De tre musketörerna - äran, makten och girigheten

av Gun-Inger Kjellander

Hur det kan gå när kommunala tjänstemän får guldsot och börjar tänja på gränserna. Girigheten blir ett gift för att möjligheterna finns. Det som berusar har ofta en baksida och andra människor blir lidande. Moralen får parkera i farstun när affärer ska göras på ”rätt sätt” med smicker och dyra gåvor som smörjmedel. 

Författaren menar att hon har inisiderkunskap av hur fastighetsbranschen fungerar i Sverige. Vi som trodde att lagar och regler var tillräckligt, vi får tänka om. Förr betydde ett handslag att man var överens och litade på varandra. Glöm det, kryphålen har nosats upp och reglerna rundas. Det är bara att hoppas att det finns kunnigt och omutligt folk som revisorer och kommunpolitiker i våra kommuner för där korruptionen tar sig in där är den svår att utrota.

Handlingen är placerad i en mellanstor kommun utan namn. Där är Charlotte är fastighetschef, noga och samvetsgrann med reglerna. Men framstötar görs av kända fastighetsmagnater som letar efter de som går att manipulera och sedan är cirkusen igång.

Om det som det beskrivs i Tre musketörer existerariär det allvarligt. Jag trodde att upphandlingar och andra administrativa trösklar var till för att stävja korruption men som alltid finns det dem som hittar kryphål.

Plus: beskrivningen av hur lurendrejerierna kan gå till. Författarens patos för den lilla människan som lätt kommer i kläm när det skall skäras guld.

Nackdelarna med boken är att den är på tok för omständlig och något för lång. 
Att sälja boken som en deckare är helt fel etikett. 

Det blir en tvåa. Ett lovvärt försök och kanske hade det blivit mer spänst i texten om den stramats åt.

Gun-Inger Kjellander är numera pensionerad fastihetsägare och bosatt i södra Sverige. Läs mer om författaren här


ISBN: 9789189778474

En ond tid

av Deepti Kapoor

Vi befinner oss i norra Indien, tre personer dras in i ett drama. 

Ajay är en kastlös pojke som vallar en get. Geten äter upp grannes gröda. Straff utkrävs, Ajays familj krossas. Han förstår inte varför han blir bortkörd i en bur, såld som slav. 

Sunnys rike far älskar inte sin son. Som vuxen blir han oförmögen att ge av sig själv, att älska. Det blir destruktivt på alla plan, för den ende som Sunny vill få bekräftelse av förnekar honom. I en dödlig spiral sviker Sunny allt och alla. Ett antikt drama.

Neda har trygg bakgrund och kulturellt kapital. Hon är en lovande seriös journalist som vill gott. Avslöja det ruttna. När hon granskar vänskapskorruptionen inom de ledande skikten i den region hon bor i börjar marken gunga.

Grovt fysiskt våld för att förtrycka fattiga. Utpressning och påtryckningar högre upp i samhället. I detta strikt hierarkiska samhälle är underkastelsen en förutsättning. Fasaderna av glimrande lycka i medierna får massorna att hylla de rika som gudar.

Lurendrejeri kan till exempel gå till så här. Fattiga bönder äger en bit jord som köps upp av lokala potentater, bönderna kan inte investera sina pengar i utbildning eller bostäder så efter några år av onödig konsumtion är byn i spillror. En annan klass som kommer "i kläm" är tidigare kungligheter. Nu utan befogenheter är de lovligt byte för girigbukar som vill få tillgång till deras image med glitter och turbaner och få synas i media. Det är onekligen en mörk tid som detta postkoloniala epos skildrar. Våld på alla plan, hämnd, aningslöshet och en extrem girighet. Lyxvaror och glitter i överflöd, några kvarter bort gränslöst armod. 

Hur gör man en thriller av ett genomkorrumperat samhälle när alla segment innehåller orättvisor? Oundvikligt sönderfall om det inte stoppas.* Naturen utarmas, fattiga får det sämre och hopplösheten plåstras om med grundlösa löften och glitter. Det här är mer en resa ner i helvetet än en trhirller. Vackra Indien verkar inte ha någon framtid, likaså de länder vars regimer hyllar råkapitalism. Bevare oss. Skicklig thriller med klassisk dramaturgi. Rått, spännande och avslöjande i ett högt tempo. 

Citatet som inleder ”En ond tid” ut Mahabharata anger utgångsläget för mänskligheten:

”Och till följd av sina korta liv ska de inget lära. Och till följd av sin bristande lärdom ska de sakna vishet. Och därför ska girighet och begär förgöra dem alla”

Jag blir upprörd och arg. Kanske lamslås jag av hopplösheten och återkommer i mina tankar  på att författaren numera bor i Portugal. Det kanske är säkrast att försöka förändra utifrån, även grävande journalister blir offer för våldet. 

