Jag vill ju vara fri

Journalisten Annika Persson har letat bland arkivmaterial från tidningar, TV, böcker och ur Lena Nymans personliga foton  och anteckningar. Texten har bara undantagsvis citat ur dagböckerna och även om man inte alltid hör Lena Nymans direkta röst så får vi följa med ”bakom scenen”. Annika Persson väver varsamt ihop tidsdokument med dagböckerna, det blir en berättelse om Lena Nymans delvis okända liv. Hennes inre som det verkar ingen var särskilt intresserad av när hon var en av Sveriges mest hyllade skådespelare. Kunskapstörstande, debattsugen och nyfiken är hon långt in i karriären. En glad och sprallig tjej kan också ha idéer och tankar och hon ville ha mothugg och diskutera.

I hennes bokhylla fanns existentialisterna, Nietzsche och massor av klassiker. Hårt liv och sjukdomar begränsade hennes kunskapshunger mot slutet. Det är sorgligt att hon inte tog hand om sig bättre, hennes missbruk startar tidigt. Krav från omgivningen gör att hon jo-jo-bantar under massor av år, även här kommer droger in. Annat som upprör är att Jag är nyfiken gul-filmerna spelar in miljoner i USA, men Lena får endast en blygsam engångsumma. Vidrigt är också hur några manliga kritiker inte kunde se förbi ytan, att till exempel diskutera hennes rumpa i en filmrecension är verkligen magstarkt. Tänk att sådant fick passera så sent som 1967?

När Lena var stark hade hon ett stort politiskt och socialt patos. Hon kom från enkla förhållanden och var intresserad av sociala frågor, ville till och med göra dokumentärfilm om hur det var att vara handikappad i välfärdens Sverige. Lena Nyman spelade såväl på Dramaten som revyer med Hasse och Tage, spelade in skivor och medverkade i ett flertal filmer. Lena Nyman (1944-2011) blev sextiosex år. Femtio av dem var hon verksam som artist.

Lena Nyman har också läst in böcker min personliga favorit är hennes inläsning av Philip Pullmans Guldkompassen och Bärnstenskikaren.
3,8
Läst juli 2013