Efter skandalen

av Sarah Vaughan

En våldtäktsrättegång river upp gamla sår och hemligheter som kommer att beröra Englands inre maktsfär.

Allt började i Oxford för Polly. Det var minst sagt en krock mellan två världar. Flicka från bondvischan iakttar de bättre bemedlade studenterna. Från sina internatskolor har de självmedvetna unga männen skolats in att tro att de är framtidslöften. De här sista fria åren ska de tänja på gränserna innan allvaret kopplar greppet. Nu drygt tjugo år senare står en minister inför skranket, anklagad för våldtäkt. Då var James Woodcraft en av de festande partyprissarna. Nu har han hamnat i en sits han inte trodde var möjlig. Efter skandalen är spännande i sitt utforskande av maktens privilegier och synen på samtycke, en abstraktion för vissa och katastrof för den drabbade.

Bra skildrat
Genomlysningen av hur samhällsklasserna agerar efter olika agendor. Vissa tar för givet att de har ett skyddsnät. Händelser tystas ner för ryktets skull, så har man alltid gjort. 

Skildringen av vad som händer när de invanda rollerna krackelerar. 

Efter skandalen är spännande på många plan. Det juridiska förstås och sprängkraften i tillbakahållen vrede.
Aningslösheten om vad övergrepp faktiskt innebär för offren. Att man inte agerar i ett tomrum. Enögdheten och oförmågan att inse att man gör någon illa.

Oväntade överraskningar förhöjer spänningen.

Mindre bra
Långa sekvenser som dras ut till bristningsgränsen. Vi har förstått men det tas ett varv till. Men kanske är det för att vi verkligen skall inse.
Personerna är utförligt tecknade men inte gestaltade. Vaughan berättar vad de känner. Att som läsare sakta inse och ta till sig Pollys smärta hade varit något annat.  

Sarah Vaughan, 1972, är en brittisk författare och journalist. Fram till 2008 arbetade hon för The Guardian som seniorreporter, hälsokorrespondent och politisk korrespondent. Hon publicerade sin första bok 2014. Efter skandalen har filmats.

ISBN

9789174298086

På sannolika skäl

Av Gianrico Carofiglio

Guido Guerrieri är en luttrad och småcynisk advokat i Bari. Han släpar sig mellan kontoret och hemmet i ett töcken. Men så händer två saker som får honom att omvärdera sig själv och sin omvärld. Hans hustru har fått nog och lämnar honom efter tio år. Guido har varit otrogen och inte ägnat sin hustru någon större uppmärksamhet, det är inget han reflekterat över. Inte heller att hans psyke har fått en allvarlig smäll av skilsmässan. Panikattacker och sömnlöshet får honom att söka hjälp och att börja boxas igen, det var länge sedan men takterna sitter i och sakta börjar han må bättre. Tankar han aldrig tänkt tidigare tränger sig på om barndomen, relationer och om ansvar.

Här någonstans får han en dag ett oväntat besök av en egyptisk ung kvinna som vill anlita honom för en vän som hon säger är oskyldig till en fruktansvärd anklagelse. Ska han ta sig an det här fallet så måste han kliva ur sin apatiska bubbla. Det anar han efter att ha besökt den anklagade senegalesen Abdou Thiam. Beslutet sitter långt inne men till slut accepterar han uppdraget. 

Abdou Thiam säljer väskor på stranden sedan några år och talar gärna med människorna han möter. Nu är han anklagad för att ha fört bort en femårig pojke, dödat honom och slängt honom i en brunn. Abdou har suttit inne i över ett halvår eftersom bevisningen talar starkt för att han är skyldig.

Guido Guerrieri gör som han brukar inför ett uppdrag, läser på och strukturerar och upptäcker att anklagelserna är dåligt utredda och har rasistiska inslag. Han borrar vidare och förbereder rättegången.

I takt med att Guido kommer ur sin depression klarnar också hans sinnen. Det är sällan jag läst en så ödmjuk skildring av krisarbetet. Inte för att Guido skulle anse det vara ett arbete men när han börjar försöka sätta ord på sitt liv och vad som kan ha lett fram till skilsmässan så inser han sin roll i vad som hänt och det är varsamt och fint beskrivet. 

Sedan skadar det ju inte att författaren är jurist, ingen oäven sådan för övrigt, och flätar till ett mycket spännande rättegångsförlopp.

Gianrico Carofiglio delar även med sig av väl funna litterära citat och musiktips. På det hela taget blir det en njutningsfull och spännande läsning. Därför får På sannolika skäl 4,5 för det snyggt upplagda dramat och det eleganta berättandet.

Gianrico Carofiglio har varit åklagare och maffiadomare i Bari. På sannolika skäl har följts av fler böcker i en genre som italienarna kallar juridisk thriller. Testimone inconsapevole gavs ut 2002 i Italien, i Sverige 2008.

ISBN:  9789177388043

En officer och spion

Av Robert Harris. Ljudbok inläst av Magnus Rosman

En roman som bygger på en historisk händelse som blev en nationell skandal på sin tid. Dreyfusaffären, 1894-1906, var en rättstvist i Frankrike som kom att påverka stora delar av landet, den visade på rättsröta upp till högsta nivå och att landets militär var starkt påverkad av antisemitiska strömningar.

Robert Harris väljer att låta Georges Picquart, en av de få som vågade stå upp mot den rådande tidsandan och därmed riskera sin karriär och nästan sitt eget liv, föra bokens talan. En riktig hjälte med andra ord och det känns särskilt viktigt eftersom En officer och spion är en jagberättelse. 

Ett osynlig överenskommelse mellan text och läsare skapas när vi möter fiktion. Kombinationen av att att sluta ett tidigt avtal med texten och att identifikationen är klar och tydlig gör att jag inte behöver fundera så mycket på de andra karaktärernas bevekelsegrunder eller deras olika slags val. Nu vet jag vad för slags story det här är. I en officer och spion är det solklart att jag lutar mig mot Picquart, han är rättrådig och en gentleman.

Vid allt iakttagande kan det vara välbehövligt att hålla distansen men då blir det på bekostnad av känslan. En feelgood-roman där det visar sig att man investerat sina känslor i fel person kommer att upplevas olustigt och allt blir fel.

Så vid resten av lyssnandet kan jag ägna kraften åt att hänga med i alla turer som Dreyfusaffären är full utav. Vi befinner oss i en strikt manlig värld, den politiska och militära, där ord som fosterlandet och ära är flitigt förekommande. Handlingen börjar med att Picquart berättar för sina överordnade om scenerna kring Dreyfus degradering och gatloppet densamme tvingades till innan han fördes till fängsligt förvar. Vid den här tidpunkten är Picquart helt övertygad om att Frankrike ringat in en fosterlandsförrädare, Alfred Dreyfus. Den dömde spionen förs för säkerhets skull till Sydamerika där den inlåste fången bevakas av ett flertal beväpnade soldater på den beryktade Djävulsön.

Mina kunskaper om Dreyfusaffären var ganska diffusa innan jag lyssnade på En officer och spion. Författaren Zola visste jag var inblandad och hans skrift J´a accuse…!

Men det tar lång tid innan Zola dyker upp. Picquart som tidigt i boken blir utnämnd till chef för underrättelseavdelningen får korn på vissa oegentligheter kring affären och när han luftar dessa vänds välvilja till motstånd och i vissa fall till hat. Detta är oavbrutet spännande. Affären nådde världsrykte och folk blev ovänner på bjudningar, motbjudande karikatyrer av Dreyfus florerade i tidningarna (antisemitismen var utbredd) det fanns till och med ett sällskapsspel för den som inte kunde få sitt lystmäte på skvaller och spänning.

Texten är inläst av Magnus Rosman och han har ett säreget sätt att klippa av stycken och meningar som jag till en början störs över men när jag väl vant mig är jag fängslad och slukade timma efter timma. Harris, som gärna skriver om historiska händelser, är en verkligen berättare av rang. Ljudboken är 21 timmar lång.

En hörupplevelse som får 4,5

i april 2018

Domaren

Fiona Maye är en högt aktad medlem av domarkåren i London, hennes revir inom rättsväsendet är
familjerätt. Med åren är det hos Fiona de svåra målen hamnar, de som rör skilsmässor och vårdnadstvister bland annat. Veckornas arbete kräver många timmars intensiv koncentration. Kanske lite väl många för vad Fiona inte visar utåt är att det pågår en djup schism mellan henne och maken Jack. En klyfta har uppenbarats och frågan är om de någonsin kan hitta tillbaka till varandra igen?
Men det som tar mycket energi för Fiona, när vi kommer in i handlingen, är ett mål om den snart 18-årige Adam och hans familj. Adam är svårt cancersjuk och både han och hans föräldrar vägrar behandling med blodtransfusion. Ena parten, sjukhuset, vill pojkens tillfrisknande. Andra parten är en familj som följer Jehovas vittnes tro på att inget främmande får komma in kroppen. Fiona dömer efter mycken vånda till sjukvårdens fördel. Adam får transfusion och tillfrisknar. Den välskrivna domen bygger på genomtänkta avvägningar om människans väl och ve.

Under rannsakningen besökte Fiona Adam på sjukhuset och det blev en omvälvande vändpunkt, i alla fall för Adam. Fiona med sin bakgrund hanterar mötet som en del i arbetet medan det för Adams del blir livsavgörande ur flera aspekter.

Det här är kort om handlingen. Men en bok av Ian McEwan nöjer sig inte med det yttre hur spännande det än kan synas. Han vill mer, han vill få oss att fundera. Några av frågorna han vänder och och vrider på är: Kan man bara ta sin partner för given?
Var går gränsen för vårt ansvar för andra människor?
Kan en handling, en impuls i stunden, någonsin förlåtas av en annan människa?

Relationer och känslor som inte fångats i ord, känslor som missförstås, urstarka viljor som krockar. Den respektabla ytan och vad som döljer sig därunder. Konsekvenserna av att inte förstå varandra. Svåra grejer men allt är så snyggt, så elegant formulerat. Det är det jag tycker är Ian McEwans signum.

Tack vare Domaren är jag glad att få återknyta till en författare som givit mig andra stora läsupplevelser som Chesil Beach och Försoning
4,8