Deepti Kapoor är född i Indien 1980, är journalist och författare. Numera bosatt i Portugal.

* Ett undantag till korruptionen där några försöker röja i eländet, som har verklighetsbakgrund, är Netflixserien Delhi Crime, som baseras på verkliga brott i New Delhi. I säsong två tampas den tappra kvinnliga polischefen med Kachacha baniyan gang, ett gäng som nattetid stjäl smycken och slår ihjäl de som kommer i deras väg. En liknade grupp beskrivs mot slutet av En ond tid, en kriminell grupp som satt skräck i en hel region.
I Dehli Crime fångas till slut medlemmarna efter ett målmedvetet arbete av poliserna.

https://www.indiatimes.com/entertainment/binge/kachcha-baniyan-gang-delhi-crime-season-2-shefali-shah-578269.html 

ISBN: 9789100184971

Dagordningen

Av Eric Vuillard

Berlin 1933. Högtidsklädda herrar slår sig ner i en guldglänsande salong, i väntan bolmar de på sina cigarrer. Till slut, en rastlös kansler kommer in med raska steg, hälsar. Förslag läggs på bordet, Tyskland skall byggas upp, fördelaktiga villkor ges men inte utan eftergifter. Det grävs i fickorna, för storfinansiärerna är det lukrativa affärer som utlovas. 

Englands konseljpresident lord Halifax besöker chefen för Luftwaffe, Herman Göring som på sitt gods visar sina vilthägn och bjuder på middag. Formen, all ståt, allt prål vad tänkte grannländernas ministärer?

Premiärminister Neville Chamberlain bjuder utrikesminister Ribbentrop på middag, ett oroväckande telegram dyker upp. Artigheten kräver att samtalen inte avbryts trots beskedet att Tyskland planerar att gå in i Österrike. Men vid Österrikes gräns denna dag står rader av bepansrade fordon helt stilla i timmar, mankemang har tillstått. Till slut får stridsvagnar lyftas av vägen och transporteras med tåg in i Österrike. Annekteringen får en snöplig början.

Bakom kulisser och formaliteter rörde sej odjuret och våldet. De första som fick känna på det handgripligen var Wiens judar som släpades ut på gatorna.

Företagen överlevde katastroferna, påpassligt med nya namn. Under kriget hade de haft gratis arbetskraft som hämtats från arbetslägren. Av tvångsarbetarna var det få som överlevde. Företagarna fick förtjänstfulla utmärkelser.

Tunn men tät, skriven med ironisk lätt spefull ton. Éric Vuillards infallsvinkel är vilken form och vilka uttryck nazisterna valde. Teaterkulisser, pålagda hurrarop, låtsasformaliteter, respektingivande uniformer. Kriget var ju vidrigt fasansfullt, hur bidrar boken till förståelsen av skeendet när man beskriver en mördarregim som pappdockor? Den följdriktiga frågan borde vara; vilka lät detta ske?

”The medium is the message*” fanns redan på 1930-talet med Göbbels effektiva informationshantering.  Summan av kardemumman; utlova bättre liv, slå blå dunster i ögonen på folk - det fungerar.

En eloge till Eric Vuillard som med stram återhållen vrede levererar en brilliant text om hur staten&kapitalet livnärde sej på denna gigantiska katastrof. Eric Vuillard är en prisbelönt fransk författare född 1968.

En klar femma för en gnistrande text.

Mannen på omslaget är Gustav Krupp von Bohlen und Halbach en av dignitärerna vid mötet i februari 1933.

* Myntat av kanadensaren Marshall McLuhan 1964

ISBN: 9789179035280

Renegater

 Renegater av Klas Östergren

En renegat är en avfälling, någon som svikit någon eller ett uppdrag. Eftersom orden har en särskild tyngd, det är trots allt Klas Östergren som skriver, dröjer sig ”Renegater” kvar boken igenom. Tonen är satt och det finns en anspänning och spejande efter vem eller vad redan från start. Redan i de första sidorna sveper författarjaget, som heter Klas Östergren, med blicken över pastorala nejder. Han bor på Österlen och pausar en stund vid sin grind. En bekant dyker helt överraskande upp, Henry Morgan, och sakta rullas delar av tidigare historier upp från böckerna Gentlemen och Gangsters. Svek av stora dimensioner har förekommit då för länge sedan. Det finns mycket att tala om och och kanske reda ut. Och här kan författaren inte komma undan, han ombeds skriva en rapport om sina år i Svenska Akademien som på något märkligt sätt har med Rikets säkerhet att göra, allt omges av hysch hysch.  

