Din tid kommer - roman om ett brott

av Carl-Johan Vallgren

Kommissarie Björling blir en vårvinterdag kallad till ett vattendrag utanför Falkenberg. I ån ligger en ung kvinna. Hon är i hans dotters ålder och stressen slår till. Björling har nyligen mist sin fru och är inte helt på banan än men såpass erfaren att han lyckas skjuta de mörka tankarna åt sidan för ett tag. 

Jag fångas redan efter första kapitlet och det gör inget att huvudpersonen är ännu en deprimerad polis i deckarvärlden.

Det är ovanligt med ett mord i lilla Falkenberg och Johanna från Rikskrim kommer för att stötta i utredningen. Även hon bär på  en tung sorg som har sin bakgrund i just Falkenberg. Johanna fasar för att bli igenkänd av gamla skolkamrater.

När Björlings dotter och pojkvän försvinner några veckor senare blir det snudd på ohållbart för teamet. Ska Björling verkligen orka?

Berättelsen utspelar sej 1993-94 åren innan internets genomslag vilket gör att mycket av undersökningarna är beroende av om personer är hemma vid sladdtelefonen eller arkiv som kräver långa resor. Allt går alltså långsamt, världen är inte insvept i The-world-wide-web ännu. Det här ökar på spänningen som stundtals blir olidlig.

En mycket väl välkomponerad kriminalgåta som har flera lager, ett plus för den som inte vill ana vartåt det lutar. Allt är bra; dialogerna, miljön och personernas samspel - är särskilt förtjust i polisen Henrikson som trots Björlings trubbighet står vid hans sida.

Jag kommer att minnas det djupa vemodet, de precisa naturskildringarna, den något oförutsägbara intrigen som håller mej alert, senare på tårna för det är listigt och snyggt gjort. Hade glömt att Vallgren är en mästerlig berättare.

Carl-Johan Vallgren,1964, är författare och musiker. Han är rikligt belönad för sitt författarskap bland annat för Den vidunderliga kärlekens historia som fick Augustpriset 2002. 


ISBN: 9789100801045 

Små eldar överallt

Av Ng Celest
Mia Warren kommer körande i sin skruttiga lilla bil och bosätter sig i det lilla självbelåtna Shaker Heights, Ohio med sin tonårsdotter Pearl. Mrs Richardsson, som är hyresvärd berömmer samhället vars främsta värderingar är ordning och reda. Om man som Elena Richardsson delar med sig av sitt välstånd, det vill säga hyr ut till hjälpbehövande som hon ser det, gör man en god gärning och kan sova gott på natten.

Men när människor möts, speciellt om de är hormonstinna tonåringar på väg mot självständighet eller när uppenbar orättvisa uppstår då skakar det till i det gulliga fundamentet. Värderingar kommer på kollisionskurs och det väcker oanade krafter inom familjerna Warren och Richardsson. Ordningen prövas i samhället som berömmer sig av att ha förvaltat goda värderingar från sina förfäder, den kristna kretsen kring Shakers.

Ng Celeste har skrivit en bladvändare, fastän man känner vartåt det lutar ganska snart. Att jag sträckläser är för att författaren vet att fängsla med hyfsade porträtt och relationer som pyr av instängda behov och hemligheter. 

En uppdaterad variant av den ensamme cowboyen som rider in i staden och stör ordningen, tumult utbryter, den ensamme rider iväg igen i solnedgången och saker och ting blir aldrig mer desamma i småstaden. Fast i den här modernare varianten är det en ensamstående mamma med en flicka i en brytningstid. Upproret står de självständiga kvinnorna för - en bok i tiden.

Självklart skall en bok som höjts till skyarna i USA bli film, tror den spelas in just nu hösten 2021. Perfekt för tågresan eller hängmattan, jag ger Små eldar en trea.

