Hamnet

av Maggie O´Farrell 

William Shakespeares liv har tröskats ur alla möjliga synvinklar, äktenskapet med Anne Hathaway och de tre barnen nämns mest i förbifarten. I Hamnet få vi i stället följa hans familj framför allt den mångsidiga Agnes och sedermera deras barn. Under läsningens gång hamnar fadern till barnen Susanna, Judith och Hamnet mer och mer i skymundan eftersom han så sällan träffar sin familj.

Maggie O´Farrell har gestaltandets gåva både vad gäller människor och miljöer. Det är inga som helst problem att röra sig i småstaden i England vid 1500-talets slut. Bullriga och dammiga gator med springande barn och husdjur som bökar runt. Och dofterna, det är nästan så att de sipprar ut mellan raderna, man förflyttas verkligen i tid och rum.

Så kommer pesten till Avon och Judith insjuknar. Hennes tvillingbror Hamnet hittar sin febriga syster, letar förtvivlat efter hjälp, söker trösta med sin närhet vilket leder till ännu ett insjuknat barn. Det blir Judith som klarar krisen men Hamnet dör endast elva år gammal. 

Förlusten av den älskade Hamnet spränger sönder familjen, sorgen är oändlig och bortom det begripliga. Alla relationer sätts på hårda prov. Paret Agnes och William glider ohjälpligt ifrån varandra.

De tacklar sorgen på var sitt håll, återigen far William till London, korta hälsningar är allt familjen får. Men när Agnes på omvägar hör talas om en pjäs vid namn Hamlet blir hon bestört. Hur kan William begå ett sådant helgerån som att beröva den älskade sonen hans riktiga namn? Hur vågar han, vilket svek. Agnes måste konfrontera fadern och pjäsförfattaren, hon beger sig den fyra dagar långa ritten mot London.

Att avrunda den här sorgindränkta boken med den världsberömnda tragedin Hamlet är inte så dumt. Människor som inte lever fullt ut på grund av sorg, spänningen mellan familjemedlemmarna verkar aldrig vilja ebba ut men en sorg är personlig och denna gång har fadern inget annat sätt att möta den än genom att skriva, det är ju det han bemästrar även om det är ett sisyfosarbete. 

Maggie O’Farrell påminner oss ända in i cellkärnans minsta beståndsdel om hur värdefull och unik varje människa är. Det outsägliga att mista någon kär och vara den som är kvar, hur överlever man det? 

Hamnet söker på slingriga vägar sorgens väsen och hur den påverkar alla i sin omgivning. Närhet när man inte mäktar, hur lojaliteter kan skifta, Maggie O´Farrell är grymt bra på att detaljerat följa allas mödosamma väg, var och en har sitt sätt. 

Det blir en stark trea för Hamnet som trots sitt tunga ämne är flyhänt skriven, det blir konstigt nog inte svårt att läsa. Möjligtvis är vissa passager något uttänjda.

Om namnen. Men visst hette väl Shakespeares fru Anne, Anne Hathaway? O’Farrell har gått till källorna och där har hon hittat att Annes far kallar henne för Agnes i sitt testamente. Och så blev det Agnes.

Och Hamnet? De tre barnen hette Susanna, Hamnet och Judith. Varför blev då pjäsens namn Hamlet? I teaterstycket är det fadern som dör inte sonen. Hamlet lever men till hälften, så flätas död och liv samman. Boken slutar med spökets ord ”Kom ihåg mig”

Maggie O´Farrell född 1972, är en brittisk författare. Farrell föddes i Coleraine Nordirland och växte upp i Wales och Skottland. Hon har arbetat som journalist i Hongkong och för The Independent on Sunday. Hon har också undervisat i kreativt skrivande

ISBN: 9789188979223

Upplösning

Titeln anspelar på vad juristen Matthew Shardlakes egentliga uppgift är, att bana väg för att klostret i Scarnsdale skall sluta existera. Vi är i England 1537 med Henrik Vlll på tronen men i kulissen är det Thomas Cromwell som drar i trådarna. Pengar behövs till statskassan, fejden med papisterna finns tätt under ytan och när ett mord sker på klostret i söder får Shardlake i uppgift att i första hand lösa illdådet och i andra hand syna och förbereda för en nedläggning av verksamheten.

Den döde är den tidigare utsände. Han hann inte så långt med att granska verksamheten innan han brutalt dödades. Matthew Shardlake får med sig Mark Poer, en vacker livvakt tillika juridikstudent. Shardlakes puckelrygg är en av alla bildkontraster i berättelsen. Hans lyte har påverkat både sinnet och hans syn på medmänniskorna.

Det är vinter och i de många klosterbyggnaderna är det fuktigt, mörkt o kallt. Men inte hos alla. Vissa munkar med högre rang har både gott om mat o vin och varmt på sina kammare. Detta sticker i ögonen på reformisten Matthew Shardlake. Skärseld, guldglitter, reliker och bikt - allt skall bort.

Sändebuden från Cromwell skapar rädsla och när fler mystiska brott sker på området blir alla på sin vakt och spänningen stiger. Snöstormarna och mörkret utanför bidrar till att strama åt handlingen.

Tudortiden har skildrats i mängder av tv-serier, filmer och böcker ofta då med fokus på hovet. Här är vi i utkanten av en politisk omvälvning. I tider av osäkerhet när människors liv och hem hotas är våldet inte långt borta. Och i ett minisamhälle som ett kloster blir det extra tydligt. Här en annan tacksam bild. Klostret med sina murar skyddar inte när tiderna förändras. Större saker timar och påverkar samhälle och människor. Kungens strider för landområden kostar pengar.

