Den stora utställningen

Av Marie Hermanson

1923 och den moderna tiden tiden tar ett tigersprång i lilla Sverige. Göteborgarna ser sin chans  och planerar i flera år för att fira sitt 300-årsjubileum och samtidigt ha en ståtlig utställning som skall slå ett slag för framtiden och övriga Sverige med häpnad. Det är ingen måtta på storslagenheten. Inte bara byggs det ett gigantiskt utställningsområde dit man kan åka linbana, även Göteborgs konstmuseum, Botaniska trädgården och Svenska mässan ser dagens ljus. Samtidigt växer den lilla staden vid Göta älv, inflyttningen från landet är konstant. Inte alla ryms, trångboddheten och armodet som finns ett stenkast bort syns inte inne på det skimrande utställningsområdet. 

Från fyra personers perspektiv får vi ta del av jubileet. Otto skall vara djurskötare på området och får åka från Halland med sin åsna Bella som han även bor hos på natten. Ellen kommer från en städad miljö i Lerum och bor hos sin faster i Vasastan, hon skall skriva för utställningens tidning Kronan och Lejonet. Polismannen Nils hålls nere vid Spannmålsgatan där buset slängs in i finkan. En av utställningens prominenta gäster denna sommar är Albert Einstein. I inflationens Tyskland råder en giftig stämning, judarna skylls för allt och hetsen påverkar även Einstein men nu måste han ta sig till Göteborg och hålla sin nobelföreläsning annars får han inte ut sina prispengar.

Till en början vet jag inte riktigt vart handlingen skall leda men tonen är småputtrig och Den stora utställningen blir så småningom riktigt spännande när de olika pusselbitarna glider över och i varandra. Vem är den märklige mannen som håller föredrag sent på natten hemma hos faster Ida? Skall Ellen verkligen behöva stå ut med den kladdige annonsredaktören? Och vem är mannen som Otto träffar i Frillesås som han dessutom ger skjuts till jubileumsutställningen? Skall Nils kunna lägga vantarna på den mörke främlingen som är efterlyst för skumma affärer men verkar gå upp i rök när  polismakten är i faggorna? Det här är bara några trådar i väven. Däremellan berättas om alla märkvärdigheter som visas på utställningen; saker som flyger, cigaretter i långa banor, kullagerhjul stora som hus men också nöjen som en berg- och dalbana. En rest från utställningen för snart hundra år sedan är Liseberg som fortfarande har kvar sina hisnande attraktioner. 

Dialogen är ibland som ur en bättre pilsnerfilm men den ger avsedd tidsfärg och jag förflyttas till en annan era.

Den stora utställningen får 4,0 för en underhållande läsning som skapar nyfikenhet på hur den lilla handelshamnen blev en liten storstad. Den glänsande vackra ytan har en baksida, strejker och upplopp mullrar i bakgrunden. Jag lär mig mer om min födelsestad och vill veta än mer.