Av Anne Rambach
En mix av dokumentär rapport och thriller med den f d fotomodellen Diane Harpmann, numera journalist och dessutom grym på aikido. Hon bor i kineskvarteren i Paris tillsammans med sin bläckfisk. Hon är lite av en ensamvarg mycket på grund av djup sorg efter sin man och barn.
Asbestfibrer är dödligt att inandas och vetskapen om detta har förhindrats av asbetslobbyn på senare år men innan den fanns har kunskaperna om asbestos tystats ned på olika sätt i Europa, Kanada och USA. Frågan är fortfarande aktuell trots forskning och uppmärksamhet via media.
Diane och hennes kollega Elsa dras obevekligen in i att söka förklaringen till varför deras vän och grävande journalist plötsligt dött. Det ska se ut som självmord med de misstänker att han blivit tystad. Ja och sedan är jakten igång, även den om asbestens härjningar i Frankrike.
Boken är från 2008 och det är inte oviktigt. Jag trodde att asbest var totalförbjudet och att allt arbete med att sanera äldre hus etc var under strikt kontroll, men icke. På slutet redovisas alla källor författaren använt och det är en diger lista av myndighetsrapporter, statliga utredningar, dokumentärfimer med mera.
Hur går det då att kombinera jakt på mördare och svikare med en miljöskandal? Hyfsat faktiskt. Rambach har ett rappt och snyggt språk som gör att även asbetsavsnitten blir spännande.
Det är inte utan att man blir upprörd. Som så mycket annat som blir reglerat i västvärlden flyttar problemen vidare till fattiga länder för att vinstintressena inte styrs av moraliska betänkligheter. Vi har ju också haft en asbestskandal i Sverige. Mary Andersson intervjuade arbetare i Lomma, (varav många var döende) i boken Asbestarbetarna berättar från 1980.
Detta är den tredje boken i serien om och med Diane Harpman
Detta är den tredje boken i serien om och med Diane Harpman
3,7
Läst september 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar