Älskade

av Toni Morrison

Utspelar sig i Ohio, Cincinatti och Kentucky ca 1873.
Sethe har återvänt till sin svärmors hus efter avtjänat fängelsestraff. Hon och tonårsdottern Denver bor nu ensamma men märker att huset är oroligt ja rent av förhäxat. När Paul D, en av slavarna från den gård Sethe och de andra slavarna rymde ifrån, dyker upp blir spöket i huset helt oregerligt.            

Bit tör bit rullas historien upp från olika håll; drömsekvenser, monologer och ibland en allseende berättarröst. Sethe rymde från en farm där hon tjänade som slav men blev upphunnen av ”männen utan skinn” det vill säga slavägarna. För att rädda sina barn försöker hon döda dem men lyckas bara med den lilla flickan, den Älskade. Hon fångas och döms.

Det här är tiden efter inbördeskriget, en orolig tid med mycket våld men ändå med en viss frihet för de färgade.

En ond och mörk saga med övernaturliga och folkloristiska drag om stark moderskärlek och rasism med alla grymheter man kan tänka sej. Det är en krävande läsning men när jag kommer in texten blir jag knäsvag. Morrison når ända längst in dit där det går inte att värja sej, det gör djävulskt ont. Otroligt skickligt skrivet men utmanande i en makalös översättning av Kerstin Hallén. Definitivt en bok för en läsecirkel.
Det blir en femma.



Toni Morrison 1931 - 2019, föddes i Lorain Ohio. Hon var författare, redaktör på Random House och undervisade i litteratur och skrivande vid Princeton University. Toni Morrison fick Nobelpriset i litteratur 1993. 

Mer att läsa: 
Dawit Isaak Database
Älskade är en av de böcker som förbjudits på bibliotek och skolor. Hittar du någon annan du känner till?

ISBN: 9789137161556

Sula

av Toni Morrison

En nyligen frigiven slav i Ohio blir lovad ett stycke mark av sin husbonde men blir lurad på den bästa delen i stället får han en stenig bit uppe på kullen. Du kommer närmare himlen på det viset menar den listige vite mannen. Den inställningen sätter tonen, det är avstampet i Sula. Uppenbar förnedring och ingen märkbar förändring i sikte. De svarta får ta det som blir över.

Sula är en stundtals brutal, illusionslös berättelse om människorna i staden Medallion genom tre generationer. Här bor flickorna Nel och Sula, först skygga för varandra sedan oskiljaktiga, en vacker vänskap där de delar på allt. Så kommer vuxenåren och Nel gör som kvinnorna brukar, gifter sig tidigt och får barn. Sula reser iväg. När de sedan återses blir det annorlunda, Sula tar vad hon vill ha och får hela staden emot sig. 

En fängslade berättelse men inte helt lätt, inte svårläst men den är tät och utmanade. Jag
behövde tolkningshjälp, mina perspektiv räckte inte till. Hittade till min glädje en stimulerande kortkurs med John Green* på Youtube. Bland annat att Morrison intresserade sig för att komma bort från dualiteter som ond- god, hon menar att det får oss att aningslöst välja sida och skapar förenklingar som inte finns i livet. Förenklingar kan bli farliga eftersom de kan få läsaren att favorisera en sida och därmed omedvetet sätter något före en annan, i längden kan det leda till ett vi mot dem.

Ett land som är fött ur våld och som inte kommit tillrätta med vare sig det eller rasismen, det är den erfarenheten Toni Morrisson skriver om utifrån några kvinnors liv utan att göra dem till offer.

Stilen varierar mellan krass realism, stark närvaro och poetiska sekvenser. Människor drömmer, älskar, sviker och bedrar men alla hör de samman. En mäktig läsupplevelse, den klarar, nästan kräver, en omläsning för här finns mycket att hitta och fundera över. Därför får Sula får en tung fyra.

Citat från Sula.

