Besatta

Av Elif Batuman 
Denna coronasommar bokreser jag till Centralasien och Ryssland med hjälp av den språkintresserade litteraturnörden Elif Batuman. Det blir betraktelser från Uzbekistan, St Petersburg och anhalter i det stora riket Ryssland. Författarens radar för udda och dråpliga händelser under resans gång varvas med underliga och verkliga historier från det gamla Ryssland och myter om härförare från det innersta Asien. Allt med de litterära glasögonen på.

Om man inte är intresserad av att djupdyka i den ryska litteraturhistorien och Dostojevskijs Onda andar, Babels besatthet av ord, få reda på vad som verkligen hände mellan Tjechov och Tolstoj och den senares död då finns istället inblickar i tsarväldets besattheter av skiftande slag; naturaliekabinett, isslott och förstås stora parader och fester. I Uzbekistan bor Elif inneboende hos en krävande värdinna som lägger sig i det mesta (dessutom har hon gömt den riktiga toaletten i stället blir det det uzbekiska hålet). På dagarna pluggar Elif uzbekiska och måste utgå ifrån den enda boken som finns på institutionen, den om bomullsodling. Studierna leds av en lärare som tycker förfärligt synd om sig själv. Att kåsera kräver visserligen en särskild blick för det udda och det dråpliga hos oss människor men kan glida över i en von-oben attityd. Det är roligt till en början och Elif har lätt för sig, det guppar iväg och man ler i mjugg. Men när jag väl upptäckt tonen är den svår att ignorera och jag blir en aning beklämd. Detta drag finns framför allt i reseberättelsen.

Titeln Besatta får sin förklaring, många av karaktärerna bland de ryska klassikerna är just besatta menar Elif Batuman och stöder sig på litteraturforskningen. Den delen av boken är tät och bitvis intressant. Annars har jag lärt mej en hel del om ryska giganter och blir mer nyfiken på länderna och människorna bortom Uralbergen. För den som gillar att grotta ner sig i beskrivningar med schwung kommer att få några underhållande timmar. Besatta får en stark trea för nyfikenheten och Elifs sprittande språk.

Elif Batuman är född 1977, kommer från USA och har turkisk bakgrund. Boken gavs ut 2010 och kom i svensk översättning av Eva Johansson 2012. Henrik Lange står för omslaget. Samme man som skrivit och ritat de humoristiskt koncentrerade; Romaner för dig som har bråttom, Ibsen på en timma m fl.

ISBN

9789127132030

Jacobs stege

Av Ljudmila Ulitskaja

Vid städningen av sin avlidna farmors lägenhet hittar Nora en säljkorg med brev, men inte förrän trettio år senare börjar hon läsa dem varpå hennes familjs öden och hemligheter rullas upp. I Moskva har man öppnat KGBs arkiv till viss del så efter avslutad läsning beger sig Nora dit för att gräva vidare. Inte allt är tillåtet att se eller kopiera men det hon får tag i är både förskräckande och rörande. Det är hennes farfars helvetesresa mellan olika fångläger som finns i journalerna. Här beskrivs beslagtagna kläder, böcker och kortfattade förhör. Luckorna är många och fantasin sätts igång, man kan bara ana vad Jakob utstod under och mellan dessa förflyttningar. 

Jakob Osetskij föddes i Kiev i slutet av 1800-talet i en judisk borgerlig familj. Han var en stor musikälskare och en sann intellektuell med en glupande kunskapstörst. Mötet mellan Jakob och den vackra livfulla Marusjka, blivande fru, är till en början som en saga. Fånglägrens år förändrar allt och alla. När Jakob dör är han ensam och sjuk men lever trots allt för sina forskningsprojekt. 

Nora läser brevväxlingen mellan sin farmor och farfar för första gången i sitt liv, märkt av cancer tror hon sig inte ha många år kvar. Breven ger pusselbitar om sin släkt hon inte hade en aning om. Nora har träffat sin farfar en gång som tolvåring, deras vägar möts nu igen över en sirlig handstill i otaliga brev. 

Boken spänner över fyra generationer och hur de påverkas av tsardömet, revolutioner, Stalin, kalla kriget och befrielsekrigen när Sovjet upplöses. Ovanpå de umbäranden de ryska folket genomgått räknas miljontals människor som försvunnit i krig och onämnbara fasligheter. Familjerna vi möter hukar under politikens lynneskast men stretar vidare trots förluster, bristvaror, trångboddhet och kyla. I bakgrunden märks oroligheter som massrättegångar, arbetsläger och krig.