Rapporten dyker upp i men inte förrän det har berättats om författarens bekantskap med en man som råkat illa ut i sitt tidigare liv, nu försvunnen. Att reda ut den historien som har bäring i en skandal under Göran Perssons tid som statsminister, det tar ungefär halva boken och handlingen blir mer och mer olustig och solkig. 

Två skandaler i landet lagom, en på 80-talet och en 2018, skadar landets anseende och visar på sjaskiga sidor, inkompetens, kanske också naivitet vilket leder till vänskapskorruption ända upp i de ledande skikten. I skuggan av tidigare blamager har en ny bransch sett dagens ljus - konflikthanterarna. 

Klas Östergren vill reda ut, från små oklarheter i vardagen till frågor om ansvar på olika nivåer. Eftersom han finner sig inblandad blir det mycket granskande, minutiöst nedtecknat med stringens och språkglädje. 

Allt är värt att läsa men ibland frestas mitt tålamod, skrapandet och vägandet kring en enskild företeelse kan ta flera sidor. Men det går inte att undvika att bli imponerad av bygget och den varsamma språkhanteringen som gör att man far mellan burleskeri, realism, satir till analyserande skrivart. Och humorn. I en intervju berättade Klas Östergren att han var så förvånad över att läsare hade tyckt att Gentlemen var underhållande när han ansåg sig ha skrivit en sorglig och allvarlig roman. Men jag förstår precis. Sättet att iaktta händelser och personer lite från sidan med torr humor är genomgående. Iakttagelser som ofrivilligt eller ej gör att man skiner upp bland allt prövande. Här kom jag osökt tänka på Tre män i en båt, det högtravande omständliga som slog över och blev komik.

Några blinkningar till de tidigare böckerna i trilogin blir det, även i Renegater finns källargångar, hemliga kärlekar och ytterst fåniga och skumma figurer.

Imponerande men aningen för omständligt. Renegater får en stark fyra för att jag trots allt längtade efter att få läsa vidare, för spänningen, underfundigheterna och för att få njuta av språket. 

ISBN: 9789177953661

Villebråd

Av Deon Meyer

Att återvända till vissa huvudpersoner kan i bästa fall väcka både hemkänsla och förväntan, särskilt om de innan har tecknats troärdigt och att de dessutom har hjärtat på rätta stället. Det har de sydafrikanska kriminalpoliserna Bennie Griessel och hans vapendragare Vaughn Cupido. Tilltufsade av livet försöker de envist få fast mark under fötterna trots skilsmässor och i Bennies fall även tidigare missbruk. Dessa erfarna rävar ställs denna gång inför ett märkligt dödsfall. En livvakt är hittad med en kniv i kroppen mitt uti ingenstans längs tågbanan mellan Pretoria och Kapstaden. Som om inte detta var nog kallas de in i att även utreda ett självmord med mystiska förtecken. Samtidigt förstår vi att det politiska läget 2018 i Sydafrika är mindre stabilt. Den ekonomiska brottsligheten äter på samhällskroppen och det talas om en hotande statskapning. Poliserna är medvetna om läget men ser som sitt adelsmärke att hålla avdelningen fri från all påverkan.

I Bordeaux har den tidigare elitsoldaten Daniel Darret till sist hittat ett gömställe som passar honom. Mödosamt har han byggt upp ett stilla liv som lärling hos en möbelrenoverare. Han håller sig för sig själv och återfår sakta ett efterlängtat lugn. Tills en dag då han får ett oväntat besök från dåtiden och ställs inför ett omöjligt val. Sydafrika behöver sin son för att utföra en snudd på omöjlig operation. Hur Daniels uppdrag så småningom hakar i polisernas utredning får vi reda på i sista fjärdedelen och här lägger författaren in ett högre tempo och korsklipper mellan de olika spelplanerna som i en film, med tillhörande twist. Här går det inte att släppa boken. 

Under läsningen undrar jag hur det skall gå på många plan, med brotten men också med staten Sydafrika och relationerna i de nya familjekonstellationerna. De relieferna är viktiga och säkert en anledning till att jag återkommer till Bennie Griessel & Co. Deon Meyer är skicklig på att levandegöra både människor och miljöer på ett okomplicerat samtidigt fängslande sätt. Det är väl det som är den skicklige hantverkarens signum tänker jag, läsningen flyter på för att arbetet är gott utfört. Villebråd får en fyra för att när väl inlevelsen väcks går det inte att sluta och jag slukar dessa fyrahundra sidor i ett nafs. Detta är numera en Bennie Griessel-deckare förstår jag och del sex. För att lära känna poliserna ordentligt rekommenderas att börja från början med Devils Peak.

