Visar inlägg med etikett excentricitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett excentricitet. Visa alla inlägg

söndag 6 november 2016

En fördämning vid Stilla Havet

Det var inte förrän mamman dog som Margurite Duras skrev om sin bok En fördämning vid Stilla
Havet, vilken då fick titeln Älskaren. Nu har jag läst båda och Älskaren överlappar inte alls, mer kompletterar men ger en annan bild av både uppväxten och familjen.
Det är i början av 1930-talet i Sydostasien. Det är instängt, tropiskt värme och fattigt. Mamman är skuldsatt, hon har gjort tokiga affärer och belånat huset. Familjen sitter fast i en fälla i huset vid berget Siams sluttningar. Suzanne är 16 år och brodern Joseph 20. Båda längtar bort och ut men kommer ingen vart. Så en dag träffar familjen en mycket rik kines som blir betagen i den unga Suzanne. 
 Det är extremt fattigt på landsbygden. När Duras inte berättar om spänningarna familjemedlemmarna emellan kan hon beskriva hur bönderna strax intill lider en enorm nöd. Spädbarnsdödlighet, arbetslöshet, slavliknande villkor och mitt ibland dessa svältande bönder finns familjen. Enda vägen ut är om Suzanne gifter sig med kinesen menar mamman, samtidigt föraktar hon och brodern honom djupt. Att Suzanne finner sig i att vara en handelsvara är obegripligt. I Älskaren får vi en annan bild. Här är Suzanne själv mer aktiv i kontakten med kinesen och bryter ett starkt tabu genom att bli älskarinna åt mannen från Cholen. 

Vad ska jag säga? Läser med en blandning av fascination och vämjelse. Det är starka bilder Duras får in i mitt huvud. Är hon ett barn av sin tid och inte varken ser eller vågar reagera? Hon är väldigt utelämnad, mamman är mer eller mindre tokig och den rovlystna brodern kan hon inte lita på. 

Det finns en bitter sida som inte går att komma ifrån: vad fattigdom gör med människor. Trasar sönder självförtroende, familjeband och tar fram sidor vi annars döljer. Susanna Alakoski citerar Duras vid flera tillfällen när hon talar om fattigdom.

Så om man vill kan man läsa böckerna med olika glasögon. Älskaren har blivit berömd för de erotiska avsnitten, men jag kan inte komma ifrån att Duras, medvetet eller omedvetet, berör frågor om makt. Maktförhållande mellan kön, klass och etniska grupper. När jag väl börjar tänka så öppnas helt nya skikt i böckerna. Duras har emellanåt en obarmhärtigt kylig och klar blick för hur utsatta människor formas i en hierarki.
4,5
Läst december 2012


måndag 3 oktober 2016

En gåtfull vänskap

En kvinna och ensamstående mor får arbete hos en excentrisk matematiker. Han har avverkat många hushållerskor förstår vi. M lider av minnesförlust men en märklig sådan. Han minns i 80 minuter sedan är det stopp.

En fråga som följer mej boken igenom är om de 80 minuterna äts upp bakifrån så att det läggs till en framåt hela tiden? Det framgår inte. Eller så har jag inte läst tillräckligt uppmärksamt. 

Kvinnans son får börja komma till matematikern på eftermiddagarna (sonen är 10 år) och då visar M upp andra sidor. Har är väldigt förtjust i pojken och kallar honom Roten eftersom han har ett platt huvud. 

Saker jag undrar över är hur kyligt människor beter sej mot varandra emellanåt. Kvinnan N som är den som anställer kvinnan är mycket kall när det uppstår ett missförstånd. Hon skräder inte orden och det visar sej att hon tror att kvinnan vill åt Ms pengar. Detta för att hon en gång sov över och det för att M blev sjuk och så ösregnade det utanför. Detta var oerhört skamligt och absolut förbjudet.

Kvinnan arbetar som ambulerande hushållerska genom en agentur och det verkar vara ganska strikt och ingen familjär ton. Hierarkierna tycker jag mej märka här o där i boken. Men det mesta sker i lägenheten där M bor. Han talar väldigt mycket om matematik och siffror. Han har ett kärleksfullt förhållande till dem och det smittar till både Roten och hans mamma. 

Det slutar med att de tre firar Rotens elvaårsdag och samtidigt att M vunnit ett fint pris för en artikel som han skrivit(eller är det en uträkning?) ett mycket fint pris som han inte gör något väsen av alls. Förberedelserna inför festen är minutiösa! Här funderar jag på en present jag fick från H från Korea. Utsökt, med sidensnoddar i kluriga knutar. Att själva förpackningen är nästan viktigare. Kan det vara så här med? 

Dagen efter finns M inte kvar i lägenheten. Han har blivit sämre och hamnar på hem. Men sina lappar på kostymen har han kvar. Minneslapparna..

En rar och gripande historia, en annorlunda berättelse med mycket värme och värdighet. Omtänksamhet och omsorg finns i alla detaljer och tankar om matematikern M.
3,8
Författare: Yoko Ogawa

Läst i april 2010