Trollkarlen från övärlden

Av Ursula Le Guin

A Wizard of Earthsea kom ut 1968, nio år senare översattes den till svenska av Sven Christer Swahn. Minns både 60- och 70-talet. Det var en tid av realism och upprördhet över krig, staten och kapitalet. Trollkarlar och mystik existerade i färre och små kretsar. Så småningom fick Sagan om Ringen fäste, trots att den hade funnits sedan 50-talet, och kanske bidrog den till att ljuset nu också föll på Le Guins trilogi om Trollkarlen från övärlden.

Jag läser den första boken i serien och tänker att behovet av andra världar med sina berättelser om ont och gott har tagit enorma kliv sedan 1968. Böckerna och filmerna för att inte tala om tv-serier och spel. Går det att hämta mer om hjältar som kämpar mot onda urkrafter? Hur funkar en föregångare som Trollkarlen från övärlden idag när bildmediet blivit förhärskande och så gränsöverskridande? Här är i alla fall handlingen i snabba drag.

Ged en ung pojke med död mor och argsint far drar från byn och får plats i en trollkarlskola. Hans otålighet sätts på stora prov, han vill så mycket. Alldeles för mycket, hävdelsen straffar sej och förlamad av skräck tvingas Sparvhöken, namnet Ged fått, på flykt till andra länder och andra stränder. Det som hänt går inte att göra ogjort, han har släppt loss den mörka skuggan.

Försöker läsa med friska ögon trots att även jag blivit bedövad och aningen blasé av upplägg och karaktärer. Det går inte att undvika att se dem radas upp; Harry Potter, Sam, Frodo och Gandalf, Mörk materia med själar i djurskepnad och krafterna i Game of Thrones. Men frånsett det uppenbara så förnimmer jag livsvisdomen tydligare än berättelsens trådar trots att de böljar fram och tillbaka över Övärlden. Sens moralen som nöts in är att lära sig stilla otåligheten och odla ödmjukheten annars blir fallet hårt. Krafterna som kan släppas lösa kan bli en fiende som inte går att tygla. Men som Sparvhöken lär erfara när ondskan nafsar honom i hasorna, du kan inte fly. Lär dej långsamhetens lov genom att lära känna dig själv. Det här budskapet lyser igenom allt, men kanske mest för en äldre läsare som jag. Förhoppningsvis kan en yngre fängslas av det svarta som utmanar och kanske intuitivt bära med sig visdomen till andra dagar. Kan inte undvika att tänka på Buddhismen som manar oss att släppa egot, det inre och yttre måste samsas och att inse att allt har ett slut. Jo visst funkar Trollkarlen fortfarande men misstänker att yngre läsare finner den något snårig. I alla fall så får Trollkarlen en fyra för skärpa och stark påverkan

Ursula Le Guin 1929-2018, är hyllad som en föregångare inom sci-fi och tidig feminism. Hon var också väldigt intresserad av urfolkens holistiska filosofi.

Här talar en av Ursula Le Guins stora beundrare Niel Gaiman vid National Book Award 2014

ISBN

9789129690835

Ondvinter

Vi befinner oss i en medeltida värld en bit norrut. Det är självhushåll i stugorna, det finns en älv, en by, slätt och mycket skog. I utkanten av byn bor tvillingarna Wulf och Sunia med sin far. Syskonen behöver inte berätta sina tankar för varandra, de förstår ändå utan att ett ord har sagts. Tillsammans med sin far lever de tryggt, men ju äldre de blir förstår de att det är så mycket han inte berättar. Den dagen fadern återvänder från en jakt mycket svårt skadad vänds deras värld på ända. Det ska sägas med en gång. Det var länge sedan jag läste något från fantasysfären.

När jag kollar på SF-bokhandelns sida så förstår jag att mycket hänt sedan jag läste en fantasy senast. Nästa erkännande; jag var sådär halvsugen på att läsa Ondvinter men jag hade hört mycket bra om boken. Nu efter att ha läst nästan hela får jag erkänna att jag är helt fast. Ett tecken på det är jag längtar efter nästa lästillfälle. Dels för att få reda på hur det skall gå för syskonen Sunia Och Wulf, men också för att berättelsen har ett vackert språk och bjuder på oväntade upplevelser, inte med buller och bång utan med små medel. Så det gäller att läsa uppmärksamt. Därmed inte sagt att boken är svår, nej tvärtom, sidorna vänder sig nästan själv. Formgivningen gillar jag också. Ett grafiskt vackert omslag, varje kapitel inleds med en finstämd suggestiv teckning, och så finns det kartor! Allt detta bidrar till att stötta min ingång till världen där Ondvintern åter börjar fatta sitt grepp och människor, djur och natur samtidigt som något stort och onämnbart lurar i storskogen. Den passar verkligen att läsa just nu när dagarna blir kortare och kylan kommer krypande. Fast jag tänder ett ljus för att hålla värsta kusligheterna på armlängds avstånd.

Ondvinter är första delen av fyra i serien Berättelsen om blodet av Anders Björkelid. 
4,0 Läst vintern 2016