Din tid kommer - roman om ett brott

av Carl-Johan Vallgren

Kommissarie Björling blir en vårvinterdag kallad till ett vattendrag utanför Falkenberg. I ån ligger en ung kvinna. Hon är i hans dotters ålder och stressen slår till. Björling har nyligen mist sin fru och är inte helt på banan än men såpass erfaren att han lyckas skjuta de mörka tankarna åt sidan för ett tag. 

Jag fångas redan efter första kapitlet och det gör inget att huvudpersonen är ännu en deprimerad polis i deckarvärlden.

Det är ovanligt med ett mord i lilla Falkenberg och Johanna från Rikskrim kommer för att stötta i utredningen. Även hon bär på  en tung sorg som har sin bakgrund i just Falkenberg. Johanna fasar för att bli igenkänd av gamla skolkamrater.

När Björlings dotter och pojkvän försvinner några veckor senare blir det snudd på ohållbart för teamet. Ska Björling verkligen orka?

Berättelsen utspelar sej 1993-94 åren innan internets genomslag vilket gör att mycket av undersökningarna är beroende av om personer är hemma vid sladdtelefonen eller arkiv som kräver långa resor. Allt går alltså långsamt, världen är inte insvept i The-world-wide-web ännu. Det här ökar på spänningen som stundtals blir olidlig.

En mycket väl välkomponerad kriminalgåta som har flera lager, ett plus för den som inte vill ana vartåt det lutar. Allt är bra; dialogerna, miljön och personernas samspel - är särskilt förtjust i polisen Henrikson som trots Björlings trubbighet står vid hans sida.

Jag kommer att minnas det djupa vemodet, de precisa naturskildringarna, den något oförutsägbara intrigen som håller mej alert, senare på tårna för det är listigt och snyggt gjort. Hade glömt att Vallgren är en mästerlig berättare.

Carl-Johan Vallgren,1964, är författare och musiker. Han är rikligt belönad för sitt författarskap bland annat för Den vidunderliga kärlekens historia som fick Augustpriset 2002. 


ISBN: 9789100801045 

Samlade verk

Av Lydia Sandgren

Titelns verk, vilka verk åsyftas? Är det livsverket eller något mer substantiellt? Vi får tåla oss till slutet men innan dess dyka ner i en handling som flyter på med en förvånansvärd lätthet där djupare funderingar inte pockar på. För den som vill läsa med bibehållen spänning, för lite spännande är det allt, så kan du sluta läsa här. Jag kommer att avslöja det mesta. Martin, Gustav och Cecilia bildar under ett kort tag ett triumvirat. Ett sällsamt fruktbart och innerligt vänskapsförhållande där kreativiteten stimuleras av de andras närvaro. Ingen svart- eller avundsjuka, vännerna kompletterar varandra. Bättre kan man inte ha det men det vet de inte just då. Vännerna fortsätter att träffas men det blir inte som förr. Den som lider mest av att ha förlorat innerligheten den här perioden är konstnären Gustav. Fastän framgångar i konstvärlden tar hans missbruksproblem fart efter det att Martin och Cecilia gift sig och skaffat barn. Martin får lägga sina författarambitioner på hyllan när han får försörjningsplikt. Förläggararbetet verkar samtidigt vara något som passar honom. Han försöker ändock att inte tappa skrivandet, åtskilliga är anteckningsböckerna och buntarna med skrivprojekt. Cecilias forskning i dubbla discipliner fortgår trots förlossningsdepression. Hon lyckas försvara sin avhandling med brio. Tre veckor senare försvinner Cecilia från man och två barn. Hon lämnar en lapp men ingen vet vart hon tagit vägen. 

Handlingen växlar mellan två tidsplan. Nutid och de tre vännernas bakgrund och hur de träffas under gymnasie- och universitetsstudier. Det är under 70- och 80-talet i Göteborg och inte trodde jag att staden kunde skildas så romantiskt. Majorna, Kungsladugård, Vasastan, Linné och Slottskogen alla har de potentialen och Lydia Sandgren har på sig glasögonen som lockar fram guldskimret i de regnvåta löven i Allén.

I nutid har Martin och Cecilias förstfödda barn Rakel nu hamnat där hennes mamma och pappa en gång möttes, i forskarsalen på universitetsbiblioteket. Hon är i slutspurten på sina studier men är förbryllad över en tysk bok som hon håller på att översätta. Boken beskriver en kvinna som har uppenbara likheter med hennes försvunna mamma Cecilia. Rakel och hennes bror Elis har aldrig fått något tillfredställande svar på vad som hänt henne, hur skulle de, deras pappa Martin vet ju inte heller. Så när denna ledtråd dyker upp som ett bloss i mörkret blir Rakel helt uppslukad.

