Det finns liv här

av Elise Karlsson
Stockholm växer, i utkanten poppar nya stadsdelar upp. För att få plats bygger man på höjden.
Hit flyttar de som väntat på bostad länge, nygifta och en del från andra länder. Vi får följa en handfull personer under några år i Rinkeby.

Syftet verkar vara att synliggöra individer med sina olika bakgrunder och bagage och hur livet utvecklar sig i detta nya. Många, många tidsmarkörer.

Insiktsfull men får jag en känsla av ungdomsbok, jag har läst många och många bra så det är inget nedsättande mer att stilen är okomplicerad. Kanske medvetet avskalad för att vi lättare ska ta till oss tidsandan; betongsossar, drogromantik, nakenhet, nya sätt att leva tillsammans samtidigt som borgerligheten börjar fånga allt fler unga med ”satsa på dej själv”. Någon lär ha sagt att Elise Karlssons svit är en modern Mina drömmars stad. Ja då kanske min upplevelse av ungdomsbok får sitt svar, jag älskade böckerna Fogelström skrev om Stockholm från 1860 och framåt, läste flera i serien när jag var sexton.

Vi får följa personerna under åtta år med början 1971. Rakt och enkelt språk. Jag är inte ointresserad under läsningen men fångas inte heller, längtar inte efter att fortsätta serien.

Detta är första delen i Rinkebyserien, följs av Såren som aldrig läks

Elise Karlsson,1981, är en svensk författare och litteraturkritiker 


ISBN: 9789127181410

Det tredje ljuset ; Små ting som dessa

av Claire Keegan
Två täta noveller som för läsaren rakt in i 70- och 80-talets Irland. 

I Det tredje ljuset sitter flickan i baksätet på pappas bil och ser sommarens ängar fara förbi samtidigt som hon undrar hur det skall bli hos familjen Kinsella. Flickan är en skarp iakttagare men allt förstår hon inte. Kinsellas och bondgården är något helt nytt, hon vänjer sig sakta vid de nya dofterna, sättet att tala, förtroligheten. Men där finns något annat också, något som väcker hennes sårbarhet.

”Jag är på en plats där jag varken kan vara den jag är eller förvandlas till den jag kan bli… Men det är en annan sorts hem. Här finns det plats, och tid att tänka…"

Jag vaggas med i den till synes anspråkslösa texten. Eftersom det är flickan som berättar finns luckor i berättelsen så när jag minst anar det händer något som både skrämmer och förbryllar. Flickan är sensibel men vet inte riktigt vad hon skall göra med sina iakttagelser eller sina känslor. Det tredje ljuset är en luftig men samtidigt tät berättelse, förföriskt lätt att läsa, jag kunde inte sluta när jag väl börjat. 

I små ting som dessa placeras vi i New Ross en mindre hamnstad där det ryker ymnigt från skorstenarna. Den som förser invånarna med kol är Bill Furlong som dagarna i ända kör runt med sin slitna lastbil. Därhemma sköter hans hustru Eileen och de fem flickorna hushållet. De har så de klarar sig just precis. Julen är i antågande och alla behöver extra kol-leveranser inför helgen och kylan, så även klostret uppe på kullen. Bill undrar över hänglås och glasbitar på murkrönen. 

"Där det finns hemligheter finns det skam och skam kan vi klara oss utan"

Jag berättar inte mer om handlingarna då skulle jag förstöra både nöjet och tolkningar av det som sker, men båda novellerna får mej att fundera över; hur människorna talar med varandra, vad de inte säger, vad de antyder. Hur allt hänger samman på gott ont, hur beroende alla är av varandra och påfrestningarna det innebär. 

Det är svårt att ringa in vad det är som berör men inget blir sej likt därefter. Så skriver riktigt bra författare. Det går inte att undvika att tänka på ett visst släktskap med Alice Munro kanske också Elisabeth Strout.

Bästa läsningen på länge. Stillsamma berättelser med sprängkraft. Här finns hur mycket som helst att fundera över eller varför inte diskutera i en bokcirkel. För två utsökta noveller, som kommer att stanna i mej länge får Det tredje ljuset ; Små ting som dessa en klar femma.

Claire Keegan, född 1968 Wicklow, Irland, är en prisbelönt författare. Hon har också undervisat i kreativt skrivande. Hennes berättelser har översatts till ett 20-tal språk.

ISBN: 9789146237945

Jag vill ju vara fri

Journalisten Annika Persson har letat bland arkivmaterial från tidningar, TV, böcker och ur Lena Nymans personliga foton  och anteckningar. Texten har bara undantagsvis citat ur dagböckerna och även om man inte alltid hör Lena Nymans direkta röst så får vi följa med ”bakom scenen”. Annika Persson väver varsamt ihop tidsdokument med dagböckerna, det blir en berättelse om Lena Nymans delvis okända liv. Hennes inre som det verkar ingen var särskilt intresserad av när hon var en av Sveriges mest hyllade skådespelare. Kunskapstörstande, debattsugen och nyfiken är hon långt in i karriären. En glad och sprallig tjej kan också ha idéer och tankar och hon ville ha mothugg och diskutera.

I hennes bokhylla fanns existentialisterna, Nietzsche och massor av klassiker. Hårt liv och sjukdomar begränsade hennes kunskapshunger mot slutet. Det är sorgligt att hon inte tog hand om sig bättre, hennes missbruk startar tidigt. Krav från omgivningen gör att hon jo-jo-bantar under massor av år, även här kommer droger in. Annat som upprör är att Jag är nyfiken gul-filmerna spelar in miljoner i USA, men Lena får endast en blygsam engångsumma. Vidrigt är också hur några manliga kritiker inte kunde se förbi ytan, att till exempel diskutera hennes rumpa i en filmrecension är verkligen magstarkt. Tänk att sådant fick passera så sent som 1967?

