Sälflickan

av Annika Thor

”Jag hade en syster som hette Lilly, snart finns det inte längre någon kvar som kan minnas henne. Det är om henne jag vill berätta, och om Tore, Eskil och mig. Lilly såg saker och ting på sitt eget sätt och efter hand lärde jag mig också att göra det ...”

Konstnären Harry sitter på äldre dagar och minns, han dras med en tung skuld. Ibland har han lyckats lindra den en smula men faktum kvarstår, han kunde inte rädda den förståndshandikappade systern Lilly. Hon som var annorlunda - hon som kallades sälflickan - från nynazisternas trakasserier. Det här hände i Bohuslän på 1930-talet då unga pojkar var villebråd för nazisterna som lockade in dem i sin gemenskap.

Harry har inte vett att stå emot nynazisternas tryck. Det börjar oskyldigt, man träffas och har styrkeövningar, marscherar. Dessutom tillsammans med kompisarna. Det finns inga alternativa perspektiv i sikte, ja förutom magkänslan.

I tonåren är behovet stort av vettiga förebilder. Dessutom är det grymt svårt att ta ett steg åt sidan och skilja sej från mängden. Går det ens när man är så ung?

Utifrån ett sådant resonemang är väl alla mer eller mindre oskyldiga, eller? När vi börjar svaja här är vi ute på ett sluttande plan och det är nog vad Annika Thor vill påminna oss om nu är det blåser otäcka vindar om vem som är mer eller mindre värd, om de skall få lov stanna eller inte.

Annika Thor, född 1950, är från Göteborg och har skrivit flera prisbelönta ungdomsromaner.

Serien om systrarna Steffi och Nelli finns att lyssna på i UR-play t o m juni 2029.
https://urplay.se/program/240851-en-o-i-havet

ISBN: 9789146241799

Gloria Deo

av Arne Lundberg

Bohuslän i mitten av 1800-talet. I kustbandet ligger Käringön och äntligen skall ön få en ny präst. Nyfikenheten är mycket stor. De fattiga öborna är svältfödda på mer än ett sätt, nu får de vara del av något stort som andas ett annat liv, högtidligt och främmande. 

Havet ger och havet tar det blir vi varse er än en gång i Gloria Deo. Fisket håller hjulen snurrande på ön. Alla är involverade i hanteringen.Osäkerheten molar hos många familjer när båtarna är far iväg på ett par veckor bortåt Doggers bankar. Det är ett hårt slit, knappt någon vila. 

Den allvetande berättarens blick far mellan slott och koja. Det vill säga mellan den stränge pastorns gemak till slummen där superiet har fått ett fast grepp, vidare till de trånga köken där vardagen snurrar på ner till sjöbodarna där männen byter skvaller gärna med knorr. Det kan tyckas idylliskt men det är ett hårt liv.

Två världar möts på den lilla ön. Pastor Simson blandar sej självsvåldigt in i familjeangelägenheter och vill dessutom förbjuda spriten. Han formar sin fogliga skock, bibeln tolkas bokstavligt. Insiktslös i sitt elfenbenstorn kommer han ibland på kant med de få som vågar säga sin mening. En av dem är Kristian som nu är redo för att bli skeppare på den nybyggda ståtliga Gloria Deo.

Boken är en del i en serie om de hårt prövade människorna på öarna där det sällan är vindstilla. Framtiden funderar man inte mycket över perspektiven sträcker sej som mest till kommande månad. Samhället är fast i sina strukturer och man litar till överheten. I bakgrunden hörs röster om emigration, i städerna märks moderniteten i form av framväxande industrier. Men den lilla människan märker knappt inget av detta. På utsiktsberget står kvinnorna och kikar som de gjort i generationer. Havet ger och havet tar.

Med Arne Lundgren förflyttas jag ut till kustbandet, halkar med de slitna träskorna, känner den ständigt närvarande tåg- och fisklukten, böjer mej för vindkasten och blickar även jag ut mot horisonten. Vilken härlig författare! Nästa sommar blir det andra delen; Simson.

Arne Lundgren, 1925-2011, föddes i Hovenäset, Bohuslän. Han fick prova på stenbrytning innan han lämnade hemtrakten för studier. Sedemera blev Arne Lundgren lärare, översättare, författare och litteraturkritiker. Läs mer om Arne Lundgren här

ISBN: 9118312527

Rent hus

av Alia Trabucco Zerán

Hembiträdet Estela berättar från ett förhörsrum i Santiago, Chile.