Nel talar från Sulas dödsbädd: ”Man kan inte få allt, Sula.” Nel höll på att bli desperat inför hennes arrogans. Hon låg där på sin dödsbädd men fortsatte att tala på samma sätt. ”Varför det? Jag kan göra allt. Varför kan jag inte få allt då?”

Du kan inte göra allt, du är kvinna och färgad dessutom. Du kan inte handla som en man. Du kan inte gå omkring och vara fri och oberoende och göra bara det du har lust till och ta det du vill ha och lämna resten...”

Toni Morrison, 1931 - 2019, föddes i Ohio. Författare och litteraturkritiker, lärare vid Yale och Princeton. Hon fick nobelpriset i litteratur 1993 och en del av motiveringen löd: ”…som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet".

Mer om Sula; 

*John Green, 1977, amerikansk författare till bland annat; ”Förr eller senare exploderar jag”, och vloggare på Youtube. Hans ”Crash course” Sula är något i hästväg, kolla in:

https://www.youtube.com/watch?v=eAHYT5gIPZg

ISBN: 9781400033430

Inte av denna världen

 Av Yaa Gyasi

Som nya i landet är det självklart för den lilla familjen att ansluta sig till pingstkyrkan i Alabama. Mamman och de två barnen är de enda färgade i församlingen. Men hudfärgen borde väl inte spela någon roll för Gud är det ju gemensamma, eller tänker alla inte så?

I vuxen ålder och många sorger senare är detta bara en av många frågor Gifty ställer sig. Frågor som kanske aldrig får några svar men hon kan inte sluta tänka på dem. Giftys liv är stillsamt och kretsar för tillfället kring mammans väl och ve. Mamman har varit barnens centrum men Gifty har dubbla känslor för henne. Det kan inte ha varit lätt att försöka etablera sig som färgad ensamstående mamma i den amerikanska södern utan att behärska språket.

”När hon talade twi med mig var hon sitt mamma-jag sträng och skrämmande, varm. På engelska blev hon undergiven. Hon stakade sig, blev generad och tystnade…”

… jag tror att hon aldrig hade kommit underfund med hur hon skulle översätta den hon egentligen var till det nya språket”

I takt med att bakgrunden rullas upp funderar Gifty mycket på tro och vetande, på vilja och begär och hon nagelfar dessa svåra frågor utifrån hennes och familjens upplevelser i segregationens Alabama dit mamman tog sina två barn från Ghana. De båda barnen får sin beskärda del av utanförskapet. På sitt forskningslabb studerar hon om det går att dämpa njutningsimpulser i hjärnan. Bakgrunden till det yrkesvalet hänger gissningsvis ihop med broderns olyckliga liv. Rationella svar söks i en halvt kaotisk värld.

Yaa Gyasi lämnar ingen sten ovänd. Handlingen pendlar mellan nedslag i Giftys uppväxt och livsfilosofiska resonemang inte helt utan självdistans. Det är en hjärtskärande berättelse och de ständiga frågorna kring varför och hur ger på något sätt en lindring i läsandet. Jag vill också förstå.

Inte av denna värld får en fyra för hur Gyasi närmar sig bråddjup utan att det blir oläsligt. Denna helvetesvandring ger dimensioner och jag funderar boken igenom både hur vi är mot varandra likaväl som de strukturella samhällsproblem vi är intrasslade i. Inte av denna världen är mycket välskriven.

Yaa Gyasi,1989, är en ghanansk-amerikansk författare

ISBN: 9789113109237

Flicka, kvinna, annan

av Bernadine Evaristo
Hur tänker, lever och förhåller sig färgade kvinnor i England till sina barn, vänner, skola, samhälle idag på 2020-talet. Vi landar mitt någons ett liv och följer med på resan med tillbakablickar. De till synes löst flytande bitarna av högst personliga porträtt hakar understundom i varandra och ger ytterligare perspektiv i vad som upplevs som ett berikande myller. Stimulerande, upprörande och uppfriskande minst sagt.

Stilen är pigg, småfräck och genomskådande. Överlag är Flicka, kvinnan annan underhållande och avslöjande. Evaristo borrar rejält och länge på ett utsnitt som vecklar ut sig till en livsresa. De andra, förfäderna, vännerna, föräldrarna, de som är nödvändiga för att vi skall bli de vi är dyker sömlöst upp i handlingen. Centrum är London det hypermoderna, det som anger tonen och där det trots allt finns en chans att leva och lyckas. Visst finns den strukturella rasismen under ytan men valmöjligheterna är ändå fler.

Iakttagelserna är stundtals sylvassa ofta med humor. Våra svagheter och styrkor granskas med en ironisk och medkännande blick. Ta till exempel trendkänsligheten som är ytterst finslipad; bakom en blasé fasad finns en genomträngande vass blick för det som gäller nu och det som är bortom räddningen. 

Start och slut är vid en galapremiär i London. Och påverkade som vi i skrivande stund är av pandemin och politik måste jag tillägga att det här är innan Corona och strax innan valet som ledde till Brexit. Alltså fortfarande öppenhet och ett grymt hålligång i världsmetropolen.

Jag trodde det skulle vara knepigt att läsa stycke efter stycke utan punkt men det bjuder in till ett flyt som krokar och svänger, ger en rytm som får mig att flyta med. Jag har inte läst något liknande vare sig i stil eller närvaro. Blicken är in- och utifrån, iakttagande och vetande, associationer som far, hur andra reagerar. Medveten närvaro i en värld som ohejdat snurrar och där vi alla är delaktiga i ständiga möten. Allra helst skulle livet vara så här: 

”.. det handlar om att vara tillsammans”

En adrenalinkick för hjärnvindlingarna, en livsbejakande bok som får mej att se klarare. Det har varit ett stort nöje därför får Flicka, kvinna, annan en femma. Grymt bra översättning för övrigt av Niclas Nilsson.

Bernadine Evaristo, 1959, är en brittisk författare och den första svarta kvinna som tilldelats Bookerpriset, 2019. Evaristo har sagt att boken tog fem år att slutföra. 

ISBN: 9789100187675

På sannolika skäl

Av Gianrico Carofiglio

Guido Guerrieri är en luttrad och småcynisk advokat i Bari. Han släpar sig mellan kontoret och hemmet i ett töcken. Men så händer två saker som får honom att omvärdera sig själv och sin omvärld. Hans hustru har fått nog och lämnar honom efter tio år. Guido har varit otrogen och inte ägnat sin hustru någon större uppmärksamhet, det är inget han reflekterat över. Inte heller att hans psyke har fått en allvarlig smäll av skilsmässan. Panikattacker och sömnlöshet får honom att söka hjälp och att börja boxas igen, det var länge sedan men takterna sitter i och sakta börjar han må bättre. Tankar han aldrig tänkt tidigare tränger sig på om barndomen, relationer och om ansvar.

Här någonstans får han en dag ett oväntat besök av en egyptisk ung kvinna som vill anlita honom för en vän som hon säger är oskyldig till en fruktansvärd anklagelse. Ska han ta sig an det här fallet så måste han kliva ur sin apatiska bubbla. Det anar han efter att ha besökt den anklagade senegalesen Abdou Thiam. Beslutet sitter långt inne men till slut accepterar han uppdraget. 

Abdou Thiam säljer väskor på stranden sedan några år och talar gärna med människorna han möter. Nu är han anklagad för att ha fört bort en femårig pojke, dödat honom och slängt honom i en brunn. Abdou har suttit inne i över ett halvår eftersom bevisningen talar starkt för att han är skyldig.

Guido Guerrieri gör som han brukar inför ett uppdrag, läser på och strukturerar och upptäcker att anklagelserna är dåligt utredda och har rasistiska inslag. Han borrar vidare och förbereder rättegången.

