Min är hämnden

av Marie NDaye
Advokaten Maitre Susane får besök av herr Principaux vars fru sitter i häkte i väntan på rättegång. Hon är högst sannolikt skyldig till att ha dödat deras tre barn. 

En yttre eller inre intrig?

Bara vetskapen om brotten gör att pulsen höjs och blockeringar slår till. Hur kan ett sådant brott bara vara möjligt? Men fokus vrids åt sidan för att ingående studera de olika huvudpersonerna; deras tankar och inbördes förhållande men framför allt deras attityder och hur de skiftar i samspelet med varandra. Vad som tänks men inte sägs.

Olust och oro infinner sig. Saklighet hade varit på sin plats inför det oerhörda; är Madame Principaux skyldig? I stället följer vi advokatens tankar som virvlar kring vad hennes föräldrar ska tänka och säga och varför hennes hemhjälp inte verkar respektera henne. När advokaten, på grund av privat trassel och misstankar om vad hemhjälpen hemlighåller börjar det gunga. En surrealistisk situation uppstår som Maître Susane inte har förmåga att ta sig ur. 

Själva sakfrågan hamnar alltså vid sidan och fram träder ett antal människor med svårigheter eller dolda avsikter. Outtalade förväntningar punkterar alla eventuella möjligheter till vettiga samtal. 

Kvinna på gränsen till sammanbrott

Kanske handlar texten egentligen om hur kärlekslöshet i hemmet skapar missväxt. Utan bekräftelse och kärlek formas flickan som sedermera blir advokat till en orolig själ som inte vågar fatta de beslut som är bäst för henne. Det ständiga sökandet efter föräldrarnas godkännande har gjort henne till en opålitlig person när det gäller moraliska beslut. Härvan hon hamnar i visar på detta och när hon inte kan ta sig ut bryter hon samman.

Hur berättas denna trassliga historia?

När personerna väl talar, märk väl inte samtalar, väller ordmassorna fram och nöter på mitt förnuft. Ibland anförs meningarna i långa stycken som börjar med för eller men vilket får en nästan hypnotisk effekt på läsaren. Jag hamnar i ett luddigt tillstånd som vaggar in mej i en bubbla. 

Vad synas?

Hur beskrivs miljön, denna vinter i Bordeaux? Ja att författaren valt en kylslagen fond med isiga gator, där Maître Susane dessutom halkar och slår sig svårt, kan tyckas övertydligt men bilden biter sig ändå fast. Hon har tappat fotfästet. 

Och i familjen Principaux? Har mannen successivt isolerat sin fru och därmed sakta orsakat ett förfärligt sammanbrott. Hans mål var att få ha sin fru för sig själv. Brottet som begåtts var kanske en hämnd gentemot Monsieur Principaux, en Medea.

Människorna är ständigt upptagna vid status och social ställning. Position och ägodelar är det som skall visa vem du är. Verkliga förtroendefulla samtal mellan människor existerar inte. Är det bland annat därför maitre Susanes självbild vacklar?

Den bortvända blicken

Att som hemhjälpen försöka skapa sig en framtid i ett nytt land genom att vara mer eller mindre osynlig göder avund kanske också ilska vilket leder till falskspel. Tätt under ytan ligger vreden och pyr.

Stämningen påverkar mej. Ifrågasättandet och senare en ambivalens kring allt och alla. Men kvar står titeln: Min är hämnden. Ja om detta är ett grekiskt ödesdrama i modern tappning kan det bara handla om mamman Marylenes hämnd.

Krypande kuslig, skärskådandet av vår egoism som skapar en oförmåga till empati både personligt som globalt plan. Ja här sitter jag med mina idéer och då påpassligt avslutas boken med orden: ”Vi tror oss veta nu, och ändå säger vi till oss själva: Men tänk om jag tar fel"

Min är hämnden kan säkert funka som bokcirkelbok där deltagarna kan ge än fler infallsvinklar. Trots det intrikata välskrivna romanbygget blir det bara en trea. Det blir för mycket introspektion och ifrågasättande som bygger på osäkerhet. Det blir halkigt, jag får inte riktigt grepp. En sista undring; beskriver Ndiaye ett välstånd på bräcklig grund, den bygger bland annat på tidigare (och nuvarande) plundring vilket gjort oss till cyniker? 

Marie NDiaye är en fransk författare och dramatiker född 1967.

ISBN: 9789127176775