ISBN: 978-91-0-017734-8

Där kräftorna sjunger

Av Delia Owens
Vid North Carolinas kust finns områden som växlar mellan våtmark och träsk. Här finns ett myllrande växt- och djurliv och ett fåtal bosatta. Kyas familj är några av de som kallas träskfolk av människorna inne i stan. Såhär på1960-talet har utdikningarna av våtmarkerna inte börjat och familjerna där ute får klara sig så gott det går. Samhället har mer eller mindre vänt människorna ryggen. En av de boende är Kya, första gången vi möter henne är hon bara en liten flicka på sex år. Tack vare sin mamma har hon det bra tills allt brakar ihop efter ett av pappans utbrott. Syskonen och mamman försvinner. Att bo med en missbrukande arg pappa får henne att ta sin tillflykt till naturen. Åren går och det görs lama försök att få Kya till skolan men en dag med utfrysning får räcka. Missbruk och isolering till trots hittar Kya kraft ute i det vilda. Men hon är iakttagen av en lite äldre pojke, Tate förstår att Kya är oerhört skygg och närmar sig henne med en gåva och det är något hon värdesätter, en vacker fjäder. 

När Tate börjar plugga på universitetet tappar de kontakten, Kyra bestämmer sig för att aldrig mer fästa sig vid någon. Men Tate har lärt Kya att läsa och skriva. Det plus samlandet av växt- och djurdelar blir hennes tröst och tillflykt. Åren går sin gilla gång och invånarna i den lilla staden Barkley Cove fortsätter ignorera svarta och träskfolk. 

Så kommer dagen då den vackre Chase hittas nedanför ett brandtorn vid randen av träskmarken. Spåren är få men ryktena desto fler. De okända där ute i träskmarken är kittlande och skrämmande och människorna i staden sluter sig samman, man vill hitta en skyldig. Så efter halva boken börjar en annan historia nystas upp och det blir spännande, vem ligger bakom Chases död om det nu är så att han inte störtat ner själv? Samtidigt är det inte så enkelt. Ortsborna drivs av resonemang om allt träskborna kan vara kapabla till vilket rymmer mörka krafter och man undrar om sheriffen kan hålla huvudet klart.

Där kräftorna sjunger rymmer förutom konflikterna en stor och vördnadsfull kärlek till allt levande, särskilt det i våtmarker och träsk. Vattnet och värmen, här inramat av spansk mossa och fuktig frodighet osar från sidorna. Kya utvecklar sitt ritande och målar detaljrika akvareller av av allt hon samlat. Men störst är Kyas fenomenala förmåga att överleva trots att hon berövats de som betytt allt och de som kunde hjälpt henne att bli en del av ett sammanhang. Frågan är om vi lär känna Kya på djupet eller om hon är en del av en kuslig saga. Flickan som kämpar på trots alla odds, de goda och de onda och till slut hämnden som kräver sin rätt. Teman som påminner mej om några gamla favoriter från den varma södern, också de från en annan tid. Jag tänker på boken To kill a mockingbird av Harper Lee, för småstadsstämningen och för flickan Scout och den rättrådige advokaten Atticus Finch och filmen Stekta gröna tomater för att hämnden ibland kan vara nödvändig. 

För doftrika innerliga naturupplevelser får Där kräftorna sjunger en fyra men en endast en trea för berättelsen. Vi förstår allt eftersom vartåt det lutar, mycket är allt för bekant. Delia Owens är zoolog och debuterade sent, Kräftorna sjunger är hennes första roman. Och naturligtvis är en film på gång.

ISBN

9789137154831

Död bland de döda

Av H K Rönblom

Retro i kvadrat tänker jag när jag ser omslaget som är både stiligt och stilenligt med ungdomlig man i elegant hatt och texterna är satta i fyra olika trendiga fonter. Modernista förlag har lagt ner omtanke på layouten. Frågan är varför de ger ut 50-tals författaren H K Rönnblom?

Sedan jag försökte läsa en Maria Lang för fem år sedan var jag skeptiskt på ännu en Agatha Christie-epigon i svensk miljö. Kan det här funka idag? Kanske var det för att jag såg att boken gavs ut 1954 som fick mig att till slut ge vika. Det här är tiden jag föddes in i och eftersom minnena inte finns i mitt sinne och minne så var det tidsandan som drog.

I Död bland de döda är vi i en småstad, gissningsvis i Mälardalen. Paul Kennet är där för ett historiskt uppdrag men snubblar över en märklig händelse på pensionatet han bokat in sig på. Här bor en blandad skara av fröknar och pensionerade ämbetsmän. Arbetarklassen finns i utkanten som handräckning, springpojkar eller bensinstationsföreståndare.

