Coffin Road

Av Peter May

Mays trilogi om händelser på ön Lewis, Hebriderna Skottland, satt som en smäck. Förutom spännande och välskrivna kriminalhistorier förmedlar han en stor kännedom om människorna och en stark kärlek till en natur som ömsom är obeskrivligt vacker men samtidigt tvär, obeveklig och hård.

Coffin Road börjar i det skotska landskapet. En svårt medtagen man flyter i land på en kuststräcka som han inte känner igen. Han känner knappt inte igen något alls visar det sig, minnet är delvis borta.

I en annan del av landet sörjer 17-åriga Karen sin döda pappa. Hon kan inte förlika sig med hans död och gör livet till ett helvete för sin mamma som försöker lappa ihop en sargad familj. Karen nöjer sig inte med de otydliga besked hon fått om sin far och börjar gräva i vem han var. Arg och envis beger hon sig till den institution han arbetade vid.

En man utan bakgrund och minne och en förtvivlad och ilsken ung kvinna, det är som gjort för att skapa ytterligare spänning till vad som visar sig vara en slags nutida miljöthriller. 

Jag kommer inte att avslöja mer om intrigen men kan säga att det blir saltstänkt och spännande. Dessutom får man lära sig mycket om ett litet flitigt litet djur. 

Coffin Road är namnet på den slingriga stig där ortsborna bar kistorna till kyrkogården. En strapatsrik färd som krävde rastplatser längs vägen. I början av boken går mannen utan minne den här stigen och han börjar sakta känna igen sig.

Coffin Road (titeln är oöversatt) får 4,0 för Mays sätt att beskriva sin osvikliga kärlek till den vackra skotska naturen och för att det blir ganska spännande efter tag.

Januari 2018

Förödelse

Av Anne Rambach

En mix av dokumentär rapport och thriller med den f d fotomodellen Diane Harpmann, numera journalist och dessutom grym på aikido. Hon bor i kineskvarteren i Paris tillsammans med sin bläckfisk. Hon är lite av en ensamvarg mycket på grund av djup sorg efter sin man och barn.

Asbestfibrer är dödligt att inandas och vetskapen om detta har förhindrats av asbetslobbyn på senare år men innan den fanns har kunskaperna om asbestos tystats ned på olika sätt i Europa, Kanada och USA. Frågan är fortfarande aktuell trots forskning och uppmärksamhet via media.

Diane och hennes kollega Elsa dras obevekligen in i att söka förklaringen till varför deras vän och grävande journalist plötsligt dött. Det ska se ut som självmord med de misstänker att han blivit tystad. Ja och sedan är jakten igång, även den om asbestens härjningar i Frankrike.

Boken är från 2008 och det är inte oviktigt. Jag trodde att asbest var totalförbjudet och att allt arbete med att sanera äldre hus etc var under strikt kontroll, men icke. På slutet redovisas alla källor författaren använt och det är en diger lista av myndighetsrapporter, statliga utredningar, dokumentärfimer med mera.

Hur går det då att kombinera jakt på mördare och svikare med en miljöskandal? Hyfsat faktiskt. Rambach har ett rappt och snyggt språk som gör att även asbetsavsnitten blir spännande. 

Det är inte utan att man blir upprörd. Som så mycket annat som blir reglerat i västvärlden flyttar problemen vidare till fattiga länder för att vinstintressena inte styrs av moraliska betänkligheter. Vi har ju också haft en asbestskandal i Sverige. Mary Andersson intervjuade arbetare i Lomma, (varav många var döende) i boken Asbestarbetarna berättar från 1980.
Detta är den tredje boken i serien om och med Diane Harpman

3,7

Läst september 2017