Intill vanvett intill döden

av Kirsten Thorup
I ett furiöst tempo beskrivs andra världskrigets Tyskland inifrån. Danska Harriet är deprimerad,  behöver vila upp sig och hämta styrka. Två dödsfall i familjen dessutom små barn, hon orkar inte mer. Eftersom hennes nyss avlidne man var bekant med den militära eliten i Tyskland och hon liksom väninnan Gudrun är fru till en flygofficer är vägen sopad och därmed hamnar Harriet i den innersta kretsen av nazister i München. Det är dock inte utan vånda, två små barn lämnas kvar i Danmark.

Harriet prövas hårt. Det som först verkar som ett liv i sus och dus krackelerar snart. Tjänstefickor behandlas som slavar, de är ju bara undermänniskor från öst. Samtal är hårt censurerade, öron finns överallt. Utanför det luxuösa hemmet råder kaos. Alla skall bidra till den slutliga segern även med sina liv. Harriet kastas mellan absurda och hårresande upplevelser i denna ”Totalteater”. Hon är inte bekännande nazist men har tidigare anfäktats av det storslagna tillsammans med sin man. Nu blickar sanningen henne i vitögat och hon undrar vad är det hon vill egentligen, vilka sida väljer hon när vidrigheterna står som spön i backen?

Det här är en sällsynt drabbande läsning. Stilen är som ett långlopp med ett tankeflöde utan slut, inga pauser för nya stycken, ingen andhämtning, vi är ju innanför helvetets portar. Låtsaslivet med middagar och galanta militärer, putslustiga filmer på bio och ständiga proklamationer om vikten av offervilja och snar seger, strax utanför finns arbetsläger för alla de som kallas dom - undermänniskorna. Trycket är stort på medborgarnas offervilja, samtidigt händer något inom Harriet, hon börjar få svårt att låtsas och dessutom ängslas hon över om hon ska få en plats på tåget som ska ta henne hem till jul?

Boken är en fenomenal prestation och ännu en skildring av krigets vanvett. Att vi precis i detta nu har ett pågående krig i Europa som vi inte vet hur det slutar - det är mer än hisnande. Så inlevelsen i vad Harriet hamnat i är total. Det gungar under fötterna och vi måste ställa oss samma frågor som drabbar Harriet. Vad är det att vara människa och när blir våra val fel? Kirsten Thorup är född 1942, Intill vanvett intill döden kom ut 2022, så gissningsvis har hon arbetat med boken till strax innan sin åttioårsdag. All respekt och beundran inför denna bedrift.

Det finns ytterligare en del i serien om Harriet, den heter Mörkret bakom dig.

Kirsten Thorup, 1942, är en prisbelönt dansk författare. Hon slog igenom med boken Himmel och helvete, 1982.

ISBN: 9789100190927

Affären på Privilegiet

av Josephine Tey
Det är ingen butik den här boken handlar om, Privilegiet är ett äldre dystert hus i utkanten av den lilla staden Milford där allt går sin gilla gång. Familjejuristen Robert Blair lever ett behagligt men enahanda liv när han en dag får ett telefonsamtal från Marion Sharpe, en dam han känner till men aldrig talat med tidigare. 

Mor och dotter Sharpe har blivit anklagade för både kidnapping och misshandel av en ung kvinna och polisen är inkopplad, kan inte advokaten hjälpa dem?

Att bli ryckt ur sin behagliga men lite tråkiga rytm väcker Roberts nyfikenhet. Så här mycket dramatik har inte hänt honom på evigheter.

Huset är i det närmaste ett ruckel men damerna Sharpe gör sitt bästa med lite hemhjälp. Det är lite Midsommer a´ la fyrtiotal i anslaget men intrigen väcker mitt intresse. Har verkligen de här städade kvinnorna misshandlat och hållit den 15-åriga Betty Kane inlåst på vinden i flera veckor? Inget tyder på dess motsats och i byn tar alla ställning för den stackars Bet. Skvallret kring utbölingarna tar fart, damerna kommer från London, och snart skrivs glåpord och det kastas stenar på Privilegiet.
Det här pågår under lång tid och när skvallerpressen får tag i historien gör det hela inte enklare för Robert som nu arbetar intensivt med fallet. Spänningen ökar och i byn kokar det av förtrytelse. Finns det verkligen inte någon spricka i Betty Kanes historia?

