Av Dolores Redondo
Navarra gränsar mot Frankrike i nordost och är en del av Baskien med rester av urgammal kultur och språk. Insprängt i vardagen lever rester av besvärjelser mot vädrets makter och varelser i berg och skog, hundraåriga myter som fortfarande finns och blossar upp i tider av oro.
Amaia Salazar återvänder till sin hembygd för att utreda en i raden av mord på unga flickor. Här finns inslag av rituellt mord och tankarna går till Basajaun, en två meter pälsklädd varelse som inte setts på evigheter.
Här finns kriminalgåtan men Amaia får också konfrontera sin uppväxt som hon tryckt tillbaka under sitt vuxna liv. Väl hemmastadd i trakten påminns hon också om alla starka kvinnor hon iakttagit och även levt nära. Spanien med starka religiösa värderingar och machismo möter här en modern och självständig polis som ständigt har ögonen på sig eftersom hon är kvinna i en ledande ställning. Amaia får lägga sin kraft på flera fronter och boken handlar lika mycket om syskon- föräldra- kärlek och jobbrelationer som själva krimgåtan. Ett tydligt kvinnligt perspektiv som även tar upp samhällets förväntningar på att få barn och att följa påträngande krav i ett litet samhälle.
Känslor är intensivt flödande och de skildras på många sidor, aningen för många.
Mytologin får också stor plats och här tänker jag osökt på Fred Vargas böcker om kommissarie Adamsberg där folklig mytologi undersöks i olika delar av bortglömda delar av Europa. Ett plus är att befinna sig ett annat kulturområde och med kvinnligt fokus.
Ganska spännande och twisten är inte fullständigt oväntad, men nästan.
Jag ser nu att boken, den första i av tre, har filmats och ligger på Netflix.
3,7 Läst sept 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar