrande samekvinna hittar människospillror och försöker rädda dem. Här får titeln plötsligt större lyskraft eftersom det förkommer gravar i berättelsen. För titeln kommer man inte undan. Ovanjorden står som ett ord sedan roman. Men när jag granskar det suggestiva omslaget finns ett mellanrum mellan Ovan och jord. Uttalen och betydelsen är olika. 

Förutom den rena och okuvliga kärlekshistorien, i alla fall från Oskars sida, är det språket som är särskilt anslående. Kärvt, eget och ålderdomligt för en sörlänning. Kanske låter det så, eller är det författaren som behärskar detta karga, vackra, osentimentala språk.

Mycket bilder, läs långsamt, läs uppmärksamt och dras in i Oskars längtan efter naturen och Eija.

"Vinden stryker hennes hår från kinden upp över örat, och björken på gården och ytan på vattnet"

En egenartad läsupplevelse som hade kunnat kantra, en förväntan spänns kring både språk och handling. Sinnena får sitt när ljus, myggor och torv suger tag, vilka makalösa bilder av naturen. Det vackra betagande samtidigt väcks en oro. Där långt upp i norr befinner de sig i kanten av vad man kan mäkta med som människa. Hisnande vackert som i ett knix kan slå om till naken livsfara. Mitt luttrade läsjag möter det kalla rena som ruskar av allt onödigt och för den upplevelsen får Ovanjorden en femma. 

ISBN: 9789100191771