Lika mjukt som silket rinner mellan händerna och fascinerar med sina färger lika mörk, våldsam och emellanåt hopplöst skildras Pakistan under åren då Golfkriget exploderar, USA vänder Pakistan ryggen och gränserna i regionen är minst sagt oroliga.
Tre familjer, tre där trådarna finns i samma väv. Dias familj med hennes mamma den egna företagaren och silkesodlaren mrs Riffat
En fattig fiskarfamilj splittras. Fisket bär sig inte längre, stora flottor tar fisken och barnen skingras och tvingas till storstäderna där de jobbar för skitlöner och lever i misär. Den pågående konflikten i bergsmassiven drar till sig unga pojkar. (blir inte riktigt klok på vilken konflikt). Vapen finns i massor och de unga vet inte alltid vem de vänder sina vapen mot. Väldigt mycket är godtyckligt, man protesterar inte mot makten och rätt vad det är har man makten d v s vapnet själv och vad gör fiskarpojken Salaamat då?
Daanish, en ung man med tre års studier i USA bakom sig, återvänder till Karachi där hans mamma Anu knappt får det att gå ihop. Hoppet ställs till sonen att han nu skall stadga sig och därmed ta hand om hemmet och även ryktet.
Daanish år i USA har inte varit en dans på rosor även om det kan verka så på de foton han tagit med sig över oceanerna. Han har märkt av att mörkhyade väljs bort, för att klara sig får han diska och han märker att landet som talar så mycket om friheten att få uttrycka sig har en effektiv censur, självcensuren. Daanish farfar var en omstridd och duktig journalist och Daanish vill gå i sin farfars fotspår.
Men vid hemkomsten talar alla om honom som ammrikanen och hans mamma har ordnat med ett möte. En flicka i hans ålder och båda föräldrarna vill att de skall fatta tycke. Nini är väninna med Dia och som moderna kvinnor har de häcklat traditionerna och menat att slänga förtrycket över axeln. Men när släkt och hela kulturen trycker på faller Nini till föga och går med att bli presenterad för Daanish. Att han studerar i USA smäller högt och hon tror att det kan bli ett bra parti.
När Dia förstår att hon menar allvar blir situationen tillspetsad. Att du ställer upp på detta? Du menar inte allvar etc. Men Dia lovar komma.
Situationen för kvinnorna framställs som otroligt pressad. Vi får veta hur minst fyra kvinnor i olika åldrar och klasser har det. Total ofrihet och framför allt för den fattiga Sumbul (förresten syster till Salaamat, fiskarpojken) som vid tjugo års ålder fött fyra barn. I hennes hem flockas fattiga giriga släktingar, hennes man misshandlar henne och hon har inte en millimeter frihet.
Men även mrs Riffat har tvingats att leva under förtryck trots att hon en gång sett möjligheter när hon studerade i London. Men tillbaka i hemlandet hamnar de tillbaka i medeltiden.
Daanish blir mer intresserad av Dia än av Nina och katastrofen briserar. Dia är sedan faderns grymma död, för inte så länge sedan, i starkt behov av tröst och lindring. Men de hemliga mötena med Daanish är förödande, det finns ingen framtid för de två. Dessutom blir Daanish mer och mer pragmatisk ju mer han förstår sin mammas belägenhet och att hänger ihop med den.
Det finns massor av absurda scener i boken, bl a om när man skall ansöka om att få vatten utkört. Alla står i kö men alla försöker slinka emellan och trots en skenbar ordning råder totalt kaos.
Riffat bär på en stor hemlighet. Dias far är Daanish far. Detta har hon burit på i snart tjugo år. Till slut berättar hon och allt tar en ende med förskräckelse. Hennes man o kompanjon flyr hemmet, han hittas senare uppsvälld med tortyrskador i floden.
Trots korruption, kaos och en obönhörlig press från olika håll lever människorna sina liv. Inte alls som de drömde men somliga lever ändå vidare.
Av Uzma Aslam Khan, 2004
4,0
Läst sommaren 2016