För den som vill veta mer om Deon Meyer och om krimgenren i Sydafrika
Desegregating language: new afrikaans crime novel 

ISBN: 9789127167834

En bön för de stulna

Av Jennifer Clement

På en bergsluttning strax ovanför en motorväg bor ett antal kvinnor, de som är kvar efter att männen antingen tagit sig till USA eller dött. Motorvägen har underlättat avfärden mot landet i norr men även kartellernas stora svarta suvar använder leden för att transportera knark och vapen. Och emellanåt ta sig en tur upp i djungeln för att förse sig med en flicka. Alla bär på rädslan för kartellerna och för planen som flyger lågt och besprutar vallmofälten på sluttningarna. Ladydi Garcia Martínez börjar närma sig den kritiska åldern och hinner undan till sin jordgrop i sista stund. Skräckslagen ligger hon där i fyra dygn och vet att även om hon klarar sig denna gång kommer hon aldrig att vara säker. Ladydi, som fått sitt namn efter prinsessan Diana, tar sig från byn till Acapulco för att arbeta som tjänsteflicka. Här ser hon vad knarkvinsterna kan gå till. Palatsliknande villor i marmor vid havet. 

När jag förstod att den här boken handlade om bortrövade flickor slog jag i tanken bort boktipset, trots lovord. Till dig som tänker likadant vill jag säga, ge En bön för de stulna en chans. Det finns en obönhörlig livsgnista hos berättaren Ladydi, som är en av dessa flickor som kan bli bortrövade, eller plockade som en mogen frukt som hon säger. Eftersom flickor är en dyrgrip gör mammorna flickorna så fula de kan genom att sota tänderna och snagga deras hår.

Berättelsen är oupphörligt fascinerande, Jennifer Clement är en berättare av rang. Sentenserna sitter som ristade och inslagen av magisk realism är fint infogade.

Författaren är från USA men har levt länge i Mexiko. Hon sätter sin lupp på en prick i kartboken och vi får se ett land som skenat, en konsekvens av den gränslösa girigheten i den koloniala historieboken. I efterordet skriver Jennifer Clement att i de fattigaste delarna av Mexiko gräver mödrarna gropar där flickorna kan gömma sig om de får oväntat besök.

En bön för de stulna är inte bara kritisk den är ett statement. Såhär går det när korruptionen och knarket härjar i ett land. Stat, kyrka, polis, militär alla verkar vara intrasslade i detta intrikata klibbiga spindelnät. I ett laglöst land finns ingen att lita på. Kvinnorna på berget håller sina mobiler mot himlen för att hitta täckning, och anropar sina nära (märk väl inte Gud). Kärleken till nästan är inte kväst.

Prayers for the Stolen kom ut i USA 2014, den får en femma av mig.

Omslaget av Edel Rodriguez är kongenialt

Innan floden tar oss

Av Helena Thorfinn

Sofia och Janne tar ett stort beslut när de bestämmer sig för att bo i Bangladesh i ett par år med sina barn. Sofia som biståndschef och Janne som hemmaman. Det är omfattande förändringar på flera plan och fler blir det när de är på plats. Bangladesh är ett av jordens fattigaste länder och korruptionen en av de värre i världen och även om de bor oerhört skyddat med murar och har egna vakter så griper omvärlden in i deras liv. 

Sakta blir boken spännande på många plan. Stämmer ryktet att den lokala maffian infiltrerar och splittrar det framgångsrika projektet i floddeltat? Har imamernas makt försämrat kvinnornas situation mer än tidigare? Vad händer med kvinnorna i byarna när familjerna inte lyckas få ihop pengar inför deras giftemål? Hur mycket ska den administrativa chefen lägga sig i både arbete och privatliv? Vad gör ambassadör Moberg hela dagarna egentligen? Hur Ska Sofias och Jannes relation kunna läkas efter Jannes fadäs härom året? Och än fler blir trådarna ju längre in vi kommer i Innan floden tar oss. Mötet mellan de rika och fattiga innebär oundvikliga kollisioner och konflikter och vi får också insyn i bistånds- och diplomatvärlden på gott och ont. Det märks att Thorfinn har direkta erfarenheter av biståndsarbetets strategier och dolda agendor. Kontakter och nätverkande är A&O. Vi rör oss mellan extrem fattigdom och poolpartyn. Vid ett tillfälle har man krävt att svenskt glitter skall skickas med diplomatpost för att glittret som finns i Bangladesh är för vulgärt(!). Tvära kast men också hjärta och äkta engagemang för människor som inte låter sina värderingar svikta. 

Boken är rapp, framåtlutad och sidorna vänder sig själva. Den är från 2012 och vinner på att man läser den nära i tid eftersom mycket av detaljerna har bäring i verkligheten och större förändringar politiskt kan innebära att man får ställa om skärpan. Inblickarna i det intrikata spelet mellan de olika aktörerna har lite av nyckelhålstittande och bidrar till att skruva upp spänningen.

