Den sjunde pojken

Av Johanna Bäckström Lerneby

Ung pojke hittas i livlös i vattnet vid Pustervik i Göteborg, en annan pojke försöker rymma från ett behandlingshem i Småland. Slarvig polisutredning om Pustervikspojken kommer så småningom till Hanna Backs kännedom. Trist då att hon inte får använda sina journalistiska grävkunskaper som civilanställd polis. Det kryper av otålighet i Hanna.

Hanna Back känner sej förnedrad och rejält förbannad efter att ha blivit avskedad från en av Göteborgs största tidningar. Arbetet som civilpolis är något segare så hon kan inte låta bli att göra lite eget gräv vid sidan av. Sånt som polisen borde ha gjort men eftersom formalia hela tiden kommer i vägen händer inget. Hanna vet att hon hänger löst om hon går vidare.

Hisingen har fått en eminent stadsdelschef för skola och omsorg, Niklas M har lyckats vända skolornas nedåtgående kurva och han lovordas i media. Men är allt verkligen så fantastiskt som det verkar?

Jo det är absolut en bladvändare och jag dras med. Det blir sällan långrandigt och Johanna Bäckström Lerneby vet hur hon ska vrida upp spänningen, det märks också att hon har kännedom om vårt skuggsamhälle. Men känslan efteråt är en lite av pyspunka. Spänning för effektens skull snarare än att den väcker berättigad upprördhet. Kanske blev jag besviken eftersom det började så bra? Fler böcker om Hanna Back är att vänta. 

Johanna Bäckström Lerneby, 1974, är journalist och författare. Hon slog igenom med med Familjen, ett reportage om gäng- och ekonomisk brottslighet i en av Göteborgs förorter.

ISBN: 9789180665940

Gamla synders skull

av Sebastian Berry

Så sympatisk han är den nyligen pensionerade polisen Tom Kettle. Han njuter sitt otium på en klippa med utsikt över havet och strövar runt i minnena som beter sej lite hur som helst.

Men den behagligt innehållsfattiga tillvaron störs av människor som söker hans hjälp. Lite yrvaken börjar han ta sej an verkligheten och inte minst händelser som varit begravda tills nu.

Så behändigt och kärleksfullt han behandlar orden Sebastian Barry. Han plockar och lockar fram dem med varlig hand, även de tunga svåra minnena. Men är Tom Kettle understimulerad eller håller han på att bli dement? Han hamnar i starka tillstånd som är påtagligt realistiska ena stunden men visar sej vara något annat; syner, förträngda minnen eller är det ptsd från soldatlivet? Det finns mycket att klura på och det långt in texten. Sakta framskymtar konturerna av onämnbara skeenden som rör familjen, och nu går det inte att hålla undan sanningen längre. 

Jag är fortfarande kvar i den där viken på Irländska ostkusten och undrar vad Tom Kettles nästa steg blir och spänningen ökar. 

Underbart språk, utmanande handling. En bok jag inte kunde släppa.
Följsam fin översättning av Daniel Gustafsson.

Sebastian Barry, född i Dublin 1955, är en av Irlands mest omtalade författare. För sina romaner och pjäser har han bland annat erhållit Kerry Group Irish Fiction Prize, Irish Book Awards Best Novel, Independent Booksellers Prize samt James Tait Black Memorial Prize. 

ISBN: 9789113138053

Ådalenserien

av Tove Alsterdal
Rotvälta, Slukhål och Djuphamn - tre kriminalromaner som sitter som en smäck.

Skotten i Ådalen och Höga kusten är kända begrepp och kanske känner vi till att det rör sig om Ångermanland. För polisassistent Eira Sjödin betyder landskapet mycket mer än så. Hon är en hemvändare, en som ber lite om ursäkt för bortavaron men nu behövs hon, mamman är dement och glider mer och mer in i dimman.

Eira är stationerad på polisstationen i Kramfors, hon och kollegorna har ett gigantiskt bevakningsområde. 

Det jag uppskattar 
Böckerna är händelsedrivna, det är också en bra mix mellan framåt och funderingar inåt som levandegör. Funderingarna bara finns där, känns aldrig som att Alsterdal skriver mej på näsan. Hon gestaltar traktens historia på ett naturligt sätt som får mej att vilja veta mer. Händelser som satt djupa spår vilket påverkar människor än idag. Eira lever med det varje dag eftersom hon är uppkallad efter den unga kvinna som dog av ett vådaskott under Ådalen-kravallerna 1931. Även utflyttningen som lämnat vackra gedigna hus helt övergivna. Här hur nerlagda sågverk bokstavligen gör sig påminda: 

”Hon blev varse osäkerheten under sig, en terräng där djupa hål kunde öppnas, delar av Ådalens stränder bestod av fyllnadsmassor från sågverksepoken istället för fast mark”.

Eira Sjödin är som vem av oss, det är svårt att få ihop arbete och vardag. Oron gnager samtiidgt som hon verkligen gillar sitt oförutsägbara jobb. Hon är en bra polis; smart, omutbar, intuitiv.

Spänning, bra språk och karaktärer gör att jag omedelbart vill läsa vidare. Visst går det att läsa enstaka för deckardelen men det blir dubbelt givande om du börjar med: 

Rotvälta; gammalt fall tas upp, sitter fel man i fängelse? 
Slukhål; män som låsts in och lämnats att dö, finns något samband? Mycket spännande
Djuphamn; kvarlevor i älvens djup leder till gömda hemligheter i Eiras omedelbara närhet

Fler tänkvärda citat:
Om att vända hem
”Det fanns en obalans i att vara den som återvände. Något hade rubbats, handlade om lojalitet"

För en som läst en himla massa deckare gläds jag åt frånvaron av slapp slentrian i intrigerna, här rör vi oss på ny mark. Ibland hänger fallen samman med Eiras familj och lagren i utredningarna får ett annat djup. Altsterdal ger på några rader plats för eftertanke. Här om mammans tilltagande demens:

”Eira höll hennes friska hand, såg ögonlocken falla och ansiktet slätas ut, de många åldrarna som samsades under samma hud. All erfarenhet hon hade samlat på sig, hemligheterna som nu försvann”

Om förälskelse: …” han hade givit sken av att han var en man som kunde ge henne vad hon behövde, så som man gör i förälskelsens skeva början när ingenting är helt verkligt, men man inbillar sig att allt är sannare än förut” 

Jag skriver det här sommaren 2023 men eftersom vissa trådar hänger i luften efter Djuphamn i del tre, har jag en stark känsla av att det kan bli fler delar i Ådalen-serien, hoppas det.

Serien om Ådalen och Eira Sjödin får en klar fyra. 

ISBN

Rotvälta: 9789179035259

Slukhål:   9789180181457

Djuphamn: 9789180187046

En osynlig

Av Pontus Ljunghill
En något annorlunda kriminalroman som borrar djupt och länge och är därmed en tjock en,

nästan 400 sidor. Styrkan är miljöerna och karaktärsbeskrivningen framför allt av kommissarie Stierna. Vi befinner oss i tjugotalets Stockholm en stad i förvandling, det rivs och byggs oupphörligt.

Stierna är ett befälsämne, det märks när han har sina läsningar, det vill säga samlat alla kriminalpoliser och redogör för läget i landet och i Stockholm. Hans chef litar benhårt på Stierna som också har en naturlig auktoritet och därmed lätt att få manskapet med sig. Han är relativt nygift och bor ute på stan. En del poliser bor i själva polishuset på Kungsholmen med sina familjer men det är något Stierna aktar sig för. 

Så dyker det ohyggliga mordet på en åttaårig flicka upp och Stierna blir ansvarig för utredningen. Ingrid Olsson hittas i ett nerlagt varv på Djurgården en sensommarnatt. En man i kostym och hatt har setts i omgivningarna men det är oerhört svårt att komma vidare. Fler poliser sätts in letandet och man förstår att Ingrid har förts bort från Vasaparken en sen kväll. Stierna lovar den ensamstående mamman att han kommer att hitta förövaren. Så växlar handlingen till 1953 och Stierna är inte längre kommissarie vid våldsroteln. De senare åren har han förestått Polismuseet. När han lämnar den posten är det bara någon vecka till innan fallet Ingrid Bengtsson blir preskriberat. Han tar båten till Visby där alla akterna väntar, skickade innan, på hotellet. I Visby promenerar Stierna, äter en stilla middag och lägger sig och funderar medan domkyrkan slår sina dova slag. Tiden håller därmed helt påtagligt på att rinna ut för fallet som tagit all hans kraft, hans äktenskap och till och med hans karriär.

En journalist har spårat upp Stierna och vill göra ett porträtt av den kände polisen. Motvilligt går Stierna honom till mötes och det blir några kvällar med öl och samtal. 

I återblickarna förstår vi vilken otrolig möda man gjort sig i spaningarna efter mannen i kostymen och hans stulna Chevrolet. Vasastadens alla ölhak och fik finkammas, alla som kommit i kontakt med flickan och hennes familj intervjuas flera gånger. Den tekniska avdelningen gör allt för att söka finger- och däcksavtryck. Till slut går man ut i pressen med en halvdan teckning. Men inget resultat, mannen är som uppslukad av jorden, tills…

Det finns ett tillfälle när polisen är hack i häl på den misstänkte och nu när det gått 30 år är Stierna beredd att berätta en del av den historien. 

För stockholmsälskaren är boken ett måste. En osynlig är lika mycket en stadsskildring med instuckna historiska skeenden som påverkar invånarna mer eller mindre, kafferansoneringen till exempel. 

Krimhistorier skall aldrig avslöjas och här skulle jag vilja säga att i fallet Den osynlige skulle det vara en ren dödssynd. Så du som tycker att det är segt emellanåt - håll ut och kika inte i slutet!

Detta är den första boken i serien Historiska Stockholmsmord 

4,0

Läst januari 2018

Springfloden

Allt börjar med ett genomvidrigt mord på Nordkoster 1987 och ni som sett Beck-filmerna vet att där också finns en hel del snask. Det är samma manusförfattare som står bakom tv-serien och boken Springfloden; Cilla och Rolf Börjlind. Mordet på Nordkoster blir aldrig uppklarat.
Drygt tjugo år senare skall polisaspirant Olivia Rönning skriva en uppsats om en oavslutad mordgåta och hon väljer ett  fall som hennes avlidne pappa, också polis, försökt att lösa. Olivia är en riktigt terrier, bra väderkorn och envis. Tack vare henne kommer nya pusselbitar i dagen i den oavslutade utredningen. Under resans gång får vi bland annat stifta bekantskap med uteliggare i Stockholm, förmögna företagare bosatta på Östermalm, stuguthyrare på Koster, barägare i Costa Rica, lyxprostituerade och en fattig ensamstående mamma från förorten. Och poliser så klart, både de som orkar fortsätta sitt arbete och de som inte mäktat. Som sagt en hel del vidrigheter men som de dramaturger Börjlinds är får vi vila mellan spänningsmomenten. Då kan det dyka upp karaktärer som vi känner igen från både verklighet och fiktion. Eller vad sägs om en snacksalig granne med märklig halskrage och gulfärgade glasögon? Eller mannen från Utrikesdepartementet som flyger mycket, twittrar gärna och är småarrogant och orädd inför media. Springfloden är den första boken i en tänkt serie om Olivia Rönning och utredaren Tom Stilton. Jag gissar att man redan nu förbereder filminspelningarna. Som sagt det är två durkdrivna manusförfattare som knattrat på tangentborden. PS Visst var det så. Vintern 2016 gick serien på TV, en uppskattad figur som fick mer plats i filmatiseringen än i boken (om han ens var med där) var Johan Widerbergs Minken- mannen med ett stort hjärta & hybris. Han var f ö en av seriens höjdpunkter. Se här en intervju med Johan Widerberg om rollen. Mer filmskvaller, Björn Andrésen gör rollen som Benseman, en av gänget på bänken. DS