Kvinnorollerna är de förväntande, klassamhället dömer de som talar dialekt och klär sig vulgärt. Men Tey överraskar när det gäller kvinnorna. Vi får se en pallett av kvinnor som agerar självständigt var och en efter sina styrkor och svagheter. Det är oväntat och uppiggande. 

Smart och intrikat intrig, riktigt bra språk. Gissar att Affären på Privilegiet passar den som gillar en lite gammaldags krim typ Dorothy Sayers.

Josephine Tey är något av en gåta. Elizabeth Macintosh föddes i Inverness, Skottland 1896, död 1952. Tey är en pseudonym, Gordon Daviot en annan. Elizabeth Mackintosh var mycket tillbakadragen. Inga intervjuer finns. Ett tema som förekommer i hennes böcker är hur hur helt oskyldiga människor påverkas av brott som på ett perifert sätt berör dem. Direkta och indirekta brottsoffer var något som fascinerade Josephine Tey.

Affären på Privilegiet hette i original; The Franchise Affair översattes först till; Ung och oskyldig 1948.



ISBN: 9789189225787 

Studie i mänskligt beteende

av Lena Andersson

Vi verkar göra det onödigt svårt för oss i relationen med våra medmänniskor. Det mesta sker under ytan, utåt verkar allt ok men i vårt inre pulserar det av obeslutsamhet.

I olika noveller studeras ett grupp kvinnor eller rättare sagt; hur de agerar och reagerar med sin omgivning. Efter att ha läst sju av moraliteterna kommer jag att tänka på laboratorium och skalpeller, för mycket avslöjas. Vi får reda på hur kvinnorna tänker och parerar för att inte skapa missnöje. Mycket tid går åt till att hålla masken. Det tar enormt mycket energi dessutom kan kvinnorna aldrig vara säkra på om deras strategier funkar.

Författaren är saklig och påvisar dilemman och bekymmer och ställer sina filosofiska frågor. Det verkar som att Lena Andersson tycker det är illa bevänt med den intellektuella förmågan hos svenskarna. Vi verkar var urdåliga att tänka längre än näsan räcker, förblindade och uppfyllda av fina ord som andra formulerat. Det är också dåligt med civilkuraget.

I början trivs jag med Lena Anderssons sarkasmer, men mot slutet av boken får jag nog av förnumstighet och kliniskt iakttagande. Studier av mänskligt beteende sjunker i takt med att känslokylan tar över. Om Studier i mänskligt beteende vill uppmuntra till att tänka ett varv till hade det varit välkommet med en varmare ton, men då kanske det inte skall vara Lena Andersson som skriver. Det blir en knapp trea.

Förordet säger mycket om varför boken kommit till, men vad menas med att vi är kroppar i vår själ, citat av Willy Kyrklund för övrigt. Har vi svårt att skydda och ta hand om oss själva?

Lena Andersson är en samhällskritisk skribent och författare född 1970.

Omslaget är en bild av Edward Hopper kreerad av Miroslav Sokcic. Titeln på konstverket är. Compartment C Car 293

ISBN: 9789177959540

Marzahn - mon amour

av Katja Oskamp

I medelådern är du är varken ung eller gammal. Du ser inte längre stranden du startade från, och den strand du är på väg mot kan du ännu inte urskilja.

Så börjar boken. Katja Oskamp bestämmer sig för att byta yrkesbana, hon omskolar sig till fotvårdsterapeut. Ett tvärt kast som hon går in för med hull och hår. Katja hyr in sig i en skönhetssalong och kunderna låter inte vänta på sig, många blir snart stammisar. 

Vi befinner oss i en stadsdel i östra Berlin. Rättare sagt i en fotvårdssalong i ett höghus i en del av det tidigare Östberlin, Marzahn. Betonghusen i stadsdelen är kända som DDR:s motsvarighet till det svenska miljonprogrammet. Många lyhörda höghus men med gott om grönområden.

