Båten

av Lotta Lundberg
Skulle du kunna tänka dej att segla över Atlanten med fem okända människor? På segelyachten Malina finns kaptenen Parvani och fem kvinnliga matroser. De har aldrig träffats tidigare, sammansättningen av gruppen står Parvani ensam för. De flesta har stor seglarvana, förutom Marie men hon är å andra sidan syrra vilket kan vara bra att ha ombord.

Livserfarna kvinnor med järnviljor på en liten yta, ja det är som upplagt för konfrontationer trots Parvanis långtgående teori om att det är en ultimat grupp. Hon hymlar inte med sin roll, det är hon som bestämmer och varje dag har de "rundan", då skall allt ventileras.

Båten handlar mer om det psykosociala än om själva seglatsen. Besluten påverkar alla, besättningen har inte behövt att göra avkall på sin integritet tidigare. Det blir konflikter så klart, tolerans ok men till en viss gräns. Vad gör man när en i besättningen använder det ransonerade dricksvattnet till att tvätta underkläder i?  

Grundfrågan; funkar feminism på mycket trång yta och hur mycket av individualiteten går att jämka på? Går detta grupptänk att översätta i praktiken på land? Eller handlar Båten om de medelålders kvinnornas olika vägval i sina liv? Hur mycket vågar de satsa av sig själva och sina värderingar, eller rättare hur är det med självkännedomen?

Strapatserna betas av och är snyggt inflätade i handlingen. Ibland blir det allvarligt på riktigt med skyhöga vågor, en motor som lägger av, sjuk kapten, vatten- och matransonering ute på öppet hav. Parvani har en tes: riktigt självständig blir du inte förrän du härdats fysiskt och psykiskt till exempel på en båt. 

Praktiserad homosocialitet innebär att man gör saker tillsammans med de man trivs med. Vissa normer kommer i kläm men frågan är om den platta organisationen samtidigt tolererar stark styrning, för praktiska saker delar alla på men i skarpt läge är det kapten som tar besluten. 

Jag gungar gärna med och är verkligen nyfiken på hur gruppen skall fixa seglatsen, faktiskt mer än om de kommer att anlända till Karibien. Det är onekligen en lockande idé, spänning finns på många olika plan, Som läsare går det inte att koppla av, vilket förmodligen besättningen inte heller gör. Snyggt gjort, idéromanen Båten får en fyra.

Citat 

"Att segla på kvinnors vis är att segla med så få hierarkier som möjligt. Det är feminism i sin prydno" 

"Alla ska med och om någon inte fattar något ska vi ta reda på och förstå varför"

Lotta Lundberg är född 1961. Hon arbetade som högstadielärare innan hon debuterade som författare 1998. Lotta Lundberg bor i Berlin.

ISBN

9789127175617

Den första kvinnan

Av Lotta Lundberg

Sara vill bli den första kvinnan som utbildas till rysk tolk inom militären. Allt går efter planen men utbildningen är stentuff, mycket värre än hon väntat sig. Flera saker påverkar Saras avhopp men kanske var det något som brast den där gången då de övade fångenskap med inslag av tortyr?

Scenväxling. Sara är nu fyrtio år äldre. Handlingen i en nära framtid, kanske är det 2025. Nu är Sara ensam och isolerad ute på en ö i svenska skärgården. Hon sägs ha svikit sitt land som numera har uppgått i Scandland. Och där på ön tvingas Sara tänka tillbaka på sitt liv. 

Ännu en scenväxling. I tid är vi där vi är idag ca 2019, mellan tolkskolan och isoleringen på ön. Nu är Sara i Berlin och är framgångsrik journalist och arbetar för en svensk tidning. Europa slits sönder inifrån och påverkas samtidigt utifrån framför allt från Putins Ryssland. Från läktarbänk i Berlin tar sig Sara friheter och raljerar bland annat om svenskarnas rysskräck och perspektivlöshet. Nationalismen frodas och fredsprojektet EU finns knappt kvar. Orden är vapen i krigföringen. Vem behöver tungt artilleri när man kan nästla sig in i huvudet på folk. 

När Sara går över till rysk media och behåller sin kritiska röst gentemot trygga och dumma Sverige blir hon kallad förrädare trots att hon kunde ha gått längre. Till slut når hon trots allt en gräns och väljer att återvända till Sverige men som persona non grata hamnar hon i ett ingenmansland. 

Sara blev aldrig den första kvinnliga tolken inom det militära, hon snubblade på målsnöret. Men hon blev kvinnan som nästan sålde sin själ till djävulen. Och det är inom det moralfilosofiska som många av resonemangen i Den första kvinnan cirklar kring. Var går gränsen mellan; följsamhet och plikt, mellan kritik och svek, mellan tro och kunskap? (Här finns också en fin blinkning till dikteposet Aniara).

Det är de här resonemangen som är bokens styrka. Lotta Lundberg är boende i Berlin och har möjlighet att se på hemlandet med distans. Kanske är det så idén till boken kommit upp i kombination med omvälvningarna vi ser i Europa; växande populism, ökade ekonomiska klyftor, nonchalansen kring klimatfrågan mm. All denna spänning som aldrig får bli avspänning bidrar till en hög stressnivå. När förnuftet krymper finns utrymme för eldfängda anklagelser som inte alltid hinner kollas innan det är för sent. Och kanske har Sara bidragit till den hätska stämningen med sina spetsiga skriverier och tv-program. 

Norge, Danmark och Sverige bildar ett Scandland. Ryssland som oroar med sin smygindoktrinering. Taktiken är glasklar, ryssen härskar genom att söndra. 

Första kvinnan får en fyra för tankeväckande spår om framtiden, medias roll och våra moraliska gränser.