I takt med att Guido kommer ur sin depression klarnar också hans sinnen. Det är sällan jag läst en så ödmjuk skildring av krisarbetet. Inte för att Guido skulle anse det vara ett arbete men när han börjar försöka sätta ord på sitt liv och vad som kan ha lett fram till skilsmässan så inser han sin roll i vad som hänt och det är varsamt och fint beskrivet. 

Sedan skadar det ju inte att författaren är jurist, ingen oäven sådan för övrigt, och flätar till ett mycket spännande rättegångsförlopp.

Gianrico Carofiglio delar även med sig av väl funna litterära citat och musiktips. På det hela taget blir det en njutningsfull och spännande läsning. Därför får På sannolika skäl 4,5 för det snyggt upplagda dramat och det eleganta berättandet.

Gianrico Carofiglio har varit åklagare och maffiadomare i Bari. På sannolika skäl har följts av fler böcker i en genre som italienarna kallar juridisk thriller. Testimone inconsapevole gavs ut 2002 i Italien, i Sverige 2008.

ISBN:  9789177388043

De fördömda

Av Joyce Carol Oates, 2013

Språket är lätt högtravande men så berättas också om allvarliga och besynnerliga händelser som utspelades för över hundra år sedan i Princeton USA. Universitet är relativt nytt men har en upphöjd betydelse i staden. Åren 1905-1906 drabbades trakten av en serie obeskrivbara händelser men det är först i efterhand som man har kunnat skönja hur det hela började. Obskyra krafter som ingen inom den bildade och troende samfälligheten kunde ana fanns ens i närheten av deras skyddade värld har krupit in det ombonade och besudlat hemmen.

Många som drabbas av kusligheterna finns bland Princetons aristokrati och deras anhöriga. Till och med rektorn Woodrow Wilson (jo den samme som senare blev president) är indirekt berörd.

En främmande man dyker upp, men de som beskriver honom har olika bilder beroende på vem man frågar. Folk blir bortkollrade och när han sedan dragit vidare går historierna isär. De som drabbas är i första hand unga kvinnor och barn, senare även andra kvinnor inom societeten i Princetown. Unga Annabel står i begrepp att gifta sig, men förs bort under bröllopsakten av en mystisk man (hade han inte grodansikte?) och försvinner spårlöst. Hennes bror letar dag o natt. När hon till slut kommer hem är hon i trasor, i upplösningstillstånd och höggravid. Till sin bror Joshua anförtror hon sig. Hon har varit i träskmarkerna i ett stort och slott som dröp av fukt och mörker. Först är hon åtråvärd men snart förkastas hon av varelsen som förde bort henne med häst och vagn. Hon får tjäna piga som alla de tidigare offren. Till slut lyckas hon fly.

Ni hör. Det är gotisk skräck och romantik. Men det är också beskrivning av ett land som för bara en generation sedan tillät slavar. Det är också en detaljrik skildring av ett slutet akademiskt samhälle med sina ständiga konflikter och rangordningen inom familjerna är på dödligt allvar. Livsluften är skvallret men utåt är det tebjudningar och middagar strikt efter protokollet.

En hel del namnkunniga personer finns med; Woodrow Wilson, Mark Twain, Upton Sinclair och Jack London alla i egen hög person. Böcker och dåtidens omtalade författare nämns; Henry James, Charlotte Gilman, Walt Whitman, Conan Doyle, poeten Emely Dickinson m fl.

Det är en mäktig och rik roman. Det går att läsa bara för spänningens skull men även som en till vissa delar samhällskritisk och idéhistorisk betraktelse. Lynchningar sker inte långt ifrån Princeton, efterdyningarna kring slavfrågan tycks aldrig riktigt upphöra, revolutionära strömningar eggar en stor del av arbetarklassen och kyrkans makt är inte längre oinskränkt. Moderniteten trycker på och skapar oro så även tillbakahållna känslor, i vissa av hushållen är det rena krutdurkarna. Inte förrän alldeles i slutet får vi reda på varför Princeton drabbades av mörkrets krafter 1905-1906. 

