Dimma

av Ragnar Jonasson

Det kunde inte bli värre, medtagen och djupt olycklig kallas Hulda Hermansdottír till en isolerad lantgård. Frågan är om Hulda är i skick för att ta itu med hemska brott, hon drabbades själv hårt för bara ett par månader sedan när hennes dotter tog livet av sig. Men hon insisterar och åker iväg ut i mörkret och ödemarken.

Långt bort på Östlandet har en familj hittats dödade. Förmodligen skedde det under en av de värsta snöstormarna vid julen. Det hela är obegripligt för huset ligger helt avsides. Vem kunde ta sig dit, gården måste ha varit helt insnöad, vad kan ha hänt? 

Naturens krafter påverkar och driver människor i Jonassons böcker. Kunde det ha varit annorlunda under andra förhållanden? Eller handlar det till syvende och sist om hur vi kommunicerar? Om människorna hade kunnat vara helt orädda och öppna gentemot varandra hade tragedierna i Dimma då kunnat undvikas?

Det här är en ångestframkallande och stundtals olidlig läsning, i alla fall i den första halvan av boken. Jonasson är fenomenal på att beskriva isoleringens. Lägg därtill en obönhörlig snöstorm som stänger alla alternativ till handling ute. Ragnar Jonasson sätter fingret på brytpunkterna för hur mycket man mäktar som människa. Om pressen blir för stor vad händer då? Det kan en riktigt skicklig författare visa vilket görs i Dimma. 

Jonasson är en mästare på att mejslar fram huvudpersonernas bevekelsegrunder, deras behov och drömmar och hur de anpassar sig till sina närmaste också till en kärv omgivning. Han slinker inte undan där det ömmar utan dröjer kvar så att det nästan blir outhärdligt att läsa. 
Dimma dröjer kvar, det är välgjort och isande kusligt det blir en klar fyra.

Dimma är den tredje boken i serien om kommissarien Hulda Hermmansdottír. Den första delen heter Mörkret vilken följs av Ön.


ISBN: 9789178932337

Snöblind

av Ragnar Jónasson

Jónasson skapar dramatik där snön spelar stor roll. På avstånd ser Siglufjördur ut som en mysig stad vid fjorden med sina fjäll i fonden. Men här finns både gamla och nya oförätter under ytan. Snödrivorna som växer sig höga ger den nybakade polisen Ari, som flyttat hit från storstaden till världens ände, tid att tänka och se saker ur nya synvinklar.

Kynnet hos människorna är avmätt. Försiktigt tilltal, aldrig ta i, helst förlita sig på det som varit, det trygga. Tomas som är Aris chef är den som står för lugnet, inte förhasta sig, han skruvar på sej när Arii kommer med egna idéer. Kärv konservatism verkar vara stadens credo.

Ragnar Jónasson skriver så visuellt. Det är lätt att se fjorden, de igensnöade gatorna hur det bultar av nyfikenhet bakom rutorna. Men man har också vänt bort blicken, kanske till och med blivit snöblind. Ska Ari få invånarna att äntligen se klart?

Det blir övervägande positivt för Snöblind. Stilen är snyggt kortfattad och bildrik, inskjutna överraskningar gör att spänningen stegras i takt med att snön faller, sidorna vänder sej själva, det blir en fyra.

Ragnar Jonason, född 1976 har jobbat som reporter på TV, i investeringsbank och undervisat i upphovsrätt på Reykjaviks universitet. Hans krimromaner är översatta till trettiofem olika språk. Snöblind är den första delen i serien; Det mörka Island, den följs av Aska.

ISBN: 9789178938162

Mer! En mer avslöjande text, för den som vill. Ingen spoiler.

Staden Siglufjördur ligger högst upp i norra Island. Dit flyttar den nybakade polisen  Ari en vinter. Egentligen undrar han varför han lämnat Reykjavik och flickvännen för Siglufjördur en liten stad längst upp i norr. Kanske var det för att han blev handplockad av den trygge polisen Tomas, kanske behövde han något nytt i sitt liv. 

Snöblind passar bra att läsa denna vita vinter. Fast där uppe nära polcirkeln är det värre. En smal tunnel längs fjället leder till den lilla staden som upplevde sin storhetstid när sillen gick till. Nu är det många yngre som flyttar till större städer. Men det finns ii alla fall ett sjukhus, polisstation och en teater kvar.

Men Ari hinner knappt börja tjänsten förrän en kvinna hittas på en bakgård, blodet har bildat stora vingar i snön hon är knappt vid liv. Ari får assistera, än är han inte torr bakom öronen. Det svider men tålamod är en dygd i den lilla staden. När dessutom stadens celebritet omkommer strax därefter börjar kommissarie Tomas dra öronen åt sig, det gäller att inte skapa oro och rädsla. Alla känner alla och skvallret flyger blixtsnabbt mellan gränderna. 

Samtidigt som snöovädret tilltar råkar Ari ut för inbrott och när tunneln till staden stängs ökar hans klaustrofobi. Men Ari visar sig ha en stark instinkt och ser sprickor i Tomas resonemang. Han följer andra spår som visar att det finns mörka hemligheter som inte tål dagens ljus. 

I takt med att instängdheten ökar blir Snöblind blir ganska spännande. Hemligheter och smussel, misstänksamhet och gamla oförätter sätter känslorna i svall och ingen kan fly, alla är instängda och misstankarna tar fart.

Det är inte förrän den dödströtte Ari tappar tålamodet och gör något dumt som det spricker upp likt isflak som stångas. Upplösningen blir både oväntad och klargörande, dessutom ändras Aris liv radikalt. 

Upprättelsen

Av Yrsa Sigurdardottir

Poliskommissarien Haldur har det inte lätt på sin arbetsplats. En incident med hans chef Egna har påverkat hans ställning så att han knappt får några vettiga arbetsuppgifter. Tur då att han har Gudlaugur som inte heller räknas in bland grabbarna. För grabbigt är det, ibland olidligt tycker Haldur. Men snart får de annat att tänka på, 16-åriga Saga har blivit brutalt mördad och dessutom är dådet filmat och spritt till hennes vänner. Eftersom utredningen står och stampar funderar Haldur på om det inte finns ett annat motiv till det hemska dödsfallet. 

Det visar sig att väl dolt under den vardagliga ytan har Saga mobbat en skolkamrat på ett djävulskt utstuderat sätt. Haldur känner vittringen och börjar rota i ungdomarnas förflutna. Till sin hjälp har han den motvilliga barnpsykologen Freija.

Polisen är van att utreda våldsbrott men hur hanterar man våld som inte är synligt? Upprättelsen tar upp en företeelse som påverkar många både barn och vuxna men barnen har mindre möjlighet att agera för att till exempel byta skola. De infernaliska och nedbrytande metoderna kan få människor att helt vilja försvinna eller planerar motdrag som inte är mindre våldsamma.

Yrsa Sigurdatottir är inläst på det osynliga våldet som mobbing är, att det ofta är en krets som mobbar och alla är rädda för att bli utstötta. De rationaliserar och normaliserar sina gärningar, det var ju bara på skoj, som lätt eskalerar i sin hänsynslöshet. Vanmakten föräldrarna känner, lidandet är fasansfullt. Vem agerar? Ja Haldur, Freija och Gudlaugur misstänker att någon agerat men varje gång de tror sig veta hamnar de i återvändsgränder. 

Mobbning är ett våldsbrott som berör alla för det handlar om hur vi behandlar varandra. Det är du och jag i första hand, hur vi uppfostrar våra barn, hur trygg och genomtänkt skolan/arbetsplatsen är. Spännande, skrämmande och högaktuellt. Det borde vara oläsbart men Yrsa Sigurdadottir har inte bara mörka trådar i väven. Relationerna och vardagsbekymren rymmer både värme och humor. För en oavlåtligt spännande handling, snygg hopfogning och personer man gillar får Upprättelsen en stark trea.

Yrsa Sigurdardóttír, 1963, är utbildad ingenjör men numera författare. 

