Min är hämnden

av Marie NDaye
Advokaten Maitre Susane får besök av herr Principaux vars fru sitter i häkte i väntan på rättegång. Hon är högst sannolikt skyldig till att ha dödat deras tre barn. 

En yttre eller inre intrig?

Bara vetskapen om brotten gör att pulsen höjs och blockeringar slår till. Hur kan ett sådant brott bara vara möjligt? Men fokus vrids åt sidan för att ingående studera de olika huvudpersonerna; deras tankar och inbördes förhållande men framför allt deras attityder och hur de skiftar i samspelet med varandra. Vad som tänks men inte sägs.

Olust och oro infinner sig. Saklighet hade varit på sin plats inför det oerhörda; är Madame Principaux skyldig? I stället följer vi advokatens tankar som virvlar kring vad hennes föräldrar ska tänka och säga och varför hennes hemhjälp inte verkar respektera henne. När advokaten, på grund av privat trassel och misstankar om vad hemhjälpen hemlighåller börjar det gunga. En surrealistisk situation uppstår som Maître Susane inte har förmåga att ta sig ur. 

Själva sakfrågan hamnar alltså vid sidan och fram träder ett antal människor med svårigheter eller dolda avsikter. Outtalade förväntningar punkterar alla eventuella möjligheter till vettiga samtal. 

Kvinna på gränsen till sammanbrott

Kanske handlar texten egentligen om hur kärlekslöshet i hemmet skapar missväxt. Utan bekräftelse och kärlek formas flickan som sedermera blir advokat till en orolig själ som inte vågar fatta de beslut som är bäst för henne. Det ständiga sökandet efter föräldrarnas godkännande har gjort henne till en opålitlig person när det gäller moraliska beslut. Härvan hon hamnar i visar på detta och när hon inte kan ta sig ut bryter hon samman.

Hur berättas denna trassliga historia?

När personerna väl talar, märk väl inte samtalar, väller ordmassorna fram och nöter på mitt förnuft. Ibland anförs meningarna i långa stycken som börjar med för eller men vilket får en nästan hypnotisk effekt på läsaren. Jag hamnar i ett luddigt tillstånd som vaggar in mej i en bubbla. 

Vad synas?

Hur beskrivs miljön, denna vinter i Bordeaux? Ja att författaren valt en kylslagen fond med isiga gator, där Maître Susane dessutom halkar och slår sig svårt, kan tyckas övertydligt men bilden biter sig ändå fast. Hon har tappat fotfästet. 

Och i familjen Principaux? Har mannen successivt isolerat sin fru och därmed sakta orsakat ett förfärligt sammanbrott. Hans mål var att få ha sin fru för sig själv. Brottet som begåtts var kanske en hämnd gentemot Monsieur Principaux, en Medea.

Människorna är ständigt upptagna vid status och social ställning. Position och ägodelar är det som skall visa vem du är. Verkliga förtroendefulla samtal mellan människor existerar inte. Är det bland annat därför maitre Susanes självbild vacklar?

Den bortvända blicken

Att som hemhjälpen försöka skapa sig en framtid i ett nytt land genom att vara mer eller mindre osynlig göder avund kanske också ilska vilket leder till falskspel. Tätt under ytan ligger vreden och pyr.

Stämningen påverkar mej. Ifrågasättandet och senare en ambivalens kring allt och alla. Men kvar står titeln: Min är hämnden. Ja om detta är ett grekiskt ödesdrama i modern tappning kan det bara handla om mamman Marylenes hämnd.

Krypande kuslig, skärskådandet av vår egoism som skapar en oförmåga till empati både personligt som globalt plan. Ja här sitter jag med mina idéer och då påpassligt avslutas boken med orden: ”Vi tror oss veta nu, och ändå säger vi till oss själva: Men tänk om jag tar fel"

Min är hämnden kan säkert funka som bokcirkelbok där deltagarna kan ge än fler infallsvinklar. Trots det intrikata välskrivna romanbygget blir det bara en trea. Det blir för mycket introspektion och ifrågasättande som bygger på osäkerhet. Det blir halkigt, jag får inte riktigt grepp. En sista undring; beskriver Ndiaye ett välstånd på bräcklig grund, den bygger bland annat på tidigare (och nuvarande) plundring vilket gjort oss till cyniker? 