Detta är en diger bok. Drygt 700 sidor och jag är full av beundran. Hur har författaren lyckats hålla samman tidsfärgen, alla händelser, personernas förändrade karaktärer utan att svacka. Samtidigt är det snudd på övermäktigt. Det är ett sammelsurium av detaljer och vindlande beskrivningar men det har förmodligen med den omständlige berättaren att göra. 

Läst oktober 2016

Det finns en fin intervju från Louisiannas författarscen om just De fördömda

Allt jag inte minns

Av Jonas Hassen Khemiri

Först verkar det lätt som en plätt att läsa den här boken. Mycket talspråk, korta stycken och inte alltför svårt att hålla de olika namnen i minnet. Men så blir det tidsförskjutning, en del av de korta styckena blir beroende av något tidigare och vem var nu Leide? Ja alla får sina presentationer men det är inte när man behöver dem. Det lättsamma börjar ersättas med att jag dras in i Samuels problem med mormor, med sin kärlek till Leide, och vad är det för relation han har till Pantern, hon som bor i Berlin och framför allt hur är det mellan Samuel och Vandad?

Ja det klarnar så småningom men när boken är utläst finns det möjlighet att tolka en del av relationer och skuldbördor på olika sätt. Myror har satts i huvudet.

Samuel är bokens centralgestalt. Vi förstår ganska snart att han är död. Och när någon är död tänker vi olika beroende på vilken relation vi haft och vi behöver reda ut eller så släpper vi. Men om vi varit nära någon, riktigt nära - då går det inte att släppa.

Vi skall minnas de som varit oss nära. Vi skall tänka på och prata om dem med andra. Det är så vi ska se till att de på något sätt skall finnas kvar. Inom oss. Det är detta jag tror att Khemiri vill säga.

Var rädda om varandra, vårda dina sköra och svåra relationer. Vara fäst vid, att vara nära, att inte kunna leva utan. Så olika kan det vara med våra vänner och kära men relationerna är också föränderliga och en del människor finns för alltid kvar i oss. 

Ja det är nog det som vad som stannar kvar i mej efter att ha låtit boken vila i mej ett tag.

Annat minnesvärt är humorn, träffsäkerheten när nutiden -2010-talet - zoomas in. Bara hur Berlins alternativa scen beskrivs är obetalbar. Och alla grupper och tendenser som synas; konstfackseleverna, den ängsliga medelklassen, den fria kärleken, den illa dolda rasismen, de papperslösa flyktingarna, kvinnojourerna ja listan kan göras lång. 

Jag gillar hur allvaret flätas ihop med en lågintensiv humor. Jag kommer att kunna rekommendera den men vet inte hur länge Allt jag inte minns kommer att verka i mej.

3,7 av 5

Läst i september 2016

Tiga är guld

Timothy är tillbaka, nu i del två om hur New York växer i en kaotisk tid och hur brutalt livet är på gatorna, i gränderna  och överallt. Hur grunden till den sheriffstruktur vi ser idag börjar skönjas. Timothy är en kopparstjärna d v s han har tilldelats ett distrikt där han får lagföra brott. Han släpar brottslingarna till Graven, det stora polishuset, där Matthis polismästaren med stort P (som faktiskt funnits) regerar. Graven är ett slutet kretslopp. In kommer förövare ställs inför rätta och om det det är riktigt illa verkställs även dödstraff på Gravens gård. 

Här har Timothy sitt arbetsrum, vilket väckt en del avund. Det har han fått efter händelserna av en hemsk brand (del ett av New Yorks Gudar). Timothys äldre bror Valentin är en man med många ansikten, en överlevare som följer strömmen och spelar spelet men ser ändå till att vakta sin bror, fastän det inte verkar så alla gånger. Valentin arbetar inom brandkåren och det är också ett gäng väktare, mer eller mindre lika våldsamma som kopparstjärnorna.