Hon citerar sin mor: ”Vi människor, det är så vi människor gör..” och då menar hon att man självklart hjälper sin nästa, empatin som bara finns där när man stöttar varandra utan motkrav.

Men i storstaden där Estela hamnat gäller andra osynliga, ändå tydliga lagar. Det märker hon i sitt arbete som hembiträde. Hon tjänar. Den enda varma mänskliga tråden hon har kvar är telefonsamtalen med sin mamma ett dygns resa bort. Det är till den utslitna mamman hon skickar sina pengar, mamman som också arbetat som hembiträde i hela sitt liv.

I en värld där allt kan köpas är avståndet till omsorgen som mamman förmedlat långt borta, finns den ens? Sakta förtvinar Estela, hon blir tyst. Tyst blir också barnet i familjen utom när hon terroriserar Estela.

Nu sitter Tela i en cell och berättar om livet med familjen. Den framgångsrika familjen som lät henne bo bakom en glasdörr i köket för att Tela snabbt kunde vara till reds sju dagar i veckan.  Hon existerar men finns ändå inte. Hon är bara en av alla andra som tvingas att tjäna. Via nyhetsflimret från den lilla teven på hyllan i hennes skrubb nås hon av de fattigas demonstrationer.

Nu ett förhörsrum återfår Estela sin röst och berättar historien om sitt liv bakom husets murar, om baksidan av medaljen, om bräckligheten som inte får synas. Men tryck skapar mottryck och när det till slut brister hjälper inga murar eller galler med elstängsel. 

En klaustrofobisk klasskildring. Så här är det i den globala världen där allt är till salu. Allt; människor, djur och natur. Zerán väljer att zooma in på en liten värld men ändå avslöjar den allt utnyttjande, cynismen och girigheten. Stilen är något omständlig men det blir kanske så när någon som tryckts tillbaka äntligen blir lyssnad till. Nu gör hon rent hus med sin nyfunna röst.
Lättläst, fängslande men grym. Rent hus får en fyra. 

 Alia Trabucco Zerán, 1983, föddes i Chile där hon också är bosatt efter många år utomlands. 

ISBN: 978914620464

Dirt Town

av Hayley Scrivenor

Barnen har döpt om Durton till Dirt Town. De har fångat upp den atmosfär som tränger in i varje hem, där ingen är riktigt nöjd. Durton har tidigare varit ett fungerade nav i jordbruksbygden men så är det inte längre. Arbets- och håglöshet får det att koka över på puben och på skolgården. Dessutom är det vansinnigt hett denna november 2001 och rätt var det är försvinner deras skolkamrat Esther. Hon är som uppslukad av jorden. 

Sarah är polisen som blir inkallad att undersöka försvinnandet. I bilen ut mot bushen ältar hon de trista sista timmarna med sin numera före detta flickvän. Det slutade inte väl och inget går att göra något åt. 

Väl framme i Durton berättar barnen, föräldrar och andra inblandade var de var den där varma dagen. Bilden växer fram av en liten stad där alla rörelsemönster registreras och förmedlas ilsnabbt. Människor är intresserade av människor men ingen har hört eller sett något, utredningen står och stampar. Men när Esthers bästa vän blir attackerad av en hund börjar dominobrickorna falla en efter en. För visst finns det hemligheter fastän alla låtsas som ingenting. En del vågar inte tala av rädsla för en våldsam pappa en annan för att riskera utegångsförbud. 

En riktigt bra thriller som skickligt drar in mej i Dirt Towns olika relationer och klibbiga nät. Efter halva boken är jag helt fast. Hayley Scrivenor skriver drivet och smart om det outtalade. Imponerande, Dirt Town får en fyra.

Hayley Scrivenor kommer från Australien. Hennes debutroman Dirt Town tilldelades pris för 2023 års bästa debut

Ten Terrifying Questions with Harley Scrivenor

"Hayley has a PhD in Creative Writing from the University of Wollongong and lives on Dharawal country, on the east coast of Australia."

ISBN: 9789180940863

Karaktären

av Ferdinand Bordewijk

Hamnstaden Rotterdam på 1930-talet. Vi ledsagas av en allseende berättare med skarp blick för miljöer och människor, vissa porträtt är enastående.

Samhället har en tydlig ordning vad gäller stort som smått. Lydnad och medvetenhet om sin plats i hierakin är en grundbult. Fattigdomen är utbredd, till exempel så vräks människor från sina boenden. Jakob Katadreuffe kommer från de fattiga kvarteren men arbetar nu som kontorist på ett advokatkontor. Här har han hamnat nästan som av ett mirakel direkt från gatan. Han gläds över sin plats men en ekonomisk skuld tynger honom. Han har lånat, via ombud, av kronfogde Dreverhaven, en ökänd ockrare. Båda vet de om varandra men att hälsa eller tala är tabu. Det råkar sig så att Dreverhaven är Jacobs far, men det är det bara fyra personer som vet om och Jacob bär denna tärande hemlighet tätt intill hjärtat. Han bestämmer sej för att klara av sina skulder till varje pris och han vill studera till sakförare. Hans målmedvetenhet är furiös och tar nästan knäcken honom men Jacob är av segt virke. Den osynliga tvekampen mellan den kallhamrade Dreverhaven och den unge Jacob varar till sista sidan.

Jacob Katadreuffe gör också en inre resa. Han vill lära sig allt precis allt för att nå uppåt. Drivkraften är hatet till mannen som utnyttjat honom och hans mor. I den förnedrande, självpåtagna situationen tar han stöd av en inre stolthet.

Vilka porträtt! Tecknade med ett knivskarpt intresse för människan. Det finns nästan inget slut på vad som registreras och bedöms och det görs utan omsvep med en viss kyla. Över huvud taget verkar tiden då Karaktären skrevs inte vara en tid där psykologin blivit a la mode. Man eller kvinna är si eller så, de föds till ett visst sätt, de är färdigformade. Miljöns påverkan är försumbar.

Karaktären är även en levande skildring av hamnstaden Rotterdam och män­niskans villkor i en hänsynslös tid fylld av mellankrigstidens idéströmningar och framtidsvisioner.

Karaktären filmatiserades 1997, i regi av Mike van Diem, och vann året efter en Oscar för bästa utländska film.

En bildningsroman med drag av Dickens både vad gäller miljöer och personage. Bordewijk har en osviklig förmåga att skapa intresse för vad som sker mellan de människor han lyfter fram. Inkännande och skärskådande. Den gammaldags tonen till trots tror jag att Karaktären kan funka som bokcirkelbok. Det är många frågor som dyker upp. En är om det är skam eller ärelystnad som driver Jacob och vem är det som givit upphov till titeln, vem är egentligen Karaktären? I alla fall är det här en mycket läsvärd bok. Jag förstår att det är en klassiker i Nederländerna, jag ger den en fyra.  Fenomenal översättning av Urban Lindström. 

Fredrik Bordewijk (1884-1965) var jurist och författare. Han är en av den moderna nederländska litteraturens främsta namn. 

ISBN: 9789185301379

Översten

av Ola Larsmo

Det är översten Knut Oscar Brundin själv som börjar berätta om sina första år i Uppsala senare Stockholm, en fattig och våldsam barndom. Senare militär bana där han så småningom hamnar på Nya Varvet i Göteborg och bildar familj. Vid den här tiden, 1850-talet, vårdar Sverige inte de sina vilket innebär en stor emigration. Paret Brundin bestämmer sej för att resa mot Amerika. 

Det här är bara början på ett mäktigt och märkligt människoöde. Knut Oscar har funnits och Larsmo har följt i hans spår. Det är minst sagt dramatiskt, boken börjar med att han som pojke räddas ur den iskalla och strömma Svartån och skriver att det var min första död. Så är anslaget och en undrar såklart när den nästa skall ske.

Tron spelar en övergripande roll i Översten. För Knut Oscars mamma handlade det om liv eller död, hon emigrerade först, detta leder dem till baptisterna vilket får en avgörande roll vid ankomsten till New York.

Senare delen av boken utspelar sig på slagfältet i det amerikanska inbördeskriget där Knut Oscar Broady så småningom blir överste. Den realistiska och fasansfulla detaljrikedomen tar aldrig kraft från huvudfåran; övertygelsen om att vi aldrig får bli så simpla att vi utnyttjar våra medmänniskor. Den insikten innebär en omvändelse för översten. 

