Sara vill bli den första kvinnan som utbildas till rysk tolk inom militären. Allt går efter planen men utbildningen är stentuff, mycket värre än hon väntat sig. Flera saker påverkar Saras avhopp men kanske var det något som brast den där gången då de övade fångenskap med inslag av tortyr?
Scenväxling. Sara är nu fyrtio år äldre. Handlingen i en nära framtid, kanske är det 2025. Nu är Sara ensam och isolerad ute på en ö i svenska skärgården. Hon sägs ha svikit sitt land som numera har uppgått i Scandland. Och där på ön tvingas Sara tänka tillbaka på sitt liv.
Ännu en scenväxling. I tid är vi där vi är idag ca 2019, mellan tolkskolan och isoleringen på ön. Nu är Sara i Berlin och är framgångsrik journalist och arbetar för en svensk tidning. Europa slits sönder inifrån och påverkas samtidigt utifrån framför allt från Putins Ryssland. Från läktarbänk i Berlin tar sig Sara friheter och raljerar bland annat om svenskarnas rysskräck och perspektivlöshet. Nationalismen frodas och fredsprojektet EU finns knappt kvar. Orden är vapen i krigföringen. Vem behöver tungt artilleri när man kan nästla sig in i huvudet på folk.
När Sara går över till rysk media och behåller sin kritiska röst gentemot trygga och dumma Sverige blir hon kallad förrädare trots att hon kunde ha gått längre. Till slut når hon trots allt en gräns och väljer att återvända till Sverige men som persona non grata hamnar hon i ett ingenmansland.
Sara blev aldrig den första kvinnliga tolken inom det militära, hon snubblade på målsnöret. Men hon blev kvinnan som nästan sålde sin själ till djävulen. Och det är inom det moralfilosofiska som många av resonemangen i Den första kvinnan cirklar kring. Var går gränsen mellan; följsamhet och plikt, mellan kritik och svek, mellan tro och kunskap? (Här finns också en fin blinkning till dikteposet Aniara).
Det är de här resonemangen som är bokens styrka. Lotta Lundberg är boende i Berlin och har möjlighet att se på hemlandet med distans. Kanske är det så idén till boken kommit upp i kombination med omvälvningarna vi ser i Europa; växande populism, ökade ekonomiska klyftor, nonchalansen kring klimatfrågan mm. All denna spänning som aldrig får bli avspänning bidrar till en hög stressnivå. När förnuftet krymper finns utrymme för eldfängda anklagelser som inte alltid hinner kollas innan det är för sent. Och kanske har Sara bidragit till den hätska stämningen med sina spetsiga skriverier och tv-program.
Norge, Danmark och Sverige bildar ett Scandland. Ryssland som oroar med sin smygindoktrinering. Taktiken är glasklar, ryssen härskar genom att söndra.
Första kvinnan får en fyra för tankeväckande spår om framtiden, medias roll och våra moraliska gränser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar