Sanning, lögn och konsvekvens

av Maria Adolfsson
Astrid tvingas till en inre resa när hennes man utan förvarning, packar sina väskor och smäller igen dörren. Men innan han går har han fått Astrid att skriva på ett bodelningsavtal. Det dröjer länge innan hon förstår vidden av allt, men tack vare ett åsknedslag börjar Astrid agera, först i förtvivlan sedan något mer resolut och samtidigt kommer minnesfragmenten seglande, både uppväxt, vän- och äktenskap.

Jag har läst Doggerserien av Maria Adolfsson deckarserien från det fiktiva Doggerland med nöje men i Sanning, lögn och konsekvens saknas stinget. Läser ändå om föräldrarna, tonåren och vänskapen med vännen Klara. Ingen dans på rosor men äktenskapet blev den lugna hamnen efter en del strul. Och nu - två vuxna barn och ensam i ett stort hus. Jaha, visst en del visdomar får vi med oss samtidigt som hon rannsakar sitt liv men här slackar historien. Men om  jag försöker läsa välvilligt så är ju svek är ju ett brott mot den man lovat trohet. När insikterna fått mogna och Astrid återfunnit sin gamla vän Klara börjar hon agera och som läsare får vi en del välförtjänta överraskningar, det fanns ledtrådar som nu glimmar till i den ändå finurliga finalen.

Tänker på Fay Weldons Röksvamp, även tv-serien Gentlemen, den engelska; sidospår, påskägg och så pang - en behövlig förlösning på ruelse, förgrämdhet. Vulkanen vaknade och jag lägger ifrån mej boken med ett småförnöjt flin.

Maria Adolfsson är en svensk författare född i Stockholm 1958. Hon slog igenom vid 59 års ålder med böckerna om polisen Karen Eiken Hornby, krimserien som utspelar sig i det fiktiva Doggerland i Nordsjön.

isbn:  978-91-46-24275-8

Drömbokhandeln

Av Laurence Cossé

Tänk att få uppleva sitt livs dröm och som bokälskare få starta en bokhandel med underbara läsupplevelser. En så god tanke - att sprida kulturell välvilja. En god roman blir namnet och några vänner startar i liten skala. Allt är mycket noga genomtänkt, framför allt urvalet av böckerna. Reaktionerna blir först glad förvåning. Så sprids ryktet, vilket följs av välvilliga kommentarer och recensioner i media. Drömmen verkar bli sann. Men det finns alltid en orm i paradiset. En god roman börjar baktalas och ifrågasättas från alla håll och kanter på de mest infernaliska sätt. Involverade bokvänner blir till och med attackerade, hur är detta ens möjligt?

Drömbokhandeln har både en realistisk och drömsk ton. Någon skulle kanske säga fransk och visst vi befinner oss mitt i Paris där kärleken inte är långt borta, inte bara till böckerna. Här finns också en hel armé av tyckare. 

Om jag lämnar handlingen därhän en stund och funderar på själva kärnfrågan vad som är en god bok så dyker många tankar upp. Till att börja med måste den fastna i dej, klinga till och ge inte bara en god historia utan tillföra något. Upplevelsen är helt unik. Hur det är gjort är inte heller oväsentligt. 

Men de som drar sej för att läsa? Och de som lägger av för att de är ovana och ger upp för resonemang och knepiga ord? De som inte läser för att det verkar främmande, inte något man gör i bekantskapskretsen man ser hellre en serie eller film. Det hjälper inte att säga att många kända filmer bygger på böcker. Och de som säger att de vill ha något som är på riktigt, verkligt inte något hittepå. Vad gör man? Jag har mött alla dessa mer eller mindre uttalade tankar. 

Först kommer naturligtvis själva läsandet. Om det är knaggligt (och du inte är dyslektiker) finns ingen annan väg än att fortsätta läsa. Osäkerheten kan göra att du väljer bort för att du känner dej dum. Men läsa kan du göra i enskildhet, ingen behöver få veta. Läsarna i Drömbokhandeln är på en nivå som kanske inte ens hälften av artonåringarna är i Sverige idag. Så för dem är förmodligen Drömbokhandeln en snobbig dröm. Fastän tanken är god, att dela dina bästa lästips till någon annan. Vad är då en snobb?

Drömbokhandeln är en bok för de redan frälsta. Bokälskare i alla länder måste ändå bejaka själva iden. Den firar bokens lov. Allt som böcker kan tillföra läsandet tas upp, alla aspekter och alla tillfällen. Här finns människor som mer eller mindre offrar livet för en god bok. På det viset är den romantisk. Någon skrev att det är en fabel, alltså att historien har något att lära oss. 

Boken är ordrik och en aning omständlig den hade kunnat kortats ned rejält. Men också väldigt fransk; resonerande, argumenterande och vibrerar av alla slags känslor inte minst espri. Den är också lite sorglig. Det blir en trea.

Laurance Cossé, 1950, är en fransk författare som tidigare arbetat som journalist, litteraturkritiker och radioproducent.

ISBN: 9789186480295

Ranish Tweed

Av Peter May

Allt börjar plötsligt och våldsamt i Paris. En bil sprängs i bitar och Ruardidh MacFarlane tappar medvetandet. Innan hon försvinner in i dimman inser hon att hennes man Niamh precis dött framför hennes ögon.

Paret MacFarlane har efter många års slit blivit ett framgångsrikt textilföretag, de har lyckats framställa en variant på Harris Tweed som de kallar Ranish Tweed. Ständigt på resande fot har de lyckats etablera sig bland de större skräddarna och omtalade modehus. Chockad förhörs Ruardidh av den franska polisen. Man misstänker först ett terrordåd, men svänger senare mot att det kan vara ett svartsjukedåd. 

I Ranish Tweed återkommer Peter May till ön Lewis som han verkar ha en stark hatkärlek till. Ingen som han kan beskriva öns bistra och omväxlande skönhet. Efter att ha läst fem böcker av May ser jag skimrande små sandstränder som skymtar fram bland stupen och där havet ständigt stångar sig mot klipporna. På land hukar byarna bland torvmossarna och de många kyrkorna. 

På ön Lewis tillverkas också Harris Tweed och stoltheten är stor över tygets kvalitet. Som så ofta i kustsamhällen har befolkningen livnärt sig på olika sätt, ett har varit vävningen och ljudet av vävstolarna har hörts från vart och vartannat hus.

Eftersom Ranish Tweed börjar så dramatiskt vill vi såklart följa arbetet med att avslöja brottslingen men det dröjer ett bra tag. I långa tillbakablickar får vi följa både Ruardidhs och Niamhs uppväxt. Rivalitet, gamla oförätter och olyckor, och här vet alla allt om alla, även att de två familjerna inte tål varandra. Och vi får de spänningsstegrande pusselbitarna i portioner. Lägg därtill den stressande franska polisen som följer spåren till ön Lewis.

Peter May har för mig varit synonymt med kvalitetsdeckare. Men denna gång är det något som slackar, spänningen behålls visserligen till sista sidan men intrigen känns något konstruerad. Mays styrka har varit miljöerna och den trovärdiga karaktärsbeskrivningen. Människan som rov för uppväxten och sina känslor. Han har balanserat detta väl innan så att det inte lutat åt det spekulativa. Här lyckas inte May hålla balansen helt och det innebär att det inte blir full pott men en fyra får Ranish Tweed för att han en än gång lyckas få mig att uppleva ön Lewis karga skönhet.

Bokbloggar

Styr din plog över de dödas ben

Olga Tokarczuks bok utspelar sig i

en by i sydöstra hörnet av Polen vid gränsen mot Tjeckien vid Plaskowyzbergen. Här lever Janina och överlever genom att passa sommarboendens hus och undervisa i engelska i en närbelägen skola. Hon har inget större kontaktnät men grannarna har koll på varandra. En frände har hon i den före detta studenten Dionysos, de översätter poeten Blake med stor glädje tillsammans. (Därav titeln på boken som är en rad från en av Blakes dikter)

Fru Jelena har stor respekt för alla slags djur. Hon iakttar med vördnad rådjur, fåglar och allt som rör sig i trakten. När grannen och hon undersöker varför det lyser så märkligt i Storfots hem uppdagas att han ligger död, förmodligen kvävd av ett ben. Storfot är traktens störste tjuvskytt och någonstans finns det en gudomlig rättvisa i att han kvävts av en del av sina offer tänker fru Jelena. 

Men de märkliga dödsfallen fortsätter, det ena mer kuriöst än det andra och polisen står rådvill. Offren är män, mäktiga män som när man skrapar på ytan, visar sig ha haft ett och annat fuffens för sig.

Runt fru Jelenas bord samlas nu vännerna och funderar över traktens märkliga händelser. Alla har något med djur att göra. En rävfarm har blivit av med sin ägare och alla djuren har rymt. Rådjursklövar syns runt den korrupte polismästaren och hundratals larver krälar runt på det fjärde offret. 

Olga Tokarczuk är en av Polens mest namnkunniga författare. Här verkar hon ha prövat att sätta ihop en skröna från de djupaste polska skogarna med ett livsfilosofiskt och etiskt budskap. 

Något jag inte alls förstår är varför astrologin får så mycket plats. Fru Jelena är helt upptagen med planeternas rörelser och hur de påverkar skeendena. Blake spelar också stor roll. Kanske bör man kolla upp om Blake var vegetarian? Oavsett, Olga Tokarczuk är en författare att hålla i minnet.

För den som  vill veta mer om centraleuropeisk litteratur och kultur finns ett intressant föredrag av Olga Tokarczuk när hon besökte Stockholm Literature 2015

4,2

23 april 2016