Larsmo tycker att vi vet för lite om var vi kommer ifrån. Det vi tar för givet har kämpats för både i Sverige och USA. Alla sår är inte läkta men det är värt att fundera över vad det är för samhällen som vuxit fram ur krig och upplopp. Blev det bättre, vad kunde gjorts annorlunda?

Översten är en tegelsten med ett dovt sug. Knut Oscar skyggar inte för att redogöra för några detaljer men gör det på ett sätt som manar framåt trots grymheter. Kanske är det här suget uppstår, jag läser trots vedervärdigheterna. Stilen ger mej en känsla av att jag leds av en trygg hand trots helvetet. Det här är människan mäktig; stor förödelse samtidigt stor kärlek. Knut Oscar kämpar för Gud och samtidigt för ett ideal han inte kan dagtinga med. Att mejsla fram detta är en makalös prestation av Ola Larsmo. Översten får en femma.

Det suggestiva och vackra omslaget står Eva Wilsson för.

Ola Larsmo, 1957, är författare, kulturjournalist och samhällsdebattör. Han har fått många priser för sitt skrivande och utnämndes 2018 till hedersdoktor vid Uppsala Universitet. Ola Larsmö var fram till 2017 ordförande för Svenska Pen.

Läs mer om "Översten" Knut Oscar Broady

https://www.boktugg.se/2020/09/08/ola-larsmo-folk-har-glomt-lite-for-mycket/

Utmärkt artikel från SO-rummet för den som läsa på om det amerikanska inbördeskriget 1861-1865:

https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/amerikanska-inbordeskriget-1861-1865

Ännu mer om Knut Oscar Broady

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16974

ISBN

9789189015159

Vinternoveller

av Ingvild H. Rishöj

Vi föds skydds- och aningslösa, totalt beroende av andra. Vi växer upp och det verkar som om vi är vuxna på utsidan men där inne kan vilsenheten fortfarande vara stor. Vi kan ha så stor press på oss att vi glömmer att vi fortfarande behöver att någon ser oss. De tre novellerna ger en god känsla trots att det knyter sig. Det lite av Karl-Bertil Jonsson, vänligt, värdigt men absolut inte uddlöst.

Vi kan inte hjälpa alla

Mamman fick barn tidigt. Nu plågas hon av att pengarna inte räcker till och att ansvaret för sin femåriga lilla känsliga flicka ibland känns övermäktigt. Men en utsträckt hand gör att hon kommer över tröskeln och orkar se igen. Hon ser sin lilla flicka med virvel i nacken, små naglar och full av allt möjligt. 

Den här novellen; ”Vi kan ikke hjelpe alle” är obligatorisk läsning för en stor del av norska gymnasieelever. Heja Norge!

Rätt Thomas 

Thomas får inte ihop det. Han är halvt vuxen när det gäller relationer och hur man får livet att funka. De flesta runt om honom vet hur man lever vuxenlivet men inte han. De gånger Thomas bestämmer sig för att få det att fungera blir det bakvänt eller så händer inget alls. Lätt då att falla för flaskan som utlovar glömska trots att hans son Leon skall komma till hans lägenhet om tjugo minuter. 

Syskon

Rebecka vill ju bara ta om hand om sina syskon nu när hon vet att hon måste åka bort. Men planen sträcker sig inte längre än till just; att ta hand om. Det är hjärtskärande för Rebecka kan i vissa lägen inte ta hand om sig själv men när hon känner sig trygg och älskad är hon en supertjej; smart, omtänksam och får alla runt om henne att må bra. Så hur kunde det bli så här?

Det är tungt att läsa novellen Syskon. Förmodligen för att den träffar mitt i solarplexus, jag viker mig av smärta. Det gör Rebecka också i mörkret och kylan, hon hade ju räknat ut allt så bra. Men som i de andra novellerna anas ändå en ljusglimt, en räddning, vilket innebär
en annan människa. En riktig människa som ser att något är på tok och som sträcker ut en hand. Inte vänder blicken och tänker att det är någon annans ansvar. Just det synsättet genomsyrar Vinternoveller. Vi är inga öar, vi kan alla hamna i situationer där vi är totalt vilsna. När mattan rycks undan går det inte att säga ”Skärp dig”. Det är inte vad en olycklig människa behöver eller klarar av att höra just då. För i den stunden behövs inte så mycket, men en blick, någon som tar dig på allvar, som lyssnar, det kan räcka långt. 

