De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Av Johannes Anyuro

Titeln anspelar på mödrarna till de frivilliga unga män som anslutit sig till Daesh och dött martyrdöden. Ja den sorgen är nog en av de största, att förlora sitt barn. Att dessutom tänka att det var för saken, för sekten, för att någon hjärntvättat dig, finns något annat än skuggor och galenskap efteråt?

Johannes Anyuro har skrivit en allvarlig och tung bok. Han drar ut tendenserna vi har idag till olika

Tänk om:

Spänningarna mellan olika samhällsskikt blir så stora att staten tar till metoder som står i strid med våra värderingar idag som koncentrationsläger och tortyr. 

Tänk om man i stället för att arbeta med inkludering flörtar med i de fascistoida strömningarna och skyller precis allt på muslimerna. Vad händer då?

Ett terrordåd sker och det blir punkten när allt tippar över. Men vad skedde egentligen? 

Författaren (i boken), som själv har en mamma som flytt över havet och till slut hamnade i Sverige, får ingen ro förrän han fått höra flickans berättelse. Flickan som var med vid dådet och som nu sitter på en sluten psykiatriskt klinik.

Hennes berättelse välter upp-och-ned på den vedertagna versionen och får marken att sakta börja gunga under författarens fötter. 

Om vi inte tar hand om de unga, bryr oss om deras drömmar och stöttar i de mest sårbara åren, ja då kan det gå vansinnigt snett. 

Det går inte att läsa De skall drunkna… utan att tänka på Sverige idag. Förorter, hjärntvätt och utanförskap. Jag tänker att för stora klyftor är livsfarligt, det skapar en krutdurk.  

Blandningen av realism och en ådra av SciFi skapar en svindlande känsla. Det är inte alla författare som kan gå iland med det men Anyuro lyckas koppla ett grepp på mig som läsare som är gastkramande. Vissa sidor skummade jag för hemskheterna. Andra är fulla av ömhet. Här finns också mycken klokskap. Ovanpå allt slutar boken med en twist som får mig att gunga till. Kolla alltså inte i slutet!

En grym bok, en viktig bok men inget för den som sover dåligt på nätterna. Om du orkar vilja förändra världen till det bättre kan du alltid börja i det lilla och var vänlig mot dina medmänniskor, det är stort nog.

4,5

9 februari 2018

Effekten av Susan

Högoktanig action bland Köpenhamns traditionstyngda institutioner och välsituerade villaområden kryddat med syrlig svart humor, kan det vara något? Den som tidigare läst Peter Höeg vet att han fångar upp tendenser i vår samtid och blandar friskt mellan berättarstilar. Här en mix av detaljrikedom på molekylnivå till utsvävande framtidsscenarier vilka blir mer och mer skrämmande ju längre jag läser.

Susan Andersen är en hängiven världsberömd fysiker. Hon ser fysiska samband och lagar överallt i sin vardag, även när det gäller relationer. Men nu har hon hamnat i knipa och för att komma loss pressas hon att leta reda på ett dokument, vilket visar sig vara ultraintressant. En Framtidskommission som förutsåg hot och händelser fick lägga ner sin verksamhet, men protokoll finns gömda någonstans. De som kan tänkas veta något faller som käglor. De dör precis innan Susan och hennes familj hinner söka upp dem. Någon följer tätt i deras spår, starka krafter verkar veta familjens rörelser in i minsta detalj. Och så drar det vidare ut i Öresund, ner i kulvertar och upp i luften.

 Effekten undrar ni kanske, vad menas i titeln Effekten av Susan? Jo Susan har en mycket speciell talang, hon kan få människor att säga det de tänker. Överrumplade och generade blir de rädda för Susan. Denna talang använder sig Susan av som vapen vilket bidrar till att skruva åt thrillern om den hemliga Framtidskommissionen ytterligare. Stundtals är jag road, ibland rycks jag med i den skruvade handlingen och vad det lider får jag kläm på vad jag tror Peter Höeg vill. Han vill roa oss en stund under galjen.
4,0
Läst 2015