När Lena var stark hade hon ett stort politiskt och socialt patos. Hon kom från enkla förhållanden och var intresserad av sociala frågor, ville till och med göra dokumentärfilm om hur det var att vara handikappad i välfärdens Sverige. Lena Nyman spelade såväl på Dramaten som revyer med Hasse och Tage, spelade in skivor och medverkade i ett flertal filmer. Lena Nyman (1944-2011) blev sextiosex år. Femtio av dem var hon verksam som artist.

Lena Nyman har också läst in böcker min personliga favorit är hennes inläsning av Philip Pullmans Guldkompassen och Bärnstenskikaren.
3,8
Läst juli 2013

Den stora matchen

Island är ett litet land men har emellanåt, kanske på grund av läget, hamnat på löpsedlarna. I Arnaldur Indridasons bok Den stora matchen finns några av dessa uppseendeväckande händelser med.

1972 pågick fortfarande det kalla kriget, västländerna urbaniseras i rasande fart och tekniken försåg oss med kassettbandspelare och vidfilm på biograferna. I Reykavik pågår den sommaren ett exceptionellt schackparti med politiska dimensioner, musikalen Chess inspirationskälla. 

Samtidigt som allt detta pågår sitter en ung pojke i biomörkret och ser fram emot att få se sin film. Han kommer inte att lämna biosalongen levande.

Indrason brukar utforska Islands historia tillsammans med polisen Erlendur, så icke denna gång. Erlendur finns med i historien men först på sista sidan. Vi får däremot möta hans mentor, Marion vilkens bakgrund ges stort utrymme. Marion hade som barn tbc och fick se vänner både lida och försvinna. Marion är en ensamvarg med blick för detaljer, av rena tillfälligheter har han hamnat hos polisens mordrotel. 

Vem som gjorde det? Mordet alltså. Nja det kommer lite i skymundan för Indridasons flätar in Marions bakgrund med pojkens öde och med schackhändelsen så att det ena går in i det andra.

Det är fina personporträtt mot bakgrund av en märklig världshändelse. Stormakternas spelare Fischer och Spasskij sitter i tv-kamerornas strålkastarljus och i biomörkret sitter en pojke som knappt vet att schackspelarna existerar, han vill bara se sin film. Två män slår sig ner framför honom och mörkret sänker sig i salongen.

3,7

Läst februari  2013

Torka aldrig tårar utan handskar - Kärleken

Första delen i trilogin: Torka aldrig tårar utan handskar heter Kärleken och handlar om hur det var att vara homosexuell i 1980-talets Sverige. Det är en berättelse om två unga killar vars väg korsas precis när de första aidsfallen dyker upp i Sverige, eller bögsjukan som den kom att kallas. Det är också en exposé om de homosexuellas situation i ett Sverige som ännu inte ruskat av sig fördomar och rädslor kring det som då sågs som avvikande: att vara bög. 

Homosexualitet avkriminaliserades 1944, ansågs som en sjukdom fram till 1979. Gayrörelsen spreds från Los Angeles och en av föregångsfigurerna var politkern Harvey Milk. Hans gärning har för övrigt filmatiserats av Gus van Sandt och Sean Penn spelar huvudrollen i denna prisbelönta film. 

Det är mot bakgrund av detta som Gardells bok börjar. På 1970-80-talet sökte sig unga homosexuella till Stockholm. Man flydde trångsyntheten i småstäderna och ville gömma sig i storstadens anonymitet, samtidigt som man sökte kontakt med likasinnande. Det var nu de s k basutklubbarna började dyka upp. RFSL sökte större öppenhet, även organisationen behövde "komma ut". I deras lokal kunde man fika, träffas och kanske dansa. Det var långt ifrån något dekadent ställe som många trodde.

Rasmus har bestämt sig för att börja leva, i lilla Koppom har han nästan kvävts till döds, nu har han löst en tågbiljett till Stockholm. Benjamin är ett Jehovas Vittne och ägnar all sin fritid åt att knacka dörr och förkunnar läran. Om inte dörren smälls igen förstås. En dörr som inte stängs igen öppnas av Paul och sedan den dagen är inget sig likt i Benjamins liv. 

Samtidigt som vi lär känna ett antal killar i Stockholm berättas om de första nyhetsrapporterna om en märklig virussjukdom som drabbar just homosexuella i USA. Så sent som januari 1983 skriver Landstingsförbundet här i Sverige att man inte ens vill diskutera en sjukdom man kallar för bögpesten som man bara trodde existerade i USA. Inte förrän de första fallen av aids skördat sina första offer i Sverige tvingas man skapa  rutiner och intensivvårda de sjuka på infektionsklinikerna. Reportage och roman i en och samma bok, hur funkar det? Ja något haltar det. Å ena sidan fiktion å andra modern historia. Men Gardell lyckas hålla intresset vid liv trots att vi vet vad som komma skall. 

Det är trettio år sedan och mycket har hänt. Gardell betonar gång på gång i boken hur mycket de homosexuellas situation har förändrats, men det har varit smärtsamma år. Sjukdomen och Döden heter de två andra delarna.

Lästips: Ottar

Filmtips:Milk

4,0

Läst i augusti 2012