En kärlekshistoria skruvar till intrigen några snäpp. Hur skall det gå för vackra Alice som arbetar i köket och som både Mark och Matthew kastar lystna blickar på?

C J Sansom är jurist och historiker och har sagt att han beklagar tv-serien Tudors, 2007, vilken fokuserar för mycket på prål, ränksmiderier och dräkter. Upplösningen av klosterväsendet är en brytpunkt i Englands historia och värd ett större intresse. Jag tänker på att Hilary Mantel som skrev om Cromwell, Wolf Hall, 2009, några år senare har bidragit till att vidga synfältet men det visste inte C J Sansom om 2003.

Kriminalgåtan vävs snyggt in i historien medan vi irrar runt i klostergångarna tillsammans med de frusna Matthew och Mark. Upplösning är välkomponerad och intresseväckande får och en rejäl 4 inte minst för att jag blivit mer nyfiken på den här omvälvande tiden.

Upplösning är den första i serien om Matthew Shardlake och utkom 2003, den sjunde kom 2019. Tyvärr verkar bara del 1 Dissolution vara översatt till svenska.

Relaterat:
Ellis Peters skrev om munken Cadfeal som löste mordfall i engelsk medeltid
Hilary Mantels två böcker om Cromell och Tudortiden Wolf Hall trilogy. Tredje delen kommer våren 2020
C J Sansoms hemsida
https://www.bokbloggar.se/isbn/9189380479/

Gutenberg-galaxens nova: en essäberättelse om Erasmus av Rotterdam humanismen och 1500-talets medierevolution

Av Nina Burton

Med ett utsökt språk för Nina Burton oss in i en annan tid. I textens fokus står giganter som Erasmus, Holbein, Luther och vad de knuffade igång för 500 år sedan. 

Det är utifrån ett humanistiskt perspektiv Nina Burton spejar bakåt då väglett av Erasmus av Rotterdam som aldrig sökte strid däremot nyfiket intresserade sig för vad hans opponenter menade. Att mötas halvvägs ger personlig utveckling och bygger broar.  En sann förebild!

Vi följer Erasmus uppväxt, munkliv och resor över centrala Europa. Gutenberg är samtida och tryckpressen kommer lägligt för Erasmus har mycket att förmedla. Han tar upp klassikerna, debatterar, filosoferar och uppdaterar gamla levnadsregler så de blir som nya. Särskilt de senare visade sig populära bland dåtidens studenter på deras väg. Europa börjar bli rörligare och och de unga blir förelöpare. Jag lär mig massor om idéströmningarna, reformationens rötter,  hur kolonialismen bidrar till både fakta & rykten om andra världar och ger välstånd för vissa.

Konstlivets mästare Hans Holbein och Albrecht Dürer målar Erasmus porträtt. Man reser kors och tvärs, gärna på floderna. Erasmus hamnar så småningom i Basel som ligger i skärningspunkten mellan protestantism och katolicism. Här finns tryckerier och långväga gäster bryter åsikter och byter gåvor.

Jag får en helt annan insikt för det tidiga 1500-talet och märker att jag burit med mej oriktigheter från gammal historieundervisning. Här finns flera beröringspunkter med vår tid, den omvälvande trycktekniken vilken bidrog till informationsspridning, resorna ökar och därmed kulturmötena. Något kyrkan nästan enväldigt stått för tidigare. Nina Burton, litteraturvetare och ledamot i vittra samfund, har skrivit en fantastiskt lärorik bok och jag förstår varför hon vann Augustpriset, fackboksklassen 2016. Därtill är det en vacker bok. Valet av papper, illustrationer och inbindning. Allt bidrar till att förhöja läsupplevelsen.

På bokomslaget ser vi Erasmus händer som Hans Holbein d y ritat. Han har också målat porträttet här ovan. Det är från 1523.

dec 2017

Dottern

Nu har jag läst Dottern av Maria Gustavsdotter, som gärna skriver böcker i svensk historisk miljö. Dottern är första boken i en trilogi som utspelar sig i Kalmar strax efter att Kung Gösta d v s Gustav Vasa tillträtt tronen. Reformationen håller på att införas, skulder skall betalas till Lübeck men av detta märks det inte så mycket i Kalmar. I Dottern rör vi oss i den lilla världen, i hemmet. Det är kvinnornas vardag vi följer och den är mest innanför gårdsporten. Ska man ut på stan bör man som flicka eller kvinna ha en följeslagare, det kan vara en tjänsteflicka eller släkting men ensam bör man inte röra sig ute om man är en köpmansdotter och det är Gertraud. Mamman och pappan är uppvuxna i Lübeck och i hemmet talas både svenska och tyska. 

Man kan tro att det inte händer så mycket i en köpmansgård där friheten är såpass begränsad men där tog jag fel. Inuti gården handlar det om att hantera hushållet men här är också nära till både liv och död. Även relationerna mellan släktingar och till tjänstefolket skildras med inlevelse så att en viss dramatik skapas. Fram träder rum upplysta med inget annat ljus än härden och dagsljuset från fönstren, dofterna från människorna och blickarna mellan de vuxna som antyder saker som den unga Gertraud är för liten för att förstå.

Religionen är viktig för mamman och Gertraud, man går till kyrkan varje dag men munkarna har det svårt, det ska bli på ett annat sätt från och med nu. Predikan ska vara på svenska och mässa bara en gång i veckan. De vackra helgonbilderna håller på att försvinna.

I den här första boken är Gertraud en flicka när vi träffar henne första gången och slutar med att hon avspisar en friare.

Maria Gustavsdotter är den där typen av författartips som sprids från mun till mun. Hon har en trogen och växande skara bland framför allt kvinnor.
3,7
Läst hösten 2013