Kodnamn Flamingo

Kodnamn Flamingo av Kate Atkinson

Julia Armstrong arbetar med radioprogram för barn på BBC men rekryteras till ett smärre uppdrag för MI5. Hon skall renskriva avlyssningar. Innebär det här att Julia är spion nu? Det är 1940 och alla möjliga rykten om tyskarnas nästa steg är i omlopp, England rustar sitt försvar. 

Julia är en ganska oerfaren ung dam men verkar självsäker utåt, så när skruvarna så småningom dras åt märker hon inte riktigt hur indragen hon är i den eskalerande konflikten med fienden.

Ja det är en spionhistoria men det jag slås av från början är tonen och den torra brittiska humorn. Trots det allvarliga ämnet är det svårt att inte småle åt hur allvarliga händelser slätas över med ett hoppsan och en kopp te. Det gäller att hålla stilen men allvaret tränger på. Julia gömmer sig bakom en lätt amper mask. Det visar sig att hon är ganska handlingskraftig när det väl gäller men i alla situationer räcker det inte med att säga hoppsan. Verkligheten är något mer komplicerad. Läsvärd, finurlig och med tidstrogna detaljer och miljöer gör att bladen vänder sej själva.

Atkinson är en utomordentlig författare, här lyckas hon elegant fläta ihop oskuld och fasa. Snyggt, det blir en fyra.

Fenomenal översättning av Ing-Britt Björklund

ISBN: 9789113099125

 

Enigma uppdrag: knäck koden

av Robert Harris

Enigma var tyskarnas krypterings-instrument under början av andra världskriget. Det var ett smart sätt att förmedla information till de olika stridslinjerna och det var lyckosamt. Men britterna var ihärdiga och lyckades knäcka koden 1942 med gott resultat, antalet förlista fartyg minskade. Men så händer det något våren 1943. På Bletchley Park misstänker man att tyskarna upptäckt engelsmännens spaningar och ändrar koden. Nu är goda råd dyra. De skarpaste hjärnorna behövs pronto. Matematikern Tom Jericho, blir mer eller mindre ryckt ur sin konvalescens efter att ha gått in i väggen för några månader sedan, nu tvingas han åter till Bletchley Park. Arbetet pågår dygnet runt och området med baracker hyser tusentals män och kvinnor som febrilt arbetar med att fånga upp signaler och försöka tolka dem. Amerikanerna är på tårna, antalet förlorade skepp på Atlanten är oroande och de kräver att få delta i spaningarna efter tyskarnas information som fångas upp av jättelika parker med antenner ute på den engelska landsbygden. 

Maskinerna som tolkar uppgifterna är beroende av människor med olika talanger som kan dechiffrera signalerna. Personalen sitter i kalla dragiga rum med tunna väggar. Kommunikation mellan anställda om vad de arbetar med är strikt förbjuden och kan i värsta fall leda till dödsstraff. 

Miljön på Bletchley Park är erbarmlig, förutom den ständiga kylan är det ont om pauser och ransoneringsmaten som serveras är synnerligen oaptitlig. Trots detta är arbetsmoralen hög och Tom Jerichos grupp sliter med sina uträkningar.

Claire som fångat den blyge Toms intresse arbetar i en annan barack och han börjar misstänka att hon undviker honom. När hon rapporteras försvunnen börjar Tom sitt eget sökande, hemligt förstås alla misstänker alla. 

Parallella konflikter alltså, i första hand kodknäckandet och sedan Claires försvinnande. Som läsare är det inte helt lätt att hänga med i alla turer kring maskinerna som i boken kallas bomber. För kodknackare är det säkert julafton men för mig som är mer intresserad av vad som rör sig under ytan hos de skarpaste hjärnorna och deras kärlekshistorier med Claire går det bra att komma vidare ändå.

Det är först mot slutet som alla märkliga återvändsgränder och misstankar får sin lösning precis som i spionromaner av John Le Carré.

Atmosfären den kyliga vintern 1943 med  brist på det mesta är suggestivt återgivet. Mycket mörker och förfall, blaskigt te och ingen vet vem man kan lita på. En del schablontyper finns förstås, snobbiga, snorkiga överklasstyper och stelbenta militärer men den luggslitne sköre Tom överraskar och spänningen stiger när han får hjälp av en motvillig dam från tyska bokavdelningen. 

Robert Harris är en mästerlig berättare och att det denna gång handlar om en kollega till Alan Turing gör inte saken sämre. Enigma får en fyra för mycket god underhållning och en fascinerande historielektion.

Många filmer och böcker har det blivit om Bletchley Park. Här en lista på TV-serier&filmer

utgiven av Bletchley Park

Spionernas arv

Av John Le Carré

Peter Guillam en före detta brittisk spion sitter i Bretagne och funderar över operation Windfall. Han hade mer än gärna glömt allt det som hände där i slutet av 50-talet men på snirkliga vägar har Peter blivit upptäckt och inte nog med det, kallad till London för förhör, omedelbart. 

Det går inte att vägra och återkomsten till London dyster och de nya kvastarna precis så arroganta som väntat. En släkting till en förolyckad spion tänker stämma brittiska staten och han har bevis. Peter blir satt i en slags karantän, begränsad rörelsefrihet och fråntas sitt pass. På dagarna läser han gamla akter för att minnas och sedan förhöras. Den nya underrättelsetjänsten vill på inga villkors vis ha någon skandal på  halsen. För att undvika det måste alla detaljer upp till ytan. Under tiden Peter läser är han bevakad, därefter förhörd. 

Berlin under det kalla kriget. En läkare har intressanta upplysningar och lyckas få kontakt med britterna. Härefter skapas sinnrika namn, gömställen och alias. En av de inblandade, kvinnan Tulip, vill hoppa av och komma England med sin son. Detta blir operation Windfall. 

Många inblandade och allt går inte helt smärtfritt. Spioner har också känslor även om de agerar som om motsatsen var möjlig. Det blir en sorglig härva med många pikanta detaljer från den analoga tiden när man fysiskt flyttade på filmrullar och försvårade för fienden med intrikata knep. 

Vi som läst Spionen som kom in från kylan eller sett den den formidabla filmen Tinker, Taylor, Soldier, Spy känner igen alla inblandade. Spionernas arv kan sägas vara ett efterspel. Peter G minns operation Windfall med sårigt hjärta, nu när han tvingas minnas igen. Han bestämmer sej för att nysta upp alla lösa trådar utan sina övervakare. En av frågorna, lever George Smiley fortfarande?

Hålla god min vid svek är en av alla färdigheter spionerna tillägnar sig. Hur långt in når sveket, hur rättfärdiga offren? Varför all denna möda? För världsfreden? Det är några av frågorna som poppar upp vid läsningen som tryfferas med slängiga understatements vilket bitvis är riktigt underhållande. Bland annat får det protektionistiska England en känga utan att begreppet Brexit nämns. 

Spionernas arv får en fyra för en bra hoptvinnad historia. Uppskattar att det är en tilltufsad och luggsliten berättare från back-in-the-days, dagens spioner sitter förmodligen bakom skärmar och manipulerar den vägen. 

Läst mars 2020

Några citat från en intervju med Le Carre i Channel 4, 2010

”Oligarchs, money laundering and compromised British politicians are at the heart of it. The spies are following the money these days. But le Carré believes they are doing more. That dirty Russian money was allowed to swill through the financial system as the world teetered on the edge of financial collapse.

”It was in those days most definitely a calling and for all that I've written about it, it was a pretty decent calling, in the sense that we were very patriotic people in ways I don't think we are anymore”

George Smileys last words: to finish Smiley to off, he said: 'Now we've dealt with communism, our next job is to deal with the excesses of capitalism'. I believe that's true," he said.

ISBN

9789174297072

Den första kvinnan

Av Lotta Lundberg

Sara vill bli den första kvinnan som utbildas till rysk tolk inom militären. Allt går efter planen men utbildningen är stentuff, mycket värre än hon väntat sig. Flera saker påverkar Saras avhopp men kanske var det något som brast den där gången då de övade fångenskap med inslag av tortyr?

Scenväxling. Sara är nu fyrtio år äldre. Handlingen i en nära framtid, kanske är det 2025. Nu är Sara ensam och isolerad ute på en ö i svenska skärgården. Hon sägs ha svikit sitt land som numera har uppgått i Scandland. Och där på ön tvingas Sara tänka tillbaka på sitt liv. 