Samlade verk resonerar kring skapandets vedermödor och vänskapens väsen. Hur hållbar är vänskapen när livets väv vävs. Men jag undrar ändå vad bottenklangen är i boken? Kanske - Känn dig själv.

Citat, fritt från minnet angående skrivandet; Det räcker inte med att ha iakttagit och insett, det gäller att få det ur huvudet.

Lyda Sandgren är född 1987 och kan knappast ha varit på alla restauranger och klubbar som omnämns  men det spelar mindre roll för de passar fint in som bakgrund och stämningsskapare av ett studentikost Göteborg på 80-talet. Hon beskriver sig själv som en språknörd och det är en njutning att ta del av hennes förtjusning i hintar av olika slag även alla litteraturreferenser som droppas á propå boken igenom. För den som vill bilda sig ges här en föredömlig samling av moderna såväl som äldre klassiker. Samlade verk får en fyra för en remarkabel bok som forsar på och dessutom frammanar Göteborg i ett skimmer jag själv bara anat. Kanske har jag haft andra glasögon. Lydia Sandgren är uppvuxen utanför Göteborg och längtan efter storstaden kanske tar sig de här uttrycken. Minns de nyinflyttade, deras hunger på precis allt väckte vår förvåning, vi hade inte sett stadens alla möjligheter. Så tycker jag att Göteborg på 70-talet beskrivs i Samlade verk.

Foton: Djurgårdsgatan, delen med landshövdingehus, UBs forskarsal. 

ISBN

9789100180409

Vardagar 2

En relation är slut, och hur hantera detta vakuum? Tankarna kommer och går kring det och en kommande turné. Mot slutet av boken skriver Lundell att året höll på att knäcka honom. Då ser jag med andra ögon på raderna om vädret, krämporna och världsläget.

Dagboken går från senvår till nyåret 2018. Först ta sig igenom en extremt torr och varm sommar. Ju längre in i höstmörkret ju fler barndomsminnen. Stämningarna, pojkgängen, sjöarna, föräldrarna. Egnahemshuset strax utanför Stockholm med närhet till skog och djur. Här grundläggs natur- och fågelintresset. 

Han åker motvilligt från huset om det inte handlar om korta inköpsresor till stan, kanske Simrishamn eftersom där finns en bokhandel, eller för att inhandla hinkvis med talgbollar utan plast. Återstoden av dagen går åt till varierat läsande, målande, skrivande, rejäla promenader, funderande och väderspejande ut över havet. Fåglarna får särskild uppmärksamhet, trädgården är deras.

Ulf Lundell har funnits jämsides med två generationer svenskar och därmed betytt mycket men samtidigt olika. Mitt första möte var Jack som inte gick att undvika, på den tiden var det självklart att läsa killarnas böcker utan att ens fundera på identifikation. Låtarna, en del av de romantiska skvalpar kvar någonstans, Snön faller och vi med den… Har sett minst två konserter men vid sista blev jag moloken. Såg halvledsna män flockas med höjda armar och skrålande och kände utanförskap och ingen som helst kick. Det jag minns mest, där jag satt vid sidan, var de muskulösa och viga tjejer som äntrande riggarna. Läste många av hans böcker i slutet av 70-talet. Minns efter en intensivläsning att jag smittades av kraften och flödet i texten så att mina tankar blev som fjärrstyrda av blicken på omvärlden. Det drabbar mej inte så ofta, är mycket sällsynt idag, men jag kommer ihåg tillfället, nästan som en drog. Sedan dess, ett annat sätt att läsa och se på omvärlden, Lundell föll åt sidan. Och nu via titthålet mycket som samstämmer. Krämporna som smyger sig på, otrevliga minnen som väller fram och möjligtvis kan bromsas upp via distraktioner och promenader. Föräldrarna och hur de kan ha tänkt och deras bakgrund. Behovet av att gräva bakåt för att förstå. Frustration över läget i världen och som motvikt - naturen. 

Likgiltig är han, trots hjärtesorger och krämpor, inte. Återkommer till Sverige och den ständiga välfärdserosionen. 50-60-talen var guldåren då fick arbetarklassen chans att bygga eget och barnen en rejäl skolgång. Sedan 80-talet har söndervittringen pågått. 

Naket ibland om relationer, tillkortakommanden. Värjer mig här men kan förstå att det inte blir någon märg om man bara skriver om vädret och pilfinkarna. 

Fast såhär i slutet av boken och året 2018 kan jag inte låta bli att undra. Den benfasta ensamheten, nästan isoleringen visst påverkar den en människa mer än man vill tillstå och kanske förstå? Och kan man märka det själv?

Det kan se ut som skrivklotter först men skenet bedrar. Det är en flödande väl skriven text. Verkligen inte alla som kan få till det.

Vardagar 2 får en 4a för iakttagelser som har skärpa och lyster. Medger att jag inte kan bedöma helt klart eftersom jag känner mig hemmastadd i bakgrund och referenser.