Världen av igår

Av Stefan Zweig

Oj vilken bok. Zweig skriver om sin högborgerliga uppväxt i slutet av 1800-talets Wien, om sin utveckling och resor, om möten med några av dåtidens prominenta författare, musiker och konstnärer i ett idag totalt försvunnet Europa. Hans ungdom sammanfaller med modernitetens genombrott tekniskt och idémässigt. En uppväxling sker och det är inte smärtfritt. Det gamla Habsburgska konservativa Österrike tvingas bort vid krigsutbrottet 1914. Av det en gång så stolta Österrike-Ungern blir bara en ynklig rest kvar. 

Stefan Zweig sitter i Brasilien och tittar tillbaka på sitt liv och tycker att hans senare år sammanfaller med en mänsklig nedstigning i helvetet. Tillbakablickarna, boken skrevs fram till 1942, är stringenta samtidigt sorgsna och ibland uppgivna. Andra världskriget hade inte nått sin kulmen när han och hans fru bestämmer sig för att begå självmord. Han såg inget ljus vid horisonten. Landsförvisad och berövad det mesta såg han hoppet förlorat om en bättre värld. 

Något högtravande men med elegans löper texten från skolgången, hemsk, till reflektioner med glödande engagemang om hur en högkultur kunde hamna i nazisternas våldsbejakande grepp. En avhumanisering på alla plan, ett vidrigt samhälle. Mycket lastar han Hitler personligen. Realpolitiska teorier är inte Zweigs grej även om han är oerhört påläst och samhällsintresserad. Med ständigt höjda ögonbryn tecknar han sina möten och utvecklingen i Europa. Han som i hela sitt liv velat knyta länder och kulturer närmre varandra iakttar förödelsen med tungt hjärta.

Han var en sann intellektuell, talade flytande franska, engelska och italienska, med djup kunskap om sin historia men framförallt om teater, musik och litteratur. Den typen av författarpersonlighet är det svårt att hitta motstycke till idag. Zweig var en av Europas mest lästa författare på 1920-talet. Vem åker idag till andra länder på författarturnéer och talar inför utsålda hus? 

En som inspirerats starkt av Stefan Zweig är regissören Wes Anderson. Hans film Grand Budapest Hotel (2014) är en hommage till författaren och till en förfluten tid. Maria Schraders film; Farewell to Europe om Zweigs liv kom också vid den här tiden. Det var länge tyst om Stefan Zweig men kanske har filmerna och nyutgivningen av hans böcker bidragit till ett ökat intresse för hans gärning. Zweigs intresse för ett enat Europa ekar nästan kusligt idag när pompösa och nationalistiska rörelser manar till gränser, intolerans och inåtvändhet. Hundra år sedan men ack så aktuell. Läs gärna Stefan Zweig.

The writer behind Budapest Hotel

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Av Johannes Anyuro

Titeln anspelar på mödrarna till de frivilliga unga män som anslutit sig till Daesh och dött martyrdöden. Ja den sorgen är nog en av de största, att förlora sitt barn. Att dessutom tänka att det var för saken, för sekten, för att någon hjärntvättat dig, finns något annat än skuggor och galenskap efteråt?

Johannes Anyuro har skrivit en allvarlig och tung bok. Han drar ut tendenserna vi har idag till olika

Tänk om:

Spänningarna mellan olika samhällsskikt blir så stora att staten tar till metoder som står i strid med våra värderingar idag som koncentrationsläger och tortyr. 

Tänk om man i stället för att arbeta med inkludering flörtar med i de fascistoida strömningarna och skyller precis allt på muslimerna. Vad händer då?

Ett terrordåd sker och det blir punkten när allt tippar över. Men vad skedde egentligen? 

Författaren (i boken), som själv har en mamma som flytt över havet och till slut hamnade i Sverige, får ingen ro förrän han fått höra flickans berättelse. Flickan som var med vid dådet och som nu sitter på en sluten psykiatriskt klinik.

Hennes berättelse välter upp-och-ned på den vedertagna versionen och får marken att sakta börja gunga under författarens fötter. 

Om vi inte tar hand om de unga, bryr oss om deras drömmar och stöttar i de mest sårbara åren, ja då kan det gå vansinnigt snett. 

Det går inte att läsa De skall drunkna… utan att tänka på Sverige idag. Förorter, hjärntvätt och utanförskap. Jag tänker att för stora klyftor är livsfarligt, det skapar en krutdurk.  

Blandningen av realism och en ådra av SciFi skapar en svindlande känsla. Det är inte alla författare som kan gå iland med det men Anyuro lyckas koppla ett grepp på mig som läsare som är gastkramande. Vissa sidor skummade jag för hemskheterna. Andra är fulla av ömhet. Här finns också mycken klokskap. Ovanpå allt slutar boken med en twist som får mig att gunga till. Kolla alltså inte i slutet!

En grym bok, en viktig bok men inget för den som sover dåligt på nätterna. Om du orkar vilja förändra världen till det bättre kan du alltid börja i det lilla och var vänlig mot dina medmänniskor, det är stort nog.

4,5

9 februari 2018