Jakobs stege beskriver vardagslivet genom årtiondena, och kretsar kring relationer och de strävsamma som kämpar på och fostrar barn trots umbäranden. Kulturen som livgivare finns som en röd tråd boken igenom. Nora som fått sitt namn efter Ibsens drama är scenograf, och musikaliteten hos familjemedlemmarna har förmodligen räddat liv. Denna expose från förlossningar, samtal vid köksbord till existentiella och vetenskapliga frågor är trots mastiga ämnen lätt att följa med i. En sann konst!

Ulitskaja skriver bland annat om landets kärlek till litteraturen, att den är en del av ryssarnas själ. Eller var, även hon ser att ordet får minskad betydelse i konkurrens av film och bild. I en intervju hävdar hon att en ung människa blir inte till utan att ha tagit till sig de stora frågorna om livet via klassikerna. 

En mäktig bok i flera avseenden. Jakobs stege är som en mörk obönhörlig våg som sveper över en. Senaste åren har det diskuterats en hel del om sanna historier kontra berättelser, här lyckas Ulitskaja smälta samman båda. I sökandet (handlar om Ulitskajas egen familj) levandegör hon sina släktingar och behärskar verkligen berättandets konst. För detta får Jakobs stege en 5a. 

2020 finns det ett intressant samtal på UR med Gabriella Håkansson och Ljudmila Ulitskaja 

ISBN 9789187891533

En gentleman i Moskva

Den älskvärde greven Alexander Rostov blir på ett hår räddad från arkebusering 1922, straffet omvandlas dock till livstids husarrest på det ärorika hotell Metropol. Där blir han kvar i flera decennier, först som gäst, senare kypare. Till detta värv är han som klippt och skuren för vem kan mäta sig med de kunskaper som greven har kring bordskick, vin & mat och gott uppförande?

Utanför hotellets väggar sker våldsamma förvandlingar. Rostov vågar sig inte utanför dörrarna, hotet mot hans liv kvarstår. Han vänder istället blicken inåt huset och lär känna all personal, deras styrkor och svagheter, hittar i vartenda skrymsle träffar blivande vänner, blir kär och till och med adoptivpappa.

Alexander Rostov är en högst charmerande herre som lever som han lär, har humor, är en sällskapstalang och trots att han har begränsad frihet hjälper han sina vänner att lösa knepigheter mycket tack vare de kontakter han lyckats knyta genom åren.

För den som behöver lugn och ro eller besväras av våldsamheter och djävulskap som människor utsätter varandra för i böcker och tv-serier rekommenderas En gentleman i Moskva. Författaren verkar kunna sin etikett från första till sista sidan. Som Margareta Ribbing sa, det handlar om att skapa trivsel att få människor att må bra inte bara var knivar o gafflar skall placeras. 

Men till slut kryper omvärlden på och greve Alexander Rostov får använda all sin skicklighet för att överraska både hotellet och Moskvas polis.

Saga eller sanning? En fånig fråga kanske när man nu läst en sådan underhållande, välskriven  och hjärtevärmande bok. Om jag nu väljer både och kan jag ändå inte låta bli att undra om ståtliga hotell fick finnas kvar efter revolutionen? Ja allt blev inte utkastat men visst smög det sig in ommöbleringar och överadministration, så även i den här berättelsen om Hotell Metropol.

Ju längre jag läser ju mer undrar jag vad författaren vill ge oss förutom en högst charmerande berättelse. Eller finns det inte som i gamla amerikanska filmer från 50-talet en sens moral om var friheten på jorden står stadigt? Ja det är alla fall inte i Sovjetunionen.

En gentleman i Moskva får en fyra för en säker penna och för att man under resans gång inte vet vart det bär och därmed bjuder på både underhållning och en tro på människan.

Towles är amerikan. Här berättar han lite om sin idé till den populära boken

Masja

Av Carola Hansson 2015

Masja är femte barnet till Sonja och Leo Tolstoj, de får tretton barn med åren. Två (kanske någon mer) dör i unga år. Masja lever mellan 1871 - 1906.

När Masja är några år säger fadern att det kommer att bli svårt för henne eftersom hon är intelligent men ful. Men det här innebär inte att fadern på något sätt vänder henne ryggen, snarare tvärtom. Öppet säger han att hon är den som står honom närmast, det är Masja som får renskriva, ta diktamen och som fadern även rådfrågar när det gäller texter. Det här väcker blandade känslor i familjen, framför allt blir mamman Sonja stundtals vred och svartsjuk. Mamman är den som har hand om ekonomin och även kontakten med förläggare m fl. Även detta skapar slitningar om vad som skall publiceras och hur. Lev vill att hans skrifter (pamfletter) skall spridas gratis till bönder och arbetare det vill inte modern. Ofta berättas om föräldrarnas gräl och många gånger slutar det med att någon av dem reser bort men de kommer alltid hem igen. Sonja fotograferar familjen. En del av dem finns på nätet.

