Sälflickan

av Annika Thor

”Jag hade en syster som hette Lilly, snart finns det inte längre någon kvar som kan minnas henne. Det är om henne jag vill berätta, och om Tore, Eskil och mig. Lilly såg saker och ting på sitt eget sätt och efter hand lärde jag mig också att göra det ...”

Konstnären Harry sitter på äldre dagar och minns, han dras med en tung skuld. Ibland har han lyckats lindra den en smula men faktum kvarstår, han kunde inte rädda den förståndshandikappade systern Lilly. Hon som var annorlunda - hon som kallades sälflickan - från nynazisternas trakasserier. Det här hände i Bohuslän på 1930-talet då unga pojkar var villebråd för nazisterna som lockade in dem i sin gemenskap.

Harry har inte vett att stå emot nynazisternas tryck. Det börjar oskyldigt, man träffas och har styrkeövningar, marscherar. Dessutom tillsammans med kompisarna. Det finns inga alternativa perspektiv i sikte, ja förutom magkänslan.

I tonåren är behovet stort av vettiga förebilder. Dessutom är det grymt svårt att ta ett steg åt sidan och skilja sej från mängden. Går det ens när man är så ung?

Utifrån ett sådant resonemang är väl alla mer eller mindre oskyldiga, eller? När vi börjar svaja här är vi ute på ett sluttande plan och det är nog vad Annika Thor vill påminna oss om nu är det blåser otäcka vindar om vem som är mer eller mindre värd, om de skall få lov stanna eller inte.

Annika Thor, född 1950, är från Göteborg och har skrivit flera prisbelönta ungdomsromaner.

Serien om systrarna Steffi och Nelli finns att lyssna på i UR-play t o m juni 2029.
https://urplay.se/program/240851-en-o-i-havet

ISBN: 9789146241799

De ovärdiga

av Roy Jacobsen

När vi kommer in i handlingen har Norge varit i krig ett par år. Ett gäng ungdomar i Oslo sätter inte kriget i direkt samband med vardagen, det är kämpigt nog med allt som fattas där hemma, huvudsaken att de har varandra. 

Två gårdar vid en gatstump i Oslo. Barnen tar många gånger ansvaret föräldrarna abdikerat från eller rättare, de gör så gott de kan. Man hankar sig fram, kanske genom att bryta sej in i tomma villor med konst på väggarna och konserver i källan. Roar får rollen som hälare utan att riktigt inse allvaret.

De är ungefär jämnåriga, har olika talanger och ibland går de i skolan. Några skulle kanske kalla dem ligister men omständigheterna med hungriga småsyskon, föräldrar som man inte riktig vet var de är, ja då så blir det som det blir. Planer smids, nycklar byter ägare och kvarterets vinds- och källargångar ger kontrollkänsla -  rävgryt med säkra in- och utgångar. Tillslagen blir mer avancerade med utkik och leverans i flera led, De yngre lyder de äldsta Olav, Carl och Roar

Samhällets vikigaste byggsten familjen är inte längre någon garant för trygghet, liven i de små lägenheterna är i olika former av upplösning och vi får det berättat utifrån barnens upplevelser. Förklaring till varför en pappa eller mamma är borta lyser med sin frånvaro, storasyskon axlar mer än de fattar. Ibland är det knepigt att passa ihop de löst flygande reflektionerna men när det gäller inkännande excellerar Jacobsen. 

Tyskarna är bara ytterligare ett kort i leken, något att hantera, överblick saknas. Kunde man få jobb hos dem så varför inte. De saknar förebilder, skapar sina egna regler, lär sej den hårda vägen. Trots kaoset överlever de flesta, värre är det med några av föräldrarna. Några försvinner utan ett ord. 

Så vilka är det som är de ovärdiga? De som levde ur hand i mun, de som ockuperade, eller medlöparna? Eller är det det otillförlitliga samhället som är ovärdigt? 

Trygghet för folket - inget som krig alstrar. Vad är trygghet i en omvärld som är oförutsägbar?
Roy Jacobson skriver med lätt hand, sympatiserar med en dos besk humor. De ovärdiga är stundtals krävande, landar spretigt men växer med tiden, den stannar.

Roy Jacobsen född 1954 i Oslo, har ett brokigt arbetsliv bakom sig, är en av Norges mest hyllade författare. Roy Jacobsen är medlem i Norska Akademien och bosatt i Oslo. 
Han är mycket omtyckt för sin serie; Ingrid Barröy om en familj ute i havsbandet. 
Här om den första delen i serien; De osynliga

ISBN: 978-91-1-3129877

Störst av allt

Av Malin Persson Giolito

Ett klassrum, flera skjutna och några få överlevande. Maja överlever, hon blir samtidigt misstänkt för dådet. Här är utgångsläget. 

Sedan delas handlingen mellan tillbakablickar, Majas tid i häktet och domstolsförhandlingarna. Det är Maja som berättar. Emellanåt är det ett ganska tufft tugg när hon beskriver läget och människorna hon har runt omkring sig. Förmodligen är hon på gränsen till sammanbrott men jag får inte riktigt den känslan. Eller så lyckas inte Malin Persson Giolito förmedla just det. Då är hon bättre på att skildra det nerviga, personerna och dialogerna sitter också bra. 

