Bye, bye blackbird

Av Jesper Stein

Inte en engelsk text, nej en dansk översatt till svenska. Jesper Stein är journalist och har arbetat på Jyllands-Posten. Kanske var han tidningens man i Köpenhamn för han känner staden väl och mer än så för han förmedlar en stark kärlek till Dronningens by. 

Axel Steen har lätt för att bli besatt av sina fall, speciellt de som inte blir lösta. Så är det med Koltrastfallet. En ung kvinna Marie Schmidt, i blomman av sin ålder 19 år, hittas i en sjö inne i Köpenhamn. I parken bredvid syns tecken på strid. Är hon en i raden av de kvinnor som blivit våldtagna i centrala Köpenhamn? 

Fyra år senare tas fallet upp på nytt i samband med nya våldtäkter. Axel Steen är nu en skild man med missbruksproblem. Inte något hans arbetskamrater vet men de undrar över hans lynnighet.

Så flätas jakten på våldtäktsmannen samman med Axels liv. Hans svartsjuka, de såriga samtalen om dottern som han älskar över allt annat. Haschet blir medicinen när svärtan och ångesten blir för stark. 

Plus med Bye bye blackbird är köpenhamnsskildringen. Det här utspelar sig på sommaren och här tipsas om några klara favoritplatser; Gammel Torv, Kongens Have med flera. Krogarna har säkert bytt namn vid här laget men stämningen finns kanske kvar?

Spänningen byggs upp snyggt. En viss grabbighet ja visst men den balanseras med en rak och bra kontakt med de kvinnliga arbetskamraterna. Och viljan att riktigt lära känna sin dotter, att helhjärtat få vara med henne. Dessutom är det några samtal mellan Axel och flickvännen Ea som är riktigt nakna och öppenhjärtiga. För nakna för Axel som dels bär på den roll han skruvats in i sedan barnsben, dels den som står för jämlikhet och medkänsla. Men dessa roller krockar. 

En fortsättning kommer med all säkerhet. Detta var del två och nu är Axel ensam igen. Han åker mot sina hemkvarter i Norreport i solnedgången med nedsjunkna axlar men fri.

3,5

Effekten av Susan

Högoktanig action bland Köpenhamns traditionstyngda institutioner och välsituerade villaområden kryddat med syrlig svart humor, kan det vara något? Den som tidigare läst Peter Höeg vet att han fångar upp tendenser i vår samtid och blandar friskt mellan berättarstilar. Här en mix av detaljrikedom på molekylnivå till utsvävande framtidsscenarier vilka blir mer och mer skrämmande ju längre jag läser.

Susan Andersen är en hängiven världsberömd fysiker. Hon ser fysiska samband och lagar överallt i sin vardag, även när det gäller relationer. Men nu har hon hamnat i knipa och för att komma loss pressas hon att leta reda på ett dokument, vilket visar sig vara ultraintressant. En Framtidskommission som förutsåg hot och händelser fick lägga ner sin verksamhet, men protokoll finns gömda någonstans. De som kan tänkas veta något faller som käglor. De dör precis innan Susan och hennes familj hinner söka upp dem. Någon följer tätt i deras spår, starka krafter verkar veta familjens rörelser in i minsta detalj. Och så drar det vidare ut i Öresund, ner i kulvertar och upp i luften.

 Effekten undrar ni kanske, vad menas i titeln Effekten av Susan? Jo Susan har en mycket speciell talang, hon kan få människor att säga det de tänker. Överrumplade och generade blir de rädda för Susan. Denna talang använder sig Susan av som vapen vilket bidrar till att skruva åt thrillern om den hemliga Framtidskommissionen ytterligare. Stundtals är jag road, ibland rycks jag med i den skruvade handlingen och vad det lider får jag kläm på vad jag tror Peter Höeg vill. Han vill roa oss en stund under galjen.
4,0
Läst 2015