Boken handlar om Masjas liv men öppningen i boken är en scen när hon är vuxen och gift. Tillsammans med sina bröder och sin man Kolja står de vid en åkant och hon berättar att pappan sagt att nu är hon sig lik igen, så som hon var förr. Den här scenen återkommer alldeles i slutet av boken, strax innan Masja blir sjuk och inom en vecka dör.

Patriarken Lev Nikolajevitj Tolstoj, född 1828, är godsägare och en förmögen man. På hans ägor finns bönder som nyligen släppts ur livegenskapen. Både Masja och fadern hjälper till med sysslorna på ägorna. Bland annat är de med vid höbärgning och Masja, vid vuxen ålder, bistår med sjukvård och försöker även starta en skola för bybarnen. Undervisningen går om intet p g a av kyrkan eftersom Masja inte vill följa den ortodoxa tron. 

Trots eller kanske för att han är godsägare plågas Lev av ojämlikheten men är samtidigt snärjd av den. Han lever ett mycket asketiskt liv i sin herrgård, är vegetarian, dricker inte och är mycket måttlig med mat och ägodelar ö h t. Men familjen lever på sina tillgångar, det finns flera hus och på vintrarna bor de i Moskva, på somrarna i Jasnara Poljana utanför Tula. De har även fler fastigheter eller så bor de ofta hos släktingar. Det är en del av deras livsstil, att åka och bo hos släkten ofta i flera veckor. Barnen undervisas av guvernanter och hushållet har tjänstefolk.

Tidigt blir Masja förbunden med sin far på ett djupare plan än med någon av de andra syskonen. Tolstojanismen var en lära vitt spridd. Ständigt finns lärjungar vid faderns sida och de reser runt och predikar fädrens lära. Leo är troende men föraktar ortodoxin med rökelser och villfarelser, han tror på ett mer jämlikt samhälle och fasar för de djupa klyftorna, analfabetismen, träl-tillståndet. I deras by råder ett bättre liv än i de flesta andras. Detta förändras i takt med ett hårdnande politiskt klimat. Revolutionära idéer vinner mark och när tsaren möter hårt mot hårt (slår ner protester med sablar) når dessa upproriska tankar även bönderna. Rykten om gårdar som sätts i brand  och en otrygghet börjar spridas bland de besuttna. Detta rycker Lev Tolstoj på axlarna åt. Över huvud taget är han en komplex person, ofta motsägelsefull, nyckfull och ibland klokheten själv. 

Masja har svårt att frigöra sig från fadern och familjen och det blir inte lättare när hon vägras gifta sig med de hon vill. Till slut går hon mot föräldrarnas vilja och gifter sig med en släkting, Kolja Obolenskij. När detta blir bestämt låter fadern sin dagbok ligga öppen och där läser Masja att han beklagar giftermålet. Han tycker Masja är ämnad för något större. Det är som att ”göra mat av barn”(!)

Att Carola Hansson lyckas hålla ihop den här historien är en prestation. Hon lär ha studerat källor och familjen Tolstoj i tjugo år. Tre böcker finns nu om familjen. Andrej (brodern) en om Ilja ett barnbarn till LT och så Masja. Många citat är insprängda i den löpande texten och det sker väldigt smidigt.

I boken skriver Masja dagbok och den är en bärande del i boken Masja, men enligt radioprogrammet Romanpriset 2016, då boken diskuterades, finns det inga efterlämnade dagböcker.

Masja möter många motgångar, moderns kyla, faderns manipulativa övertag (han älskar henne på ett hårt och beroendeframkallande vis) sju missfall, inga överlevande barn. Hon är aldrig rädd att hugga i och när hon inte är sjuk arbetar hon hårt med gårdssysslor och sjukvård. Mot slutet får Masja åka på konvalescens då det florerar lungsjukdomar mm.

Trots att Masja anammar faderns teorier lever hon och Kolja som herrskapsfolk. Det är som att de inte kan något annat. Kolja är oförmögen att finna något arbete och varför skulle han. Familjen samlas ofta till högläsning, pianospel och sällskapsspel. Pappan älskar Schubert.

Masja är en god människa, snudd på helgon. Allt hon får gå igenom, sällan klagar hon. Hon försöker tänka gott och ta lidandet med jämnmod. Ständigt står hon i kontakt med fadern, i brev (varje dag nästan) el samtal. 

Det som står ut alldeles särskilt är det oerhört starka bandet mellan far och dotter.

4,3

September 2016