torsdag 25 januari 2018

Fara på färde


Av Eric Ambler
Karl-Ove Knausgaard svarar på läsarbrev i Lundströms bokradio våren 2017. Han har en hängiven läsekrets många har skrivit. Någon frågar om han läser deckare. Knausgaard är mycket artig och verserad i alla sina svar, så även nu. Nej inte direkt några deckare, det var när han var en ung gutt. Men han hade läst en och annan thriller. Bland annat hade han läst Eric Ambler och det var en stiligt hopkommen historia som han kunde like. Ja men det var ju ett namn jag kände igen. Hans böcker hamnade på deckarhyllan om jag inte minns fel från alla mina år som bokuppsättare. Men länge sedan.
Alltså blir jag lite nyfiken, Knausgaard rekommenderar Eric Ambler, se där. Konstigt nog, två veckor senare ska jag vänta på morgontrötta barn i Malmö och beställer kaffe på kafé. Döm om min förvåning när jag hittar en Eric Ambler i gratishyllan. Ett tecken? Nu är förväntningarna höga. 















Andra världskriget har brutit ut och det är inte helt lätt att ta sig igenom eller till Europa. Mr Graham är ingenjör och på väg till sin hustru i England men stöter på oväntade problem. Att bli beskjuten på sitt hotellrum och sedan kontaktad av hemliga polisen som avbeställt hans resa med Orientexpressen verkar minst sagt overkligt och överdrivet enligt Graham. Han dirigeras om till en båt efter att ha identifierat den som sköt. Skytten har tidigare varit med i en rumänsk paramilitär organisation och är en ful fisk. 
Fraktfartyget lägger ut, med finns nio passagerare inklusive Mr Graham. Olika nationaliteter, representanter om man så vill för olika sidor i kriget som pågår, och det är inte solklart varför alla finns ombord. Och vem dyker upp dag två, jo den slemme som sköt i Istanbul. Mr Grahams revolver försvinner från hans kajuta. Nu spänns thrillertrådarna och spelet kan börja. 

Intrigen köper jag och det som är mest intressant är hur folk är snara att döma olika nationaliteter. Turkarna är mördare och inte att lita på, tyskarna skall vi inte tala om och allt på blodigt allvar. Hatet hänger i luften. Det jag har svårare för är krumbukterna mellan män och kvinnor. Jisses! Kvinnorna spelar undergivna, grälar, läxar upp männen inför öppen ridå eller är fala femme fatals. Och Mr Graham deltar i den här charaden trots att han borde kunna skjuta sådant åt sidan nu när hans liv är i fara. 

Det vedertagna spelet mellan män och kvinnor begränsar alla inblandade. Var det verkligen så här?  Sakta börjar jag tvivla på att det var den här boken Knausgaard läste, eller ska jag tvivla på hans omdöme?
3,7
29 maj 2017

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar