Hur jag dog

Av Niklas Ekdal

Efter en häftig attack på en fotbollsmatch får Niklas Ekdal en hjärnskakning men inser inte hur allvarlig. Det mesta smalnar av och livslusten går ner på sparlåga. Från arbetsnarkomani till passivitet vilket till slut leder till apati. En stark bidragande orsak till denna helvetesvandring är sömnlösheten vilken sätter rationella beslut ur spel och en dag tryter allt. Ekdal räddas på marginalen efter en överdos tabletter. 

Här börjar När jag dog och vi får följa med bakåt och framåt. Uppväxt, flytt till storstaden, lyckad karriär inom tidningsvärlden senare kan författaren leva på det han behärskar, orden. Tills smällen alltså. 

De olika scenväxlingarna vävs samman med betraktelser över nutidshistoria, politik (mest svensk) och samhällsfenomen som kommit och gått. Och den självklara röda tråden nu när han är på andra sidan, självmordet och synen på döden och självmord genom tiderna. Kyrkan som en gång släpade de självdöda till torgs där de skändades fram till dagens psykiatri. Referenser till författare, musiker och andra kända, som alla dött för tidigt ger perspektiv på världen vi lever i idag. De som överlevt (trots allt) ett hopp från Golden Gate eller misslyckats på annat sätt vittnar om att ett samtal, ett igenkännande hade betytt allt. Det vill säga, sök hjälp. 

När jag dog är en text som forsar fram. Niklas Ekdal skriver förföriskt lätt och medan jag hummar medhåll kring hans reflektioner inser jag plötsligt att jag visst inte håller med om allt. Så kan det gå när en skicklig skribent får mig att glufsa i mig sidorna. Och jag tänker att det är väl bra att han tvingar mig att tänka till, vi måste inte vara ense om allt. 

En lärorik och läsvärd bok som tar upp ett tabu i vår samtid. Självmorden är långt fler än trafikoffren och vad är det som gör att de inte får lika stor uppmärksamhet är värt att fundera över. 

Flyhänt och tänkvärt. Hur jag dog får 3,5