Masja

Av Carola Hansson 2015

Masja är femte barnet till Sonja och Leo Tolstoj, de får tretton barn med åren. Två (kanske någon mer) dör i unga år. Masja lever mellan 1871 - 1906.

När Masja är några år säger fadern att det kommer att bli svårt för henne eftersom hon är intelligent men ful. Men det här innebär inte att fadern på något sätt vänder henne ryggen, snarare tvärtom. Öppet säger han att hon är den som står honom närmast, det är Masja som får renskriva, ta diktamen och som fadern även rådfrågar när det gäller texter. Det här väcker blandade känslor i familjen, framför allt blir mamman Sonja stundtals vred och svartsjuk. Mamman är den som har hand om ekonomin och även kontakten med förläggare m fl. Även detta skapar slitningar om vad som skall publiceras och hur. Lev vill att hans skrifter (pamfletter) skall spridas gratis till bönder och arbetare det vill inte modern. Ofta berättas om föräldrarnas gräl och många gånger slutar det med att någon av dem reser bort men de kommer alltid hem igen. Sonja fotograferar familjen. En del av dem finns på nätet.

Boken handlar om Masjas liv men öppningen i boken är en scen när hon är vuxen och gift. Tillsammans med sina bröder och sin man Kolja står de vid en åkant och hon berättar att pappan sagt att nu är hon sig lik igen, så som hon var förr. Den här scenen återkommer alldeles i slutet av boken, strax innan Masja blir sjuk och inom en vecka dör.

Patriarken Lev Nikolajevitj Tolstoj, född 1828, är godsägare och en förmögen man. På hans ägor finns bönder som nyligen släppts ur livegenskapen. Både Masja och fadern hjälper till med sysslorna på ägorna. Bland annat är de med vid höbärgning och Masja, vid vuxen ålder, bistår med sjukvård och försöker även starta en skola för bybarnen. Undervisningen går om intet p g a av kyrkan eftersom Masja inte vill följa den ortodoxa tron. 

Trots eller kanske för att han är godsägare plågas Lev av ojämlikheten men är samtidigt snärjd av den. Han lever ett mycket asketiskt liv i sin herrgård, är vegetarian, dricker inte och är mycket måttlig med mat och ägodelar ö h t. Men familjen lever på sina tillgångar, det finns flera hus och på vintrarna bor de i Moskva, på somrarna i Jasnara Poljana utanför Tula. De har även fler fastigheter eller så bor de ofta hos släktingar. Det är en del av deras livsstil, att åka och bo hos släkten ofta i flera veckor. Barnen undervisas av guvernanter och hushållet har tjänstefolk.

Tidigt blir Masja förbunden med sin far på ett djupare plan än med någon av de andra syskonen. Tolstojanismen var en lära vitt spridd. Ständigt finns lärjungar vid faderns sida och de reser runt och predikar fädrens lära. Leo är troende men föraktar ortodoxin med rökelser och villfarelser, han tror på ett mer jämlikt samhälle och fasar för de djupa klyftorna, analfabetismen, träl-tillståndet. I deras by råder ett bättre liv än i de flesta andras. Detta förändras i takt med ett hårdnande politiskt klimat. Revolutionära idéer vinner mark och när tsaren möter hårt mot hårt (slår ner protester med sablar) når dessa upproriska tankar även bönderna. Rykten om gårdar som sätts i brand  och en otrygghet börjar spridas bland de besuttna. Detta rycker Lev Tolstoj på axlarna åt. Över huvud taget är han en komplex person, ofta motsägelsefull, nyckfull och ibland klokheten själv. 

Masja har svårt att frigöra sig från fadern och familjen och det blir inte lättare när hon vägras gifta sig med de hon vill. Till slut går hon mot föräldrarnas vilja och gifter sig med en släkting, Kolja Obolenskij. När detta blir bestämt låter fadern sin dagbok ligga öppen och där läser Masja att han beklagar giftermålet. Han tycker Masja är ämnad för något större. Det är som att ”göra mat av barn”(!)

Att Carola Hansson lyckas hålla ihop den här historien är en prestation. Hon lär ha studerat källor och familjen Tolstoj i tjugo år. Tre böcker finns nu om familjen. Andrej (brodern) en om Ilja ett barnbarn till LT och så Masja. Många citat är insprängda i den löpande texten och det sker väldigt smidigt.

I boken skriver Masja dagbok och den är en bärande del i boken Masja, men enligt radioprogrammet Romanpriset 2016, då boken diskuterades, finns det inga efterlämnade dagböcker.

Masja möter många motgångar, moderns kyla, faderns manipulativa övertag (han älskar henne på ett hårt och beroendeframkallande vis) sju missfall, inga överlevande barn. Hon är aldrig rädd att hugga i och när hon inte är sjuk arbetar hon hårt med gårdssysslor och sjukvård. Mot slutet får Masja åka på konvalescens då det florerar lungsjukdomar mm.

Trots att Masja anammar faderns teorier lever hon och Kolja som herrskapsfolk. Det är som att de inte kan något annat. Kolja är oförmögen att finna något arbete och varför skulle han. Familjen samlas ofta till högläsning, pianospel och sällskapsspel. Pappan älskar Schubert.

Masja är en god människa, snudd på helgon. Allt hon får gå igenom, sällan klagar hon. Hon försöker tänka gott och ta lidandet med jämnmod. Ständigt står hon i kontakt med fadern, i brev (varje dag nästan) el samtal. 

Det som står ut alldeles särskilt är det oerhört starka bandet mellan far och dotter.

4,3

September 2016