Jag har sneglat på den här boken i flera år men undrat om en historia om biståndsarbetare skulle kunna va´ nåt. Det är den! Tänker också på Malin Giolito Persson vad gäller det kvinnliga perspektivet på arbetsplatser. Innan floden tar oss får en rejäl 4 för att Helena Thorfinn lyckas hålla intresset och spänningen vid liv i en radie som spänner från de fattigaste fattiga i megastaden Dhaka och i Bangladesh floddeltan till en blasé europeisk övre medelklass skyddade tillvaro.

Läst juni 2018

Yxmannen

Av Ray Celestin

Författaren är ung och har skrivit för TV-serier vilket känns. Parallella historier korsklipps samtidigt som dramatiken ökar för alla inblandade och för handlingen framåt med stora kliv.

Jag gillar Yxmannen trots allt våld. New Orleans beskrivs under en turbulent tid. Soldater som vänder åter från Europa, sviterna av inbördeskriget och slavtiden är inpräglade i människorna och stadens struktur. Segregeringen och rasismen ligger tätt under ytan och är en besk, och ofrånkomlig ingrediens i denna thriller.

Det verkar som att Celestin har läst på väl och lite kul är det att kända personer dyker upp i texten, t ex Louis Armstrong och alldeles på slutet Al Capone. Själva grundhistorien verkar också ha verklighetsbakgrund. Människor hittas mördade bakom låsta dörrar och det dröjer inte länge förrän spökhistorier om svarta hämnare tar fart. 

Historien visar sig ha fler skikt än så och här kommer korruption och starka orättvisor i dagen. När säcken skall knytas ihop och alla är på helspänn drar en storm och översvämning in över New Orleans och förvärrar situationen.

Yxmannen kommer  säkert att få en uppföljare. Den sista raden i boken pekar mot det. Filmisk är det också, kanske är redan skådespelare utvalda.  
För att få New Orleans-känsla kan du kika på några filmsnuttar på Tuben

4,3

Läst våren 2017

Trådarna i väven

Lika mjukt som silket rinner mellan händerna och fascinerar med sina färger lika mörk, våldsam och emellanåt hopplöst skildras Pakistan under åren då Golfkriget exploderar, USA vänder Pakistan ryggen och gränserna i regionen är minst sagt oroliga.

Tre familjer, tre där trådarna finns i samma väv. Dias familj med hennes mamma den egna företagaren och silkesodlaren mrs Riffat

En fattig fiskarfamilj splittras. Fisket bär sig inte längre, stora flottor tar fisken och barnen skingras och tvingas till storstäderna där de jobbar för skitlöner och lever i misär. Den pågående konflikten i bergsmassiven drar till sig unga pojkar. (blir inte riktigt klok på vilken konflikt). Vapen finns i massor och de unga vet inte alltid vem de vänder sina vapen mot. Väldigt mycket är godtyckligt, man protesterar inte mot makten och rätt vad det är har man makten d  v s vapnet själv och vad gör fiskarpojken Salaamat då?

Daanish, en ung man med tre års studier i USA bakom sig, återvänder till Karachi där hans mamma Anu knappt får det att gå ihop. Hoppet ställs till sonen att han nu skall stadga sig och därmed ta hand om hemmet och även ryktet.

Daanish år i USA har inte varit en dans på rosor även om det kan verka så på de foton han tagit med sig över oceanerna. Han har märkt av att mörkhyade väljs bort, för att klara sig får han diska och han märker att landet som talar så mycket om friheten att få uttrycka sig har en effektiv censur, självcensuren. Daanish farfar var en omstridd och duktig journalist och Daanish vill gå i sin farfars fotspår.

Men vid hemkomsten talar alla om honom som ammrikanen och hans mamma har ordnat med ett möte. En flicka i hans ålder och båda föräldrarna vill att de skall fatta tycke. Nini är väninna med Dia och som moderna kvinnor har de häcklat traditionerna och menat att slänga förtrycket över axeln. Men när släkt och hela kulturen trycker på faller Nini till föga och går med att bli presenterad för Daanish. Att han studerar i USA smäller högt och hon tror att det kan bli ett bra parti.

När Dia förstår att hon menar allvar blir situationen tillspetsad. Att du ställer upp på detta? Du menar inte allvar etc. Men Dia lovar komma.

Situationen för kvinnorna framställs som otroligt pressad. Vi får veta hur minst fyra kvinnor i olika åldrar och klasser har det. Total ofrihet och framför allt för den fattiga Sumbul (förresten syster till Salaamat, fiskarpojken) som vid tjugo års ålder fött fyra barn. I hennes hem flockas fattiga giriga släktingar, hennes man misshandlar henne och hon har inte en millimeter frihet. 

Men även mrs Riffat har tvingats att leva under förtryck trots att hon en gång sett möjligheter när hon studerade i London. Men tillbaka i hemlandet hamnar de tillbaka i medeltiden. 

Daanish blir mer intresserad av Dia än av Nina och katastrofen briserar. Dia är sedan faderns grymma död, för inte så länge sedan, i starkt behov av tröst och lindring. Men de hemliga mötena med Daanish är förödande, det finns ingen framtid för de två. Dessutom blir Daanish mer och mer pragmatisk ju mer han förstår sin mammas belägenhet och att hänger ihop med den. 

Det finns massor av absurda scener i boken, bl a om när man skall ansöka om att få vatten utkört. Alla står i kö men alla försöker slinka emellan och trots en skenbar ordning råder totalt kaos. 

Riffat bär på en stor hemlighet. Dias far är Daanish far. Detta har hon burit på i snart tjugo år. Till slut berättar hon och allt tar en ende med förskräckelse. Hennes man o kompanjon flyr hemmet, han hittas senare uppsvälld med tortyrskador i floden. 

Trots korruption, kaos och en obönhörlig press från olika håll lever människorna sina liv. Inte alls som de drömde men somliga lever ändå vidare. 

Av  Uzma Aslam Khan, 2004

4,0

Läst sommaren 2016

Tiga är guld

Timothy är tillbaka, nu i del två om hur New York växer i en kaotisk tid och hur brutalt livet är på gatorna, i gränderna  och överallt. Hur grunden till den sheriffstruktur vi ser idag börjar skönjas. Timothy är en kopparstjärna d v s han har tilldelats ett distrikt där han får lagföra brott. Han släpar brottslingarna till Graven, det stora polishuset, där Matthis polismästaren med stort P (som faktiskt funnits) regerar. Graven är ett slutet kretslopp. In kommer förövare ställs inför rätta och om det det är riktigt illa verkställs även dödstraff på Gravens gård. 

Här har Timothy sitt arbetsrum, vilket väckt en del avund. Det har han fått efter händelserna av en hemsk brand (del ett av New Yorks Gudar). Timothys äldre bror Valentin är en man med många ansikten, en överlevare som följer strömmen och spelar spelet men ser ändå till att vakta sin bror, fastän det inte verkar så alla gånger. Valentin arbetar inom brandkåren och det är också ett gäng väktare, mer eller mindre lika våldsamma som kopparstjärnorna.

Steget mellan att försöka hålla ordning på gator och torg till att bestämma hur saker skall skötas är såhär runt 1850 inte långt, och är det inte så än idag att polismästare eller åklagare ofta kandiderar till politiska poster?

I förra boken var temat fördomar mot irländare och vad som kan hända när de fångas upp av hatiska krafter. Den katolska kyrkan anklagades bland annat för barnamord.

I Tiga är Guld tas en annan historisk problematik upp. Det finns slavar i södern men det finns också frigivna slavar. Men när de drar sig norrut för att försöka leva som fria är det osäkert. Det finns kidnappare som fångar färgade personer och fraktar dem till södern där de säger att det här är förrymda slavar. Belöning för dessa förrymda är hög vilket innebär att det här är en lukrativ bransch.

Tre färgade personer tillfångatas av kidnappare. En liten familj som orättfärdigt frihetsberövats. Här börjar äventyret. Det är våldsamt och kränger än hit och dit. Skuggor, lukter o stank. Barnarbete, armod och grymheter vart man ser.

Som så ofta leder trådarna till maktsfären, även här. Lite tröttsamt efter alla böcker och filmer med denna välbekanta tråd men det blir ändå spännande, om än ganska omständligt och snårigt. Det är fullt med skrupellösa människor överallt och den känslige Timothy åker berg- och dalbana mellan gruvligheterna och kan bara stundtals få vila o värme ovanpå bageriet där han hyr ett rum (med varmt golv och underbara dofter av nybakat bröd)

Lyndsay Faye verkar ha lagt ner ett stort arbete på research och det talar till bokens fördel. Hon skriver om det i slutet. Det antyds också i boken om spänningarna mellan nord och syd och att det talas om krig. Varje kapitel börjar med citat av före detta slavar eller dokument från den här tiden som har att göra med det ofattbara lidandet den befolkningen utsattes för.

Faye verkar också gilla cyberpunk (?) det mörka, gnisslandet av allehanda maskiner och dolska hålor och krogar och märkliga tillhåll. Jag får en känsla av ständig skymning och kyla.