Marzahns rykte var inte det bästa. Stadsdelen andades ett monotont och slitet öst. Ossis ansågs vara lite efter, dessutom reaktionära. Men i fotsalongen bryts tristessen, för efter ett varmt fotbad och ompysslande kommer berättelserna och det är i vissa fall skärvor från ett annat liv i ett annat land i en annan tid. Många har kämpat på ett eller annat vis och med hjälp av värme och massage sipprar många minnen fram. Allt emottaget av en kvinna som kan konsten att lyssna. 

De korta historierna är liv i koncentrat berättat med mycket värme och humor. Många gånger rörande men också avslöjande. Aldrig förlöjligade eller von oben. 

Det är ett sant nöje att läsa Marzahn mon amour. Uttrycket kommer från en gång då damerna på skönhetssalongen tar en heldag och reser tåg till ett spa och själva får njuta av olika sorters bad avrundat med god mat och dryck. På hemvägen är humöret på topp och de inser att det finns inte mycket att klaga på och här kommer kärleksbetygelsen Marzahn - mon amour. 

Det var länge sedan jag läste en bok jag längtade att få fortsätta med just för respekten till medmänniskorna. Texten löper fint tack vare översättningen av Sara Eriksson. För lustläsningen och för  att jag känner mej som hemma får Marzahn - mon amour en fyra.

Omslaget flörtar inte precis med den som får syn på boken men om man synar det diffusa fotot i pastelltoner ser man höghus som tonar ut mot himlen. Efter läsningen är det lättare att dröja vid bilden och tänka att där nere någonstans stod damerna i skönhetssalongen och pausade med en cigg. Formgivning av Thomas Alm

Katja Oskamp,1970, är född i Leipzig och växte upp i DDR. Boken har delvis självbiografisk bakgrund. Marzahn-Mon Amour har vunnit titeln ”Berlin läser”

ISBN: 978-91-89105-54-6

Lektioner i kemi

av Bonnie Garmus

Vi befinner oss i USA året 1961. TV finns i var mans hem, men hemmafruarna som länge varit en glömd målgrupp har upptäckts av reklamkanalerna och nu ska det bli skillnad när den vackra kemisten Elizabeth Zott skall leda ett matlagningsprogram på eftermiddagarna.

Elizabeth Zott älskar sin kemi för den kan tillämpas på; fortplantning, träning, näringslära och matlagning. Att inte alla tänker på det sättet krånglar bara till livet. När vi möter Elizabeth är hon en ensamstående mamma som desperat behöver ett arbete. Egentligen är hon änka men eftersom hon aldrig förstått vitsen med att gifta sig går hon miste om de ekonomiska skyddsnät som skulle funnits om hon sagt ja inför en präst. Olycksdrabbad och desperat efter inkomst ska hon nu göra eftermiddags-TV där hon skall lära kvinnor laga mat med hjälp av kemi.

Det sker inte friktionsfritt för Elizabeth Zott faller inte i farstun för smicker eller ogenomtänkta argument, hon är född att se världen ur ett logiskt perspektiv och begriper helt enkelt inte varför kvinnor måste gifta sig eller tvingas till sämre arbetsuppgifter, respektive lön eller ha åtsmitande kläder. Allt ifrågasätts av Elizabeth men hon lyckas mot alla odds att vinna sin publik trots kemin och en frank uppriktighet som skapar svallvågor. 

Att använda sunt förnuft och en obändig logik är ingen framkomlig väg i en trångsynt omgivning, Elizabeth motarbetas på många plan. Tack vare sin envishet och oförståelse för manschauvinism och ojämlikhet blir Kemilektioner en uppgörelse med det som kvinnor fortfarande tampas med sextio år senare; löner, arbetsfördelning och uppblåsta män

Stilen är en lättsam satir och man rusar igenom sidorna motståndslöst men Kemilektioner saknar ändå inte udd. Det här var kanske den tid då männen hade sin storhetstid i USA, aldrig ifrågasatta, de hade ju makten och pengarna. Kvinnorna skötte markservicen eller var kuttersmycken. Bara genom att vara sig själv avslöjar Elizabeth Zott ojämlikheten.

Kemilektioner är välskriven, väldigt amerikansk men ger trots den inbäddade komiken kängor åt ett samhälle som på vissa plan är hopplöst omodernt. Snärtig ibland farsartad men med bett, Kemilektioner får en fyra.

Bonnie Garmus, 1957, har jobbat som copywriter inom ämnen som; medicin, teknologi och utbildning innan hon slog igenom med Lessons in Chemistry.

ISBN: 9789146237921

Kvinnor jag tänker på om natten

 av Mia Kankimäki

Titeln känns otymplig och lite sökt, dock förklaras den genast. Författaren lider av en långvarig fyrtioårskris och har sömnbrist. Hon behöver föredömen, hon behöver tänka på kvinnor som realiserade sina drömmar när det var snudd på otänkbart. Sömnlösa nätter tänker hon på kvinnor som haft långt värre bekymmer, dessutom tyckte om att resa och inte vilka resor som helst. Några av damerna reste i korsett och långa kjolar jorden runt och det för mer 150 år sedan. Farofyllda färder där skäl måste anges (som insamlande för museer, pilgrimsvandring) eftersom det då var otänkbart att kvinnor reste på egen hand. Den sömnlösa författaren kan trots allt skriva och det får vi onekligen prov på. En diger välskriven lunta blir det om kvinnliga upptäcktsresande och konstnärer, några som tidigare hamnat i skymundan. 

Mia Kankimäki skriver flyhänt och precis när det börjar bli lite långrandigt byts perspektivet.  Hon refererar och resonerar, blandar egna tillkortakommanden med nerslag i kvinnliga resenärers glädjeämnen och vedermödor.

När det gäller den första gruppen, upptäcktsresande, kan jag inte släppa att de reste när kolonialismen med kraft ritade gränser och satte sina sina klor i de världsdelar damerna besökte ; Afrika, Amerika och Asien. Här blir jag förstämd över det jag idag uppfattar som aningslöshet men som förmodligen inte alls var ifrågasatt för europeerna, man upptäckte ju världen.

Trots allt lär jag mej en hel del. Karen Blixen känner jag till och påminns om den fina Babettes gästabud, hon skrev böckerna först när hon återkom till Danmark. Men det är ändå berättelserna om renässanskonstnärerna jag kommer att minnas bäst. Kvinnor jag tänker på om natten verkar ligga rätt i tiden, efter århundraden är de äntligen framplockade ur magasinen. 

Stilen ligger nära kåseriet i tonen, lätt humoristisk aldrig spefull eller ironisk. Kankimäki står på damernas sida även när de gör uppenbara tossigheter. Ta till exempel österrikiska Ida Pfeiffers omåttliga snålhet. Viktigt med författardistansen, risk annars att hela bygget skulle krepera, de är ju ändå hennes drömska förebilder, då går det inte att idka överlägsen beskjutning. Kvinnor jag tänker på om natten är underfundig, lärorik och underhållande, kanske en aning för lång. Den får i alla fall en god trea.

Några av kvinnorna som skildras: Karen Blixen, Alexandra David-Neel, Artemisia Gentileschi, Mary Kingsley, Yayoi Kusama,

Mia Kanimäki, född 1971 i Helsingfors, är en finländsk författare. Hennes böcker blandar kvinnohistoria med reseberättelser och självbiografi. 

Översättning: Camilla Frostell

ISBN: 9789146236931

Båten

av Lotta Lundberg
Skulle du kunna tänka dej att segla över Atlanten med fem okända människor? På segelyachten Malina finns kaptenen Parvani och fem kvinnliga matroser. De har aldrig träffats tidigare, sammansättningen av gruppen står Parvani ensam för. De flesta har stor seglarvana, förutom Marie men hon är å andra sidan syrra vilket kan vara bra att ha ombord.

Livserfarna kvinnor med järnviljor på en liten yta, ja det är som upplagt för konfrontationer trots Parvanis långtgående teori om att det är en ultimat grupp. Hon hymlar inte med sin roll, det är hon som bestämmer och varje dag har de "rundan", då skall allt ventileras.

Båten handlar mer om det psykosociala än om själva seglatsen. Besluten påverkar alla, besättningen har inte behövt att göra avkall på sin integritet tidigare. Det blir konflikter så klart, tolerans ok men till en viss gräns. Vad gör man när en i besättningen använder det ransonerade dricksvattnet till att tvätta underkläder i?  

Grundfrågan; funkar feminism på mycket trång yta och hur mycket av individualiteten går att jämka på? Går detta grupptänk att översätta i praktiken på land? Eller handlar Båten om de medelålders kvinnornas olika vägval i sina liv? Hur mycket vågar de satsa av sig själva och sina värderingar, eller rättare hur är det med självkännedomen?

Strapatserna betas av och är snyggt inflätade i handlingen. Ibland blir det allvarligt på riktigt med skyhöga vågor, en motor som lägger av, sjuk kapten, vatten- och matransonering ute på öppet hav. Parvani har en tes: riktigt självständig blir du inte förrän du härdats fysiskt och psykiskt till exempel på en båt. 

Praktiserad homosocialitet innebär att man gör saker tillsammans med de man trivs med. Vissa normer kommer i kläm men frågan är om den platta organisationen samtidigt tolererar stark styrning, för praktiska saker delar alla på men i skarpt läge är det kapten som tar besluten. 

Jag gungar gärna med och är verkligen nyfiken på hur gruppen skall fixa seglatsen, faktiskt mer än om de kommer att anlända till Karibien. Det är onekligen en lockande idé, spänning finns på många olika plan, Som läsare går det inte att koppla av, vilket förmodligen besättningen inte heller gör. Snyggt gjort, idéromanen Båten får en fyra.

Citat 

"Att segla på kvinnors vis är att segla med så få hierarkier som möjligt. Det är feminism i sin prydno" 

"Alla ska med och om någon inte fattar något ska vi ta reda på och förstå varför"

Lotta Lundberg är född 1961. Hon arbetade som högstadielärare innan hon debuterade som författare 1998. Lotta Lundberg bor i Berlin.

ISBN

9789127175617

Dörren

Av Magda Szabo
I Budapest sitter författaren Magda och försöker sammanfatta de omtumlande åren och händelserna kring hennes hembiträde Emerentia. Det mesta utspelar sig i ett burget kvarter, allt är i god ordning och den sociala kontrollen välvillig. Författaren som är van att hålla i pennan beskriver allt utförligt, från första mötet med Emerentia till det oönskade förnedrande slutet. 

Förmodligen befinner vi oss runt 1970- 80-tal men Emerentia för in en tyngre och äldre dimension i allt och alla hon kommer i kontakt med. Emerentia är sammansatt och trots att en hel bok är skriven om henne går det inte att omfatta hur hennes rottrådar påverkat hennes tankar och omdöme. Det är levnadsregler sprungna ur karga omständigheter som hon flätar samman med förfinade maner som hon anammat som hembiträde. Sin bakgrund håller hon i dunkel. 

Förhållandet mellan kvinnorna är intensivt, det går från stelt avvaktande till en kärv vänskap från Emerentias sida, en mer ansvarstagande för författarinnan. Det gäller att parera möjliga konflikter samtidigt har de gemensamt ansvar för den omhuldade hunden Viola vilket neutraliserar spänningarna.

Emerentia tecknas som en skrämmande person samtidigt är hon väldigt ömsint, Emerentia fascinerar och injagar rädsla, hon drabbar och påverkar sin omgivning, ingen går oberörd från ett möte med Emerentia. 

Jag har aldrig läst något liknande. Hängivenheten som Emerentia ägnar sitt arbete och hemlighållandet om sin bakgrund och vad som finns bakom hennes dörr mejslas sakta fram och blir oupphörligt fängslande. Förväntningarna på vad som finns bakom dörren förvånar något, samtidigt inte. Emerentias inre låter sig inte avslöjas i alla sina delar. En tanke som kanske är lite banal seglar upp; är Emerentia ett uttryck för fosterlandskärlek? Trogen, står palll i vått och torrt, arbetsam och innerligt trofast, låter sig inte duperas av vare sej den ena eller andra vågen av erövrare?

För en mycket välskriven och spektakulär läsning får Dörren en fyra. 

Magda Szabo levde mellan 1907 - 2007 och är framburen författare i Ungern. Hon var språkvetare och skrev förutom romaner, lyrik, dramatik och barnböcker. Med tanke på den omvälvande tiden hon levde under, då hon under en tid var svartlistad av regimen, går det inte att undvika att läsa in en del av övergreppen 

i Dörren. Från ett kejsardöme som splittras, två världskrig och sedan sovjetsystemets intåg till en något lugnare tid vid bokens händelser.