Ingvild H. Rishöj river av all polityr, falsk yta och visar hur det kan se ut när hudlösheten är det enda som existerar. 

Hon saktar ner tempot och får oss att plocka fram det varsamma i oss. Får oss att se bortom förutfattade föreställningar och alltför snabba slutsatser. För vad vet vi om den andre, egentligen? Ingvild H Rishöi inte bara får oss att se, det stannar kvar något efter läsningen. Och jag tänker; ta det varligt, vi vet inte allt, vi kan aldrig vara säkra på att vi förstår.

Med ett vänligt allvar formulerar Ingvild H. Rishöi något av det viktigaste vi kan ta till oss idag: Vi klarar oss inte utan varandra. Rishöi manar fram vår empati, för det och för snyggt komponerade noveller plus en stark läsupplevelse kan det inte blir annat än en femma. 

Ingvild Hedemann Rishöi, född 1978 i Oslo, norsk författare känd för sina novellsamlingar.

ISBN: 9789198395211

Sökaren

av Tana French

Cal har bytt liv. Han har lämnat polisyrket i Chicago för en annan och förhoppningsvis lugnare tillvaro på Irland och hittat ett lagom nedgånget hus. Arbetet med att återställa huset ger hjälper honom att komma till ro. Den närmaste grannen Mart och så Noreen i affären är än så länge kontakten med omvärlden. Ja, och så dottern i Seattle som nås via mobilen. 

Det verkar som om Cal är slutkörd. Men avståndet? Nja det är i alla fall ingen flykt undan någon som vill honom illa, det var annat som lockade efter skilsmässan och det hårda jobbet. Men nyfikenheten i omgivningen går inte att hejda, det snackas på puben om den amerikanske polisen. 

En dag dyker Trey upp, en trasig pojke, enträget sökande efter kontakt. Det är något som trycker, han borde varit i skolan, är ständigt hungrig och är inte mycket för småprat. Så slipper det till ut slut; Trey vill ha hjälp med att hitta sin storebror Brendan som varit försvunnen i ett halvår och något måste vara fel för han hade lovat Trey saker och att de hade bestämt att träffas. 

Sakta visar det sig att bygden bär på otydliga och skrämmande hemligheter. Det verkar finnas tysta överenskommelser som man måste ha rätt glasögon för att förstå. Och det har inte Cal, han går rakt in i dimman trots att han är försiktig. Det finns en yttre konflikt; vart tog Brendan vägen och varför tiger alla och så en inre; var går gränsen om man inte håller med och tittar åt andra hållet? Ska Cal låtsas som inget och lämna Trey i ovisshet? Det dilemmat lyfter texten. Det och att det finns en snedvriden, men för byborna reell, samhällsanalys för att behålla jämvikten i den hårt prövade avfolkningsbygd de bor i.   

En långsam startsträcka gör att vi verkar ha koll på den småputtriga byn med sin vackra omgivning. Men när otäcka tjut i hörs natten och Trey sedan står blodig på Cals tröskel, då sätter jag mej käpprätt upp. Bakom den gemytliga fasaden göms obegriplig grymhet och sedan blir det rejält spännande. 

Tana French samhällsengagemang lyser igenom i hennes böcker och hennes hjärta klappar verkligen för Irland och barnen. Hon känner med irländarnas vedermödor, det har varit stora omställningar de senaste decennierna och alla har inte hängt med.

Det blir sträckläsning. Spänning även i relationen mellan Cal ochTrey som också rymmer värme. Inte alla äldre män har något illasinnat i bakfickan. För engagemanget och en bra hopsnickrad historia som känns otäckt realistisk får Sökaren en fyra. 

Tana French, 1973, är en irländsk/amerikansk deckarförfattare som växte upp i Irland, Italien, USA och Malawi innan hon som sjuttonåring återvände till Irland och Dublin där hon sedan dess är bosatt. 

ISBN: 9789180230315

Kåda

av Ane Riel
Kuslig skruvad dansk socialrealism eller ett ruggigt svart familjedrama, en ond saga eller ett porträtt av en kärleksfull lojal dotter i svåra omständigheter? Kanske allt tillsammans.

När Liv berättar är det med en osviklig solidaritet med sin familj. Hon känner sig älskad och kan gå i döden för dem, särskilt pappan Jens som visat henne allt om naturen och hur man gör kåda och pil och båge och mamman som lärt henne att läsa och skriva. 

Ute på Halsen bor tre generationer i bästa välmåga men när farfar Silas dör går något sönder i Jens. Riktigt sönder. Ett stort behov av att ta hand om familjen tar över. Se till de sina. Bom upp till huset: Tillträde förbjudet. Pengarna sinar eftersom Jens inte vill att folk skall komma och beställa snickerier hos honom. I stället gör han och Liv räder på nätterna, tar det de behöver och lite annat också. Gården fylls, husen fylls mer och mer och mer. 

De har ingen aning om hur det ser ut. Någon utifrån har inte heller kunnat reagera; brevbäraren får inte komma nära, Liv får inte gå i skolan och farmor som dök upp har ingen sett på evigheter. Med tiden ramas gården in av fällor och taggtråd. Liv beskriver utifrån sina känslor och kunskaper, hon försöker förstå även de mest plågsamma erfarenheter. På nätterna smyger hon ljudlöst med sin kniv och pilbåge till byn och vittjar mat och annat i olika källarförråd. 

Det är en bisarr värld som vi kliver runt i tillsammans med Liv. Det mesta förfaller men hon litar intuitivt på att hennes far har en plan. När jag mot slutet grips av äckel och fasa anas till en ljusglimt när en i byn har fått nog av att hans mat försvinner spårlöst.

Ane Riel skriver om kaos men Liv upplever det inte så. Det är inkännande och skapar än mer förtvivlan hos mej som läsare. Hennes betraktelser rör vid hjärterötterna. 

Den dramatiska kurvan böjs till olidlig spänning samtidigt som det mesta skildras med Livs lakoniska försök till att förstå vilket gör att man vill skynda mot slutet. Men var kommer kådan in i bilden? Ett gott råd; läs absolut inte slutet förrän du ska.

För ett smygande laddat språk, och ett väl genomfört klaustrofobiskt drama får Kåda en fyra. Det kommer att dröja innan jag läser den här typen av thriller igen, vilket säger något om Ane Riels förmåga att skapa Halloweenkänsla mitt i sommaren.

Ane Riel, född Brahm Lauritsen i Århus 1971, bor nu på Nordsjälland. Hon har praktiserat juridik och studerat konsthistoria, vilket resulterade i boken "In i måleriet", praktiserat på Storm P. museet vilket också resulterade i en bok: Storm P. för barn; "Storm P. - indenfor og udenfor". 

 

ISBN: 9789177016953

Entry Island

 av Peter May

När jag läste Svarthuset av Peter May för ca tio år möttes jag av något nytt. En sympatisk och dramatisk skildring av hur utmanade livet kunde vara på Hebriderna för ett sekel sedan. Stark sammanhållning på gott och ont, människor som i sin jakt på föda ständigt fick tampas med naturens nyckfullhet. Det viner fortfarande om öronen när jag tänker på männen som klängde på stupen högt ovan ett obarmhärtigt hav på jakt efter fåglar. Kombinationen av ett olöst mord i en natur som är obeveklig, det är den Peter May jag en gång fastnade för. 

I Entry Island flätas ett våldsamt mord på den kanadensiska ön Entry Island ihop med berättelsen om en förfader till polisen Sime MacKenzie. Släktingen var en av dem som tvingades att ge sig av från sin hembygd i Skottland för att hamna i Kanada. Då en okänd kontinent för alla ombord på de medfarna skeppen. Det är en stundtals plågsam historia. Engelsmännens råa behandling av fattiga bygger på verkliga händelser som har utspelats på Hebriderna*. 

Mordgåtan på Entry Island är besvärlig för Sime, han lider av sömnlöshet, dessutom är hans före detta fru med i teamet som skall lösa mordet. Dråpet på en känd affärsman är inte lika lättlöst som vissa i gruppen vill tro. Komplikationer, svartsjuka och stormvindar bidrar till ödslighet och spänning.

Peter May kan konsten att trollbinda men allt han skrivit är inte bra. bland annat delar i Enzo MacLeod-serien där en skotsk-italiensk forensiker löser spektakulära mord. Har läst två och blev mycket besviken, hafsigt är bara förnamnet. Här i Entry Island hålls ändå spänningen vid liv ända in i det sista, men varför är det så svårt att få till avslut som känns trovärdiga? Entry Island får en trea. 

Peter May ,född 1951, är en skotsk journalist och författare som skrivit för TV och film innan författarbanan, han är mycket översatt och prisbelönt. Peter May bor i Frankrike sedan tjugo år.

• utrensningarna är kända under begreppet Utrensningarna av Högländerna. Något annat som har verklighetsförankring är karantänen Grosse Ile. Den ligger vid Saint Lawrencefloden i Kanada och är bevarad, den stängdes 1937. Ett stort keltiskt kors är rest där till minne av de femtusen irländska och skotska immigranter som dog där under 1847.

ISBN: 9789177011644

En kvinnas frigörelse

av Édouard Louis

Utan att ha läst de tidigare böckerna om uppväxten i norra Frankrike, tar jag mej an boken om Edouard Louis mamma. Han hittar ett foto på en ung kvinna och kan nästan inte känna igen henne, han anar ett framtidshopp i utryck och blick, hur hade det inte kunnat bli?

Då; de lever i en by där man passar på varandras olycka, ingen vill hamna längre ned på den sociala skalan. De har ingen bra relation hon upplever honom som udda ”varför kan du inte vara som andra”. Idag ser han det som ett uttryck för den leda och hopplöshet hon själv levde i, en hemmafru utan möjlighet att välja eller bestämma något i ett hem där utbrotten ständigt låg på lur och våldet tätt under ytan. Boken är bitvis tung och sårig, relationen till mamman är smärtsam. Barnets egocentricitet och stundtals totala oförmåga till empati är iskall. Hans pockande behov gör honom elak, han trampar på sin mamma. Ovärdigt men han fattar inte, ser inte förrän nu. Det finns en oförsonlighet i hemmet och trots att hans beteende är för jävligt inser jag att det hänger ihop med hans instängdhet och kanske är reaktionerna början till ett uppbrott.

Edouard Louis anses som en politisk författare och jag kan mellan raderna känna en klarsyn trots att han har upplevelserna tätt under huden. När frustrationen tas ut på de närmaste går det inte att komma förbi tankar på det sociala arvet. Edouard Louis menar* att vi lever i en extremt våldsam tid; rasism, homofobi och polisvåld, något vi måste förhålla oss till vare sig vi vill eller ej.

Titelns frigörelse sker först när de fem barnen är vuxna. Trots att hon inte har några medel stänger mamman äntligen dörren till hopplösheten och våldet.

Boken är ett stycke inkapslad dynamit i ett litet omfång. Skrivet med kluvet hjärta blir det smärtsamt. Edouard Louis har av vissa ansetts som självupptagen. Varför döma? Det här är en naken text och nu när han har fast mark under fötterna gör han avbön. Han har fått perspektiv och upprättelse tack vare sina ord. Fattigdom utarmar människor och påverkar hur man ser på sin omvärld. 

En kvinnas frigörelse får en trea för en modig text med ett satans driv. 

Èdouard Louis, är född 1992 i norra Frankrike, hans födelsenamn är Bellegueule men både mamman och sonen byter namn senare.

Första boken ”Göra sig kvitt Eddy Bellegueule” skrev Èdouard Louis som tjugoettåring

* Babelintervju hösten 2022

Citat

”Jag var så van vid att se henne olycklig hemma att jag uppfattade lyckan i hennes ansikte som stötande, ett bedrägeri, en lögn som jag så snart som möjligt måste avslöja”. 

”Hon var förödmjukad men hade inget val eller trodde sig inte ha det. Gränsen däremellan kan vara svår att dra, och hon stannade hos honom i tjugo år”

”Nu när jag inte längre bodde med henne var det enda jag såg i hennes liv våld. I min nya värld behandlades inte kvinnor som min mor blev behandlad och hade blivit  behandlad, eller som andra kvinnor i byn blev behandlade" 

"Folk ger benämningar på andra, vilket skapar motsättningar, vilket skapar våld”

ISBN: 9789146238508