Steget mellan att försöka hålla ordning på gator och torg till att bestämma hur saker skall skötas är såhär runt 1850 inte långt, och är det inte så än idag att polismästare eller åklagare ofta kandiderar till politiska poster?

I förra boken var temat fördomar mot irländare och vad som kan hända när de fångas upp av hatiska krafter. Den katolska kyrkan anklagades bland annat för barnamord.

I Tiga är Guld tas en annan historisk problematik upp. Det finns slavar i södern men det finns också frigivna slavar. Men när de drar sig norrut för att försöka leva som fria är det osäkert. Det finns kidnappare som fångar färgade personer och fraktar dem till södern där de säger att det här är förrymda slavar. Belöning för dessa förrymda är hög vilket innebär att det här är en lukrativ bransch.

Tre färgade personer tillfångatas av kidnappare. En liten familj som orättfärdigt frihetsberövats. Här börjar äventyret. Det är våldsamt och kränger än hit och dit. Skuggor, lukter o stank. Barnarbete, armod och grymheter vart man ser.

Som så ofta leder trådarna till maktsfären, även här. Lite tröttsamt efter alla böcker och filmer med denna välbekanta tråd men det blir ändå spännande, om än ganska omständligt och snårigt. Det är fullt med skrupellösa människor överallt och den känslige Timothy åker berg- och dalbana mellan gruvligheterna och kan bara stundtals få vila o värme ovanpå bageriet där han hyr ett rum (med varmt golv och underbara dofter av nybakat bröd)

Lyndsay Faye verkar ha lagt ner ett stort arbete på research och det talar till bokens fördel. Hon skriver om det i slutet. Det antyds också i boken om spänningarna mellan nord och syd och att det talas om krig. Varje kapitel börjar med citat av före detta slavar eller dokument från den här tiden som har att göra med det ofattbara lidandet den befolkningen utsattes för.

Faye verkar också gilla cyberpunk (?) det mörka, gnisslandet av allehanda maskiner och dolska hålor och krogar och märkliga tillhåll. Jag får en känsla av ständig skymning och kyla.

4,1

8 juli 2016

Lång väg hem

Båda poliserna från Peterboroughs hatbrottsenhet vet vad det innebär att ha andra erfarenheter av att vara brittisk eftersom de båda helt eller delvis har erfarenhet av att börja i ett land utan att kunna språk och vanor.  Zigic, Ferreiras överordnade. Han är uppvuxen i en polsk släkt, tagit sig den långa vägen från jordbruk (för erfarenheten o pengarna) till att vara den förste som tar sig till universitet.

Ferreira, portugisiskt påbrå, katolik, fått lära engelska som nyinflyttad flicka, är superkänslig för den vardagsrasism som finns runt omkring, nu har dessutom nazistpartiet gjort framsteg och markerar sina revir med sprejade taggar.

Den lilla hatbrottsenheten rycker ut till en nedbrunnen bod där en kropp påträffats. Boden finns på baksidan av ett radhus/hus och ägarna är skräckslagna men också hemlighetsfulla och tas in på förhör. 

En annan historia börjar fyra dagar senare och knyts så småningom ihop med liket i den nedbrunna boden. En man flyr för sitt liv efter att blivit hotad av ett gäng män. Paolo förföljs av män och hundar men haltar vidare genom en skog, ett skott bränner av men han lyckas undkomma till en väg där han lyckas hejda en bil.

När Z&F börjar nysta upp vem mannen i boden kan tänkas vara hamnar de i kretsar som sysslar med en slags slavhandel. Män som kommer legalt eller illegalt till England, kan inte språket, har inga kontakter, blir lätta byten för organisationer som säljer arbetskraft. Invandrarna har inget att säga till om, de bor i erbarmliga baracker, körs till stora arbetsplatser de inte vet var de ligger. De vet inte var de bor, de är livrädda för de vet att ingen har koll på dem. Om någon protesterar finns han inte mer.