Marie NDiaye är en fransk författare och dramatiker född 1967.

ISBN: 9789127176775

Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien

Med självhjälpshandbokens form tar berättaren avstamp i landsbygden i ett land som skulle kunna vara Pakistan. 

Berättaren blir som ung pojke betagen i Den söta flickan. Han tipsar henne om filmer han distribuerar som videobud på 80-talet. Deras väger skiljs men korsas igen trots deras olika karriärvägar. Berättaren går från att sälja kranvatten på flaska till att bli en viktig aktör i  (bristvaran) vattenbranschen. Kärlekshistorien gör att vi får behålla hoppet om än naggat och genom ett skeptiskt filter.

Det där med självhjälp är svagt ironiskt. Har självhjälpsböcker någonsin hjälpt någon på riktigt? Är det inte lurendrejeri till 90%? Det här kan vara något att minnas när vi steg för steg får följa en ung man från landsbygd till stad. En stad som växer ohejdat och som är genomkorrumperad och oreglerad. För att överleva är det det djungelns lag som gäller. Mutor och vassa armbågar hör till vardagen, så även risken för överfall. 

Med ett lyft ögonbryn iakttar berättaren hur omvärlden är totalt oberäknelig och enda sättet att klara sig är att göra som alla andra som börjar tjäna pengar att skydda sig med murar, vakter och övervakningssystem. 

Eftersom världen är mer eller mindre uppkopplad finns ditt jag återgivet på skärmar för den som kan betala. Det här innebär att vår historia plötsligt går från att vara lokal till att bli global.

Att landsbygderna avfolkas handlar om att människor vill kunna försörja sig och få det bättre. I staden vill man efter att ha skaffat sig arbete bo drägligt få det bekvämare. Men kommer de fattiga massorna någonsin att få det så mycket bättre? Moshin Hamid har en bild av hur längtande och strävande människor möter en glasvägg som motar dem De kan stå där med näsorna tryckta mot glaset och se hur västvärlden vältrar sig i lyx i överflöd. De rika lever flott men begränsat p g a hot för kidnappning, rån och överfall. Korruptionen visar sig bl a i att polisen väljer vem man skyddar. De rycker inte ut till de fattiga stadsdelarna utan uppgivet rycker på axlarna och menar att " låt dem skjuta ihjäl varandra så slipper vi ta tag i problemen.."

Om man tänker att utveckling sker stegvis, att a leder till b långsamt i en reglerad och trygg miljö rycker den här berättelsen fram i gigantiska kliv. Från lerväggar och storfamiljer till SUVar med mörklagda fönster och beväpnade vakter.

Cynismen ligger inte långt borta men hopplöst är det inte. För det finns en kraft i den lilla människan som på något sätt bromsar så att fullständigt kaos inte utbryter. Kärleken är en del av den kraften. Det kan beskrivas i hisnande iakttagelser eller filosofiska betraktelser som t ex:

"Vi är alla information, allihop, oavsett om vi är läsare eller författare. dna:et i vår celler, den bioelektriska strömmen i vår nervbanor, de kemiska känslorna i våra hjärnor, konfigurationerna av atomer inuti oss och av subatomiska partiklar inuti dem, galaxerna och de virvlande stjärnhoparna vi inte bara uppfattar när vi ser utan också när vi ser inåt, alltihop, varenda liten bit och byte av det är informtion. Om all denna information verkligen försöker begripa sig, om det är det som är det slutliga mål som vårt universum sträcker sig mot, vet vi ju inte helt säkert ännu, fast blotta det faktum att vi människor har utvecklats, vi i informationsformer som är förmögna till ständigt växlande förståelse av information ger vid handen att så skulle kunna vara fallet. det vi säkert vet är att information är makt. Och därför har information blivit så viktig i krig, denna den mest  ohöljda av metoder ägnade att erövra makt".
4,3

Utgiven 2013

Läst 25 juli 2014