Upprättelsen är tredje delen i serien om Haldur och Freija. Tidigare har hon skrivit om akvokaten Thora Gudmundsdottir.

ISBN: 9789150963465

Mörkret

Av Ragnar Jónasson

En kärv historia från Island med Hulda Hermansdottir som kriminalkommissarie. 

Hulda Hermansdottir har haft ett helvete genom livet utportionerat från det hon var nyfödd och lämnades bort i två år. Ovanpå det en seg uppförsbacke på den manliga arbetsplatsen. Trots utanförskapet där tycker hon ändå om sitt jobb.

Och nu har hennes chef fått henne att förstå att hon bör ta ut sin pension, helst imorgon. Chockad över det bryska beskedet bestämmer hon sig ändå för att gå med värdighet. Hon får stanna för ett sista jobb och då väljer hon ett gammalt fall. Hon tycker att det finns obesvarade frågor kring den unga flicka som hittades i en vik för några år sedan. Det visar sig att fallet hon nystar i ställer till ytterligare problem på arbetsplatsen, hon är mer framgångsrik än hon förstår. 

En udda kriminalberättelse för att Mörkret kommer nära verkligheten utan att lägga sig nära kriminalreportaget. Också en dov eftersmak kanske för att allt inte löser sig på slutet. Livet är inte sådant. Elände och bekymmer blir intuitiva vägvisare som präglar alla de som bär sorg. Detta är verkligen en Nordic Noir.
Språket är något kantigt och stundtals gammaldags i tonen men får oss samtidigt att fatta sympati för Hulda Hermansdottir.

Originaltiteln är Dimma, det var också namnet på Huldas lilla flicka som inte längre finns.

Mörkret får 4,0 för språket, stilen och för Hulda Hermansdottir.

ISBN:  9789177814573

Istider

Av Fred Vargas

I denna den sjunde bok om Jean-Baptiste Adamsberg och hans kriminalgrupp i Paris spänner handlingen mellan Franska revolutionens karismatiska ledare och talare till Island och dess öar i svart och vitt. 

Däremellan får vi fördjupa kontakten med poliserna i gruppen kring Adamsberg. Deras egenheter, som Adamsberg känner på djupet, bidrar till att han handplockar några av dem nu när det gäller ett mycket speciellt uppdrag. Den historiskt kunnige Danglard är självskriven när det gäller besök hos lavarna som iscensätter vad som hände under skräckväldet och revolutionsåren i slutet av 1700-talet. Danglard är också Adamsbergs närmsta man och de känner varandra utan och innan. Danglard vet att Adamsberg kan försvinna mentalt när han grubblar över problem, och att han därmed verkar oberäknelig. Men han kommer alltid tillbaka, både fysiskt och mentalt.

Allt börjar med att en symbol hittas vid flera mordplatser. När poliserna gräver djupare leder arbetet vidare i två riktningar. En katastrofal resa till Island för tio år sedan och en annan som rör tongivande personer som agerade vid Franska revolutionen.

Jag njuter mest av att ta del av det udda polisgänget, mer än kriminalgåtorna i Vargas böcker. Ibland drar de iväg för mycket åt det övernaturliga och sagoaktiga när utredningsarbetet flätas ihop med småflummiga berättelser, men det är också charmen med polisserien. Alltså ligger jag på plus när jag börjar läsa och få återse den bastanta och kloka Retanqourt, den feta katten som fortfarande sover på kopiatorn, den ängslige Estaliere som inte klarar något polisarbete över huvud taget men är en fena på att ge var och en kaffet exakt som de vill ha det. Han går för övrigt ständigt omkring med stora uppspärrade ögon och är Adamsbergs skyddsling. Den tidigare rivalen till Adamsbergs oåtkomliga kärlek, som återkommer i några böckerna, Veyrenc med fläckar av rött hår, inte färgat de uppstod ur en svår misshandel när han var ung. Ja listan kan göras längre och du kommer säkert att hitta just din favorit i gänget. Tonen mellan poliserna är slängig, ibland grov men när det kniper finns en stark solidaritet. 

Djur som dyker upp i en bok återkommer i senare delar. Duvan som snarats på ett grymt sätt börjar återfå livsmodet. I Istider träffar vi vildsvinsgalten Marc som skyddar den ensamma Celeste där hon bor ute i skogen. 

Fred, kort för Fredrique Vargas är historiker och etnolog. Detta märks i böckerna som oftast börjar i Paris men sedan drar iväg till landsändar där myterna lever kvar och mystiken tätnar; Normandie, Franska alperna, en kyrkogård i London, Slovakien och så nu Island.

En serie filmer har gjorts i Frankrike mellan 2008-2010.

Läst 2 oktober 2016

Eldnatt

Det är januari 2010 och vi är på Island. Landet är fortfarande märkt av den stora ekonomiska kraschen. Hos advokaten Thora Gudmundsdottir märks detta på trångboddheten. Föräldrarna som blivit blåsta på ett husköp får bo hos sin dotter tills vidare, även de vuxna barnen får härbärgera i storfamiljen. Det är nästan lugnare på advokatkontoret tänker Thora. Så en dag får hon ett ovanligt uppdrag, att undersöka ett tidigare rättsfall om mordbrand. Kanske är den dömde inte skyldig? När Thora börja gräva i rapporter och intervjua inblandade visar det sig vara mycket man förbisett tidigare. Otäcka och skumma saker som ligger tätt under ytan. Dessutom får hon underliga sms som verkar kryptiska men ändå leder henne vidare i sina efterforskningar.

Handlingen är lite seg i början, pusslet läggs långsamt så ett visst tålamod anbefalles. Det är ju också en noggrann advokat som vi får följa. Men snart rämnar fasaderna och det blir både otäckt och spännande. Vad som kan förvirra i starten är några delar med övernaturliga inslag, de får delvis sin förklaring mot slutet. Tålamod alltså...

Här får den isländska deckarmyllan ytterligare ett tillskott med Thora Gudmundsdottirs kloka och envisa advokat som trots eländet hon gräver i inte saknar humor. Ni som gillar både Island och deckare har säkert träffat på Arnaldur Indridassons polis Erlendur med kollegor. Yrsa Sigurdardottirs kvinnoperspektiv breddar det isländska deckarlandskapet. Eldnatt är den fjärde boken med Thora Gudmundsdottir.
3,8
Läst december 2013

Den stora matchen

Island är ett litet land men har emellanåt, kanske på grund av läget, hamnat på löpsedlarna. I Arnaldur Indridasons bok Den stora matchen finns några av dessa uppseendeväckande händelser med.

1972 pågick fortfarande det kalla kriget, västländerna urbaniseras i rasande fart och tekniken försåg oss med kassettbandspelare och vidfilm på biograferna. I Reykavik pågår den sommaren ett exceptionellt schackparti med politiska dimensioner, musikalen Chess inspirationskälla. 

Samtidigt som allt detta pågår sitter en ung pojke i biomörkret och ser fram emot att få se sin film. Han kommer inte att lämna biosalongen levande.

Indrason brukar utforska Islands historia tillsammans med polisen Erlendur, så icke denna gång. Erlendur finns med i historien men först på sista sidan. Vi får däremot möta hans mentor, Marion vilkens bakgrund ges stort utrymme. Marion hade som barn tbc och fick se vänner både lida och försvinna. Marion är en ensamvarg med blick för detaljer, av rena tillfälligheter har han hamnat hos polisens mordrotel. 

Vem som gjorde det? Mordet alltså. Nja det kommer lite i skymundan för Indridasons flätar in Marions bakgrund med pojkens öde och med schackhändelsen så att det ena går in i det andra.

Det är fina personporträtt mot bakgrund av en märklig världshändelse. Stormakternas spelare Fischer och Spasskij sitter i tv-kamerornas strålkastarljus och i biomörkret sitter en pojke som knappt vet att schackspelarna existerar, han vill bara se sin film. Två män slår sig ner framför honom och mörkret sänker sig i salongen.

3,7

Läst februari  2013