Pensionatet andas kyla och samvaron i sällskapsrummet är stel och avvaktande. Snart inser Kennet att notarie Odins död (vars rum Kennet för övrigt har fått överta(!)) inte var naturlig. Här finns ingen charm i berättandet och jag somnade ifrån allt stolpigt flera gånger. Men sedan dyker det upp inslag där jag inser att Rönnblom är vass på att skissa gestalter, fånga atmosfärer och så har han lite torr humor. Det där med humor är svårt, tidens tand kan nöta rejält. Så pass att det i värsta fall kan bli beklämmande. Det som var muntert då kan väcka vämjelse femtio år senare. 

Rönnblom verkar ha arbetat på tidning. Det avsnitt när huvudpersonen Kennet är på lokaltidningen får liv och andas kunnande och ett hemtamt gillande.  

Intrigen lämnar jag därhän. Det är som hos både Trenter och Lang, brottet har begåtts på en avskild plats och ett begränsat antal människor i ett sällskap är misstänkta.  

Men tidsandan då? Ja för sextio år sedan verkar småstadens struktur vara ordentligt hierarkisk. Respekten för prästen och polisen är inmutad och det var viktigt att veta var man fanns på den sociala skalan. Förmodligen inristat och orubbligt i bygdesjälen. Vem kunde tala med vem, vem bockade och vem kunde ta initiativ? Män röker pipa, Paul Kennet har med sig tre olika pipor som alla har olika namn.

Kvinnor kunde beskrivas som ”en kvick liten sak” utan att någon höjde på ögonbrynen. 

Det visade sig att Rönblom kunde tidningsvärlden mycket väl. I artikeln Håller H K Rönbloms romaner än förstår jag att fler ställt sig min inledande fråga och här återfinns originalomslagen i serien om Paul Kennet. 

2,8

nov 2017

Den tomma stolen

Jag misstänker att många som gillat Harry Potter-böckerna kommer att kasta lystna blickar på J K Rowlings nya roman; Den tomma stolen. Gör gärna det men var beredd på mer svärta och stundtals skoninglösa skildringar av huvudkaraktärerna i boken. 

Om jag minns rätt så fanns det både humor och värme insmuget i trollkarlsskolan. I den tomma stolen får du leta efter och längta efter magi och respit i misantropin.

I den lilla mysiga staden Pagford skall man besluta i ett viktigt ärende som delat invånarna i två läger. Allt spetsas till när en av huvudaktörerna plötsligt dör. Vi får intima insidesskildringar av fem familjer. Den puttriga fasaden är mycket tunn visar det sig. Det är få, mycket få, som inte utnyttjar någon annan eller är superegoister. 

Värst har barnen det. Det är de struliga tonåringarna som kommer i kläm när de vuxna inte visar sig vara vuxna. Och här känner jag igen (utan att ha läst mer än första delen av Harry Potter) Rowlings sympatier för de unga. De vuxna har redskapen och medlen för att förändra sina liv men sitter fast i avundsjuka, egoism och trångsynthet.  De unga försöker förstå livet runt omkring dem men det är svårt eftersom förebilderna inför kommande vuxenliv beter sig som stora barn. 

Den familj som har det allra värst bor i den beryktade stadsdelen Fields. Här är det ingen måtta på allt elände som den sextonåriga Krystal råkar ut för. Rowling drar sin lans för de svaga och häcklar med förakt den hycklande medelklassen. Dialogerna är sylvassa och välavvägda, skildringarna av tonåringarna grymt bra. En något för tjock bok men i kombination med en kopp starkt te går det att svälja denna beska brygd. 

3,8

Läst februari 2013

Torka aldrig tårar utan handskar - Kärleken

Första delen i trilogin: Torka aldrig tårar utan handskar heter Kärleken och handlar om hur det var att vara homosexuell i 1980-talets Sverige. Det är en berättelse om två unga killar vars väg korsas precis när de första aidsfallen dyker upp i Sverige, eller bögsjukan som den kom att kallas. Det är också en exposé om de homosexuellas situation i ett Sverige som ännu inte ruskat av sig fördomar och rädslor kring det som då sågs som avvikande: att vara bög. 

