En bön för de stulna

Av Jennifer Clement

På en bergsluttning strax ovanför en motorväg bor ett antal kvinnor, de som är kvar efter att männen antingen tagit sig till USA eller dött. Motorvägen har underlättat avfärden mot landet i norr men även kartellernas stora svarta suvar använder leden för att transportera knark och vapen. Och emellanåt ta sig en tur upp i djungeln för att förse sig med en flicka. Alla bär på rädslan för kartellerna och för planen som flyger lågt och besprutar vallmofälten på sluttningarna. Ladydi Garcia Martínez börjar närma sig den kritiska åldern och hinner undan till sin jordgrop i sista stund. Skräckslagen ligger hon där i fyra dygn och vet att även om hon klarar sig denna gång kommer hon aldrig att vara säker. Ladydi, som fått sitt namn efter prinsessan Diana, tar sig från byn till Acapulco för att arbeta som tjänsteflicka. Här ser hon vad knarkvinsterna kan gå till. Palatsliknande villor i marmor vid havet. 

När jag förstod att den här boken handlade om bortrövade flickor slog jag i tanken bort boktipset, trots lovord. Till dig som tänker likadant vill jag säga, ge En bön för de stulna en chans. Det finns en obönhörlig livsgnista hos berättaren Ladydi, som är en av dessa flickor som kan bli bortrövade, eller plockade som en mogen frukt som hon säger. Eftersom flickor är en dyrgrip gör mammorna flickorna så fula de kan genom att sota tänderna och snagga deras hår.

Berättelsen är oupphörligt fascinerande, Jennifer Clement är en berättare av rang. Sentenserna sitter som ristade och inslagen av magisk realism är fint infogade.

Författaren är från USA men har levt länge i Mexiko. Hon sätter sin lupp på en prick i kartboken och vi får se ett land som skenat, en konsekvens av den gränslösa girigheten i den koloniala historieboken. I efterordet skriver Jennifer Clement att i de fattigaste delarna av Mexiko gräver mödrarna gropar där flickorna kan gömma sig om de får oväntat besök.

En bön för de stulna är inte bara kritisk den är ett statement. Såhär går det när korruptionen och knarket härjar i ett land. Stat, kyrka, polis, militär alla verkar vara intrasslade i detta intrikata klibbiga spindelnät. I ett laglöst land finns ingen att lita på. Kvinnorna på berget håller sina mobiler mot himlen för att hitta täckning, och anropar sina nära (märk väl inte Gud). Kärleken till nästan är inte kväst.

Prayers for the Stolen kom ut i USA 2014, den får en femma av mig.

Omslaget av Edel Rodriguez är kongenialt