4,1

8 juli 2016

Änglatungor

Via en intresseväckande notis i en förlagskatalog får jag så småningom en lunta i min hand. Vänder och vrider, vackert omslag och väldigt tjock. Författaren Dimitré Dinev har skrivit på tyska men är bulgar. Min nästa tanke; vad vet jag om Bulgarien? Vid Svarta Havet ja, men vilka länder gränsar till? Jag prickade två och rätt så skamsen tittade jag en gång till på tegelstenen och började läsa. Det börjar bra. En kall nyårsafton möts två vilsna, livströtta och utfattiga män på en kyrkogård i Wien. De letar var för sig efter Miros grav. Om de berättar om de sina liv kan kanske ängeln Miro hjälpa. Detta är upptakten till två släkters ihopflätade historia.

Nu har jag kommit en bit in i och det finns ett sug i den här omfångsrika berättelsen. Den är vindlande, myllrande, tanken går ibland till Hundra år av ensamhet. Vilken berättarglädje; fantasteri och realism, ironi och humor, jord och hav allt på en och samma gång. Människors längtan och drömmar driver allt. Pendlande mellan urgammal landsbygd med vidskepelsen i väggarna till socialismens moderna stolta betonggrå förstäder. Här anas en besk indignation över den röda tiden.  

I en intervju läser jag att Dinev som flydde Bulgarien är starkt kritisk till att tidigare makthavare inte ställdes inför rätta, så som gjorts i forna Jugoslavien. Ett land som inte gör upp med sitt ruttna förflutna öppnar upp för korruption och annat elände. 

Här en recension av Änglatungor av Göran Sommardal i Kulturnytt från 2012

4,1

Läst sommaren 2014

Den vita tigern

Balram Halwai lever med sin stora familj nära Ganges i Mörkret. Familjen styr det mesta av vad man kan göra. Skolan är ett skämt. En trött och halvdrogad lärare är bara närvarande fysiskt, ibland spottar han rött. Det är paan, något som alla fattiga män verkar tugga och spotta. När Balram senare kommer upp sej så förstår han att det är ett märke på att man är fattig, att tugga paan. 

Det är mycket snusk och olika slags kroppsvätskor längs med berättelsen. Allt börjar med att en släkting ska brännas vid flodens strand. Sörjan i vattnet och vad alla djur och människor gör i det samma, sedan fortsätter snusket på kafeet som Balram senare arbetar på. De som passar upp har lägst status på kafeet och dem kallar Balram för de mänskliga spindlarna. De krälar omkring. Här lär han sej viktiga saker, han låtsas sopa och snappar upp livsviktiga detaljer. Han förstår att ska han komma från byn och släktens klor så måste han lära sej hur man klättrar. Farmodern har en enorm makt, pappan som är rikshadragare, ett mänskligt djur, dör i tbc. Hur det är på sjukhusen och varför det inte finns läkare är lika torrt och sakligt beskrivet som varför läraren sitter och sover eller slår barnen. Allt är genomkorrumperat och följer en strikt hierarki. Jordägarens makt är större än farmors och så småningom får Balram ett chaufförsjobb som tar honom vidare uppåt uppåt. Men det går snett uppåt och svek och tramp på andra är de livsbetingelser som gäller. Till exempel så finns det två chaufförer hos mr Ashok, en ansvarar för den fina bilen med lädersäten den andra får Balram köra. Men Balram kommer på att den andre chauffören är muslim och avslöjar detta och vips så blir tjänsten hans. 

Som chaufför kommer han tillsammans med paret Ashok till Dehli och lär sej återigen via den hårda vägen hur han skall överleva. För det är en djungelns lag i alla skikt. Även mr Ashok som ändå försöker vara en hygglig chef, sitter i klorna på någon annan och ger pengar till politiker för att kunna ha kvar sin kolgruva. Mutpengarna blir fler och allt blir allvarligare. En dag dyker en pojke från byn upp och Balram påminns om att han svikit. Han har inte skickat hem pengar till farmor o släkten. Bara det gör att han vill bort och iväg. 

Aravind Adiga är ekonomijournalist och förklarar hur både samhället och ekonomin är fast i ohjälpliga mönster. Korruptionen finns på alla nivåer och på den vägen bibehålls hierarkierna i samhället. Kastsystemet, nationalekonomin, det tekniska undret och familjens grepp förklaras på ett drastiskt men rimligt sätt. Man tror på lägesbeskrivningen. Adiga använder starka bilder för att befästa. En hönsbur med tätt packade livrädda djur beskriver varför indierna inte gör uppror. Man vill inte skada sin släkt och därför känns det som att befinna sej i en trång bur. En oxe drar en vagn med flådda och nyslaktade oxhuvuden. Det finns fler starka bilder...

Under sju dagar berättar Balram om sitt liv och det i brev till den kinesiske ministern som skall besöka Indien. Balram berättar att han blivit entreprenör och om sitt liv och om sitt brott. Kina har ju också en växande ekonomi och här är en som vet hur det går till att bli en driftig entreprenör.

Boken går snabbt att läsa, det är schwung och det är läbbigt och osminkat. Detta är långt från Bollywoodfilmerna (men man förstår varför folk längtar sej bort till den typen av filmer) eller softade bilder från vackra stränder längs Ganges. Nu vet man hur det stinker och vad som kan döljas under ytan. Floden flyter från mörkret till ljuset och det är där Balram till slut befinner sej, Det var dit han ville. Han har trots allt tagit sej ur buren men på bekostnad av att hans släkt förmodligen är straffad eller dödad. För att komma loss har han brutit alla tabun.
4,1

Av Aravind Adiga   

Läst 22 febr 2011

Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien

Med självhjälpshandbokens form tar berättaren avstamp i landsbygden i ett land som skulle kunna vara Pakistan. 

Berättaren blir som ung pojke betagen i Den söta flickan. Han tipsar henne om filmer han distribuerar som videobud på 80-talet. Deras väger skiljs men korsas igen trots deras olika karriärvägar. Berättaren går från att sälja kranvatten på flaska till att bli en viktig aktör i  (bristvaran) vattenbranschen. Kärlekshistorien gör att vi får behålla hoppet om än naggat och genom ett skeptiskt filter.

Det där med självhjälp är svagt ironiskt. Har självhjälpsböcker någonsin hjälpt någon på riktigt? Är det inte lurendrejeri till 90%? Det här kan vara något att minnas när vi steg för steg får följa en ung man från landsbygd till stad. En stad som växer ohejdat och som är genomkorrumperad och oreglerad. För att överleva är det det djungelns lag som gäller. Mutor och vassa armbågar hör till vardagen, så även risken för överfall. 

Med ett lyft ögonbryn iakttar berättaren hur omvärlden är totalt oberäknelig och enda sättet att klara sig är att göra som alla andra som börjar tjäna pengar att skydda sig med murar, vakter och övervakningssystem. 

Eftersom världen är mer eller mindre uppkopplad finns ditt jag återgivet på skärmar för den som kan betala. Det här innebär att vår historia plötsligt går från att vara lokal till att bli global.

Att landsbygderna avfolkas handlar om att människor vill kunna försörja sig och få det bättre. I staden vill man efter att ha skaffat sig arbete bo drägligt få det bekvämare. Men kommer de fattiga massorna någonsin att få det så mycket bättre? Moshin Hamid har en bild av hur längtande och strävande människor möter en glasvägg som motar dem De kan stå där med näsorna tryckta mot glaset och se hur västvärlden vältrar sig i lyx i överflöd. De rika lever flott men begränsat p g a hot för kidnappning, rån och överfall. Korruptionen visar sig bl a i att polisen väljer vem man skyddar. De rycker inte ut till de fattiga stadsdelarna utan uppgivet rycker på axlarna och menar att " låt dem skjuta ihjäl varandra så slipper vi ta tag i problemen.."

Om man tänker att utveckling sker stegvis, att a leder till b långsamt i en reglerad och trygg miljö rycker den här berättelsen fram i gigantiska kliv. Från lerväggar och storfamiljer till SUVar med mörklagda fönster och beväpnade vakter.

Cynismen ligger inte långt borta men hopplöst är det inte. För det finns en kraft i den lilla människan som på något sätt bromsar så att fullständigt kaos inte utbryter. Kärleken är en del av den kraften. Det kan beskrivas i hisnande iakttagelser eller filosofiska betraktelser som t ex:

"Vi är alla information, allihop, oavsett om vi är läsare eller författare. dna:et i vår celler, den bioelektriska strömmen i vår nervbanor, de kemiska känslorna i våra hjärnor, konfigurationerna av atomer inuti oss och av subatomiska partiklar inuti dem, galaxerna och de virvlande stjärnhoparna vi inte bara uppfattar när vi ser utan också när vi ser inåt, alltihop, varenda liten bit och byte av det är informtion. Om all denna information verkligen försöker begripa sig, om det är det som är det slutliga mål som vårt universum sträcker sig mot, vet vi ju inte helt säkert ännu, fast blotta det faktum att vi människor har utvecklats, vi i informationsformer som är förmögna till ständigt växlande förståelse av information ger vid handen att så skulle kunna vara fallet. det vi säkert vet är att information är makt. Och därför har information blivit så viktig i krig, denna den mest  ohöljda av metoder ägnade att erövra makt".
4,3

Utgiven 2013

Läst 25 juli 2014