1972 pågick fortfarande det kalla kriget, västländerna urbaniseras i rasande fart och tekniken försåg oss med kassettbandspelare och vidfilm på biograferna. I Reykavik pågår den sommaren ett exceptionellt schackparti med politiska dimensioner, musikalen Chess inspirationskälla.
Samtidigt som allt detta pågår sitter en ung pojke i biomörkret och ser fram emot att få se sin film. Han kommer inte att lämna biosalongen levande.
Indrason brukar utforska Islands historia tillsammans med polisen Erlendur, så icke denna gång. Erlendur finns med i historien men först på sista sidan. Vi får däremot möta hans mentor, Marion vilkens bakgrund ges stort utrymme. Marion hade som barn tbc och fick se vänner både lida och försvinna. Marion är en ensamvarg med blick för detaljer, av rena tillfälligheter har han hamnat hos polisens mordrotel.
Vem som gjorde det? Mordet alltså. Nja det kommer lite i skymundan för Indridasons flätar in Marions bakgrund med pojkens öde och med schackhändelsen så att det ena går in i det andra.
Det är fina personporträtt mot bakgrund av en märklig världshändelse. Stormakternas spelare Fischer och Spasskij sitter i tv-kamerornas strålkastarljus och i biomörkret sitter en pojke som knappt vet att schackspelarna existerar, han vill bara se sin film. Två män slår sig ner framför honom och mörkret sänker sig i salongen.
3,7
Läst februari 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar