Starka band

av Vivian Gornick
Vivian Gornick är nu drygt åttio och ser tillbaka på sin uppväxt i ett judiskt arbetarhem i New York. Tidigt märker hon sin förmåga att registrera. Hon gör det storögt i det tätbefolkade hyreshuset med massor av barn, lyssnar på skvallret som är livsluften i köket där grannar och släktingar strömmar fram och åter och i centrum finns mamman. 

Det särpräglade med Starka band är det nakna språket och de vassa iakttagelserna. Skrivandet blir tidigt ett vällustigt måste som hon inte kan komma undan. Som ett läskpapper fångar hon upp koderna, de kan ju bli livsavgörande, hon inser att orden är de byggstenar man förstår världen med. Hon bagatelliserar inte sina spontana intryck i stället söker hon ord för dem även om de kan verka udda eller banala. Hon är också varse barnets oförstörda blick som ännu inte marinerats i fördomar.

På äldre dagar träffas mor och dotter för långa promenader längs gatorna i New York och på så vis rullas minnen och frågor upp. Båda är fångna i orden men mamman skulle förmodligen inte formulera det så.  

” .. inte för att hon vill höra på vad jag säger, utan för att hon är upprymd av tankeutbytet” 

Mamman och flickan, förbundna, tajta. Inte bara det, mamman är både avundsjuk och krävande på ett för henne självklart sätt. Här om sorgen efter maken: 

”Din uppgift är att förstå, ditt öde att leva med den dagliga vetskapen att du inte duger till att hela såren efter min förlust” 

Det jag kommer att bära med mej är hur Gornick självklart utgår ifrån att språket är prio ett redo att brukas för livets alla skeenden. Stilen är självironisk och har ofta en humoristisk tvist trots mindre smickrande scener. Livet skall nedtecknas rakt upp och ner, i det finns en nyfiken livsbejakande spänning.

Det sista modern säger i boken och då är de båda äldre kvinnor: 

” Varför tar du inte och går nu? Varför tar du inte och går din väg ut ur mitt liv? Jag hindrar dig inte”

Herregud vilket spänningstillstånd hon lämnar sin dotter i. 

Vivian Gornick om deras symbios ”vi är fånga i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet”

För att Vivian Gornick är totalt ointresserad av förmildrande beskrivningar av en laddad i vad som verkar en oupplöslig relation får Starka band en klar fyra.

Vivian Gornick, 1935, är en feministisk journalist och prisbelönt författare

Läs mer här i Vi läser: Det våras för Vivian Gornick 

ISBN: 9789127163607

Manhattan Beach

Av Jennifer Egan
Örlogsvarvet i Brooklyn New York sjuder av aktivitet efter attacken mot Pearl Harbor 7 december 1941. Varvet är säkerhetsklassat men Anna har lyckats komma igenom nålsögat och nu sitter hon och granskar små maskindelar i en stor sal med andra kvinnor. Från fönstren syns det enorma krigsfartyget Missouri växa fram. Anna som tagit jobbet för att försörja sin familj sedan pappan försvunnit vantrivs med sina arbetsuppgifter. På en lunchrast iakttar hon en pråm med dykare och en låga tänds - hon vill lära sig att dyka. Vid den här tiden fanns inga kvinnliga dykare.

Det här är en av tre trådar i en omfattande historia som rör sig mellan trångbodda kvarter till New Yorks societet. Vi lär känna nattklubbsägaren Dexter Styles och Annas pappa Eddie Kerrigan som båda har hittat sina sätt att överleva i storstadsmyllret där gränsen mellan svart och vitt är mycket flytande. Infernaliska rävspel sker bakom kulisserna och ett människoliv står inte högt i kurs. I centrum står Anna men också kriget som påverkar allt och alla, särskilt kvinnorna. Jämförelsen på omslaget med Dickens är inte helt fel.  Människor som inte låtsas om varandras existens men samtidigt är beroende av varandra i en räcka av vad som ser ut som tillfälligheter. Detta smälts samman med detaljrika skildringar från hem, krogar, gatuliv till salonger, arbetsplatser som varv och sjömansliv i fullskaligt krig. Vilken palett hon har i handen Jennifer Egan som verkar frossa i detaljer från alla slags interiörer utan att man tappar tråden. Hon lyckas även med mästerstycket att aldrig tråka ut samtidigt som handlingen blir mer o mer intrikat. Samtidigt får jag del av New Yorks historia som är fascinerande, djungelns lag tycks aldrig vara långt borta. I efterordet märks att en diger research ligger bakom trådarna i berättarvarpen. Jennifer Egan är en god berättare, det här är en spännande bok som är svår att släppa och som man längtar efter att få fortsätta läsa. Skickligt och uppslukande, Manhattan Beach får en fyra

Varvet Anna arbetar på heter New York Navy Yard

Slagskeppet som byggs på varvet under stor sekretess, USS Missouri

Jennifer Egan, född 1962, är journalist och författare 

ISBN

9789100174958

Analys av ett mord

Av Jed Rubenfeld

Under ett mycket smakfullt omslag gömmer sig några parallella historier med New York som skådeplats. Året är 1909 och Sigmund Freud anländer med båt till USA för första och enda gången. Med i sällskapet finns Carl Jung. Samtidigt sker oförklarliga sadistiska brott mot kvinnor i New Yorks societet. En av de drabbade chockas så svårt att hon slutat tala. Dr Stratham Younger, förläst på både Shakespeare och Freud, tar sig an den unga Nora och hoppas att med Freuds teorier få flickan Nora att tala igen. 

Polisen blir såklart tillkallad och den unge kommissarie Littlemoore anar att det finns flera skikt i den här i historien. Utanför de stillsamma förmögna kvarteren växer New York så det knakar. Kullerstenar och hästskjutsar är på väg ut. De gamla kvarteren faller och de första skyskraporna stretar mot himlen samtidigt som en stadig ström av migranter ökar på trycket på metropolen. Konstrasterna är stora, hisnande fattigdom som håller sig långt ifrån de praktfulla husen och de exklusiva hotellen. I ett av dessa flotta hus begås några av de grymma dåden.

Samhällsomvälvningarna gör att lagarna inte riktigt hinner med och kommissarie Littlemoore märker att man tänjer på ordningen lite som man tycker, särskilt om man kan donera pengar eller vara med i mäktiga broderskap. Även inom polisväsendet finns det tecken på viss släpphänthet gentemot vissa medborgare. 

Det här är upptakten till en spännande och delvis intrikat historia. Författaren har gjort grundlig research kring New Yorks historia och han lyckas levandegöra såväl gatuliv som societetens etikett. Avsnitten där han fördjupar sig i Freuds teorier tillhör svackorna men om man ger sig till tåls bjuds en fin twist i ämnet. Det finns fler personer i Analys av ett mord som funnits i verkliga livet, bland annat borgmästaren som såg till att Manhattan-bron byggdes, George B. McCellan Jr.

Kriminalhistorien är ibland något sökt, men småcharmig. Analys av ett mord får en fyra för att Jed Rubenfeld verkligen lyckas levandegöra ett dåtida New York och några av dess invånare.

Analys av ett mord av Jed Rubenfeld, 2008

Ett litet liv

Ett litet liv Hanya Yanagihara. 

Obs Denna text avslöjar viktiga delar av handlingen.

Vännerna Willem, J B, Malcolm och Jude träffas första gången på college och blir ett sammansvetsat gäng. Från att berättandet till en början har cirklat kring kamratkretsens bakgrunder, olika karaktäristik och händelser som mejslat fram drag hos var och en tippar handlingen så småningom över mot att fokusera på Jude St Francis.

Judes bakgrund och uppväxt skiljer sig totalt från de andras och här kommer en reservation (vilken sitter hårt inne eftersom jag beundrar stilen, flätverket och den gigantiska ambitionen hos Hanya Yanagihara). Med den fruktansvärt trasiga bakgrunden är det extraordinärt att Jude kan skapa varaktiga kontakter ö h t, att han trots allt djävulskap är förmögen att ge kärlek finner jag nästan osannolikt. Att få sin identitet krossad, sitt jag fullständigt utnyttjat, att inte få behålla några glädjeämnen i livet utan att någon är där och besudlar. Det är smärtsamt och väl beskrivet, så väl att min fråga är oundviklig. Hur är det möjligt att Jude kan vara en givande människa när själva livstråden naggats, nästan förintats, så svårt? Han borde ha blivit ett monster men han gör det som är vanligt bland flickor (kanske även vissa pojkar?) han skadar sig själv. Han vänder självhatet inåt, han lär sig att leva så, han lever ett dubbelliv.

Vännernas liv öppnas i luckor, några händelser zoomas in med framvällande detaljrikedom och hänvisningar till tidigare skeenden som gör att vi får påminnelser vilket inte alls stör eftersom minnet kan behöva en knuff, omfånget är av det mastiga slaget. Ett litet liv är på 732 sidor.

Det hoppfulla i Ett litet liv är värmen, kärleken och framför allt vänskapen. Det är vänskapens kärlek som håller, framför allt, Jude under armarna även om han på egen hand försöker skapa en plattform med början i sitt arbete som advokat. 