Det är inte bättre för kvinnorna. Att komma utan kontaktnät innebär snart prostitution och här finns pubägaren Maloney. Utåt en gemytlig irländare med unga östeuropeiska flickor i baren. Övervåningen har rum de kan tjäna pengar i, men eftersom han inte tar någon andel av förtjänsten kan han inte kallas hallick. 

Hit går ledtrådarna och med tiden utvidgas undersökningen, nu letar man efter två estniska bröder, kan en av dem vara den som brunnit inne?

Ett klassamhälle av värsta sort, ett superkapitalistiskt system med totalt människoförakt. Det finns här och nu. Klyftorna har skenat åt superrika åt ena hållet och ett trasproletariat som inte funnits sedan 1800-talet. Arbeten som ingen annan vill göra, eller så har den svarta marknaden tagit sig in på områden som bygg, livsmedel mm. Alla vill tjäna en hacka och gömmer sina verksamheter bakom olika entreprenörskyltar. Forskare som Piketty har bakgrundsteorierna, här finns en berättelse som illustrerar precis det de undersökt och pekar på.

Väl uppbyggd intrig, bra dialog. Polisernas privatliv med plus o minus är det lagom utav, tillräckligt för att jag kan identifiera mej. Polisparet är the good guys med lite svärta, speciellt Ferreira är intressant för hon är mänsklig med sina utbrott och behov som får ta plats även på arbetsplatsen.

Av Eva Dolan, En Zigic & Ferreira-deckare. Del 1

3,8

6 juni 2016 

Americanah

Ifemelu och Obinze är ett ungt par, när förhållandena i Nigeria förändras; inskränkt frihet, korruption och svårt att få jobb reser Ifemelu till USA. Där har hon en fast punkt, sin faster. Här hoppas hon på ett bättre liv och kanske kan Obinze komma över senare? Men maken till uppförsbacke! Hon söker mängder av jobb utan napp, samtidigt sinar pengarna. Ifemelu tvingas till djup förnedring, tappar ansiktet och slutar kontakta Obinze. Så småningom vänder det, ett jobb som redaktör ger fast mark under fötterna, men något har gått sönder inuti Ifemelu.

Obinze förstår inte vad som hänt. Den brutna kontakten är obegriplig, han våndas, blir olycklig. Som så många andra unga män tvingas även han att söka sig från sitt hemland, han hamnar i London. Här lever han i en gråzon; bor i ett råtthål, jobb som ingen annan vill ha och ständigt livrädd för att bli utvisad.

Så här börjar Americanah av Cimamanda Ngozi Adichie. Och vi får fortsätta att följa Obinze och Ifemelu men vi får också så mycket mer. Nedbrytande tendenser i ett väl fungerande samhälle, läs Nigeria. De papperslösas helvete i utkanterna av en modern storstad. En betydande del i boken handlar om hårets utseende och varför svarta kvinnor använder platt-tång, har flätor eller burr. Om Obamas betydelse för stärkt stolthet bland de svarta, inte bara i USA. Och så mötet med rasismen. Det är oundvikligt men tack vare att vi får läsa ur Ifemelus blogg Rastaggat blir hennes iakttagelser av fenomenet snudd på på underhållande. I bloggen är tonen fräck, rakt på och småprovocerande. Såhär kan det låta:

"... Att vara svart i Amerika är som att ha suttit oskyldigt inspärrad i många år och sedan plötsligt släppas fri, men du får inga pengar till bussbiljetten. Och bara så du vet är du och killen som satte dig i fängelse numera jämlikar per automatik..."

Adichie har skrivit en tegelsten som jag utan besvär mumsar i mig. Det är driv, smarta dialoger och fängslande. En av årets större läsupplevelser.

4,5

Läst augusti 2013