På en gymnasieskola i Djursholm har Sebastian, en gång skolans absolut häftigaste kille, öppnat eld i en skolsal där det skulle vara ett möte. Varför detta skedde rullas upp både inom Maja och i rättssalen. Detta är välgjort, åklagarsidan väljer att betona vissa sidor, försvaret andra. Spänningen ökar. Massmedierna häcklas i sin sensationslystnad och här går inte ens SVTs Rapport fria. 

Det finns ett sug i att vilja veta vad som hände egentligen. men efterhand hamnar fokus på relationerna mellan Sebastian och hans iskalle far, och mellan Maja och Sebastian,.

I ett av Sveriges mest välmående områden, i den största villan där möjlighet till all lycka borde ha möjlighet att frodas, där finns en grym iskyla och arrogans. 

Maja är arton och får därför tillbringa häktestiden isolerad. Det förvånar mej och att hon klarar det såpass bra förvånar mej än mer. Boken är suggestivt berättad och delvis spännande. 

Utanför den direkta handlingen men ett mycket bra inpass är när en amerikansk affärskvinna håller ett föredrag om ekonomi och makt. Här handlar det om strukturer, inte oviktigt i sammanhanget, och det är riktigt riktigt bra.
Malin Perssson Giolito var sommarpratare 2017. Mycket bra!

3.4

Läst dec 2016

Lex bok

Det är lika bra att säga detta från början. Om du stör dig på nutida jargong, slang, svordomar och mycket instoppade engelska ord så är Lex bok inget för dig. Men om du gillar en lätt skruvad historia om att söka identitet och samtidigt försöka hantera omvärldens alla krav då kan du gärna öppna boken med årets häftigaste bokomslag: Lex bok av Sara Kadefors.

Lex tycker de flesta är idioter, inte har hon heller det så lätt med en självupptagna pappa och sin nyförälskade mamma som släpar hem Bruno - ytterligare en man som kräver uppmärksamhet och beundran. Tur då att hon har Jonatan, barndomsvännen som också har svårt att smälta in.

Brunos närvaro går Lex på nerverna, statusjakten i skolan likaså. För att ge igen och för att hon dessutom har mycket på hjärtat startar Lex en blogg - Själens sår. Men hon låtsas vara en annan i bloggen, där är hon Maya som har smärta så det räcker för alla som vill läsa. Bloggen blir en stor succé men det som först var tänkt som hämnd slår så småningom tillbaka med en kraft Lex aldrig kunde ana. Hon blir utslängd, utfryst och hatad. 

Sara Kadefors verkar vilja utforska den moderna vilsna människan. I sina böcker. Hon har skrivit både för vuxna och ungdomar. Vår svaghet för status och att visa uppenbart snygg fasad undersöks i Fågelbovägen. Även i 

Det är i replikerna det bränner till, där avslöjas blottorna och vår brist på empati och självreflektion.  Om det är något som fångats upp i Sara Kadefors parabol så är det att vi ägnar oss åt fel saker. Denna gång har hon riktad förstoringsglaset på dem som ska ta över om en generation. Och kanske är det där hoppet finns, att de skall ställa bättre frågor till sig och sin omgivning än vad de vuxna lyckats med?

Illustratör är Stina Wirsén och ansiktet förekommer i fyra varianter på bokomslaget vilket är snyggt avstämt mot innehållet.
3,3
Läst hösten 2013

Förr eller senare exploderar jag

Kan påhittade historier vara viktiga? Kan en berättelse som från första till sista sidan handlar om tonåringar som är svårt cancersjuka vara viktiga? Kan berättelser om cancersjuka vara varma, inkännande och ickedeprimerande?

Det blir svar ja på dessa tre frågor. Jo John Greens bok är en bästsäljare och den är lite väl amerikansk för mitt tycke men den går inte att släppa. Kombinationen av smart dialog och tilltron till att ens läsare inte är några dumskallar och den gripande historien gör att den kan läsas av fler än tonåringar. Denna utsaga bevisas av Sven, 75 år som tyckte boken var fantastisk. Den ungdomliga jargongen tilltalade honom och han blev minst sagt tagen av handlingen. 

Hazel har cancer, hon trodde hon skulle dö men är på benen igen, denna gång drar hon med sej en liten kärra med syrgas.

På ett stödgruppsmöte träffar hon Augustus. Sakta och en aning motvilligt blir hon attraherad av honom men vad är det för vits när man vet att man skall dö i förtid? Men det är inte bara en fysisk attraktion, dom har så himla kul ihop. Läsningen av boken Ett storslaget lidande för dem samman och ut på deras livs enda (?) resa.

Död och unga människor borde vara en fullständigt otänkbar kombination men här är en författare som lyckas balansera så att det inte bara blir slisk och övertramp. Hazels historia lockar visserligen fram tårar, konstigt vore det väl annars men man minns den mest för värmen och för att vi fått ta del av en fantastisk kärlekshistoria trots alla nedbrytande delar som sjukdomen för med sej.

4,2

Läst 15 juli 2013