Himlabröd

 av Alice Lyttkens

Om jag hade läst Himlabröd som sjuttonåring hade jag antagligen identifierat mej med Hedda Skoot och sugits in förvecklingarna. Det hade förmodligen mest kretsat kring de män som svärmade runt henne. Allt för att få reda på vem som skulle få hennes hjärta att bulta snabbare.
Till läsaren hade jag bett henne fråga sej, varför. Varför får hon inte röra sej fritt, inte äga några pengar, inte bestämma vem hon vill träffa? Att problematisera samtidigt.

Hedda kastas från ett rosenskimrande liv till ett instängt strängt kallt med löss i sänghalmen. Därefter mer elände. Det enda som kan få henne att stå ut är tankar på sin käresta men även det hoppet släcks. Vad kan då en ung kvinna göra i en värld där män med makt lägger krokben och endast ser henne som en statussymbol och blivande barnaföderska?

För det råkar sej så att Hedda är väldigt vacker, så vacker att ryktet till och med har nått de adliga och därmed kungahuset. Ung, orörd och attraktiv det är en klenod som är lika åtråvärd som guld. Så där sitter Hedda med mamsell Anna i en iskall lägenhet och spinner ull. Hon vågar/får inte gå ut. Det enda hon kan lita till är sin list. Med den lilla vetskap hon har försöker hon att förhala männens nästa drag. Men tiden håller på att rinna ut och vad kan hon göra?

Himlabröd utspelar sej i 1700-talets senare del i framförallt Stockholms borgerskap. Heddas far har fostrat henne till en fin fröken för skydda hennes framtid. Hurdå? Jo genom gifte såklart. Kvinnorna var handelsvaror och det tror jag är Alice Lyttkens grundbult i Himlabröd, hon beskriver den extrema ojämlikheten i en tid då det ordet inte fanns. Man lydde far och kyrkan punkt. Det fanns inte plats för egna önskningar och drömmar.

Himlabröd är omfångsrik och språket är en tröskel. När man listat ut vad ett ord betyder går det lite lättare men allt är omständligt beskrivet. Tålamod alltså. Ändå är det något med Lyttkens enträgenhet. Hon har något att ”förtälja” oss. Visst det blir lite spännande mot slutet men vi som växt upp med drösar av tv-dramatik är inte så oroliga. Så du kan säkert gissa hur det slutar.

Bra: den uppenbara kvinnohistoriska aspekten.
Mindre bra är ordmassorna och språket. Om man nu ändå ger ut Himlabröd som en klassiker är en ordlista ett måste. På tal om det, Himlabröd är något paradisiskt, det bästa man kan få.

Himlabröd är den första i serien Hedda Skoot. De övriga är Dygdeövning, Herdinnelek, Kärleksbesvär och Slumplycka.

Alice Lyttkens, 1897-1991 en av Sveriges mest lästa författare på sin tid. Född i Malmö, bodde i Stockholm. Tidigt började hon intressera sig för kvinnasn roll i samhället och om de orättvisor som följde av ojämlikheten mellan man och kvinna. 

Jakobsböckerna ll

I den allra första delen av Jakobsböckerna, av Olga Tokarczuk, befinner vi oss i Podolien och längs handelsvägarna i östra Europa för att slutligen hamna vid Medelhavet. Här dyker Jakob Frank upp. En färgstark person som drar till sig unga som gamla med sin vältalighet och karisma. Han fängslar med sitt berättande och inger förtröstan. Jakob är en mix av olika kulturer, sefardisk jude i botten, utvandrad från Podolien, han har även bott på andra sidan d v s den muselmanska, Turkisk huvudbonad är hans signum liksom hans raka hållning och vida färgstarka rockar. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Podolien

Så småningom blir det ett stort följe som drar sig upp mot Podolien. Kollektivet delar på det mesta men Jakob är en enväldig patriark. Jakob har funnits. Att han nu fått en hel bok om sig handlar om att Olga Tokarczuk hittade ett häfte i ett antikvariat, en biografi om Jakob Frank som triggade igång lusten att berätta om Polens historia, om östeuropas judar, förföljelserna och läget i östra Europa under senare delen av 1700-talet. 

Allehanda detaljer, dofter och personer myllrar över sidorna. Ibland så noggrant att jag tappar de större svepen i historien. Sant är ändå att massor av judar aldrig varit trygga där de bosatt sig. Grymma pogromer sitter i deras kroppar och medvetanden och kanske finns här förklaringen till den starka gruppkänslan. Det gemensamma, att ty sig till varandra och här spelar såklart ingiftena stor roll. Många är släkt på ett eller annat sätt här kan man ta kontakt och kanske bo hos i byar och städer. 

(I vissa länder hade judarna yrkesförbud inom vissa skrån och det som återstod var låneverksamhet, minns En köpman i Venedig)

Jakob blir ryktbar, bildar samhälle, anklagas, fängslas och hanterar knipan med att att förhandla med det katolska prästerskapet. Tanken var; nej till Talmud och i stället kollektivt ansluta sig till den kristne guden det vill säga konvertering. Vinst för kyrkan, det var en hjord på flera hundra judar som kunde assimileras. 

Här sker kohandel bakom kulisserna, antisemitismen är utbredd inom katolska kyrkan och det är med nöd o näppe massdopen till sist sker. På andra ställen bränns byar och även bland judarna finns hat. De rättrogna judarna avskyr Jakob med sällskap. 

Vi får tillträde till slott och koja, byar och städer, till grottor och böljande vackra landskap. Mot slutet är vi Österrike, Mähren och nuvarande Tyskland. Även långa och vindlande religionsfilosofiska utläggningar av de rabbiner som tillhör kärnan i Jakobs grupp.

Jakobsböckerna är inte annat än en bedrift. I en av alla intervjuer säger OT att hon och hennes man besökt alla byar, städer och områden som nämns i boken. Hennes fascination över Polens historia och dess folk är återkommande. Ett land där landets gränser ständigt har flyttats, t o m raderats, Polen fanns inte under ett tag. De sår som krig medför, läks de någonsin? Grymheter på båda sidor och i kläm finns folket.

Jakobsböckerna får en femma för att allt är så gediget och berättat med inkännande och humor. All kunskap och att kunna klä den i ord. Det genuina historiska intresset som får kött och blod. 

Läs gärna Salomon Schulmans recension om Jakobsböckerna. Här finns mer om jiddisch, Jakob Frank, Polen och judarnas historia. Schulman behärskar jiddisch.