Ännu en scenväxling. I tid är vi där vi är idag ca 2019, mellan tolkskolan och isoleringen på ön. Nu är Sara i Berlin och är framgångsrik journalist och arbetar för en svensk tidning. Europa slits sönder inifrån och påverkas samtidigt utifrån framför allt från Putins Ryssland. Från läktarbänk i Berlin tar sig Sara friheter och raljerar bland annat om svenskarnas rysskräck och perspektivlöshet. Nationalismen frodas och fredsprojektet EU finns knappt kvar. Orden är vapen i krigföringen. Vem behöver tungt artilleri när man kan nästla sig in i huvudet på folk. 

När Sara går över till rysk media och behåller sin kritiska röst gentemot trygga och dumma Sverige blir hon kallad förrädare trots att hon kunde ha gått längre. Till slut når hon trots allt en gräns och väljer att återvända till Sverige men som persona non grata hamnar hon i ett ingenmansland. 

Sara blev aldrig den första kvinnliga tolken inom det militära, hon snubblade på målsnöret. Men hon blev kvinnan som nästan sålde sin själ till djävulen. Och det är inom det moralfilosofiska som många av resonemangen i Den första kvinnan cirklar kring. Var går gränsen mellan; följsamhet och plikt, mellan kritik och svek, mellan tro och kunskap? (Här finns också en fin blinkning till dikteposet Aniara).

Det är de här resonemangen som är bokens styrka. Lotta Lundberg är boende i Berlin och har möjlighet att se på hemlandet med distans. Kanske är det så idén till boken kommit upp i kombination med omvälvningarna vi ser i Europa; växande populism, ökade ekonomiska klyftor, nonchalansen kring klimatfrågan mm. All denna spänning som aldrig får bli avspänning bidrar till en hög stressnivå. När förnuftet krymper finns utrymme för eldfängda anklagelser som inte alltid hinner kollas innan det är för sent. Och kanske har Sara bidragit till den hätska stämningen med sina spetsiga skriverier och tv-program. 

Norge, Danmark och Sverige bildar ett Scandland. Ryssland som oroar med sin smygindoktrinering. Taktiken är glasklar, ryssen härskar genom att söndra. 

Första kvinnan får en fyra för tankeväckande spår om framtiden, medias roll och våra moraliska gränser. 

Åtta månader - en roman om makt

Av Magnus Montelius

Vad skulle hända om Sverige fick en superkarismatisk utrikesminister med ett internationellt kontaktnät? Skulle Sverige då kunna återta rollen som postmodern fredsmäklare? Vara en förebild och visa att de skandinaviska länderna är kapabla att föra samtal och skapa stabilitet i världen?

I Åtta månader är Jacob Weiss den mannen och han fyller gapet med råge efter den tidigare utrikesministern som så snöpligt fick lämna sin post efter att ha fångats på bild med en älskarinna. Statsministern vill ha den olyckliga händelsen ur världen och hoppas att väljarna glömt fadäsen när det blir val till hösten. En stilig man som går igenom rutan och som kanske kan locka, inte bara skandaljournalister, till sig.

Nina Wedén är journalisten som avslöjat och fotograferat den tidigare utrikesministern i armarna på en yngre kvinna i Berlin. Det scoopet har gav henne ryktbarhet men tyvärr inte längre några jobb. Hon lever knapert och när hon blir headhuntad till ett jobb som pressekreterare tackar hon inte nej. Det visar sig att jobbet är på UD.

Ja här börjar Ninas framgångssaga. Hon inser att hon måste ge järnet och utnyttja alla sina kontakter och tidigare erfarenheter för att behålla det eftertraktade jobbet. Samarbetet med Weiss går som på räls och hon lyckas både med avskärmning och strålkastarljus. Jacob Weiss stjärna stiger, så även väljarundersökningarna. Att hålla många bollar i luften är Nina Wedéns specialitet men när hon blir kontaktad av polisen börjar hon ana ugglor i mossen. Hennes tidigare kollega Nisser ger dessutom antydningar om personer som plötsligt försvinner. Det här kan väl inte vara sant?

Montelius för oss in i de guldglänsande salongerna på UD och avslöjar spelet bakom kulisserna. Det som når tidningar och TV är strikt koreograferat in i minsta detalj. Här handlar det inte bara om en dold agenda utan flera. Långt borta är direktkontakten med väljarna. Konsultfirmor som har som specialtet att gräva i folks förflutna och skissa på konsekvenser och möjligheter springer mycket i maktens korridorer, mänskliga tillkortakommanden är de svaga länkarna i kedjan. Här kan fienden sätta in sina stötar. Nästan osynligt kan en främmande makt nästla sig in i det allra innersta.

Trots att boken är runt 400 sidor håller den spänningen till nästan sista sidan. Men den eleganta touchen jag minns från Montelius förra bok Mannen från Albanien saknas, här blev jag lite besviken.

Åtta månader får ändå 4.0 för ett gott hantverk och för att vi får det tveksamma nöjet att kika in i maktens korridorer.

ISBN: 9789100176228

Den som går på tigerstigar

Krimförfattaren Anders Rosling menar att en spänningsroman skall bestå av lika delar underhållning och verklighet. Spänningen gör att vi fortsätter läsa och får i oss en dos realism samtidigt. I intrigen bör finnas ett Varför och ett Hur.

Jag tänker på dessa parametrar när jag ser tillbaka på läsningen av Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn. Här finns motsatsförhållanden på olika plan, alla triggar. Allt snyggt sammanvävt i korta stycken, när det blir småjobbigt fasas vi in i nästa drama.

Det är först mot senare delen av boken som det stora Varför börjar skönjas och där blir Den som går på tigerstigar en bladvändare. Det är skickligt gjort. I efterordet berättar författaren att  det här var en jobbig bok att skriva och det förstår jag. Det är mycket som skall omfattas och riggas. 

För den politisk intresserade finns rejäla sjok om internationella organisationer och förhållanden till främmande makt. Vidare om; Svensk neutralitetspolitik, FNs rekrytering av soldater, hur flaggskeppet Mänskliga Rättigheter kan nyttjas och utnyttjas, hur funkar CIA idag och hur står det till med biståndsfrågorna egentligen? Dessa delar ångar av engagemang och verkar initierade, inte alls torra redogörelser även här lyckas spänningen krypa in. 

Kvinnors roll står i fokus och vi får även lära oss om Hirjorna, den transsexuella grupp med en egen kultur som finns på den subindiska kontinenten.

Tigerstigarna då? Tigern är ett heligt djur som man vördar och har stor respekt för. Den som beger sig ut i träskmarkerna bör sätta på sig en mask på bakhuvudet, när tigern ser masken skyggar den. Men det finns andra rovdjur i den här historien, smarta och manipulerande, även de gömmer sig när det hettar till och undgår upptäckt.

Detta är andra boken som handlar om Sofia Paulin och hennes familj. Den går utmärkt att läsa utan att känna till händelserna i När floden tar oss. Vi blir introducerade längs med läsningen.

Helena Thorfinn har arbetat för Sida, Rädda Barnen och FN och jobbat bland annat i Bangladesh där boken utspelar sig

För en engagerande och mellan varven en riktigt spännande berättelse får Den som går på tigerstigar en fyra.

ISBN:  9789113075167

Mannen från Albanien: en roman om ett förrärderi

Av Magnus Montelius

En kropp hittas nedanför Ersta Diakonianstalt i Stockholm. Det mesta tyder på självmord om det inte hade varit för Sven Emanuel, en man med stort frihetsbehov, som strax innan dödsfallet talat med den nu döde och dessutom sett en skugga smyga omkring. Det berättar han för Meijtens som råkat cykla förbi nere på Stadsgårdskajen och sett avspärrningarna. Meijtens som nyss fått ett tillfälligt journalistuppdrag är inte sen att titta sig omkring och ta sig upp till avsatsen för att se varifrån mannen föll. Det är då han stöter på Sven Emanuel som vädrar möjlighet till en slant och berättar om sitt möte med den förolyckade. Meijtens ger honom sitt kort.

Det är inget vanligt självmord, när identiteten klarlagts uppenbarar sig en snårig historia som sträcker sig tjugo år bakåt i tiden. Då var Sverige anfäktat av dussintals vänsterfraktioner och det kalla kriget hade inte helt upphört. I den skärningspunkten försvinner en begåvad påläggskalv från UD och en spionskandal avslöjas. Erik Lindberg anklagas för att vara en sovjetspion och skandalen är ett faktum Men Lindbergs försvinnande har aldrig klarlagts helt.

Och nu visar det sig att den avlidne - en flykting från Albanien - egentligen är den sedan länge försvunne Erik Lindberg. En alltför otrolig historia för att inte berättas tänker Meijtens och övertalar sin redaktionschef om tillstånd att gräva och skriva. Till sin hjälp får han den omsusade före detta stjärnjournalisten från TV Natalie Petrini. Efterforskningarna vindlar bakåt i tiden till när Erik Lindberg spåddes en lysande framtid vid Uppsala Universitet. Nätverken som knöts i radikala kretsar tog honom till Stockholm och senare UD. Men sedan tar det stopp för Meijtens och Petrini, det är kalla handen från redaktionen och visar det sig från högre ort. Inget mer får grävas eller skrivas i annat fall åker både Meijtens och Petrini ut. Allt luktar mörkläggning och hur skulle de två kunna motstå? I all hemlighet fortsätter Meijtens och Petrini sitt letande och då inträffar nästa dödsfall som också ser ut som ett självmord.

Det är så dramaturgiskt tacksamt med tiden innan internet, den analoga tiden. Grävandet sker i luntor och dammiga arkiv, man ringer från telefonautomater, telefonjacket dras ur, man travar upp för trappor och ringer på. Det är fysiskt och så mycket lättare att skapa stämningar och miljöer. Det kommuniceras ljudligt, inga som hukar över mail, sms eller videoklipp.

Montelius är en skicklig berättare, historien slackar aldrig och ända in i slutet när vi tror att vi vet så dras skruven åt ytterligare ett snäpp. Meijtens är en gentleman i Klas Österlings anda. Det blir aldrig kladdigt mellan Petrini och Meijtens, snarare en ömsesidig respekt och beundran för förmågor som kommer väl till pass vid intervjuer och vidare borrande.

Mannen från Albanien får 4,7 för en strong spionhistoria från den analoga tiden, när papperstidningar var hårdvaluta för all informationsinhämtning. Elegant, välskriven och spännande. En LeCarré i svensk miljö dock inte lika snårig och murrig som när mästaren av spionthrillers fäktar med sin penna.

Augusti 2018

Fara på färde

Av Eric Ambler

Karl-Ove Knausgaard svarar på läsarbrev i Lundströms bokradio våren 2017. Han har en hängiven läsekrets många har skrivit. Någon frågar om han läser deckare. Knausgaard är mycket artig och verserad i alla sina svar, så även nu. Nej inte direkt några deckare, det var när han var en ung gutt. Men han hade läst en och annan thriller. Bland annat hade han läst Eric Ambler och det var en stiligt hopkommen historia som han kunde like. Ja men det var ju ett namn jag kände igen. Hans böcker hamnade på deckarhyllan om jag inte minns fel från alla mina år som bokuppsättare. Men länge sedan.

Alltså blir jag lite nyfiken, Knausgaard rekommenderar Eric Ambler, se där. Konstigt nog, två veckor senare ska jag vänta på morgontrötta barn i Malmö och beställer kaffe på kafé. Döm om min förvåning när jag hittar en Eric Ambler i gratishyllan. Ett tecken? Nu är förväntningarna höga. 

Andra världskriget har brutit ut och det är inte helt lätt att ta sig igenom eller till Europa. Mr Graham är ingenjör och på väg till sin hustru i England men stöter på oväntade problem. Att bli beskjuten på sitt hotellrum och sedan kontaktad av hemliga polisen som avbeställt hans resa med Orientexpressen verkar minst sagt overkligt och överdrivet enligt Graham. Han dirigeras om till en båt efter att ha identifierat den som sköt. Skytten har tidigare varit med i en rumänsk paramilitär organisation och är en ful fisk. 

Fraktfartyget lägger ut, med finns nio passagerare inklusive Mr Graham. Olika nationaliteter, representanter om man så vill för olika sidor i kriget som pågår, och det är inte solklart varför alla finns ombord. Och vem dyker upp dag två, jo den slemme som sköt i Istanbul. Mr Grahams revolver försvinner från hans kajuta. Nu spänns thrillertrådarna och spelet kan börja. 

Intrigen köper jag och det som är mest intressant är hur folk är snara att döma olika nationaliteter. Turkarna är mördare och inte att lita på, tyskarna skall vi inte tala om och allt på blodigt allvar. Hatet hänger i luften. Det jag har svårare för är krumbukterna mellan män och kvinnor. Jisses! Kvinnorna spelar undergivna, grälar, läxar upp männen inför öppen ridå eller är fala femme fatals. Och Mr Graham deltar i den här charaden trots att han borde kunna skjuta sådant åt sidan nu när hans liv är i fara. 

Det vedertagna spelet mellan män och kvinnor begränsar alla inblandade. Var det verkligen så här?  Sakta börjar jag tvivla på att det var den här boken Knausgaard läste, eller ska jag tvivla på hans omdöme?
3,7

29 maj 2017