Homosexualitet avkriminaliserades 1944, ansågs som en sjukdom fram till 1979. Gayrörelsen spreds från Los Angeles och en av föregångsfigurerna var politkern Harvey Milk. Hans gärning har för övrigt filmatiserats av Gus van Sandt och Sean Penn spelar huvudrollen i denna prisbelönta film. 

Det är mot bakgrund av detta som Gardells bok börjar. På 1970-80-talet sökte sig unga homosexuella till Stockholm. Man flydde trångsyntheten i småstäderna och ville gömma sig i storstadens anonymitet, samtidigt som man sökte kontakt med likasinnande. Det var nu de s k basutklubbarna började dyka upp. RFSL sökte större öppenhet, även organisationen behövde "komma ut". I deras lokal kunde man fika, träffas och kanske dansa. Det var långt ifrån något dekadent ställe som många trodde.

Rasmus har bestämt sig för att börja leva, i lilla Koppom har han nästan kvävts till döds, nu har han löst en tågbiljett till Stockholm. Benjamin är ett Jehovas Vittne och ägnar all sin fritid åt att knacka dörr och förkunnar läran. Om inte dörren smälls igen förstås. En dörr som inte stängs igen öppnas av Paul och sedan den dagen är inget sig likt i Benjamins liv. 

Samtidigt som vi lär känna ett antal killar i Stockholm berättas om de första nyhetsrapporterna om en märklig virussjukdom som drabbar just homosexuella i USA. Så sent som januari 1983 skriver Landstingsförbundet här i Sverige att man inte ens vill diskutera en sjukdom man kallar för bögpesten som man bara trodde existerade i USA. Inte förrän de första fallen av aids skördat sina första offer i Sverige tvingas man skapa  rutiner och intensivvårda de sjuka på infektionsklinikerna. Reportage och roman i en och samma bok, hur funkar det? Ja något haltar det. Å ena sidan fiktion å andra modern historia. Men Gardell lyckas hålla intresset vid liv trots att vi vet vad som komma skall. 

Det är trettio år sedan och mycket har hänt. Gardell betonar gång på gång i boken hur mycket de homosexuellas situation har förändrats, men det har varit smärtsamma år. Sjukdomen och Döden heter de två andra delarna.

Lästips: Ottar

Filmtips:Milk

4,0

Läst i augusti 2012

Mörkt motiv

Vi befinner oss i liten by i Kanada. Hösten firas med den traditionella marknaden då mängder av grönsaker paraderas och byinnevånarna flockas vid den stora allmänningen mitt i byn. En kvinna har hittats död i skogen, och en undersökning startas av ett tillresande polisteam. Medan vi lär känna karaktärernas egenheter, erfarenheter och tar del av samtal, som ofta leds av den försynte men skarpsinnige kommissarien Gamache, tecknas ett samhälle med en del spänningar men också av tolerans. Men hos någon tog toleransen slut och ändade Jane Neals liv. En älskad och god bybo som även hon hade sina hemligheter.

Efter att ha läst Mörkt motiv undrar jag om inte författarens idé till boken är lika delar pusseldeckare som frågeställningar kring relationer. En hel del klokskap serveras av både kommissarien, bybor och av dramats upplösning. Om livsvisdom ska ventileras får man inte skriva folk på näsan. Det gör inte heller Louise Penny i Mörkt motiv.  Grundtonen är tillitsfull trots illdådet. Jag tror det har att göra med att författaren skapar en miljö där det onda förvisso finns men att de flesta, trots slitningar och problem ändå får livet att fungera utan göra sin nästa illa. Den här serien av böcker med den välklädde och vänlige kommissarie Gamache, blir presenterad som mysdeckare.
Alltså en nedtonad deckare utan för mycket blod men dödsfallet är ju lika tragiskt för det.

Det är inte utan att jag lämnar byn Three Pines, med sin mysiga krog med brasan och alla goda maträtter, och polisteamet med viss saknad.

Det finns fler böcker av författaren Louise Penny i serien om Gamache
Läst september 2012

3,7