Att vara en människa är inget man klarar på egen hand, detta tror jag är bokens premiss. Alla sorters människor finns där ute i livet. Vi träffar de som ger kärlek och de som trasar sönder sitt eget och andras liv. Det svåra är att ge och ta emot kärlek. Att inse att det är en av de största gåvor man kan få i sitt liv, det att någon vill ge. 

Var går gränsen mellan kärlek och vänskap? Är det ö h t viktigt att dra en gräns? Kanske om kärleken innebär förbehåll som att man lovar i nöd och lust? Är vi förmögna att tänka oss vad svärta, djup sorg och ett otillräckligt jag kan forma en människa till för handlingar?  För vad vet vi vad för prövningar som ligger framför oss?

En bedrift är denna bok som när du öppnat den så väller och sväller berättelserna ut och in i ditt inre.

Miljön är USAs ostkust, främst är det scener från New York.

Här en intervju i The Guardian med Hanya Yanagihara i hennes lägenhet i New York med hennes 16.000 böcker, tavlor och foton. Det går inte att undvika att hitta miljöer och konstverk i boken som påminner mer eller mindre med den här interiören. 

4,2

Läst augusti 2017

Generation Loss

Av Elisabeth Hand

Den här författaren vet vad en baksmälla vill säga och inte bara det, hon vet också hur olika droger tar, hur de verkar med varandra och vilka tillstånd de försätter hjärnan och kroppen i. Dessutom har hon mycket goda kunskaper om traditionellt mörkrumsarbete, även så udda delar som hur man gör egen emulsion och fixar en daguerrotype. (Det här är den första roman jag läst som är så hängiven fotograferandet). Hon vet också mycket om hur det är att vara vid Maines kust kalla dagar och nätter på vintern.

Det här är en ovanlig thriller vad gäller person och tema. Huvudpersonen Cassandra Neary är starkt drogberoende, dras åt det mörka i livet och är fotograf. Hon är utled på klubblivet i New York men hänger där för att i bästa fall hitta någon att gå hem med. För tjugo år sedan var hon i ropet och gav ut en mycket sparsmakad fotobok, Crazy girls som sålde i begränsad upplaga. Många av hennes vänner dog av överdoser och hon var med vid dödsfallen vilket hon fotograferade. Men nu är hon en föredetting och i ständigt behov av pengar.

Så till slut får hon ett uppdrag som hon triggas av. En av hennes förebilder lever isolerat på en halvö i Maine och vill att Cass skall skall intervjua henne. Så Cass drar på sig skinnpajen och bootsen, trampar gasen i botten och kör norrut.

Jag skall inte avslöja så mycket av själva intrigen, som innehåller alla thrillerns spännande delar, däremot lite av den miljö Cass hamnar i. Uppe i Maine är man trött på utbölingarna som kommer en kort tid på året och kräver allt av ortsborna. De å sin sida har tagit stryk av ett fiske som inte längre fungerar eftersom sjöbottnen är barskrapad på liv. Övriga arbetstillfällen har försvunnit. Husen som gått i arv i generationer, tvingas de sälja när inget annat återstår. Bitterheten är lika hård och vass som snöovädret som träffar Cass i ansiktet när hon kommer fram. 

En annan miljö, som det finns rester av längs kusten är bosättningar av hippiekollektiv som drogs till Maine i slutet av 1960-talet, många försvann av naturliga orsaker, Då var det experimenterande av konst, droger, kärlek och religion. Nu finns några äldre figurer kvar, i egensinnigt byggda hus, utspridda på öarna. En av dem är Afrodite Kamestos, den berömda fotografen som ingen har hört något ifrån på trettio år.

Det finns spillror av hippieran lite varstans märker Cass. Hon hamnar i ett delvis laglöst land när hon börjar söka sig fram för att få information och framför allt att få se de fantastiska fotografierna som en fick henne att börja fota. En hel del av experimenterandet med friheten gick uppenbart överstyr det avslöjas ju längre Cass tränger in på öarna.

Det är alltså en främling som kommer kommer till byn och rör till det. Denna gång (tänker på gamla västerns) också en tuff ensamvarg men inte en man på häst utan en kvinna med punksår och i hyrbil. Hela tiden ser hon till att hon har droger i närheten, spelar ingen roll vad bara det kickar igång systemet. 

Stundtals är det lebbigt. Inga slippriga detaljer missas och inte heller förnedrande sådana. Det är Linda Skugge som översatt och jag vet inte om det beror på henne men det går fort att ta sig in i boken och det blir spännande ganska snabbt. Den förlorade generationen. Varför har man inte brytt sig om att översätta titeln? Som att slå in öppna dörrar?

Fler böcker finns om Cass Neary och Elizabeth Hand kan tänka sig David Lynch som regissör om Generation Loss blir film.

Helt ok, den får 3,8

läst 2016

Tiga är guld

Timothy är tillbaka, nu i del två om hur New York växer i en kaotisk tid och hur brutalt livet är på gatorna, i gränderna  och överallt. Hur grunden till den sheriffstruktur vi ser idag börjar skönjas. Timothy är en kopparstjärna d v s han har tilldelats ett distrikt där han får lagföra brott. Han släpar brottslingarna till Graven, det stora polishuset, där Matthis polismästaren med stort P (som faktiskt funnits) regerar. Graven är ett slutet kretslopp. In kommer förövare ställs inför rätta och om det det är riktigt illa verkställs även dödstraff på Gravens gård. 

Här har Timothy sitt arbetsrum, vilket väckt en del avund. Det har han fått efter händelserna av en hemsk brand (del ett av New Yorks Gudar). Timothys äldre bror Valentin är en man med många ansikten, en överlevare som följer strömmen och spelar spelet men ser ändå till att vakta sin bror, fastän det inte verkar så alla gånger. Valentin arbetar inom brandkåren och det är också ett gäng väktare, mer eller mindre lika våldsamma som kopparstjärnorna.

Steget mellan att försöka hålla ordning på gator och torg till att bestämma hur saker skall skötas är såhär runt 1850 inte långt, och är det inte så än idag att polismästare eller åklagare ofta kandiderar till politiska poster?

I förra boken var temat fördomar mot irländare och vad som kan hända när de fångas upp av hatiska krafter. Den katolska kyrkan anklagades bland annat för barnamord.

I Tiga är Guld tas en annan historisk problematik upp. Det finns slavar i södern men det finns också frigivna slavar. Men när de drar sig norrut för att försöka leva som fria är det osäkert. Det finns kidnappare som fångar färgade personer och fraktar dem till södern där de säger att det här är förrymda slavar. Belöning för dessa förrymda är hög vilket innebär att det här är en lukrativ bransch.

Tre färgade personer tillfångatas av kidnappare. En liten familj som orättfärdigt frihetsberövats. Här börjar äventyret. Det är våldsamt och kränger än hit och dit. Skuggor, lukter o stank. Barnarbete, armod och grymheter vart man ser.

Som så ofta leder trådarna till maktsfären, även här. Lite tröttsamt efter alla böcker och filmer med denna välbekanta tråd men det blir ändå spännande, om än ganska omständligt och snårigt. Det är fullt med skrupellösa människor överallt och den känslige Timothy åker berg- och dalbana mellan gruvligheterna och kan bara stundtals få vila o värme ovanpå bageriet där han hyr ett rum (med varmt golv och underbara dofter av nybakat bröd)

Lyndsay Faye verkar ha lagt ner ett stort arbete på research och det talar till bokens fördel. Hon skriver om det i slutet. Det antyds också i boken om spänningarna mellan nord och syd och att det talas om krig. Varje kapitel börjar med citat av före detta slavar eller dokument från den här tiden som har att göra med det ofattbara lidandet den befolkningen utsattes för.

Faye verkar också gilla cyberpunk (?) det mörka, gnisslandet av allehanda maskiner och dolska hålor och krogar och märkliga tillhåll. Jag får en känsla av ständig skymning och kyla.

4,1

8 juli 2016

New Yorks gudar

Det är sommar, det är hett, vansinnigt hett i New York 1845. I staden har invandringen ökat massivt, båt efter båt kommer ifrån Europa och mest kommer de från Irland. Trasiga, sjuka, hålögda stackare vacklar av skutorna. 

På gatorna och krogarna är det rörigt, osande av odörer och trångt. På en ostronkrog jobbar Tim, Timothy Wilde, som bartender. Han drömmer om att spara pengar för att kunna gifta sig och han vet med vem. Men vet hon? Alla slantar han får över gömmer han bakom golvlisten i sitt hyresrum. 

Så inträffar den stora branden. Nedre Manhattan nästan jämnas med marken och därmed försvinner Tims besparingar. Och där med svetten lackande och kroppen skrikande av sömnbrist dyker ännu ett problem upp. Ett rykte gör gällande att de barbariska irländarna, läs katolikerna, har offrat små barn, dessutom flera stycken. 

Ryktesspridningen piskar upp en lynchstämning som kan brisera vilken timma som helst. Det är nu NY första poliskår bildas. Ett garde av de män som deltagit i brandsläckningen. Här handlar det  mer om att ha fysisk råstyrka än något annat och det har Tim och hans bror. Kusligt, rörigt, spännande och mitt i alltihop en kärlekshistoria med komplikationer. 

New Yorks gudar är den första i serien om polismannen Timothy Wilde